Det här är en lång recension av James Surowieckis bästsäljare ”Wisdom of crowds”. Texten skrevs ursprungligen som en bokrecension för en skoluppgift, och är något omarbetad. Dock inte tillräckligt för att kunna kalla det för en essä. Boken är idag en modern klassiker vida känd inom webkulturen och allmänheten. Men boken har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar inom psykologifältet. Särskilt ur ett socialpsykologiskt perspektiv är ”Wisdom of crowds” ett banbrytande verk.

Bakgrund

Det började som ett antal kolumner i veckomagasinet ”The New Yorker” men växte sedan till en bok. Första upplagan utkom 2004 (boken finns nu även översatt till svenska med titeln: ”Massans vishet”) och då var tankarna om massans kollektiva visdom redan spridda på internet. ”Wisdom of crowds” har blivit en del av en offentlig sanning som satt fingret på viktiga fenomen i vår postmoderna tid. Internet och opensource. Surowieckis tes är att med rätt omständigheter är grupper anmärkningsvärt intelligenta och ofta smartare än den smartaste individen i gruppen. Kollektiv visdom eller kollektiv intelligens är begrepp som andra använts före Surowiecki men han tar ett nutidsgrepp med utgångspunkt i ekonomi och socialpsykologi för att förklara vilka konsekvenser massans vishet får. Andra har spunnit vidare på idéerna med massan visdom och förklarat skilda fenomen som internet, wikipedia, web 2.0 och bloggosfären, evolutionen etc.

Boken behandlar tre övergripande problem som vi möter i dagens samhälle och där ”wisdom of crowds” erbjuder intressanta lösningar. Det första problemet kallas Surowiecki för kognitionsproblem. Det handlar om frågor om framtiden. Det är inte alltid frågor som nödvändigtvis har ett rätt svar men där vissa svar med fördel är bättre än andra. Det andra problemet han tar upp är koordinationsproblem. Hur koordinerar vi våra beteenden och anpassar oss för att hitta den bästa lösningen? Många samhälleliga problem uppstår därför att vi har svårt att synkronisera beteenden. Alltifrån bilköer till dålig information är exempel på koordinationsproblem. Samhället är alltmer komplex och svåröverskådligt och kräver koordination för att underlätta allehanda transaktioner. En tredje kategori av problem som Surowiecki beskriver är samarbetsproblem. Det handlar om att det på gruppnivå är mest rationellt att alla betalar tex. skatt, men för varje enskild individ är det mest rationellt att strunta i att betala skatt. Om alla gjorde så skulle det bli sämre för alla vilket är ett jämviktsläge som ingen tjänar på. Inom ekonomi och politiskt beslutsfattande har man länge studerat den här problematiken. Skatteexemplet kallas för free-riderproblemet, ett annat koordinationsproblem är fångarnas dilemma som ständigt uppkommer i miljödiskussioner. Alltifrån koldioxidutsläpp, överfiske till rättegångar med två misstänkta är exempel på samarbetsproblem där problematiken med fångarnas dilemma uppkommer.

Enligt Surowiecki är det fyra faktorer som är viktiga för att grupper ska kunna förvandla individuella omdömen till ”wisdom of crowds”. Det är diversifierade åsikter, oberoende, decentralisering och aggregering.

Diversitet i åsikter

Grupptänkande och konformism är fenomen som motverkar ”wisdom of crowds”. Det är kontraintuitivt att tänka sig att gruppen vet mer än riktiga snillen. För att illustrera sitt resonemang lyfter Surowiecki fram många exempel. Han misstror experter och specialister. Han menar att det finns lite som talar för att man kan vara expert i policy och strategi utan man kan bara vara expert på ett litet område. Företagen borde lägga ner mer tid på att aggregera sina anställdas kunskap än att identifiera supertalangen. Massan slår experten gång på gång.

Oberoende

Det är viktigt att varje individ kan fatta sina beslut oberoende av andra. Individuella misstag smittar på så sätt inte av sig till gruppen. Oberoende individer har större möjlighet att bidra med ny information. Det gör inte gruppen mer rationell men så länge alla är oberoende så gör man inte gruppen dummare. Ju mer vi influerar varandra desto mindre diversifierade åsikter. Desto större risk för att massan fattar korkade beslut.

Decentralisering

Styrkan är att det uppmuntrar varje individ att vara oberoende och specialisera sig samtidigt som det möjliggör att varje individs aktivitet kan koordineras med andra för att lösa svåra problem. Svagheten är att det inte finns någon garanti att värdefull information i en del av systemet sprids till hela systemet. Open source-rörelsen styrka är att varje individ kan lägga sitt strå till stacken som därför hela tiden blir växer och blir större. Linux, Wikipedia och Firefox är exempel på ideella projekt som har växt fram på det här sättet. Idag utnyttjar även kommersiella företag som Microsoft och Facebook kraften i open source-rörelsen. För att decentralisering ska fungera krävs att individernas arbete aggregeras. Det är den fjärde principen.

Aggregering

Att centralt sammanställa kunskap har ofta inneburit centralstyre och ett top-down förhållande. Men om aggregering sker efter en bottom-up process kan man komma runt problematiken med centralstyre. Surowiecki tar upp fördelarna med såväl aggregerade beslutsmarknader såväl internt i företag & organisationer men även i mer publika sammanhang som tex. vadslagningsmarknader, börser etc. Prediktionsmarknader eller beslutsmarknader är ett bra sätt att applicera tankarna om wisdom of crowds. Vem tror du kommer att vinna nästa presidentval? Istället för vem kommer du att rösta på i presidentvalet?

Schellingpoint

Surowiecki berättar om några intressanta experiment hämtade från socialpsykologin. Ett av de är Thomas Schellings sociologiexperiment med juridikstudenter i New York som gett upphov till uttrycket Schellingpoint. Koordination bygger på personerna har liknande kognitiva kartor. Majoriteten av eleverna skulle välja att träffas vid informationsbåset på Grand Central Station. Nästan alla sade att de skulle ses där mitt på dagen klockan tolv. Vi kan koordinera våra intentioner om vi vet att andra människor också gör det. Konventioner gör att vi underlättar koordinering av mänskliga beteenden. Det är personen bakom den som tränger sig som har uppgiften att tillrättavisa inkräktaren. Friedrich Hayek talar om spontan ordning och tar exemplet med fågelflockar och fiskstim. Ingen leder men synkroniserat beteende. Marknadspriset för varor på en fri marknad hamnar snabbt vid ett jämviktspris som varken köpare eller säljare kan avvika ifrån. Kognitionsproblem avhjälps bäst genom att alla deltagare fattar egna beslut utan att veta om vad andra tycker och tänker. Därefter aggregeras alla individer i gruppen sina gissningar eller beslut. Massan aggregerade beslut är då i stor utsträckning mer träffsäkra än snillen och experters gissningar. Hur går man då tillväga för att designa system som aggregerar individers åsikter och beslut, där ligger utmaningen menar Surowiecki. Exempel på sådana storskaliga aggregerade system är den ”fria marknaden”, vadslagning.

Koordinationsproblem

Ett flexibelt system med trängselskatt och vägavgifter är ett exempel på en lyckad lösning av ett koordinationsproblem.
För att avhjälpa samarbetsproblem belyser han vikten av moral, konventioner och förtroende. Vi accepterar inte för stor orättvisor om vi inte finner dem skäliga. Skillnader mellan människor som vi anser skäliga godtar vi. Exemplet med en hundralapp och att man ska dela den på två. Ofta väljer studenten att erbjuda 50-50. Trots att det vore mest rationellt att erbjuda 99-1kr. När läraren istället valde ut en duktig elev mot en dålig elev och lät den duktiga få välja summan, då valde man en mer ojämlik fördelning och det accepterades i större utsträckning. Då ansågs fördelning mera okej och juste. I verkligheten sker de här transaktionerna upprepade gånger vilket gör att vi bygger in förtroende mellan säljare och köpare. Förtroende och tillit är en av de viktigaste förutsättningarna för en fritt utbyte av varor och tjänster på en marknad. Det fina är att det västerländska kapitalistiska systemet har utvidgat kretsen av förtroende till att gälla främlingar och personer vi aldrig kommer att träffa. Vikten av ömsesidigt förtroende visar sig främst när man studerar beteende och transaktioner i länder och områden som saknar förtroende. Det blir förödande svårt att göra affärer och en situation där bägge förlorar etableras snabbt. Marknaden lär inte oss att ha förtroende för varandra men det underlättar verkligen om vi alla beter oss på det sättet.

När ”Wisdom of crowds” fallerar

Surowiecki tar upp några omständigheter då ”wisdom of crowds” inte fungerar utan utvecklar sig till en korkad massa. Att följa strömmen är ofta ett rationellt beteende men kan ibland leda fel. Det brukar kallas för social proof. Stanley Milgram visade tex. i en studie då folk stirrade upp i skyn att . Vi människor är gruppvarelser är ju fler som stirrade upp i skyn desto fler fotgängare tittade också upp i luften. Det är bara rationellt att följa massans beteende förutsatt att massan har fattat informerade och upplysta val. Informationskaskader gör att människor litar på att andra människor har tänkt igenom sitt handlande. När många litar på massan sätter det igång en snöbollseffekt av oinformerade beslut som leder till tex. ekonomiska bubblor. Ett problem med informationskaskader är att människor fattar beslut byggt på sekvenser av beslut istället för att alla fattar sitt beslut samtidigt. Om en grupp eller organisation fattar ett simultant beslut är det större chans att massan kollektiva visdom uppkommer. Uppfinningar och innovationer beror på individuella personer men att välja vilken uppfinning eller innovation som kommer bli bäst, det är ett beslut för kollektivet.

Några exempel på massans vishet från boken

Surowiecki tar upp ett vardagligt exempel på fenomenet ”wisdom of crowds”. I frågesportprogrammet ”Vem vill bli miljonär” har den tävlande möjligheten att ringa en kunnig vän, eller att be publiken att välja ett av de fyra svarsalternativen. När den tävlande ringer sin i förväg utvalda vän svarar denne rätt i 65 % av fallen. När varje deltagare får välja har publiken svarat rätt i 91 % av fallen.

På en brittisk oxmarknad arrangerade Galton i början av 1900-talet ett experiment där besökarna fick gissa hur mycket en slaktad oxe skulle väga. 800 besökare deltog och 787 av svaren gick att tyda. Galtons analyserade svaren statistiskt. 1197 pund var genomsnittet för besökarna svar. Oxen vägde 1198 pund!

2003 utbröt SARS-smittan. Till en början tycktes epidemin och smittan vara okontrollerbar. WHO gick då ut med en vädjan om att forskare och universitetslaboratorier världen över skulle gå ihop och samarbeta. En månad efter utbrottet kontaktade WHO elva forskningslaboratorium världen. Alla gick med på att dela informationen på en websida och att ha dagliga möten där man berättade om sitt arbete för de övriga labben. Det fanns ingen central ledning eller obligatoriska åtaganden. Allt skedde på egen fri vilja. Fyra dagar senare lyckades man i Hong Kong isolera ett virus som verkade mest troligt att fortsätta arbetet med. Samma dag kunde flera andra labb testa hypotesen att det var coronaviruset som låg bakom SARS. Efter ytterligare tre veckor hade man genomfört tester på apor i Holland och sett att dessa utvecklade SARS. Inom loppet av en månad hade ett kollaborativt forskningsprojekt likt Wikipedia gjort stora framsteg. Men ingen speciell person eller forskningslabb låg bakom upptäckten. Arbetets frukt var kollektivets.

1986 förolyckades NASA:s Challengerraket och sju besättningsmän omkom. Den officiella bilden var att olyckan var oförklarlig. Men bara minuter efteråt sjönk de fyra företag som var börsnoterade och som var inblandade i projektet.  Direkt efter kraschen föll alla fyra företagen med cirka 5-6 %. Morton Thiokols aktier föll så mycket att handeln stoppades ett tag. När dagen var över hade aktien fallit med 12 % medan de tre andra företagens aktier återhämtat sig till minus 3 %. Ett halvår senare kom haverikommissionen fram till att Morton Thiokols konstruktionsfel hade orsakat olyckan. Ekonomiprofessornerna Maloney och Mulherin studerat Challengerfallet specifikt. De konstaterade att ingen i företaget känt till bristerna. Ingen hade gjort insideraffärer som fanns på företaget. Trots det hade marknaden förklarat företaget skyldig redan efter en halvtimme. Surowiecki menar att marknaden eller ”wisdom of crowds” i det här fallet tillsammans känt på sig att Morton Thiokol var den svaga länken.

Ubåten Scorpion försvann 1968 spårlöst i Atlanten. Flottan hade ett område på 20 miles att genomsöka på flera tusen meter djupt vatten. Sjöofficern John Craven föreslog en oortodox lösning av uppgiften. Istället för att tillkalla de tre bästa experterna som man först tänkt, vidgade han kretsen av problemlösare. Han tillkallade olika typer av experter såsom meteorologer, statistiker, sjömän, psykologer, etc. De fick alla var och en samma information och fick därefter göra en individuell uppskattning av vart Scorpion gått till botten. När alla experternas gissningar sammanställdes fann man ubåten bara ett hundratal meter därifrån!

Ett samtida exempel är även Google. De bygger sitt sökoptimeringssystem på att aggregera internetsidornas samlade pekningar. Googles algoritm fungerar i stort sätt utmärkt. Ett annat exempel är Wikipedia, som redigeras gemensamt av användarna. Tvärtemot vad många tror ligger felaktig information inte kvar särskilt länge. I genomsnitt bara cirka 10 sekunder!

Diskussion

Boken är välskriven och har ett medryckande tonfall. Den innehåller mängder av exempel, anekdoter och fallbeskrivningar som tillsammans skapar en sammanhållen idé. Dock skymmer exemplen den teoretiska utgångspunkten. Sanningen att säga så saknar Surowiecki en övertygande teoretisk modell för att förklara när och varför massans vishet fungerar och när den inte gör det. Styrkan ligger istället i att han presenterar ett koncept eller en föreställning som ställer utmanande frågor till våra beslutsfattare.  Surowiecki gör ingen ansats att lägga fram en teoretiskt hållbar modell. Samtidigt sveper hans resonemang över globala fenomen och hoppar vitt och brett i tid och rum. Wisdom of crowds är en samtida bok i genren flygplatslitteratur. Men en välskriven sådan. Den har likheter med Malcolm Gladwells bästsäljare ”Blink” och ”The tipping point” samt Chris Andersons ”The long tail”. Alla dessa böcker är skrivna för att underhålla och för att vara tankeväckande. Däremot lämpar sig genren sämre till att föra väl underbyggda vetenskapliga resonemang. Wisdom of crowds kombinerar ekonomi, politik, psykologi och sociologi. Boken tar upp många socialpsykologiska experiment och forskning men teorin om massan vishet är mer en idé som Surowiecki försöker härleda genom mängder av fallexempel. Exemplen är informativa och tankeväckande men de gör det svårare att följa hans tankar och finna en röd tråd. Surowiecki väljer och vrakar mellan fakta som passar in i hans bild. Intressant är då alla de gånger som den stora massan inte leder till bättre och riktigare kunskap. Det borde finnas otaliga exempel på undantag till ”wisdom of crowds” om man ger sig hän och letar. Till Surowieckis försvar kan sägas att hans bok snarare bör ses som inspiration till alternativa sätt att lösa problem vissa situationer. Inom statsvetenskapen har det utarbetats metoder för att försöka dra nytta av ekonomins beslutsmarknader utan att förvandla allt till varor som köps och säljs. Den så kallade Delfimetoden är ett intressant konfliktlösnings och dialogformat som är ett sätt att låta massan kollektiva klokskap få ta så stort utrymme som möjligt i den demokratiska processen. I tider av stora globala utmaningar för så väl politiken, ekonomi och sociologi kan det vara värt att beakta Surowieckis bok ”Wisdom of crowds”.