Etikettarkiv: osäkerhet

Så påverkar sociala medier ledare och organisationer

jonas_mosskin

15 november håller jag ett seminarium som AGSLO (Arbetsgruppen för studium av ledarskap och organisation) arrangerar. Jag kommer att föreläsa om de osäkerhetskänslor som väcks hos individer och grupper i en era av sociala medier. Seminariet är öppet för alla intresserade av ledarskap, chefskap och organisationsutveckling. Saxat från inbjudan:

Nätet och sociala medier omformar och utmanar dagens ledare och organisationer. Samtidens gränslösa mediesamhälle väcker såväl nyfikenhet som ångest hos individer och organisationer. För dagens ledare gäller det att balansera mellan ansvar, kontroll och tillit till medarbetarna. Det är inte lätt. Upplösta gränser på nätet och ändrade vanor på sociala medier väcker ofta osäkerhet och ledningens svar blir ofta än fler rigida policys. Hur kan man som chef och ledare förstå, navigera och leda i ett förändrat landskap där medarbetarna blir alltmer självständiga i förhållande till den egna organisationen? Hur kan man ta ta tillvara de resurser, engagemang och möjligheter som sociala medier kan erbjuda för organisationen?

I föreläsningen kommer Jonas Mosskin att ge ett psykologiskt perspektiv på ledarskap i de sociala mediernas epok.

Docent Magnus Larsson, Copenhagen Business School, kommer att vara moderator och samtalspartner.

Plats: Ivar LO , Sartunus konferens, Hornsgatan 15, Stockholm
Tid : Fredag 15 november 2013 kl. 13-16
Pris: 600:- + moms. (750:- inkl. moms
Anmälan: På AGSLO´s hemsida, www.agslo.se

Jonas Mosskin är leg. psykolog, coach och organisationskonsult. Han är frilansskribent och föreläser ofta om sociala medier. Jonas är även stiftelseråd i AGSLO och bloggar om psykologi på www.mosskin.se och på twitter: @jonasmosskin

SÄPO:s meningslösa statusuppdatering

Idag (fredag 8 oktober) var jag med i Uggla i P4 ( från cirka 40 minuter in i programmet till minut 51) och diskuterade hur man ska förstå och förhålla sig till SÄPO:s nya uppgradering av terrorhotet från en 2:a till en 4:a. Tesen som redaktionen på programmet drev är att det kanske är så att SÄPO har börjat statusuppdatera och berättar meningslösheter i likheter med att ”nu har jag just ätit en glass”. Kanske handlar till synes banala statusppdateringar om ett försök från människor om att fånga dagen. Ett annat sätt att förstå varför vi skriver om vardagliga och meningslösa saker på Facebook är att det är ett sätt att skapa mening i våra liv. Att skriva är att forma en historia om sig själv och det hjälper oss att skapa en känsla av sammanhang och identitet. Kanske är det just det som SÄPO också behöver göra, att skapa en mening i den egna verksamheten. Att tala om att man finns. Personligen tror jag att terrorvarningen fyller en funktion av att markera för terrorgrupper att vi faktiskt håller koll på er.

kommentarer och statusuppdateringar på Facebook har annars karaktären av skvaller och fikaprat. Det är ett sätt att bekräfta varandra och skapa en socialiseringsprocess. Ett kliande av varandras ryggar som gör att vi alla bekräftar varandra och skapar en känsla av att vi hör ihop och skiljer ut oss mot ”dom andra”.

I allmänhet kan man ju säga att dunkel och oklar information bidrar till att skapa osäkerhet och föreställningar hos människor. Den som på ett skickligt sätt kan skapa förvirring, osäkerhet och rädsla har på så sätt lyckats påvisa sin makt och inflytande över människor. Vanligtvis är det ju terroristerna själva som använder sig av den strategin men i vissa fall är det nog så att myndigheter, politiska partier och säkerhetstjänster också jobbar på detta sättet. Om man läser SÄPO:s egen förklaring så handlar det om att man vill varna allmänheten på ett tidigt stadium i förebyggande syfte. Det skulle kunna tolkas som att man också vill hålla ryggen fri ifall det faktiskt skulle inträffa något attentat. SÄPO skyndar sig att säga A men inte B för att det vore pinsamt om man inte säger något alls, när det är för sent. Rent generellt brukar ju olika regelsystem börja leva sitt eget liv. De flesta frågar sig sällan om nyttan med rutiner och arbetssätt, man bara utför dem. Så tjänstemännen på SÄPO har nu en terrorgradering och då är det lika bra att använda sig av den. Annars kanske anslagen sjunker tills nästa budget.

Känslor och anseende nya hårdvalutor i skvalpande tider

250px-felicidade_a_very_happy_boy

Lars Strannegård, professor i företagsekonomi skrev en bra och tänkvärd Understreckare i SvD för en tid sedan. Den handlade om att anseende har blivit den nya hårdvalutan. Han skriver:

Det råder likväl något slags konsensus bland samhällsvetare om att det finns en utbredd osäkerhet kring vem som är trovärdig i dagens västerländska samhällen. Vem man kan lita på när det blåser snålt är inte längre självklart. 1900-talets modernitet innebar ett skapande av stora system, väloljade byråkratier och en tilltro till rationella beslutsprocesser. Men när allt fler system nu upplevs som kollapsade så försvagas också tilltron till gamla institutioner. Auktoriteter och experter som tidigare åtnjöt stor legitimitet har tappat mycket av sin fornstora glans.

Trovärdighet och anseende hänger ihop med trygghet tror jag. Många människor upplever osäkerhet kring roller, arbeten, strukturer och system. Vissa individer (majoriteten) försöker skydda sig genom att benhårt hålla fast vid en ståndpunkt eller ett perspektiv. Men då riskerar man att ständigt tvingas titta bort och bortförklara fenomen och trender i vår tid. Ett postmodernt eller senmodernt samhälle med enorma informationsmöjligheter kräver ett flexibelt förhållningssätt. Strannegård pekar på att samhällets institutioner har ändrats och fortsätter:

I den ”flytande” moderniteten ser alltså inte regleringen ut som tidigare. Hårda lagar som gäller i alla länder blir svåra, för att inte säga omöjliga, att införa. Istället blir reglerna mjukare till sin karaktär men likväl ofta både inflytelserika och effektiva.

Strannegård tar även upp hur anseende hänger ihop med känslor och med psykologi:

Forskare inom sociologi, psykologi och marknadsföring har på olika sätt visat att människor är känslostyrda i större utsträckning än vad många samhällsteorier traditionellt utgått ifrån. Vi köper produkter och tjänster från företag som vi litar på, vi arbetar i organisationer vars grundvärderingar vi respekterar och rekommenderar till andra sådant som vi själva är positivt inställda till. En organisations eller individs anseende skapas av attityder, åsikter och känslor, och när dessa skall styras vädrar varumärkesbyggare och pr-konsulter morgonluft. Om människor vore mindre känslostyrda skulle de flesta reklambyråer slå igen och de flesta pr-konsulter söka sig till andra branscher. Men i den värld som Solove och Power skisserar är ”känsloproduktionen” central; associationer, upplevelser och relationer måste kontinuerligt laddas positivt.

Här får plötsligt psykologer en roll att spela i kommunikationsfrågor såväl interna som externa. För om de är några som är experter på känslor så är det psykologer. För något så flummigt och subjektivt som känslor styr hur vi tänker och handlar. Inte tvärtom.