Du tittar nu på taggen internet. Tillbaka »

SR:s program På nätet om psykisk hälsa och sociala medier

Idag medverkade jag i P1:s program På nätet som handlade om sociala medier och hälsa. Förutom programledaren Johan Torstensson diskuterade jag tillsammans med Kim Nordlander, enhetschef på Vårdguiden.se. Kim är ansvarig för vårdguidens satsningar i sociala medier. I studio var även Joanna Hagström, hälsoinspiratör, bloggar på Livsvinst.se. Hon har tack vare sitt bloggande lyckats gå ner över 80 kg och dessutom tagit steget och startat eget företag. Programmet sändes även i Bambuser som hade 600 livetittare. Där kan man även se och höra eftersnacket där vi hade tid att fördjupad diskussionen.

Intressant diskussion. Joannas perspektiv var den aktive som fått hjälp tack vare sociala medier och Kims var mer myndighetsperspektivet. Mitt bidrag är ju snarare psykologens som också är aktiv på sociala medier. Jag är helt övertygad om att vi inom en snar framtid kommer få se mängder av experiment och försök där internet och sociala medier kommer att användas. Det krävs nytänkande för att skapa ett professionellt psykologiskt bemötande för 2010-talet.

PS: Här länken till Vårdguidens nya Klamydiatest som Kim Nordlander pratade om.

Uppdateringsångest och drömjag på nätet

DN Insidan har en artikelserie om livet på nätet. Idag handlade det senast om en begynnande uppdateringsångest hos framför allt unga människor. En del andra har pratat om nätberoende, downloadsyndrom eller nedladdningssyndrom vilket borde vara samma sak. DN skriver:

– Vi flyter omkring mellan olika medier och har många kontakter, men känner allt färre på djupet. Våra viktigaste relationer är ju dem vi verkligen bryr oss om. Men i massan av alla de sociala kontakter vi har i dag finns det en risk att de viktiga försvinner.

I boken Connected från 2009 (kommer på svenska i höst) kan man läsa om ny socialpsykologisk forskning som visar att vi fortfarande har nära kontakt med bara 6,6 Facebookvänner. Det ligger nära vänskapsforskningen som brukar landa på 4-5 personer som är närmare vänner för de flesta människor. Det är intressant att vi inte har fler nära relationer som är djupa trots att vi har så många fler möjligheter att träffa människor idag. På ett plan är det kanske fysiskt och praktiskt omöjligt. Skillnaden mot tidigare generationer är att vi kanske blir stressade av att veta om vad alla bekanta och deras bekantas vänner gör och lever sina liv. En slags uppskruvad status och jämförelsestress. Nätet är på många sätt ett brus av prat där få lyssnar. Kanske kommer stressen leda till nya horder av utbrända och deprimerade människor. Eller så får vi en motrörelse. Det vore intressant om det kunde utvecklas en ny och fördjupad lyssnarkultur i spåret av att alla är mätta på att dela med sig med sitt.

Läs även en tidigare artikel i serien: På nätet skapas ”drömjaget”

Sociala medier förändrar psykologyrket

Jag blev tillfrågad att skriva en krönika för Psykologtidningen och resultatet är nu publicerat i senaste numret (nr 11/2009). Där försöker jag få psykologkåren att lyfta blicken från det förhärskande individfokuset som råder oavsett om man är psykodynamiskt- eller KBT-inriktad och börja intressera sig för Bloggar, Facebook och sociala medier. Här är texten i sin helhet.

SOCIALA MEDIER FÖRÄNDRAR PSYKOLOGYRKET

Just nu pågår ett gigantiskt mänskligt psykologiskt experiment kallat Facebook. 270 miljoner människor deltar världen över, varav över 2,6 miljoner i Sverige. Miljontals människor berättar om sig själva via sociala medier såsom bloggar, Facebook, MySpace och Twitter. Men inget vet på vilket sätt det påverkar oss psykologiskt och socialt på längre sikt. Det märkliga är att få i den psykologiska världen tycks reflektera över att utvecklingen även förändrar psykologyrket i grunden. För hur ska psykologer förhålla sig till klienter som vill vara ”vän” med dem på Facebook? Vad händer med idén om att psykologen ska vara neutral, när klienterna i detalj kan studera de digitala fotavtryck som vi lämnar efter oss på Internet. Och vad säger vi om att bli betygsatta av patienter och anhöriga på forum som t.ex. Doktorguiden.

Idag sveper ett enormt realtidsflöde in i behandlingsrum och kliniker. Med några klick på mobiltelefonen kan vem som helst kolla upp vad som helst om vem som helst. Den här möjliga öppenheten väcker både fascination och fruktan hos psykologer. En del psykologer väljer att inte synas alls. De raderar gamla synder på dejtingsajter och skaffar sig hemliga nummer. Andra som t.ex. jag själv deltar fullt ut och ser möjligheter. Gränser mellan arbete och privatliv blir otydligare i många människors liv. Tidigare i år blev det en del snack om personalrekryterare som dubbelkollar kandidaterna på Facebook samtidigt som andra får sina jobb tack vare just sina kontakter. Internationellt finns en del studier om hur Internet påverkar människor psykologiskt men i Sverige har det varit osedvanligt tyst.

Så vad vet vi då om t.ex. Facebook? I Sverige är knappt 30 % människor aktiva där och andelen äldre ökar snabbast. Vi har i genomsnitt 110 vänner på Facebook fast vi har bara nära konversation med 6,6 av dessa[1]. Det ligger nära tidigare vänskapsforskning som brukar landa vid 4-5 nära vänner och den fysiska gräns som tidigare forskning dragit vid maximalt 150 bekanta. Fler än så hinner man inte med. Många spekulerar i att den gränsen för antalet bekanta håller på att förskjutas i en digital tidsålder. En annan studie indikerade att vissa personer blivit mer svartsjuka på Facebook tack vare att tekniken gjort det lättare att spionera på nära och kära[2]. Många har även påtalat att kommunikationen är en smula narcissistisk. Vi ombeds hela tiden svara på frågan vad gör du nu? Skräckscenariot att vi blir mer asociala på nätet verkar inte stämma. Flera studier har visat att bloggare har fler sociala kontakter i verkliga livet än de som inte bloggar[3]. Men hur är det med kvalitén på den tid vi umgås med nära vänner och familj. Om man ska tro sociologen Putnam så bowlare nu åtminstone amerikanerna ensamma och det gör förmodligen svenskarna också[4].

APA publicerade nyligen en utförlig genomgång där man diskuterade hur den nya tekniken påverkar psykologiutbildningen, forskningen och psykologrollen[5]. Idag har forskare tillgång till nya insamlingsmetoder och kan lättare göra specialiserade urval till studier bortom de vanliga amerikanska collegestudenterna. Samtidigt ökar risken att samhället blir alltmer segregerat eftersom vi hela tiden kan välja vår egen lilla värld även på Internet. Andra utmaningar som APA tar upp är att centraliserade datasystem på Internet ökar risken att journaler kommer på villovägar. Men konfidentialiteten är kanske även ett problem för psykologen. När allt syns och lagras på nätet är det lätt för klienten att komma nära inpå behandlaren genom att t.ex. fejka en alias.

APA efterlyser uppdaterade yrkesetiska regler för en ny tid. Det digitala samhället har förändrat maktbalansen mellan klient och psykolog när informationstillgången är större. Det ställer förnyade krav på hur vi ska tolka och förhålla oss till yrkesetiska principer som utarbetats i ett predigitalt samhälle.

Psykologin måste släppa individperspektivet och titta på det sociala kontext som vi är inbäddade i. Det krävs nya angreppssätt för att förstå den spel- eller porrberoende som med ett klick i mobilen kan fortsätta med ett destruktivt beteende. Vad händer med behandlingens effektivitet när självskadande personer ger varandra tips på nätet hur man ska gå tillväga?[6] Vi måste möta unga människor som är blyga och rädda för att exponera sig själv på nätet som kompisarna gör. Vi behöver fler studier, mer kunskap och duktiga psykologer som förstår att tolka det nya samhälle vi lever i. Är ni redo?

/Jonas Mosskin

PS: Läs även Nicholas A. Christakis & James H. Fowler, Connected: The surprising power of our social networks and how they shape our lives, (2009) Little, Brown & Company

[2] Emily Christofides, Amy Muise, Serge Desmarais, ”Information Disclosure and Control on Facebook: Are They Two Sides of the Same Coin or Two Different Processes?” CyberPsychology & Behavior. June 2009, 12(3): 341-345.

[3] James R. Baker, Susan M. Moore. ” Blogging as a Social Tool: A Psychosocial Examination of the Effects of Blogging”, CyberPsychology & Behavior. December 2008, 11(6): 747-749

[4] Putnam, Robert, Den ensamme bowlaren, SNS Förlag, 2006

[5] APA ”How technologies changes everything (and nothing) in Psychology”, American Psychologist, juli/augusti (2009)

[6] J.L. Whitlock, J.L Powers, and J. Eckenrode, ”The virtual Cutting Edge: The Internet and Adolescent Self-Injury”, Developmental Psychology 42, no. 3, (2006): 1-11

Gratis?, en antologi om skapandets villkor

Förra veckan var jag på releasen för ”Gratis? – om kvalité, pengar och skapandets villkor” (Volante). Redaktör är Per Strömbäck och mannen bakom är Tobias Nielsén som driver Kulturekonomi. Elva skribenter försöker diskutera Internet, upphovsrätt och om gratis är framtidens modell för allting.

Även om jag läst och hört det mesta förut så är boken läsvärd. Särskilt för alla som följer debatten om fildelning men som inte följer initierade bloggar och diskussioner på nätet. Samtidigt är boken främst en uppsamling av vad vi redan visste för g-12 månader sedan. Tempot i utvecklingen är enormt vilket gör att Twitterhypen, Spotify och Piratpartiets framgångar inte hunnit in i antologin. Men, men.

Om jag ska lyfta fram några bidrag blir det Sara Öhrvalls (från Bonniers) text om mediebolagens förändrade roll liksom journalisten Andreas Ekströms pessimistiska syn på framtiden där kulturen går tillbaka till en mecenatfinansiering.

Mest intresseväckande tycker jag Daniel Johanssons essä där han skriver om musiken och framtidens internet (utdrag här). Han redogör för snåriga begrepp som den semantiska webben och argumenterar övertygande om att en av de starkaste drivkrafterna på Internet har varit decentralisering. Detta borde också återspegla sig i framtidens affärsmodeller, men det har vi inte sett lika mycket ännu. Han skriver också att vi håller på att gå från ett exemplarparadigm till ett användningsparadigm.

Antologin har fått uppskattande anmälningar i SvD, Kulturnytt, Borås Tidning. Västerbottens Tidning. Kulturbloggen har gjort ett utförligt referat av de flesta texterna för den som inte orkar läsa. Kulturbloggen konstaterar:

Jag kan beklaga en förändring som försvagat upphovsmäns ställning och rättigheter, inte lika grundmurad i vårt samhälle som privat äganderätt vilket jag trodde tidigare. Men det var i ett annat årtusende och det känns avlägset även om det inte gått så många år. Boken ”Gratis?” pekar dock framåt och det känns faktiskt upplyftande att läsa så genuint bra texter, vettiga åsikter och argument.

Mindpark blir ett bloggbluster

I augusti drog IT-entreprenören Joakim Jardenbergs igång Mindparks bloggteam om medier. För mig som läsare, mediekonsument och trendspanare är det bra att det bildas bluster, kollektiv av bloggare. Det underlättar för läsaren att hinna med att följa fler skribenter och bloggare och det blir större chans att vissa texter får större genomslag. Weird Science funkar ju på detta sätt liksom Bokhora. När jag planerade det som senare kom att bli Psykologifabriken var det också en av utgångspunkterna att samla duktiga och intressanta skribenter på ett ställe för att få större genomslag.

Ett 20-tal bloggare ingår i Minparks bloggteam. Det har redan blivit diskussioner om varför skribenterna inte får betalt och varför det är ett ganska grabbigt gäng. Kritiken känns märklig och lite ogin tycker jag. De flesta duktiga bloggare får andra möjligheter och sidouppdrag som de inte fått utan bloggen.

Fredrik Wass (Bisonblogg) skriver om varför han är en del av  bloggteamet:

Jag ser inte Mindpark-gänget som en homogen skara bloggare med samma åsikter, värderingar och agendor. Snarare tvärtom.

Faktum är att jag många gånger har avvikande synpunkter på de frågor som förekommer i den så kallade ”bubblan”. Det betyder dock inte att jag tycker att Mindparks initiativ är dåligt. Nej, jag tror att det kan bli riktigt bra. För om det är något vi behöver just nu är det att slipa argumenten, presentera konkreta och lönsamma case/idéer samt visa en balanserad och nyanserad bild av både utvecklingen och dess aktörer. Samt att vara självkritiska och reflekterande.

Jag ser Mindpark-bloggen som en arena där flera röster kan ställas mot varandra, och där jag som enskild skribent kan välja att inspireras eller provoceras av de andra medverkande skribenterna. För mig personligen kommer det innebära att jag verkligen måste förklara mig och mina ståndpunkter gentemot övriga debattörer, även om vi många gånger är på samma spår (men i olika tåg). Och i grunden tror jag att det gynnar läsarna av bloggen. De får höra flera röster samlade på ett ställe som kanske ibland talar emot varandra. Det blir intressant att se vad som uppstår i skärningspunkten.

Min enda invändning är att det känns som att ”bubblan” på Mindpark är ganska samstämmiga röster. Bra och intressanta men ofta rätt överens.

En sak till. Nicklas Strandh som också är med i bloggteamet funderar över svårigheterna att hinna med att skriva för flera bloggar. Det känns som en realitet för många som bloggar och det kanske den viktigaste förklaringen till bloggdödsfenomenet.

Privata guider på nätet och The Mosskins på resa österut

För en vecka sedan var jag och Elsa på middag hos min kusin Alfred som nyligen gift sig med Karin. Det vara bara några dagar innan deras bröllopsresa med start i Moskva och sedan österut med Transsibiriska Järnvägen mot Irkutsk, Mongoliet och Kina. The Mosskins bloggar från sin resa vilket känns som ett kul sätt att involvera oss här hemma.

Under middagen gjorde Elsa en google maps guide med olika tips för en mångmiljonstad som annars är hopplös för en turist. Googlemaps ledde fram till en del tankar om hur man på bästa sätt kan få relevanta tips från vänner och bekantas bekanta. Alfred och Karin spred det vidare så nu ligger den tillgänglig för alla.

Visa Elsas guide till Moskva på en större karta

Att följa Lonely Planet har aldrig varit något för mig. Jag känner mig alltid låst av en guidebok. Då går jag hellre på känsla och intuition. Det känns som att det finns ett glapp mellan den helt personliga guiden som Elsa skrev och Lonely Planet. Mikroguider där vänner, bekanta och människor med liknande intressen borde på något sätt kunna aggregeras. Problemet är som jag ser det i första hand att hålla koll på vem som reser och känner till vad samt att få guider som inte är bra och relevanta. Men i och med Twitter och Facebook borde det gå att göra vänreseguider till varandra. Vanliga reseguider är annars en kommersiell storindustri. De flesta guider, tidningar och resebilagor ser likadana ut och tipsar om samma saker.

Ett initiativ som sticker ut en aning är Unlike.net som Eric och Hinke tipsade om när jag var i Berlin senast. Det började som en lokal Berlinguide med en liten och kräsen redaktion som delger personliga tips. Tilltalet är urbant, coolt och anpassat för en mobil generation med Iphonen i högsta hugg som letar ett unikt loppisfynd vid sidan om marknaden på Boxhagener Platz. Unlike har växt och finns nu för ett tiotal städer: Amsterdam, Barcelona, Köpenhamn, Ibiza, London, Miami, Paris, Sao Paolo, Shanghai och Wien. Många av tipsen är betaltjänster där man får exklusiva specialguider. Det sägs ju att det är svårt att ta betalt för saker på nätet. Men Unlike.net kanske kan lyckas om deras tjänst blir tillräckligt unik. för det krävs en vass och udda redaktion.

PS: Kolla även in Elsas fotoblogg (med fokus på arkitektur) från hennes tid i Moskva.

Perspektiv på framtidens bokbransch

I samarbete med bokförlaget Atlas bjuder Natur & Kultur in till ett samtal om bokbranschens framtid. Linda Skugge (vd Vulkan), Otto Sjöberg (vd TV4Expressen Medialab), Per Helin (vd Publit) samt moderatorn Björn Linnell (senior advisor Natur & Kultur) kommer ge utifrånperspektiv inför en publik av branschinsiders. Diskussionenerna om den här möteskvällen började redan förra hösten efter Bokmässan då jag ledde ett minisamtal i Natur & Kulturs monter om webbens betydelse för bokbranschen. Eva Swartz och Richard Herold på Atlas plockade upp det här och så snackade vi länge och väl om den här samtalskvällen. Förhoppningsvis kan det här vara början på en öppen och konstruktiv diskussion även mellan olika branschföreträdare. Tonen i bloggosfären har varit kul och innovativ så därför hoppas jag att några av alla er som deltagit i samtalet på nätet hittar till Karlavägen och Stockholm torsdagen den 27 augusti. Skicka ett mail till perspektiv(at)nok.se för att anmäla dig. Vi ses!

Bloggdiskussionen om e-böcker och om branschens tystnad

Under de senaste tre veckorna har det varit en febril aktivitet om e-böcker, läsplattor och bokbranschen framtid. Det har gjort det lite svårt att koppla ner fullt ut. Diskussionen har svämmat över åt alla möjliga håll. Daniel Åberg suckade över att ingen på förlagen verkar ha internet? eftersom det var så tyst från folk i branschen. Sommaren är en svår tid men det förklarar nog inte att tystnaden är så stor. Alla tycks lurpassa på varandra. Anders Mildner som varit med och initierade Hultsfredsmötet som blev en bloggstafett där Johanna på Bokhora funderade om olika framtidscenarion. Stafetten har sedan gått vidare via Johanna Ögren till Daniel Johansson, Bo Reimer och Sofia Mirjamsdotter. 125 kommentarer finns att läsa på det ursprungliga inlägget. Men diskussionen har förgrenat sig åt alla möjliga håll. T.ex. Eirik Newths som skriver utförligt om det här ämnet utifrån ett norskt perspektiv. Jag skrev tidigare om Josefines tankar om det analoga läsandet. Andra som varit aktiva är Fredrik, Isobel samt bokhandeln Billingska. En annan aktivist i det här sammanhanget är Unni Drougge som skriver en bok tillsammans med skribenter. En som tar diskussionen ner på en konkret nivå är Mattias Boström på Piratförlaget. Han ger en bra överblick om det aktuella läget för en eventuellt tipping point för e-boken i Sverige. Hans slutsats är att det fortfarande återstår lite tid tills vi är där. Han skriver:

Utbudet av eböcker. Eboksföretaget Elib har idag uppemot 2 000 svenska titlar till försäljning, från såväl stora som små bokförlag. Bland de stora förlag som under det senaste halvåret har gett ut merparten av sina boknyheter även som eböcker finns Norstedts och Piratförlaget. Bonnierförlagen saknas nästan helt när det gäller nyheter – men en förändring är på gång.
- Vi saknar 8 000 svenska titlar för att nå ovanstående mål.

Priset på eböckerna. Idag kostar en nyutgiven ebok från Norstedts 160-170 kr att köpa via  Adlibris, vilket är ungefär 10-20 kr lägre än motsvarande pappersversion. Äldre titlar kostar runt 90 kr. Detta är inget ovanligt prisläge bland förlagen. Piratförlagets nya eböcker kostar hos Adlibris 99 kr och äldre titlar prissänks till runt 40 kr när de ges ut i pocket.
- Fler förlag behöver följa Piratförlagets exempel för att vi ska nå målet.

Läsplattor för några få tusenlappar. Priset är inte problemet, där är vi nog snart. Och de billigaste plattorna är redan i den prisklassen. Tillgängligheten är kruxet – det är fortfarande svårt att köpa en läsplatta i Sverige.
- Någon måste på bred front börja sälja läsplattor i Sverige, men punkterna 1 och 2 måste samtidigt genomföras för att det ska få genomslag.

Lättillgängligheten. För att köpa en ebok idag går man in hos någon av de tio nätåterförsäljarna som Elib samarbetar med. Om man vet vilken bok man söker är det enkelt att hitta fram till den, aningen svårare att veta vilket format man ska välja och hyfsat enkelt att betala för sig. Om man inte vet vilken bok man vill ha så hjälper återförsäljarnas sidor inte till mycket för att leda köparen rätt – det är helt enkelt inget sälj i dem.
- Eboksbutikerna på nätet måste förenklas och bli mer lättnavigerade, samtidigt som de måste locka till impulsköp.

Min Gissning är att vi under 2010 kommer passera tröskeln till den här utvecklingen. Fortfarande kommer det vara en liten men snabbtväxande nisch för bokbranschen. Men den kommer att leva. Richard Herold (Bokförlaget Atlas) menar att tystnaden från branschen handlar om farhågor för två saker:

Det kommer att publiceras fler titlar – i allt fler inkarnationer – än någonsin  och förlagen kommer att vara fler, större och sammantaget tjäna mer pengar i Framtiden. Just nu pågår en maktkamp om hur de digitala intäkterna mellan författare och förlag egentligen ska fördelas. Eftersom ingen riktigt vet hur denna nya extended longtail – med en utbudschock både på längden och tvären – kommer att slå mot förlagens ekonomi, sker förhandlingarna i det fördolda.

Min utgångspunkt är precis som Boströms, att förlagen behövs och blir ännu viktigare för författarna i Framtiden. Två saker oroar därför:

1) marginalerna på digitala on-demand verk kommer med största sannolikhet att vara lägre än på de titlar förlagen lever av i dag.

2) det finns en risk att utbudschocken på marknaden – som i ”alla böcker som någonsin publicerats” – minskar försäljningen av nyhetstitlarna. Att huvudet når lägre och svansen blir längre, för att tala med Anderson.

Förlagen sitter i en rävsax. Å ena sidan vill vi  förstås ha så många egna titlar (oavsett inkarnation) som möjligt att sälja, å andra sidan är vi helt beroende av att försäljningen av våra mest säljande titlar inte minskar. Att författarnas intressen ska tillgodoses är självklart, men inte hur och till vilket pris. Det är i detta ljus man ska se de pågående, ”fördolda” avtalsförhandlingarna, tror jag.

Verkligen Tänkvärt.

För alla som misströstar så är iallafall det här gemensamma samtalskvällen mellan Natur & Kultur och Atlas om perspektiv på bokbranschens framtid ett sätt ett sätt att bryta den tystnaden. 27 augusti på Karlavägen 31. Skicka ett mail till perspektiv@nok.se för att anmäla dig. Vi ses där.

(Obs! Uppdaterat inlägg)

Too cool for blogging

Alla pratar om att Alex Schulman skrev en provocerande artikel i DN om ”den onödiga bloggen”. Den fick många att reagera. I mitt tycke en hafsig och alldeles för generell text om bloggen (som om det finns en). Flera svarade snabbt på detta. Så här gjorde t.ex. Isobel:

I förmiddags ringde finaste Leo och frågade om jag kunde skriva något om Alex Schulmans hatattack på bloggvärlden. ”Men det var väl ett skämt?” svarade jag. ”Ja, men skriv om det då” svarade han, och sen gjorde jag det.

Det säger en del om hur nätverkssamhället fungerar idag och hur artiklar blixtsnabbt kommer upp på Newsmill. Jag förvånas mest att så många orkar engagera sig i det här. Själv tycker jag Jonas Morian kommenterat bloggkuppen bäst:

Han har nämligen rätt i att bloggen som sådan inte är något maktverktyg, men att de traditionella mediernas rapportering kring vad en eller flera bloggare skriver kan göra bloggaren till en sådan faktor.

Detta är emellertid inget nytt. Exakt detta har många påpekat tidigare. Och fokuset på bloggen som medium är irrelevant. Det väsentliga är självfallet skribenten bakom och vad hon eller han har att säga.

Min känsla är att annars mest att nu har Schulman fått tillgång till ett annat medium och då är han ”too cool för blogging”.

PS: För övrigt tror jag faktiskt att Schulmans roman ”Skynda att älska” om hans pappa är läsvärd.

SoundCloud rullar på och hotar kanske MySpace

Wired skriver nu om musiktjänsten SoundCloud som växer och blir hypad:

SoundCloud, a few months out of private beta, now claims 160,000 professional artists, labels, producers, music journalists and musicians. MySpace is thought to have listings for over 13 million bands. But the recent buy-in by some major artists is a significant endorsement for the upstart…

Sonic Youth used SoundCloud to stream their latest album via Twitter while Moby uses it to promote his latest tracks on his site rather than on MySpace. And when Beck decided to trash his so-five-years-ago Flash-based site and start over with simple pages heavy on high-quality content and light on everything else, he too turned to SoundCloud.

När de stora fiskarna nappar då är genombrottet nära. Det är visserligen långt kvar till MySpace men ändå. Som alla bra idéer är de på något sätt självklara. Wired fortsätter:

SoundCloud sounds like an obvious idea — like every good one does once somebody else has it. The necessity that was the mother to this particular invention was the absence of a truly collaborative online environment that could replicate the kind of back-and-forth spontaneity that musicians need to feed on and which proximity uniquely enables.

Det svåra är bara att gå från ord till handling och realisera idéer och visioner. SoundCloud verkar vara en god bit påväg.

PS: Äldre inlägg om SoundCloud. samt en tidigare podintervju på What’s next om SoundCloud.