Du tittar nu på taggen psykologer. Tillbaka »

Psykologer läser böcker med Christine Falkenland

Psykologer Läser Böcker fortsätter. På tisdag 31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren.

I boken får vi följa Laura, en 40-årig dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.
Obs! Tiden är 18-19.30.

Gå även med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

PS: 21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer. Samtalet pågår från 19-20.30.

Psykologer läser böcker

Så är det äntligen dags för Psykologer Läser Böcker. Bokklubben där vi analyserar romaner utifrån ett psykologiskt perspektiv. För dig som tycker att författare och verk hänger ihop och att språk bara handlar om psykologisk gestaltning. På Kulturhusets nya Plattanscen blir det tre kvällar i augusti och september där publiken får träffa författare och analysera böcker tillsammans med mig.

10 augusti kommer Stephan Mendel-Enk och pratar om sin hyllade romandebut Tre Apor (Atlas, 2010). Vi får följa en judisk familj i 80-talets Göteborg. Familjen lever i en snäv krets av släkt och församlingsmedlemmar. I centrum står 13-årige Jacob som blir Bar Mitzva och gillar sport. Sakta glider hans föräldrars äktenskap iväg mot en skilsmässa som också skakar den lilla församlingen. Inget blir som vanligt. Relationer trasas sönder och vi rör oss mot en obehaglig upplösning.

31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren. I boken får vi följa Laura, en medelålders dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet. (Obs! börjar kl. 18)

21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Gratis inträde. Samtalet pågår från 19-20.30. Mer info om författare och böcker på mosskin.se och på Facebook.

Varmt välkomna!

Skolverket struntar i psykologin

För alla som följer psykologins utveckling och det ökande intresset i samhället på alla fronter måste det komma som en överraskning att Skolverket föreslagit att psykologiämnet på gymnasiet marginaliseras. Det finns inte med som obligatorisk ämne för estetiska, humanistiska eller naturvetenskapliga programmet (däremot finns det med på ekonomiprogrammet). I regeringsförslaget (som finns att ladda ner som pdf) till ny gymnasieskola från 2011 har psykologin fått stryka på foten.

Alla vetenskapliga områden värnar såklart om sina discipliner men jag kan inte låta bli att undra över hur Skolverket resonerar. 30-40 % av alla läkarbesök handlar om psykiska besvär. Kurserna till psykologi och psykolog på universitet hör till de populäraste. Inom ekonomi och politik talar man allt oftare om beteendeekonomi och psykologiska förklaringsmodeller letar sig in både här och där. Neuropsykologin och hjärnforskningen har de senaste decennierna gett oss nya kunskaper om hur vi människor psykologiskt fungerar. Det borde vara en självklarhet att naturvetare, esteter och humanister får lära sig om grundläggande psykologi. Dels för allmänbildningen skull men också för att det faktiskt kommer att påverka elevernas framtida yrkesval nästan oavsett vad man gör senare i livet.

När flera personer undrat över vart psykologiämnet tagit vägen på Skolverkets diskussionsforum kan man läsa detta kryptiska meddelande från Johan Linder, undervisningsråd:

Psykologiämnet är kopplat till ekonomiprogrammet. Ännu finns inget färdigt ukast till ämnesplan men eventuellt kommer ett utkast att läggas ut 2 mars. Kontakta ansvarig för ekonomiprogrammet om du vill veta mer.

Psykologförbundets Lars Ahlin och psykologiprofessorn Lars-Göran Nilsson skriver i en uppmaning i GP: ”ta inte bort psykologin från skolschemat”. Det är bara att instämma i deras slutkläm:

Det är därför utomordentligt överraskande att den grupp som utarbetat Skolverkets förslag till Samhällsvetenskapsprogrammet i stort sett helt tycks ha förbisett psykologiämnet. Det förekommer bara i en av de så kallade inriktningarna med 50 lektionstimmar av de ca 2 500 som en treårig gymnasieutbildning omfattar!

Förbryllade drar vi slutsatsen att det är möjligt för en elev att gå igenom Samhällsvetarprogrammet utan en enda lektion i psykologi! Hur man då skall kunna utveckla elevernas kunskaper om människor som individer, och om samspelet mellan individ och samhälle är minst sagt gåtfullt.

Vi konstaterar att det stora intresset för och behovet av psykologiska kunskaper som finns ute i samhället inte återspeglas i det nya förslaget. Ta chansen, Skolverket, och gör psykologi till ett programgemensamt karaktärsämne på alla teoretiska program!

Andra som diskuterat detta är Filosofi- och psykologilärarnas förening Sophia.

En vision om framtidens psykologi

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 2/2010) har jag skrivit en krönika om framtidens psykologi på 2010-talet. Jag har redan fått många uppskattande kommentarer på artikeln så jag antar att jag uttryckte något som många går och känner var för sig. Här är hela texten i sin helhet. Vad tycker du? Håll du med? Jag är nyfiken på dina synpunkter.

***

En vision om framtidens psykologi på 2010-talet

Jag ska villigt erkänna att när jag började på psykologprogrammet 2006 tänkte jag: nu är jag inne, och nu ska jag se till att göra det till en exklusiv klubb för mig och mina jämnåriga kursare. Ju färre psykologer desto högre löner och fler intressanta jobb för oss blivande psykologer. När Karolinska Institutet och Mittuniversitetet i Östersund startade nya utbildningar blev jag skeptisk. Nu har jag tänkt om.

Sedan min sambo blev arkitekt har vi under åren jämfört våra respektive yrkeskårer. Det är slående att psykologer och arkitekter delar så många gemensamma problem. Vi har en uppblåst självbild som vi odlar för oss själva. Självbilden handlar om höga ideal, exklusivitet och akademisk snobbism. Samtidigt lider vi av dåligt självförtroende och en bristande tillit att försvara våra ideal annat än med symbolpolitik. Den gloria vi ser runt oss själva falnar i verkligheten, där saknar vi reell makt och politiskt inflytande. Arkitekterna kämpar med tröga planeringsförfarande, byråkratiska beslut och blir oftast överkörda av beställarna: ingenjörerna hos de enorma byggbolagen. Byt ut byggbolag och politiker mot landstinget och mot läkarna i vita rockar så fattar du själv.

I Danmark däremot har arkitekterna en annan ställning. Där utbildas lika många arkitekter fast antalet invånare är hälften av Sveriges. Arbetslösheten bland arkitekter är lika hög/låg som hos oss (konjunkturberoende bransch). Behovet av arkitekter borde rimligen vara ungefär lika många som i Sverige. Men istället för arbetslöshet finner arkitekterna nya jobbmöjligheter som beställare i offentliga och privata sammanhang runt om i samhället. På så sätt finns det kunnande, kompetens och förståelse för arkitekters förmåga och perspektiv på ett helt annat sätt i Danmark än i Sverige. De danska arkitekterna har därför högre status och större inflytande än i Sverige.

Jag tror att svenska psykologer har något att lära av danska arkitekter. Det är dags att sluta tro att man får inflytande gratis. Inflytande är något man förtjänar. Framtidens melodi för psykologin på 2010-talet kanske är att på sikt fördubbla antalet utbildningsplatser på psykologprogrammet utan att sänka kvalitén. Om något höj kraven i linje med vad Studeranderådet föreslagit här i Psykologtidningen tidigare. Vi måste sluta betrakta psykiatrin som den viktigaste arbetsplatsen för psykologer. Låt läkarna ta hand om ett organisatoriskt sjunkande skepp där pinnar är hårdvaluta. På sikt kommer mjukare värden och psykologiskt kompetens få ökat inflytande. Satsa istället på att lobba för psykologer på vårdcentraler, skolor, företag och arbetsplatser. De psykologer som idag inte får jobb i traditionella psykologjobb kommer istället vara attraktiva för arbetsmarknaden. Som generalister med vana att leda andra är vi som klippta och skurna för en globaliserad ekonomi.

Unga människor har en annan respekt och förståelse för psykologers kunnande. Vi måste inse att vi måste uppvakta morgondagens beslutsfattare. Kommer de inte till oss får vi bjuda in oss till Stureplanscentern, mingla med piratister, träffa ungsossar på Sveavägen och ge visitkort till ”nya moderater”. Finns naturliga mötesplatser där unga psykologer socialiserar sig med politiker kommer vi i sinom tid bli anlitade, konsulterade och få möjlighet att påverka politiken oavsett vem som vinner valen.  Om tio år ska det vara lika självklart att en psykolog är med vid runda borden som en ingenjör, ekonom, statsvetare eller läkare. Lägg därtill täta kontakter med medievärlden och med patient- och anhörigföreningar som för vår talan.

Det är dags att psykologin på allvar etablerar sig som en vetenskap och ett yrkesskrå för framtidens samhälle. Psykologin ska göra sig oumbärligt för medborgarna. Det ska vara självklart för politiker och beslutsfattare att inkludera psykologer i företag, styrelser, forskningsråd och nätverk. Både lokalt och globalt. För det krävs ett radikalt nytänkande där psykologin erkänner sig själv som tillräckligt kunnig och kompetent för att ta sig an uppgifter som ansetts för svåra. Om vi själva slutar be om ursäkt för vår kompetens och betraktar oss som naturliga samarbetspartners kommer andra att göra detsamma.

Föreläsning om sex och terapi i Uppsala

Några driftiga psykologstudenter i Uppsala arrangerade under 2009 sex föreläsningar om sex och psykologi. Nu är det tillbaka med en kväll om normer, sexualitet och psykoterapi. I vilken grad spelar sexuell preferens någon roll i det psykoterapeutiska arbetet och i så fall vilken? Sex har en tendens att försvinna från psykologin på något mystiskt viktorianskt sätt. Saxat ur programmet:

Tove Lundberg föreläser om normer kopplat till sexualitet och kön utifrån sin examensuppsats i ämnet och reflekterar över hur psykologi/psykoterapi kan befruktas av andra teorier såsom feministisk teori och queerteori. Tove är leg. psykolog och arbetar på ungdomsmottagning i norra Uppland samt för RFSL Ungdom som utbildare. Tove är engagerad i nätverket HBTQ-Psykologerna.

Efter paus med förfriskningar och mingel berättar Britt Andersson om hur hon som psykoterapeut förhåller sig till sexualitet. Hon berättar också något om hur hon arbetar med konsekvenserna av sexuella övergrepp.

RPC, Britt Andersson i samarbete med nätverket för PDT inbjuder alla studenter på psykologprogrammet till en kväll i ett angeläget och inte sällan försummat ämne med utrymme för diskussion och frågor!

Tid: 26 januari 18.15-21.15
Plats: Uppsala, Drottninggatan 12, inne på gården
Fri entré

Blue Velvet inleder ny säsong av Psykologer tittar på film

Psykologer tittar på film är tillbaka med en ny säsong med mycket amerikanskt och lite franskt.

Torsdagen den 21 januari visas Blue Velvet (USA, 1986) av David Lynch.. En skruvad thriller där en avklippt kroppsdel i en bedräglig idyll blir början på en detektivhistoria som snart förgrenar sig åt olika håll. Osunda kärleksberoenden, masochism, psykos och en allmänt obehaglig stämning är alla ingredienser i denna filmklassiker. Gäst är psykiatern, psykoanalytikern och författaren Björn Wrangsjö.

Biljetter köper du som vanligt på nätet ,på telefon 08-508 315 08 eller i Kulturhusets infokassa vån 0.

Övriga filmer som visas på Kulturhuset under våren är:

18 februari, Marie-Jo och hennes två älskare (FRA, 2002) av Robert Guédiguian. En klassisk fransk kärlekshistoria och triangeldrama.

11 mars, No country for old men (USA, 2007), av bröderna Cohen. Män, våld och amerikanska södern.

22 april, The Bridge (USA, 2006) av Eric Steel. Dokumentär över självmordsbron Golden Gate.

Psykologerna.org

Tore Gustafssons som startade Psykologstudent.se har nu blivit PTP-psykolog och håller just nu på att bygga upp ett nytt forum:Psykologerna.org för alla som är ptp-are och legitimerade psykologer. Det är en sluten medlemssajt där man kan diskutera angelägna frågor med kollegor. Förhoppningsvis kan detta forum bli mer konstruktivt än Psykologförbundets diskussionsforum som jag sällan står ut att läsa. Sajten ligger upp sedan i augusti och har i dagsläget 119 medlemmar och ett antal forumtrådar. Gustafssons mål är att ha 500 medlemmar innan nästa års slut. Vi får se om han lyckas. Själv tror jag mer på öppna webbforum på nätet men det är hur som helst kul att Gustafsson fortsätter sitt arbete att skapa plattformar på nätet.

Amelias nya psykologitidning och Modern Psykologi

Förra veckan kom Amelias satsning M-Magasin Hälsa/Psykologi. Det lär vara ett specialnummer och inte en återkommande tidskrift, såvida den inte säljer bra förstås! Innehållet är rätt varierat och känns mer uppdaterat än andra liknande tidningar. Amelia Adamo startar också ett upprop i tidningen för psykologer på varje vårdcentral. Ett behjärtansvärt initiativ som Psykologförbundet även driver. Efter en vecka har 2 202 personer skrivit upp sig.

Jag tillhör väl inte riktigt målgruppen utan tidningen riktar sig mot de medelålders kvinnorna med psykologiintresse. Det som förbryllar mig är att innehållet blandas upp av avsnitt om ”andligt sex”, klädspecial där kändisar analyseras och inrednings/hemma-hos-reportage med sexrådgivaren Malena Ivarsson. Om man nu anstränger sig för att göra en specialtidning varför gör man den inte till något eget utan blandar in material som finns i alla andra tidningar ändå. Skälet till att köpa M-Magasin Hälsa/Psykologi tycks försvinna. Det är som om redaktionen inte tror på innehållet i tidningen.

Snart kommer även Språktidningens satsning Modern Psykologi. Jag träffade redaktionen för några veckor sedan och de känns som att det har något nytt på gång. En seriös tidning om psykologi med ett populärvetenskapligt tilltal. Ett tilltal och en stil som inte nädvändigtvis är kvinnlig utan har artiklar om sport, teknik och sånt som vi män gillar. Kanske blir psykologin modern i Sverige först när det finns en seriös poptidning för verkligehetens folk?

Våndan av att söka hjälp

Jag har skrivit en krönika för Psykologiguiden.se, Psykologförbundets nya webbplats om psykologi och psykisk hälsa. Krönikan handlar om våndan att söka hjälp, något som för mig är en viktig aspekt av allt psykologiskt arbete vare sig det handlar om terapi, stödsamtal eller arbete med grupper. De flesta människor söker hjälp när det gått för långt istället för att förekomma svåra problem. I texten funderar jag över ett barndomsminne från Jämtland, ett landskap där oviljan att söka hjälp ibland får märkliga konsekvenser.

Hur läkare tänker

Bokförlaget Daidalos har översatt en bok som verkar finurlig, ”Hur läkare tänker” av Jerome Groopman. Boken recenserades utförligt NY Times 2007. Daidalos skriver att:

Denna eleganta och rättframma bok återberättar historier om hur läkare och patienter interagerar. … I händerna på Jerome Groopman blir dessa kliniska episoder en uppslukande och ofta djupt rörande läsning. Samtidigt belyser författaren några av de mest grundläggande problemen i modern medicin.

Författaren ger ett konkret och handfast råd till alla patienter:

Groopman focuses on one aspect of the doctor-patient interaction: how it influences a physician’s diagnosis, and even his ability to make a diagnosis at all. His stories show us instances where a doctor makes snap judgments that are wrong — and right; where past cases distort present perception; where rapport with, or dislike for, a patient alters diagnosis or care. (This leads Groopman to one of the few direct recommendations in this book: if you get the feeling your doctor doesn’t like you, find another one.)

Det här gäller i lika hög utsträckning för klienter som möter psykologer och psykiatrin. Nu väntar jag bara på uppföljaren ”Hur psykologer tänker”.