Etikettarkiv: medier

Mosskin.se fyller fem år!

Idag fyller Mosskin.se fem år! Det känns både avlägset och nära på samma gång. Den gången var jag en otålig och brådmogen psykologstudent som var trött på det inbundna psykologiska samtalet som så sällan relaterade till samhället och allmänheten. Idag är jag färdig med studierna, jobbar som psykolog och lever familjeliv. Nuförtiden skriver jag lika ofta artiklar och krönikor i andra mer etablerade forum. Trots det är bloggen den som ligger mig närmast om hjärtat. Bloggen har under hela tiden varit en självklar kanal för mig att föra ett psykologiskt samtal. För mig är nätet och sociala medier ofta början på en dialog och en diskussion om psykologiska frågor, som jag därefter tar med mig till vänner, kollegor och arbetskamrater.

Sedan ett drygt åt har min aktivitet på många sätt förflyttats från bloggen till Twitter. Idag har jag samla känsla som jag hade när jag startade bloggen att jag var med och skapade ett samtal om psykologi. Då var det bloggen som var nybyggarland, men idag är det på många sätt Twitter som håller på att etablera ett samtal om psykologi där psykologer håller på att ta plats.

Det har under dessa fem år varit tydligt att media blivit alltmer intresserade och nyfikna på psykologer och psykologi. Jag får förfrågningar varje vecka om att uttala mig om alla möjiga frågor utifrån ett psykologiskt perspektiv. I den mån jag kan och har lust ställer jag upp, men jag försöker även hänvisa till andra kollegor som kanske är bättre lämpade på att svara. Min känsla är att samspelet mellan medier och psykologer håller på att bli tätare och mer initierat. I det ligger ett ansvar att förvalta och företräda en yrkeskår. Därför handlar min roll idag lika ofta om att förklara och berätta hur psykologer tänker och resonerar. Om Mosskin.se finns kvar under nästkommande fem år, tror jag att det kommer bli än mer diskussion om hur psykologiska frågor och psykologer i allmänhet samspelar på internet och i sociala medier. Ett yvigt samtal likt en dans med många olika stilar. Jag hoppas kunna vara med och påverka inriktningen på det utrymme som psykologer får i det offentliga samtalet. För min och andra psykologkollegors skull.

PS: Läs även mitt första inlägg på bloggen från 2007 där jag berättar om varför jag bloggar. Det är fortfarande sant.

Uppdateringsångest och drömjag på nätet

pragmatic_web_nov09a

DN Insidan har en artikelserie om livet på nätet. Idag handlade det senast om en begynnande uppdateringsångest hos framför allt unga människor. En del andra har pratat om nätberoende, downloadsyndrom eller nedladdningssyndrom vilket borde vara samma sak. DN skriver:

– Vi flyter omkring mellan olika medier och har många kontakter, men känner allt färre på djupet. Våra viktigaste relationer är ju dem vi verkligen bryr oss om. Men i massan av alla de sociala kontakter vi har i dag finns det en risk att de viktiga försvinner.

I boken Connected från 2009 (kommer på svenska i höst) kan man läsa om ny socialpsykologisk forskning som visar att vi fortfarande har nära kontakt med bara 6,6 Facebookvänner. Det ligger nära vänskapsforskningen som brukar landa på 4-5 personer som är närmare vänner för de flesta människor. Det är intressant att vi inte har fler nära relationer som är djupa trots att vi har så många fler möjligheter att träffa människor idag. På ett plan är det kanske fysiskt och praktiskt omöjligt. Skillnaden mot tidigare generationer är att vi kanske blir stressade av att veta om vad alla bekanta och deras bekantas vänner gör och lever sina liv. En slags uppskruvad status och jämförelsestress. Nätet är på många sätt ett brus av prat där få lyssnar. Kanske kommer stressen leda till nya horder av utbrända och deprimerade människor. Eller så får vi en motrörelse. Det vore intressant om det kunde utvecklas en ny och fördjupad lyssnarkultur i spåret av att alla är mätta på att dela med sig med sitt.

Läs även en tidigare artikel i serien: På nätet skapas ”drömjaget”

Too cool for blogging

200px-Schulmansigning

Alla pratar om att Alex Schulman skrev en provocerande artikel i DN om ”den onödiga bloggen”. Den fick många att reagera. I mitt tycke en hafsig och alldeles för generell text om bloggen (som om det finns en). Flera svarade snabbt på detta. Så här gjorde t.ex. Isobel:

I förmiddags ringde finaste Leo och frågade om jag kunde skriva något om Alex Schulmans hatattack på bloggvärlden. ”Men det var väl ett skämt?” svarade jag. ”Ja, men skriv om det då” svarade han, och sen gjorde jag det.

Det säger en del om hur nätverkssamhället fungerar idag och hur artiklar blixtsnabbt kommer upp på Newsmill. Jag förvånas mest att så många orkar engagera sig i det här. Själv tycker jag Jonas Morian kommenterat bloggkuppen bäst:

Han har nämligen rätt i att bloggen som sådan inte är något maktverktyg, men att de traditionella mediernas rapportering kring vad en eller flera bloggare skriver kan göra bloggaren till en sådan faktor.

Detta är emellertid inget nytt. Exakt detta har många påpekat tidigare. Och fokuset på bloggen som medium är irrelevant. Det väsentliga är självfallet skribenten bakom och vad hon eller han har att säga.

Min känsla är att annars mest att nu har Schulman fått tillgång till ett annat medium och då är han ”too cool för blogging”.

PS: För övrigt tror jag faktiskt att Schulmans roman ”Skynda att älska” om hans pappa är läsvärd.

Mosskin gör trendrapporter

Jag har fått ett nytt uppdrag. Under ett halvårs tid kommer jag att göra månatliga trendrapporter för bokförlaget Natur & Kulturs ledningsgrupp. Det känns hedrande att få ett sådant förtroende. Jag kommer göra analyser av utvecklingen på internet, i bloggosfären och i omvärlden. I fokus står psykologiska beteenden på internet i ett förändrats medielandskap. Jag kommer titta på och analysera nya digitala plattformar, websajter, affärskoncept och distributionsformer. Men också berätta om hur ”snacket går” på utvecklingsfronten. Har du något tips skicka gärna ett mail på något jag borde kolla in. Eller skulle din organisation behöva liknande trendrapporter, så skicka ett mail till jonas(at)mosskin.se

Samtal och verkliga möten; två medietrender

Olle Lidbom (Vassa Eggen) rapporterar om 7 medietrender enligt mediebyrån Carat. Det är ju alltid kul att känna att man hänger med för de flesta trenderna har jag själv konkreta erfarenheter av. Några av de här sakerna talade jag om igår på ett lunchföredrag som jag höll för en klass på IHR (Institutet för marknad och kommunikation) på Stockholms Universitet. Carats trender är:

1) Distributionskaos – både i butik och på nätet är det svårt att hitta och sortera bland alla medievarumärken

2) Virtuella världen fortsatt viktig. Kul bild: ”Reality. Worst game ever”. Och ”först när teknik blir tråkig blir den användbar”

3) Otålighet. Multitaskande och medie-överkonsumerande ställer nya krav på kommunikatörer. Råd: Satsa mer på live. Våga sammanfatta.

4). Verkligheten viktigare. Råd: jobba mer in-store. Ta till vara t ex era skyltfönster

5) Sinnesmarknadsföring allt viktigare. Hög musik och parfym en del av upplevelse, se t ex Abercrombie & Fitch.

6) Håven: gratis lockar.

7) Samtalet viktigt. Trevlig personal i butikerna och bra kundservice allt nödvändigare.

Särskilt intressant tycker jag det är med punkt 4 och 7. Att verkligheten är viktigt känns ju som självklarhet men det glöms lätt bort när alla tänker web. För mig går det hand i hand att vara närvarande och synas IRL samtidigt som man är närvarande på nätet. Det finns inget motsatsförhållande i det, men många ser det som antingen eller.

Samtal är också centralt. Det är själva fundamentet och det viktigaste verktyget för oss psykologer. Men samtalet och dialogen går att applicera på de flesta sammanhang. Ofta är det underskott av samtal, dialog och möten. Jag brinner för att få till stånd ökat utbyte och skapande av nya sociala mötesplatser. Vad jag menar med nya sociala mötesplatser hoppas jag kunna utveckla här framöver.

Horace Engdahl, en sann och stolt elitist

 binaryloader.jpg

Horace Engdahl har aldrig döljt att han är en tillskyndare av traditionen och kulturella världen. Ibland känns han som en elitistisk relik från förra sekelskiftet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av en man som är elitist ända ut i fingerspetsarna, och står för det. Det är intressant att så många retar sig på honom. Idag är det fint att vara modeelitist men fult att vara kulturelitist. Följande underbara replikväxling utspelade sig i P1-morgon fredag, tillsammans med programledaren Lasse Johansson, med anledning av nobelpriset i litteratur till fransmannen Le Clézio. För mig var det stort litet litteraturögonblick.

– Ni använder kodnamn, för de olika kandidaterna. Vilket var Le Clezios?

Chateaubriand.

– Jaha, Det är väl inte precis FRA-säkert.

– Nä, men in det här landet är folk så pass obildade så att de flesta tror att det är en maträtt och inte en författare.

– Är vi obildade i det här landet?

– Ja.

– Vad bygger du det på?

– Ett livs, erfarenhet.

– På vilket sätt är vi obildade då?

– Vi ser inte till att förse oss med det kulturella bagage som vi som västerlänningar har rätt till.

– Varför det då?

– Lättja.

– Varför har vi hamnat där då?

– Det finns för mycket distraherande element i samhället som konkurrerar med uppmärksamheten.

– Som vadå?

– Medierna till exempel.

– Som att du sitter här och pratar. Folk borde inte lyssna på dig?

– Ja, strängt taget borde folk sitta hemma och läsa.

– Är det här ett problem eller är det så det är?

– Problem och problem. Är livet ett problem…(skratt) man ska inte moralisera, det är bara en iaktagelse man kan göra.  Människor berövar sig rätten till ett rikare liv genom att visa så svalt intresse för det klassiska kulturarvet.

– Jag tyckte jag hörde lite moraliserande där.

– Nä… Var och en väljer ju sitt eget helvete, så att säga. Det är inget jag vill lägga mig i.

PS: Sedan fortsatte samtalet med att Horace pucklade på det problemet med att så mycket amerikansk litteratur översätts, och att kommentatorerna blir förbannande när de inte känner till nobelpristagarna. Och så jämförde han sig med kungen. Som ständig sekreterare kan han knappt hosta utan att det blir rabalder.

Tankar om fenomenet Facebook

104526583_37ccdb50e3.jpg

Fast Company hade en artikel i maj om varför Facebook är ännu större än vad du tror. Där intervjuades BJ Fogg, psykologiprofessor på Stanford om psykologin på Facebook.  Han undervisar bland andra på Persuasive Technology Lab, där han har en kurs som heter The Psychology of Facebook där studenterna får göra Facebookapplikationer som en del av kursen. 

Vad är ett community eller närmare bestämt, vad är Facebook? Och hur använder vi det idag? Det skriver Daniel på Mindparks blogg. Han skriver:

Det har varit mycket snack kring Facebooks död, men jag tror att det är helt fel. Faktum är att sajten växer lavinartat. Anledningen tror jag är att Facebook håller på att bli en naturlig del av nätet. Tittar man på hur jag och mina vänner använder “fejjan” idag så har det gått från en digital fritidsgård till en social nyhetsportal och naturlig källa till information inom den sociala kretsen.

Exakt så tycker jag att det är. Det är ungefär som att kolla vädret att kolla vad vännerna haft för sig sedan sist. Han fortsätter:

…dagens ekvation bland ungdomar på nätet interktivitet + familj och vänner + snabba nyheter. Detta skulle jag säga är de parametrar som utgör ett socialt nätverk. Facebook växer inte för att det är en trend, det växer på grund av att människor idag är mer intresserade av sitt sociala närområde. Det handlar om att utbyta levnadshistorier.

Så sant. En annan intressant inlägg från Mindpark är Sanningar och myter om sociala medier.Här lite statistik som kommer från en undersökning av Synnovate:

– Av 13 000 respondenter (åldrarna 18-65) och 17 marknader världen över svarade 58 % att de inte vet vad sociala nätverk är för något.

– 36% av sociala nätverkare säger att de håller på att tappa intresse för sociala media. På första plats ligger Japan där 55% av de sociala nätverkarna håller på att tappa intresse.

– 91% av alla japaner som tillfrågades befinner sig på det sociala nätverket Mixi.

– 37% av respondenterna svarade att den största nackdelen med sociala nätverken var avsaknaden av privatliv.

– 53% av alla tillfrågade säger att de lägger märke till annonser på de sociala nätverken.

– 40% av respondenterna som var engagerade i sociala nätverk sade att onlinekommunikation kan vara lika meningsfull som face to face.

– 46% av respondenterna engagerade i sociala nätverk sade att det är enklare att skaffa vänner online än i verkliga livet.

– 78% av sociala nätverkare säger att det är bättre att syssla med fysiska utomhusaktiviteter än att sitta på en stol framför datorn.

Daniel igen:

”En annan punkt som kom upp var att 36% av sociala nätverkare håller på att tappa intresse. Idag är det enligt min mening samma sak som att säga att 36% av alla internetanvändare håller på att tappa intresse för webben som helhet. Nätet har förvandlats till ett socialt medium i singular där kommunikation med avsändaren eller andra användare står i centrum.”

Slutligen lite tar tidningsutgivarnas vd Anna Serner upp intressant statistik som Bonniers Öhrvall pratat om:

”Varje minut laddas det upp 8 timmar video på YouTube. Datatrafiken har i år ökat med 540 %. Tonåringar laddar oftare upp filmer på nätet än de sänder e-post. 25% av all kommunikation mellan tonårstjejer sker via mobilen.”

Det sätter fingret på hur stor kraften är i förändrade beteenden på nätet.

Några bra inlägg om webben och bokbranschen

 480047671_42cd3ccfda.jpg

Tomas Wennström samlade nyligen sin What’s next panel och pratade bland annat om webben och bokbranschen (cirka 14 minuter in i programmet). Det sades väl inget revolutionerande men det blev en del diskussion om e-papper är framtiden eller inte. Fredrik Wass (Bisonblogg) var övertygad teknikoptimist men de andra var mer osäkra och tveksamma.

En given slutsats är att böcker kommer att scannas in mycket mer än idag, särskilt kurslitteratur. Joakim Jardenberg från Mind Park påpekade att i samma stund som en bok digitialiseras så kan man börja använda innehållet på ett nytt sätt. Det öppnar för nya möjligheter för till exempel kollaborativa tjänster.

Panelen trodde inte att bokbranschen själv skulle initiera förändring utan den kommer komma utifrån och så kommer man bli lika passé som skivindustrin. De var överens om att aktiviteterna runt i kring böckerna borde kunna ske i större utsträckning på nätet, vilket det bara är att instämma i. Karin Adelsköld föreslog att man skulle kunna köpa ett roligare slut. Ett annat exempel var den mailkonversation där förlaget var inblandad och som föregick lanseringen av Stig Larssons postuma deckare.

Kul att det här diskuteras. Det är ju verkligen på gång. Själv gör jag mitt bästa för att föra in de här på perspektive på Natur & Kultur. Min upplevelse är att det finns stor förståelse för förändring men få vet hur det ska ske. Kanske kan panelen ge oss en hjälp på traven framöver.

Några äldre inlägg i samma ämne. Vassa Eggen tipsade för en tid sedan om Penguin Books projekt. Där man kan bläddra i en bok på nätet med fakta om dagens mediekonsumtionsvanor.

Ett exempel på alternativa sätt att lansera en bok är Thomas L Friedmans nya bok ”The world is flat”.

Författaren Helena Looft skriver om hur det funkar bakom kulisserna på Vulkan.

Passion for Business

passionforbusiness.jpg

Så heter en ny affärstidning för kvinnor som Anna Carrfors Bråkenhielm och Carin Nunstedt ligger bakom. Redaktionen har även en blogg. Det är uppenbarligen fortfarande högkonjunktur eftersom det startas nya tidningar. Vi får väl se framåt vintern och nästa år hur många som överlever. Själv tycker jag att det känns en smula omodernt med tidningar. Hinner businesskvinnorna verkligen läsa? Borde man inte tänka web istället?

Jag passar inte direkt in på målgruppen eftersom jag varken är kvinna eller särskilt passionerad när det kommer till business. Natur och Kultur är partner till tidningen vilket inte är så långsökt eftersom det är kvinnor som köper böcker. När jag bläddrat i tidningen slås jag av att den känns mjäkig på något sätt. Det är duktiga skribenter men på något sätt drunknar texterna i uppmaningen att-tjäna-pengar-och-unna-dig-sedan-en-dyr-Luis-Vuittonväska. Hur många kvinnor med passion for business finns det som brinner för det undrar jag?

Men Jan Gradvalls intervju med Antonia Ax:son Johnson är läsvärd. Det är en intervju som kommer bortom klichéer och schabloner. Personen Antonia framträder och det var väldigt intressant. Expressens kultursida är inte imponerad av tilltalet. Vassa Eggen kommenterar omslaget och den blundande Antonia och Plura är inne på samma spår som jag. Vi får se framöver hur tidningen utvecklar sig.

Uppdaterad: Bokhoras Johanna Ö tycker att tidningen har för mycket ton av ”Kvinnor Kan”.

Zaremba om Vietnam

images.jpeg

Maciej Zaremba skrev i mellandagarna en läsvärd artikel i DN om Vietnam där han bland annat diskuterar SIDA:s prioriteringar. I artikeln tar han upp nättidningen VN-Express som på ett par är blivit Vietnams största nätplats. I ett land med begränsad pressfrihet har VN-Express lyckats bli störst med cirka 6 miljoner läsare per dag! Det är världens 82:a mest besökta sajten i världen (enligt Alexas ranking). Några citat:

För jämförelsens skull: den största tyska nyhetssajten Der Spiegel har rank 304, Le Monde 940, DN 4.127. Den vietnamesiska rege­ringens Nhân Dân ligger på plats 18.054, i sällskap med Fotolabbet Pixbox på Rehnsgatan i Stockholm…

Enligt Reportrar utan gränser ligger Vietnam i världsbotten när det kommer till pressfrihet, plats 162 bland världens länder, i sällskap med Kina och Iran.

Zaremba skriver som vanligt lysande. För den källkritiske tar Internetbrus upp problemen med Alexas webstatistik.