Du tittar nu på taggen blogg. Tillbaka »

Psykologstudenter börjar blogga

Ytterligare en psykologisk röst har gjort sig gällande i bloggosfären. Det är medlemmarna i Psykologförbundets studeranderåd som bloggar om förbunds- och professionsfrågor utifrån ett studentperspektiv. Eftersom jag känner flera av dem önskar jag dem lycka till med bloggen. En sak jag kom att tänka på är att det förutom skyttegraven mellan kbt:are och pdt:are även finns en generationsklyfta mellan äldre och yngre psykologer. En av förklaringarna till generationsgapet tror jag handlar om att psykologyrket förändrats. Idag är det ett respekterat yrke med vitt skilda arbetsområden och inriktningar. Det är inte längre möjligt att vara specialiserad på psykologi utan fältet är vittförgrenat. Det finns en stor utmaning att å ena sidan skapa en gemensam och sammanhållen utbildning av psykologer, å andra sidan en vilja och ett krav på specialisering. Den forskning och teoriutveckling som dagens psykologstudenter får är på många sätt annorlunda än tidigare generationers och det gör det svårare att ha ett gemensamt språk mellan ung och gammal.

Mindpark blir ett bloggbluster

I augusti drog IT-entreprenören Joakim Jardenbergs igång Mindparks bloggteam om medier. För mig som läsare, mediekonsument och trendspanare är det bra att det bildas bluster, kollektiv av bloggare. Det underlättar för läsaren att hinna med att följa fler skribenter och bloggare och det blir större chans att vissa texter får större genomslag. Weird Science funkar ju på detta sätt liksom Bokhora. När jag planerade det som senare kom att bli Psykologifabriken var det också en av utgångspunkterna att samla duktiga och intressanta skribenter på ett ställe för att få större genomslag.

Ett 20-tal bloggare ingår i Minparks bloggteam. Det har redan blivit diskussioner om varför skribenterna inte får betalt och varför det är ett ganska grabbigt gäng. Kritiken känns märklig och lite ogin tycker jag. De flesta duktiga bloggare får andra möjligheter och sidouppdrag som de inte fått utan bloggen.

Fredrik Wass (Bisonblogg) skriver om varför han är en del av  bloggteamet:

Jag ser inte Mindpark-gänget som en homogen skara bloggare med samma åsikter, värderingar och agendor. Snarare tvärtom.

Faktum är att jag många gånger har avvikande synpunkter på de frågor som förekommer i den så kallade ”bubblan”. Det betyder dock inte att jag tycker att Mindparks initiativ är dåligt. Nej, jag tror att det kan bli riktigt bra. För om det är något vi behöver just nu är det att slipa argumenten, presentera konkreta och lönsamma case/idéer samt visa en balanserad och nyanserad bild av både utvecklingen och dess aktörer. Samt att vara självkritiska och reflekterande.

Jag ser Mindpark-bloggen som en arena där flera röster kan ställas mot varandra, och där jag som enskild skribent kan välja att inspireras eller provoceras av de andra medverkande skribenterna. För mig personligen kommer det innebära att jag verkligen måste förklara mig och mina ståndpunkter gentemot övriga debattörer, även om vi många gånger är på samma spår (men i olika tåg). Och i grunden tror jag att det gynnar läsarna av bloggen. De får höra flera röster samlade på ett ställe som kanske ibland talar emot varandra. Det blir intressant att se vad som uppstår i skärningspunkten.

Min enda invändning är att det känns som att ”bubblan” på Mindpark är ganska samstämmiga röster. Bra och intressanta men ofta rätt överens.

En sak till. Nicklas Strandh som också är med i bloggteamet funderar över svårigheterna att hinna med att skriva för flera bloggar. Det känns som en realitet för många som bloggar och det kanske den viktigaste förklaringen till bloggdödsfenomenet.

Dagens Lokaltidningsbesvikelser

På bara några veckor tycks bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelser blivit en snackis som cirkulerar på mail, Facebook och Twitter. Så här beskriver bloggens skapare syftet med bloggen:

Denna blogg tillägnas alla besvikna människor som finns ute i vårt avlånga land och har behovet att påtala det för oss andra genom lokal media.

Här kan man läsa om Johnny som är förbannad på flisbilar eller om bussen som inte stannade för Roland eller kanske om de bortglömda lekplatserna. Bloggen öppnade 24 juni och har på kort tid fått många fans. Gänget bakom hade fört diskussionen på ett stängt forum men bestämde sig ”efter påtryckningar från andra”om att öppna upp diskussionen för andra. Det påminner lite om tjuvlyssnat som blivit en sådan succé.

Enligt bloggen finns det fyra kriterier för att nyheten ska platsa som en äkta lokaltidningsbesvikelse:

1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

Det ska bli spännande att se om antalet artiklar är outtömligt eller om det till slut inte finns mer lokala historier. Eller om det uppstår fejkade nyheter för att få komma med på bloggen.

Too cool for blogging

Alla pratar om att Alex Schulman skrev en provocerande artikel i DN om ”den onödiga bloggen”. Den fick många att reagera. I mitt tycke en hafsig och alldeles för generell text om bloggen (som om det finns en). Flera svarade snabbt på detta. Så här gjorde t.ex. Isobel:

I förmiddags ringde finaste Leo och frågade om jag kunde skriva något om Alex Schulmans hatattack på bloggvärlden. ”Men det var väl ett skämt?” svarade jag. ”Ja, men skriv om det då” svarade han, och sen gjorde jag det.

Det säger en del om hur nätverkssamhället fungerar idag och hur artiklar blixtsnabbt kommer upp på Newsmill. Jag förvånas mest att så många orkar engagera sig i det här. Själv tycker jag Jonas Morian kommenterat bloggkuppen bäst:

Han har nämligen rätt i att bloggen som sådan inte är något maktverktyg, men att de traditionella mediernas rapportering kring vad en eller flera bloggare skriver kan göra bloggaren till en sådan faktor.

Detta är emellertid inget nytt. Exakt detta har många påpekat tidigare. Och fokuset på bloggen som medium är irrelevant. Det väsentliga är självfallet skribenten bakom och vad hon eller han har att säga.

Min känsla är att annars mest att nu har Schulman fått tillgång till ett annat medium och då är han ”too cool för blogging”.

PS: För övrigt tror jag faktiskt att Schulmans roman ”Skynda att älska” om hans pappa är läsvärd.

Psykologer tittar på: Bergman

Så var det äntligen officiellt att Psykologer tittar på film blir en del av försommarens Bergmanfestival. 27 maj-6 juni kommer ett flertal gästspel till Dramaten för teaterfestival i Ingmars skugga. Kulturhuset är med på ett hörn arrangerar filmvisningar på taket och så gör Psykologer tittar på: Bergman entré i hörsalen på plan 3 i Kulturhuset. Den 28 maj analyserar vi Bergmans mästerverk Smultronstället (1957). Filmen handlar om den åldrade professorn Isak Borg spelad av Viktor Sjöström. Smultronstället utspelas under en dag i bilen där Isak Borg minns och pratar om sitt liv tillsammans med sin sonhustru Marianne spelad av Ingrid Thulin. Det är både en sorgsen och romantisk färd i barndomen och drömmens värld.

Bollplank för diskussionen och publikens frågor är två inbjudna gäster; Göran Rydén, psykiater, psykoterapeut och psykoanalytiker samt Malin Edlund, organisationskonsult och numera känd som radiopsykologen i P1. Biljetter kostar 120 kr och släpps den 17 mars.

Som vanligt är jag moderator. Det ska bli kul med två gäster med psykologisk expertis från olika håll . Förhoppningsvis kan alla få plats i hörsalen som tar åtminstone 300 personer. Välkomna!

PS: Bergmansfestivalens framväxt och behind the scenes kan man följa på den här bloggen. Förra fredagen var det realease för webplatsen på Berns som förövrigt kommer döpa om sin ena bar till Persona Bar under festivalen.

Det våras för den bildade medelklassen!

Det utropar ekonomen Jonas Vlachos på Ekonomistas med anledning av rättegången mot Pirate Bay. Vlachos hoppas att Pirate Bay vinner så att den kommersialiserade kulturen blir mindre attraktiv att satsa på. Han skriver:

Marknadskrafterna kommer därför att driva kulturproduktionen till att i allt högre grad tillfredsställa den bildade medelklassens önskemål. Jim Carrey kommer inte att göra Dum & Dummare II, utan i stället satsa på något i The Eternal Sunshine of a Spotless Minds anda. Det är ju där pengarna finns att hämta.

Även om resurserna för kulturproduktion totalt sett kommer att minska som konsekvens av fildelningen är det alltså inte nödvändigtvis dåliga nyheter för den bildade medelklassen. Vi slipper helt enkelt slåss med andra kulturkonsumenter om produktionsresurserna. Så må Pirate Bay vinna i rätten, för min kulturkonsumtions skull!

Eftersom Vlachos, jag själv och andra finkulturella konsumenter gärna betalar lite extra för produkter med kvalité så hoppas han på en ny vår för kvalitétskulturen. Jag kan bara hoppas att han får rätt. I den störtflod eller moln av kommentarer om fildelning kan den intresserade följa Oscar Swartz blogga inifrån rättegångssalen för E24.

Mosskin.se fyller två år!

Varför bloggar jag?, så hette mitt första inlägg daterat den 20 februari 2007. Sedan dess har det blivit 611 inlägg, 1746 kommentarer och 56 824 unika besökare. Det har på många sätt varit en märklig process som blivit en utforskande resa. Till en början trevande, men efterhand allt mer självsäkert. Bloggen är både mitt andningshål, mitt cv och mitt arkiv över tankar jag inte längre minns.

Det är en utmaning att försöka ge det dryga hundratalet läsare (+ ett 70-tal prenumeranter) som varje dag är inne på bloggen något nytt, intressant men som ändå följer någon slags linje. Jag hade aldrig fortsatt om inte så många läsare brytt sig om vad jag skrivit. De mest lästa inläggen har varit min essä om Johan Cullbergs bok Skaparkriser, den kritiska texten Vad säger egentligen anknytningsteorin? samt mitt utfall mot Jonas Gåde och sajten Terapisnack och min krönika om varför inte psykologer bloggar. De här fyra blogginläggen ger en bra bild av vad jag har tagit upp under dessa år. Den senaste tiden har det dessutom blivit alltmer prat om film.

Så varför bloggar jag då? Mitt svar är ungefär detsamma som det jag skrev för två år sedan:

I två år har jag funderat till och från att starta Mosskin.se. Flera saker har lett fram till det. En tilltagande rastlöshet över att vara passiv läsare. En djupare känsla att jag har något att säga. Kort och gott; Jag saknar ett forum som passar mig. Det här blir ingen blogg om lunchskildringar mellan föredrag. Det blir inte heller en blogg där jag tycker ditten och datten. Men likväl kommer jag skriva, tänka och fundera. Jag kommer berätta om psykologi, ekonomi, kultur och politik. Kort sagt allt det som jag är intresserad av. Som psykologistudent vill jag skapa diskussion kring frågor som det inte finns tid till att ta upp på seminarier och föreläsningar. Om jag har ett kall så är det att sprida psykologiska tankar och teorier till allmänheten. Mer prat leder förhoppningsvis till intressantare resultat och bättre teorier. Det är min vision. Nu börjar Mosskin.se.

Så med hopp om två nya år. Nu forsätter mosskin.se.

24H Business Camp

I oktober kastade IT-entreprenören Ted Valentin ut idén att göra ett 24 timmars Business Camp för entreprenörer. Gensvaret blev stort och snart hade sponsorer och anmälningar strömmat in. Själv var jag lite sen att anmäla mig och tänkte att det föll på mina obefintliga programmeringskunskaper men sedan förstod jag att folk gick ihop och bildade par, men då var det redan fullt.

Ted blev inspirerad till det här konceptet av min vän Eric Wahlforss. Han och en kompis skapade en affärsidé på 24h.dotcom på en konfenrens i Tyskland 2004, som de sedan sålde på eBay.

På What´s next-poden och på bloggen berättar Ted om 24h Business Camp som äger rum på Hasseludden i Stockholm 21-23 januari. 90 entreprenörer i 52 team kommer samman. Följ eventet här. Bland annat utlovas det livesändning för den som är intresserad.

Det är extra kul att det blivit så mycket snack om det här eventet redan. Det är verkligen välförtjänt. En av de första att hoppa på det här var Joakim Jardenberg på Mindpark som tyckte att det var en kul idé. Han skriver här och förklarar varför han blev så tänd på idén. Här är hela listan på deltagare. Må bästa idé vinna!

PS: Själv hade jag en metaidé att göra en dokumentär eller kartlägga processen på 24H. Eller att kanske vara behjälplig psykolog och resurs som är bollplank för deltagarna.  Men det får bli en annan gång.

Konstiga Företag, av Emma Stenström

En av de första sakerna jag gjorde på Natur & Kultur var att i förbifarten tipsa om Emma Stenströms avhandling Konstiga Företag. Ett drygt halvår senare kommer nu en reviderad version av avhandlingen ut som pocketbok. Det var min vän Simon som pluggade på Södertörn som satte boken i händerna på mig och jag sträckläste den. Boken är i högsta grad relevant för psykologer som intresserar sig för ledarskap och organisationer. Stenströms bok är en briljant studie om företagens estetisering, ledarskapets romantisering och konstens ekonomisering. Under modern tid har konstnärligt utövande och företagande betraktats som två närmast motsatta företeelser. Den kreativa konstnären kontra den rationella kapitalisten. Men någonting har hänt. I managementlitteratur hyllas nu den visionära ledaren, styrd av känsla och intuition, samtidigt som ledare för konstnärliga organisationer försöker organisera sin verksamhet enligt företagsekonomiska teorier.

Trots att Stenströms Konstiga företag skrevs i slutet av 1990-talet får den med dessa tre parallella tendenser i samhället. När man läser hennes tankar tio år senare förstår man att det mesta som då var tecken i skyn nu redan har hänt. Jag anbefaller alla att läsa boken. Det avsnitt i boken som kanske saknar minst tydliga tecken är tanken om ledarskapets romantisering. Idag skulle man kanske fått in ordet psykologisering eller coachifiering också. I min värld är uppsvinget för coaching och värdebaserat ledarskap och CSR (Corporate Social Responsibility) alla tecken på det Stenström menar med ledarskapets romantisering. Eller i alla fall täcker den här utvecklingen in några aspekter av romantiseringen. För om vi inte ställde  förhoppningar på att ledarskapet ska visa oss vägen, vara mjuk och mänsklig så vore vi inte romantiker. Jämför tex. med de enorma förväntningarna på Barack Obama.

I väntan på nästa bok av Stenström rekommenderar jag att du läser när hon bloggar tillsammans med Tobias Nielsén på Kulturekonomi. Till vardags är hon verksam på Handels och Konstfack och forskar om kultur, företagande och entreprenörskap.

Här är för övrigt en intervju med Stenström är avhandlingen kom ut år 2000.

Och här ett längre referat av avhandlingen som publicerades i Entré nr 2 /2002.

Håkan Nyman gästar Psykologer tittar på film

Som jag berättat tidigare gör Psykologer tittar på film en utflykt till Uppsala och medverkar på konfenrensen Psykologstudent 09, den 15 februari. Filmen som jag kommer visa är Eternal sunshine of the spotless mind och gäst blir psykologen Håkan Nyman. Han är specialist i neuropsykologi och är ett välkänt ansikte för psykologstudenter. Han håller en del kurser på psykologprogrammen och fortbildningskurser för yrkesverksamma psykologer. Nyman har även en blogg.