Tag Archive for: IngmarBergman

Om Smultronstället och Sjunde Inseglet på Bergmanveckan

18493860

I juni 2017 deltog jag på Bergmanveckan i två programpunkter. Den första var ett samtal mellan mig och prästen Ludvig Lindelöf som skrivit en uppsats om Gudsbilden och Ingmar Bergman. Utgångspunkten var Bergmans klassiker Sjunde Inseglet så vårt samtal kom till stor del att kretsa kring detta.

Psykologer tittar på film gjorde också en analys av klassikern Smultronstället. Då analyserade jag filmen tillsammans med psykologen och författaren Kristina Sandberg. Båda samtalen kom delvis att kretsa kring döden och att Bergmans rädsla för att dö.   Read more

Read more

Essä om In Treatment

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 7/ 2010) publicerades min essä om…

Read more

Smultronstället – den första roadmovien

DN tar upp Bergmanfestivalen idag i en artikel men tycks ha missat Psykologer…

Read more

Psykologer tittar på: Bergman

Torsdagen den 28 maj är det dags för Psykologer tittar på: Bergman. Då visar…

Read more

Psykologer tittar på: Bergman

Så var det äntligen officiellt att Psykologer tittar på film blir en del…

Read more

Min Bergmanvecka

Ödet ville att jag blev sjuk och missade Stockholms Filmfestival. Jag har alltid…

Read more

Några tankar om Persona, av Iréne Matthis

image.jpg

Den 28 augusti visade Psykologer tittar på film Ingmar Bergmans klassiker Persona. Gäst var psykoanalytikern och författaren Iréne Matthis. Här nedan följer Matthis en redigerad version av vad Matthis tog upp i samtalet efter filmen.
Några tankar om Ingmar Bergmans film Persona.

Vad vill Ingmar Bergman? Göra en film uppenbarligen. Skildra relationen mellan två kvinnor? Fånga en beroendesituation? Kanske en mor-barn relation? Det är en tanke som kanske väcks till trevande liv hos filmbetraktaren i filmens inledningsskede, när ”barnet”, liggande på en bår och till förväxling lik en av kropparna på ett bårhus, plötsligt börjar röra sig under det vita lakanet. Barnet sträcker sig mot ett ansikte, projicerat som på en filmduk. Ansiktet tonar fram, bleknar, framträder åter. Det skiftar mellan två kvinnors ansikten, men det förstår man kanske först i efterhand, eller när man ser filmen för andra gången.

Eller vill Bergman skildra hur två individer till synes upplöses (som ansiktena i början) och går över i varandra. Den ena tar den andras plats, utbytbara – tydligt gestaltat i den enda scenen med en man. Elisabets make kommer till ön, där de två kvinnorna vistas i ensamhet: Elisabet – den berömda skådespelerskan, som plötsligt valt tystnaden och stumheten (spelad av Liv Ullman); samt Alma – sjuksköterskan som satts att vårda henne (spelad av Bibi Andersson). Mannen kommer för att träffa sin hustru Elisabet, men det är Alma som förs fram och får ta hustruns plats, trösta och älska med honom.

Eller är det klyvningen hos en och samma individ som åskådliggörs i filmen? Eller skildrar den ett psykiskt sammanbrott? Med var och en av dessa frågeställningar som utgångspunkt skulle man kunna närma sig filmen. Read more

Read more

Om Persona

Det har påståtts att ”Persona” är Ingmar Bergmans mest diskuterade…

Read more

Nya dvd-filmer från Klubb Super 8

Klubb Super 8 är ett hängivet gäng som ger ut smal svensk film på dvd. Bergmanhype…

Read more