Etikettarkiv: kulturelit

Horace Engdahl, en sann och stolt elitist

 binaryloader.jpg

Horace Engdahl har aldrig döljt att han är en tillskyndare av traditionen och kulturella världen. Ibland känns han som en elitistisk relik från förra sekelskiftet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av en man som är elitist ända ut i fingerspetsarna, och står för det. Det är intressant att så många retar sig på honom. Idag är det fint att vara modeelitist men fult att vara kulturelitist. Följande underbara replikväxling utspelade sig i P1-morgon fredag, tillsammans med programledaren Lasse Johansson, med anledning av nobelpriset i litteratur till fransmannen Le Clézio. För mig var det stort litet litteraturögonblick.

– Ni använder kodnamn, för de olika kandidaterna. Vilket var Le Clezios?

Chateaubriand.

– Jaha, Det är väl inte precis FRA-säkert.

– Nä, men in det här landet är folk så pass obildade så att de flesta tror att det är en maträtt och inte en författare.

– Är vi obildade i det här landet?

– Ja.

– Vad bygger du det på?

– Ett livs, erfarenhet.

– På vilket sätt är vi obildade då?

– Vi ser inte till att förse oss med det kulturella bagage som vi som västerlänningar har rätt till.

– Varför det då?

– Lättja.

– Varför har vi hamnat där då?

– Det finns för mycket distraherande element i samhället som konkurrerar med uppmärksamheten.

– Som vadå?

– Medierna till exempel.

– Som att du sitter här och pratar. Folk borde inte lyssna på dig?

– Ja, strängt taget borde folk sitta hemma och läsa.

– Är det här ett problem eller är det så det är?

– Problem och problem. Är livet ett problem…(skratt) man ska inte moralisera, det är bara en iaktagelse man kan göra.  Människor berövar sig rätten till ett rikare liv genom att visa så svalt intresse för det klassiska kulturarvet.

– Jag tyckte jag hörde lite moraliserande där.

– Nä… Var och en väljer ju sitt eget helvete, så att säga. Det är inget jag vill lägga mig i.

PS: Sedan fortsatte samtalet med att Horace pucklade på det problemet med att så mycket amerikansk litteratur översätts, och att kommentatorerna blir förbannande när de inte känner till nobelpristagarna. Och så jämförde han sig med kungen. Som ständig sekreterare kan han knappt hosta utan att det blir rabalder.

Akademibokhandeln startar konceptbutik i Skatteskrapan

bild-skiss-ab-001liten.jpg

Imorgon öppnar Akademibokhandeln sin nya butik i Skatteskrapan på Södermalm. Man fortsätter på så sätt trenden att lösa upp gränserna för vad en bokhandel får vara. De här är inget nytt. Det har prövats med framgång i USA och Tyskland under en längre tid. Akademibokhandelns egen butik på Mäster Samuelsgatan i City, kan sägas vara ett steg i den riktningen, med café, föredrag, författarsignering, pockethörna etc.

Målet är på sikt att bli ett slags ”privata offentliga rum” där mänskliga möten äger rum. Egentligen är det obegripligt att Akademibokhandeln inte haft en butik på Söder tidigare. 100 000 medelklassmänniskor med kulturintresse bor ju här och ännu fler traskar runt på gatorna varje dag. Det ska bli intressant att se om de stora målsättningarna kan infrias. Mitt intryck från butiken på Mäster Samuelsgatan är att det mest är signering av deckare vilket inte lockar kultureliten, utan istället den vanlige bokköparen (läs kvinnor 40+). Men målgruppen på Söder är annorlunda än i City och frågan är om kultureliten kommer till butiken på Skatteskrapan. Det krävs exklusivitet för det. Vågar Akademibokhandeln sticka ut?

Öppningens program känns igen. Paolo Coelho kommer till butiken och signerar böcker kl. 19.00. Läs hela höstens program.

En annan intressant iaktagelse är att ABC-staden (arbete-bostad-centrum) är på väg tillbaka om än i mindre format. Skatteskrapan kommer innehålla både galleria, kontor och studentlägenheter. Fler ABC-enheter i mindre skala kommer förmodligen dyka upp framöver.