Etikettarkiv: seminarium

Almedalen 2014: För vem byggs (bo)städer efter valet? – jag modererar samtal om jämlikt stadsbyggande

10464179_813221175363411_2508908169204888241_n

Arkitektstudenterna arrangerar ett panelsamtal på Almedalen, onsdag 2 juli kl. 10-11. Samtalet handlar om jämlikt stadsbyggande ” För vem byggs (bo)städer efter valet?” där jag är moderator. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet?  Plats: Gotlands studentkår Rindi, Tage Cervins gata 1, 621 56 Visby.

  • Panelsamtal om jämlikt stadsbyggande. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet? Vi frågar oss vem våra städer byggs för och hur  framtida arkitekter kan bidra till en positiv utveckling vad gäller jämlikhet och arkitektur. Syftet med seminariet är att diskutera verktyg och metoder för att uppnå social hållbarhet i stadsbyggande, genom arkitektur. Vi tror att behovet av en socialt hållbar utveckling måste öka för att hållbar utveckling ska uppnås och ArkitektStudenterna vill därför genom ett panelsamtal starta en konstruktiv diskussion om social hållbarhet och hur arkitektkåren kan bidra till en positiv utveckling. Målet är att samtalet ska leda till bättre inblick i, och vidare idéer om, hur man kan arbeta för att skapa goda miljöer för alla människor i samhället.

Alexander Ståhle
Stadsbyggnadsforskare och landskapsarkitekt, bland annat grundare av Spacescape. Har även varit anställd av Stockholm stad i flera projekt och brinner för förtätning och hållbar utveckling.

Irene Molina
Professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Arbetar just nu med ett forskningsprojekt vid namn En planering för segregation? Social och etnisk separatism i den svenska staden.

Emma Jonsteg
Arkitekt och grundare av arkitektkontoret Utopia Arkitekter. Har sin egen podcast och arbetar för att lyfta frågan om jämställdhet inom arkitektkåren. Är dessutom kunnig vad gäller planprocessen och PBL.

Jennie Fridolin
Affärsutvecklare för NCC och ansvarig för den sociala hållbarheten i NCC:s renoveringsprojekt. Värnar om att minska segregation och utanförskap med utgångspunkt i förändringsarbete i miljonprogramsförorter.

Sofia Eriksson
Ordförande i Kvinnors Byggforum och planarkitekt på Stockholm stad. Vill arbeta för införandet av ett maktkritiskt perspektiv och ett ifrågasättande av normer inom branschen.

Moderator: Jonas Mosskin. Leg. psykolog, organisationskonsult och frilansskribent. Jobbar med organisationsutveckling bl.a. processledning, kreativa workshops och coaching av individer och grupper. Arbetar för att föra in det psykologiska perspektivet på hållbarhetsfrågor. Läs mer

Så påverkar sociala medier ledare och organisationer

jonas_mosskin

15 november håller jag ett seminarium som AGSLO (Arbetsgruppen för studium av ledarskap och organisation) arrangerar. Jag kommer att föreläsa om de osäkerhetskänslor som väcks hos individer och grupper i en era av sociala medier. Seminariet är öppet för alla intresserade av ledarskap, chefskap och organisationsutveckling. Saxat från inbjudan:

Nätet och sociala medier omformar och utmanar dagens ledare och organisationer. Samtidens gränslösa mediesamhälle väcker såväl nyfikenhet som ångest hos individer och organisationer. För dagens ledare gäller det att balansera mellan ansvar, kontroll och tillit till medarbetarna. Det är inte lätt. Upplösta gränser på nätet och ändrade vanor på sociala medier väcker ofta osäkerhet och ledningens svar blir ofta än fler rigida policys. Hur kan man som chef och ledare förstå, navigera och leda i ett förändrat landskap där medarbetarna blir alltmer självständiga i förhållande till den egna organisationen? Hur kan man ta ta tillvara de resurser, engagemang och möjligheter som sociala medier kan erbjuda för organisationen?

I föreläsningen kommer Jonas Mosskin att ge ett psykologiskt perspektiv på ledarskap i de sociala mediernas epok.

Docent Magnus Larsson, Copenhagen Business School, kommer att vara moderator och samtalspartner.

Plats: Ivar LO , Sartunus konferens, Hornsgatan 15, Stockholm
Tid : Fredag 15 november 2013 kl. 13-16
Pris: 600:- + moms. (750:- inkl. moms
Anmälan: På AGSLO´s hemsida, www.agslo.se

Jonas Mosskin är leg. psykolog, coach och organisationskonsult. Han är frilansskribent och föreläser ofta om sociala medier. Jonas är även stiftelseråd i AGSLO och bloggar om psykologi på www.mosskin.se och på twitter: @jonasmosskin

Finns internetberoende?

På torsdag 29 mars arrangerar Föreningen Psykisk hälsa ett seminarium om internetberoende som verkar mycket intressant. Jag saxar från inbjudan om seminariet.  

Debatten om våra datorvanor tilltar och i flera länder definieras internetberoende som en diagnos. Men är det ett problem – och hur yttrar det sig i så fall? Hur ser sambandet ut mellan internetanvändning och psykisk ohälsa? Skiljer sig datorkonsumtion från t ex sträckläsning av en bok? Är pojkar mer sårbara?
 
Psykisk Hälsa arrangerar ett seminarium om ett högaktuellt tema med följande medverkande: ·Daniel Kardefelt-Winther: forskar kring internetberoende vid London School of Economics. · Håkan Nyman: med.dr, specialist i neuropsykologi och hur hjärnan hanterar information. · Anders Tengström: med.dr, leg psykolog, Karolinska Institutet, beroendeforskare. · Representant från föreningen Goodgame som verkar för att främja dator- och TV-spel.
Moderator: Carl von Essen, Psykisk Hälsa
 
Tid: 29 mars kl 16-18 Plats: Saturnus, Horsgatan 15, Stockholm,
Kostnad: 100 kr, betalas kontant vid entrén Seminariet direktsänds via bambuser.com och psykiskhalsa.se. OBS! Det finns fortfarande platser kvar!

Vi måste prata om Kevin, några psykologiska tankar

250 personer kom och lyssnade på Psykologer tittar på film-seminariet om Vi måste prata om Kevin på Göteborgs Filmfestival. Det var knökfullt och folk trängdes i alla hörn på Lagerhuset intill biograf Draken. Vi måste prata om Kevin är en berättelse, en bok och en film som verkligen engagerar människor. I spåret av skolmassakrer och nu senast det ofattbara attentatet på Utöya, så finns det en slags omedelbar direkthet i historien om Kevin. Vi kanske måste prata om Kevin, vare sig vi vill det eller inte.

Filmatiseringen av Lionel Shrivers bok, en bästsäljare från 2006, är på många sätt bättre än själva boken. Där boken bitvis är pladdrig, självömkande och utgår enbart från mammans perspektiv, blir filmen mer neutral och objektivt betraktande av skeendet, även om filmen också utgår från mammans upplevelse. Boken lider av ett ensidigt perspektiv där mamman som berättar, försöker skriva sig fri från ansvar. Det är uppenbart en självupptagen kvinna som i sitt sökande efter att förstå, främst vill bortförklara det hemska massmordet som Kevin begått. För i Evas värld är det som om hennes egna tillkortakommanden och brister ändå inte kan förklara så mycket. För Kevin var ju psykopat, redan från början. Det var kört. Det var oundvikligt.

Utifrån psykologiska studier är det tveksamt om man kan dra den typen av slutsatser. Det finns inte en enkel orsakskedja som leder fram till associalt beteende och psykopati, menade psykologen Eva Löwstedt som diskuterade filmen med mig och publiken. Dock finns det en del riskfaktorer och Kevin har tyvärr inte en mamma som förmår att möta och se dennes behov på ett adekvat sätt. Det är uppenbart att mamman har svårt att knyta an till sitt barn. Hennes problem med anknytning gäller kanske inte bara sin son utan även i relation till andra också. Eva lämnar Kevin tidigt som liten och är borta i flera veckor, månader på långresor, något som kanske inte var helt lyckat med tanke på anknytningssvårigheterna. Så långa separationer från anknytningspersonen är svåra för barn att hantera.

Hennes man lyckas inte heller vara ett stöd eller en hjälpande partner. Istället blir pappan till en slags blåögd helgpappa som jobbar heltid och som introducerar sonen för manliga, våldsamma lekar. Pappan naivitet och oförmåga att förstå och möta hustruns desperation blir plågsam som man att se. Det är också en smula oklart varför en kvinna som Eva, som satsat allt på karriären, lägger ditt jobb åt sidan i och satsar allt på barnen, som hon inte får så mycket ut av att ta hand om.

Det finns en fråga om barn kan vara onda eller vilja ont som finns närvarande hela tiden i berättelsen om Kevin. Det får mig att tänka på novellen Sommarbarnet, av Tove Jansson i hennes novellsamling Resa med lätt bagage. I den får vi möta ett sommarbarn som kommer till en skärdgårdsfamilj och vänder upp och ned på allt och alla. En 11-årig pojke lyckas på några sommarmånader sprida sådan osämja och dålig stämning att han till slut blir hemskickat. Då har pojken dödat och plågat djur, och gjort allehand otyg. Det som är intressant med Janssons framställning är att den också har samma underliggande idé, nämligen att vissa barn bara är onda eller hopplösa för att de vill det. Janssons språk är stramt och med mycket mellan raderna vilket för mig blir mer levande än Shrivers pladdriga Sex and the City-prosa. Janssons omdöme och estetik tilltalar mig, men budskapet är egentligen detsamma. Det är barnet det är fel på.

Kevins associala drag blir alltmer uppenbara ju äldre han blir. Behandlingen av systern och diversé husdjur följer en en psykiatrisk standardbeskrivning av ett problembarn. Under seminariet framkom det att styrkan med filmen är att den förhåller sig mer öppen och lämnar uttrymme för betraktaren att förklara de biter som fattas i berättelsen. Är det verkligen Kevin som skadar lillasysterns öga eller är det en olyckshändelse t.ex? Det får vi aldrig veta med säkerhet. Själv är jag beredd att hålla med mamman i hennes misstankar.

En sak som stör mig är att Kevins beteende eller massmord aldrig riktigt blir förklarat. Om det var en vansinnesakt på skolan som saknade mening förutom att väcka uppmärksamhet, varför dödade han då systern och pappan? Det enda sättet för mig att förstå dödandet av familjemedlemmarna är att Kevin har någon form av grandios narcissistisk problematik där dödandet av de andra i familjen blir ett sätt att få ha kvar mamman ensam. Men viljan att ha kvar mamman är i Kevins förvrängda värld också ett sätt att rikta sitt uppdämda hat mot mamman genom att döda de två personer som hon verkligen älskar. Tilda Swinton gör en fin rollprestation och förmedlar verkligen en desperat ångest på ett övertygande sätt.

Filmen har en förmåga att stanna kvar och fastän jag inte riktigt vill, så pratar jag om Kevin.

PS: På fredag 17 februari har Vi måste prata om Kevin biopremiär i Sverige.

Mosskin på Bokmässan

För fjärde gången besöker jag Bokmässan. Första gången 2005, sedan 2008, 2010 och nu 2011. Det känns som att det blir mer och mer frekvent och att det tillkommer ett seminarium för varje gång. I år medverkar jag vid fem seminarier på Bokmässan i Göteborg. Det blir mycket om psykologer som skriver och läser böcker, samt lite sociala medier. Jag kommer ner på torsdag eftermiddag och stannar till lördag kväll. Här är hela mitt program. Kanske ses vi där?

Fredag kl 15.00-15.20 Psykologer skriver böcker ett samtal där jag är moderator, möt författardebutanten Calle Brunell (min kursare från psykologen) och Jenny Jägerfeld, psykolog och författare om hur det är att vara författare och vara psykolog. I Psykologiguidens monter C04:32.

Fredag kl. 16.00-16.20 Psykologer läser böcker analyserar Max kaka. Tillsammans med Jenny Jägerfeld diskuterar vi pekböckerna om Max av Barbro Lindgren. Vilken relation har han till sin mor? Sin hund? Till kakor? I Psykologiguidens monter C04:32.

Lördag 12.30-12.50 Så påverkas du psykologiskt av sociala medier. Sociala medier har fått ett enormt genomslag de senaste åren. Många lägger ut sina liv och skapar sin identitet på sociala medier. Psykologen och bloggaren Jonas Mosskin frågar sig om vi verkligen kan välja vilka vi vill vara när både mamma, chef och bekantas bekanta följer oss. Moderator: Mattias Lundberg. På Hälsa- och livsstilscenen i F-hallen.

Lördag 13.30-13.50 Psykologer läser böcker analyserar Spådom av Magnus Dahlström. En roman där vi får följa en läkare, en polis och en socialsekreterare som alla har tråkigt på jobbet. Ett samtal mellan mig och Jenny Jägerfeld. I Sveriges Tidskrifters monter, arrngerat av Modern Psykologis. B05:60.

Lördag 16.30-16.50 Psykologer läser blcker analyserar Processen av Franz Kafka. Utifrån den surrealistiska klassikern Processen av Franz Kafka diskuterar psykologen och bloggaren Jonas Mosskin och författaren och psykologen Jenny Jägerfeld vad en Kafkaartad stämning egentligen är. Ett seminarium där seminariekort krävs. I sal F5. (Seminariekod: Lö1630.3)

 

 

Psykologisk analys av romanen Spådom

Förlaget Natur & Kultur har gjort om sin tidigare bokklubb för psykologiböcker (NOK direkt) och bytt namn till Bokfokus. En av nymodigheterna är att medlemmarna får en fräschare medlemstidning. I Bokfokus nr 3, 2011 skrev jag en kort psykologisk analys av Magnus Dahlströms hyllade roman Spådom (Bonniers). Psykologer läser böcker kommer vara på plats på Bokmässan i Göteborg och då kommer vi bland annat att analysera Spådom. Här är texten i sin helhet:

***

Magnus Dahlström var en ung och lovande författare i slutet på 1980-talet. Efter några hyllade romaner och pjäser blev det tyst. Efter 15 års tystnad är han tillbaka med romanen Spådom. Det är en märklig bok. Tre historier om tre olika tjänstemän i offentlig sektor som alla tampas med den egna byråkratiska organisationen. En läkare, en polis och en socialsekreterare. Det är en slags fenomenologisk studie i vardagen på ett kontor. Klienter, möten, bedömningar, fikaraster, rapportskrivande, utlåtanden, överklaganden, väntan. Korridorer, pärmar, scheman. Rutiner.

Dahlströms blick är fäst vid detaljerna. Dammet på golvet. Sorlet utanför fönstret. Solkatten på väggen. Han noterar pauser i knappa meningsutbyten. Förändrade tonlägen. Det händer inte så mycket. Det är en extremt återhållen prosa om arbetslivets tristess och vardagsbestyren för svenska byråkrater. Språket är torrt och kliniskt som en desinfektionsflaska på toaletten.
I dialoger mellan karaktärerna och deras fruar skymtar verklighetens folk. Känslan av otillräckligheten som föräldrar. Medelmåttornas mediokra varande i en moraliskt torftig miljö. Ensamheten. Enheter som ska verka för den lilla människans bästa, men som på något sätt blir cyniska. Obehaget.

Det råder en kuslig stämning. Vi får följa tankeströmmar och dagdrömmar hos tjänstemännen. Samtal som avbryts, distraheras av de anställdas osorterade tankar. Det är som att vara inne i en annan människas hjärna utan att få den filtrerad. Jag börjar tänka på hur personlighetsstörda personer ibland porträtteras på film. De där vrickade männen som känslokallt registrerar människor och sedan utnyttjar dem. Men i Spådom gör de inte mycket. De begår inget överlagt våldsbrott. De stryper ingen. Men kusligheten består. Incidenter inträffar som blottar tillkortakommanden. När som helst kan sammanbrottet komma.

Den obehagliga stämningen mellan kollegorna. Personkemi döljer otrygga vuxna medmänniskor. Avstånden mellan tjänsterummen. Förtäckta hot, insinuationer. Misstänkta hot och trakasserier. Någon förföljs, lite klaras upp.

Felbehandlingar, felbedömningar och försiktig kritik. Karaktärerna strävar alla efter att bli befordrade. Alla tittar misstänkt på kollegor som kanske kommer söka samma chefsposition. Polisen och socialsekreteraren kommer upp ett pinnhål i hierarkin. De får lite makt att styra kollegor att fatta obekväma beslut att bli mer effektiva. En kvinna blir omplacerad efter samarbetssvårigheter. De öppna dörrarna som är känslomässigt slutna. De tråkiga arbetsuppgifterna. Det är stort att beskriva något så torrt.

Dahlströms bok är en nykter manlig blick på kontorets förlamande värld, där människor krymper en smula, varje dag. Kvar blir jag med en klaustrofobisk känsla som får mig att inte vilja jobba på ett kontor eller bli en myndighetsperson. Vill du?

Seminarium om självmord och internet

Föreningen Psykisk Hälsa presenterar rapporten ”Du är ett troll tror jag” – om självmordshets och självmordsprevention på internet. Rapporten diskuteras på ett seminarium den 7 juni, i Stockholm. Rapporten ger förslag på hur samhället kan förhindra självmord via internet. Den har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av experter inom psykiatri, kommunikation och juridik från Föreningen Psykisk Hälsa och NASP (Nationell Prevention av Suicid och Psykisk Ohälsa). Tråkigt nog är jag fortfarande i Berlin, men jag rekommenderar verkligen den som är intresserad att anmäla sig.

Medverkande är
Socialminister Göran Hägglund
Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri, ordf Föreningen Psykisk Hälsa
Danuta Wasserman, professor i suicidologi, verksamhetschef NASP
Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt
Michael Westerlund, fil dr., forskare inom självmord och internet
Olav Bengtsson, chef för BUP Stockholm
Carl von Essen, Generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa

Tid: 7 juni kl 9.00 – 10.30, Plats: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Pris: 100 kr (50 kr för medlemmar i Föreningen Psykisk Hälsa). Seminariet sänds via www.psykiskhalsa.se och bambuser.com

PS: Läs mer on internet och självmord som jag skrivit om här och här.

Är föräldrarkurser effektiva?

Så heter ett frukostseminarium som Föreningen Psykisk Hälsa anordnar på ABF-huset på fredag 25 februari. Allt fler kommuner och organisationer erbjuder föräldrakurser. Men vilken effekt har programmen? Och vilken syn på föräldraskap präglar dem? Går det att överhuvudtaget förebygga psykisk ohälsa hos barn genom föräldrakurser?

Talare är Ann-Charlotte Smedler, professor och leg psykolog, har hållit i den översyn av föräldrastödsprogram som SBU nyligen gjorde. Johanna Ahnquist, utredare, barns och äldres hälsa, Folkhälsoinstitutet. Inga Gustafson, leg psykolog, medförfattare till Psykisk Hälsas monografi Ta föräldrar på allvar.

Moderator: Carl von Essen, generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa.

Tid, 25/2 kl 8-10 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Kostnad: 100 kr (inkl kaffe och frukostfralla). 50 kr för medlemmar. Betalas kontant vid entrén. Anmäl dig här.

PS: Här en länk till tidigare diskussioner om föräldrarkurser som förekommit i media och på min blogg.

Seminarium om transsexualism och psykisk hälsa

Föreningen för Psykisk Hälsa (Sfph) har börjat arrangera fler intressanta seminarium. För en tid sedan lyssnade jag på en bra diskussion med anledning av självmord och internet. Den här gången gör man ett frukostseminarium om transsexualism och psykisk hälsa, den 16 december på ABF-huset i Stockholm. Senaste numret (nr 4, 2010) av tidskriften Psykisk hälsa På ABF-huset mellan 8 0ch 9.30 diskuterar transsexuellas utsatthet som grupp och behovet av ökad kunskap om deras behov. Socialstyrelsen har nyligen utrett hur vården, stödet och de rättsliga villkoren för dem kan förbättras.

Paneldeltagarna på seminariet är Linda Almqvist, Socialstyrelsen, Anneli Svensson, socionom/kurator, Per-Anders Rydelius, professor i barn/ungdomspsykiatri och Malinda Flodman, RFSL.

Detaljer: Torsdag 16 december kl 08.00-09.30, ABF-huset, Sveavägen 41 • Pris: 100 kr kontant (kaffe och smörgås ingår). Kostnadsfritt för medlemmar i Sfph. Anmäl dig till seminariet här.

Hur kan Flashback förebygga självmord?

Självmordet på Flashback fick stort genomslag i media. Inte minst på Newsmill där jag skrev en debattartikel var diskussionen livlig. Sfph (Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa) anordnar ett seminarium i nästa vecka (onsdag 27 oktober) med rubriken: ”Hur kan Flashback förebygga självmord?” på ABF-huset i Stockholm. Kul och vaket av Sfph att arrangera ett offentligt samtal kring detta. För hur ska vi förebygga självmord på nätet? Är det dags att psykakuten på allvar flyttar ut på Internet eller är det bara en naiv idé? Saxat från programmet:

Hur förebygger vi självmord på nätet?

För en vecka sedan hängde sig en 21-åring i direktsändning på Internet. Mannen startade en diskussionstråd på sajten Flashback och länkade till en webbkamera som filmade förloppet. Den tragiska händelsen väcker många frågor: Hur kan vi främja psykisk hälsa och arbeta med suicidprevention på nätet? Kan sajter som Flashback ta ett ökat ansvar? Finns det erfarenheter att hämta från utlandet?

Svenska föreningen för psykisk hälsa (Sfph) ordnar ett seminarium med flera ledande experter: Michael Westerlund, forskare i självmord och Internet knuten till NASP (Nationell Prevention av Suicid och Psykisk ohälsa), Per-Anders Rydelius, professor i barn och ungdomspsykiatri, KI, ordförande Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa, Elza Dunkels, forskare i nätkulturer vid Umeå Universitet, Maria Soares-Lindberg, verksamhetschef Nätvandrarna. Moderator är Carl von Essen, Sfph.

Plats: ABF-huset, Sveavägen 41
Tid: onsdag 27 oktober kl 16.30 – 18.00

Fritt inträde. Anmälan till info@sfph.se. Begränsat antal platser. Seminariet sänds även via bambuser.com.

Välkommen!

Jag ska gå. Vi ses kanske där?