Etikettarkiv: Bokmässan

Om arbete, identitet och sökandet efter meningen på jobbet

9789127141377

Om Linjen, arbete och identitet på Bokmässan

På fredag 25 september kl. 18.00-18.45 deltar jag i ett seminarium om Elise Karlssons fina roman Linjen på Psykologiscenen på Bokmässan. SvD Idagsidan gör Psykologisk salong  på temat arbete och identitet. Vad gör jobbet, ambitionerna och kontorslandskapet med oss? I romanen får vi möta Emma som kämpar sig fram på ett medieföretag i prekariatets tidevarv.

Gäster: Elise Karlsson, författare till romanen Linjen, och organisationspsykologen Jonas Mosskin. Samtalsledare: Maria Carling. Arrangör är SvD Idagsidan.

PS: Jag skrev nyligen en längre artikel i Modern Psykologi om detta ämne och Elise Karlsson gästade Psykologer läser böcker i maj då vi diskuterade meningen med att arbeta tillsammans med sociologen Roland Paulsen.  Läs mer

Mosskin på Bokmässan

För fjärde gången besöker jag Bokmässan. Första gången 2005, sedan 2008, 2010 och nu 2011. Det känns som att det blir mer och mer frekvent och att det tillkommer ett seminarium för varje gång. I år medverkar jag vid fem seminarier på Bokmässan i Göteborg. Det blir mycket om psykologer som skriver och läser böcker, samt lite sociala medier. Jag kommer ner på torsdag eftermiddag och stannar till lördag kväll. Här är hela mitt program. Kanske ses vi där?

Fredag kl 15.00-15.20 Psykologer skriver böcker ett samtal där jag är moderator, möt författardebutanten Calle Brunell (min kursare från psykologen) och Jenny Jägerfeld, psykolog och författare om hur det är att vara författare och vara psykolog. I Psykologiguidens monter C04:32.

Fredag kl. 16.00-16.20 Psykologer läser böcker analyserar Max kaka. Tillsammans med Jenny Jägerfeld diskuterar vi pekböckerna om Max av Barbro Lindgren. Vilken relation har han till sin mor? Sin hund? Till kakor? I Psykologiguidens monter C04:32.

Lördag 12.30-12.50 Så påverkas du psykologiskt av sociala medier. Sociala medier har fått ett enormt genomslag de senaste åren. Många lägger ut sina liv och skapar sin identitet på sociala medier. Psykologen och bloggaren Jonas Mosskin frågar sig om vi verkligen kan välja vilka vi vill vara när både mamma, chef och bekantas bekanta följer oss. Moderator: Mattias Lundberg. På Hälsa- och livsstilscenen i F-hallen.

Lördag 13.30-13.50 Psykologer läser böcker analyserar Spådom av Magnus Dahlström. En roman där vi får följa en läkare, en polis och en socialsekreterare som alla har tråkigt på jobbet. Ett samtal mellan mig och Jenny Jägerfeld. I Sveriges Tidskrifters monter, arrngerat av Modern Psykologis. B05:60.

Lördag 16.30-16.50 Psykologer läser blcker analyserar Processen av Franz Kafka. Utifrån den surrealistiska klassikern Processen av Franz Kafka diskuterar psykologen och bloggaren Jonas Mosskin och författaren och psykologen Jenny Jägerfeld vad en Kafkaartad stämning egentligen är. Ett seminarium där seminariekort krävs. I sal F5. (Seminariekod: Lö1630.3)

 

 

Mycket Mosskin på Bokmässan

Idag bär det av till Bokmässan i Göteborg. Ikväll ska jag gå på Natur & Kulturs middag men imorgon är det ett hektiskt program. Så här ser det ut:

Fredag 24 september

12.30-12.50 föreläser jag om Psykologi och sociala medier – Hur påverkar sociala medier och internet förhållandet mellan klient och behandlare? (i sal F5, seminariekort krävs)

14.00-14.20 Psykologer läser böcker – en snabbanalys av Nalle Puh tillsammans med psykologen och författaren Jenny Jägerfeld (Psykologiguidens monter C04:30)

15:30-15:50 Facebook – så påverkas vi av sociala medier. Tillsammans med psykologen Mattias Lundberg. (Psykologiguidens monter C04:30)

17.00-18.00 Terapi i radio? Möt Radiopsykologen Malin Edlund och hör henne berätta om varför hon vill öppna det slutna terapirummet. Finns det en risk med att låta människor öppna sitt hjärta och berätta om sitt innersta i radion? Hör även personerna bakom kulisserna – psykologen Jenny Jägerfeld och blivande psykologen och trendspanaren Jonas Mosskin berätta hur de resonerar. Programledare: Anna Ivemark. (Sveriges Radios monter B08:40)

Lördag 25 september

10.30-11.00 Terapi i radio? Möt Radiopsykologen Malin Edlund och hör henne berätta om varför hon vill öppna det slutna terapirummet. Finns det en risk med att låta människor öppna sitt hjärta och berätta om sitt innersta i radion? Hör även personerna bakom kulisserna – psykologen Jenny Jägerfeld och blivande psykologen och trendspanaren Jonas Mosskin berätta hur de resonerar. Programledare: Anna Ivemark. (Sveriges Radios monter B08:40)

Bokmässanabstinens

alltombokmassan-logo

Jag och Malte Persson verkar vara de enda som inte är på den 25:e Bokmässan i Göteborg. Jag botar min abstinens genom att följa utmärkta portalen alltombokmässan. Mest levande är Twitterflödet som rasar förbi och ger en autentisk känsla hur det kan vara på en Bokmässan. Man minglar, går vilse, får en bok i handen, irriterar sig på trängseln, minglar med någon trevlig prick som man tidigare fått för sig var dryg, man äter räkmackor och dricker ett glas eller två och förvånas över dreggglamour-stämningen på Park Hotell. Helt enkelt underbart och totalt meningslöst på samma gång. Med andra ord en alldeles onödig och livsviktig plats att befinna sig på för en trendspanare som jag.

Allt om bokmässan, ny sajt om och från mässan

alltombokmassan-logga

Den 6 september blev det officiellt när Mattias Boström (Piratförlaget) bloggade om initiativet Allt om Bokmässan. Tillsammans med Dan Abelin (Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter) och Kalle Magnusson och ett gäng andra entusiaster håller de på att bygga ett communitysajt. Idén är på intet sätt revolutionerande men ändå tilltalande: att samla allt som bloggar, twittras, streamas och snackas om kring Bokmässan på en samlande plats. Det liknar initiativet för några år sedan med Almedalsbloggen (som nu numera drivs och förfinats av Makthavare.se och tidningen Fokus) som sedan blev mötesplats för alla som vistades i Visby under Almedalsveckan. Arbetet bakom kulisserna med sajten är redan igång och för den som vill vara lite närmare finns det en Facebookgrupp för projektet. För mig som troligen inte kommer till Bokmässan i Göteborg i år ser jag bra möjligheter att kunna följa bruset och snacket från datorn istället. Det positiva med projektet är att det föds av idérika och entusiastiska personer som alla på ett eller annat sätt är en del av bokbranschen men som har en vilja att tänka nytt. Det konstiga med projektet är väl att inte Bok & Bibliotek har gjort det själva, men vem vet. Nästa år kanske sajten är uppköpt och drivs av dem?

Samtal om Carl Johan De Geers nya bok

9789100118174.jpg

Tabu, det var rubriken på en diskusison om Carl Johan de Geers nya bok ”Jakten mot nollpunkten – en bok om mig själv”. De Geer är en allkonstnär som åtminstone inte jag förknippar med böcker. Trots det har 70-åringen skrivit 14 böcker och jobbat i offentligheten med konst sedan mitten av 60-talet (som han uttryckte det själv).

Han citerade Mao som sagt att ”ingen ocean är så djup som klasskänslan”. Sin egen bok ville han beskriva som en ny version av Bourdieus kulturteori, från 1977. ”2008 är kanske mitt genombrottsår”, funderade de Geer som också klagade på att det är svårt att vara kulturentreprenör. De Geer avvek från ämnet gång på gång, enligt moderatorn Ulrika Knutson, men ”att ständigt avvika från ämnet, är min grej” menade de Geer.

De Geer växte uppt med sina farfar och farmor på ett skånskt gods, ”där man parkerade alla barn medan man gjorde karriär”, som han själv sade. ”Farmor ville hindra vår pubertetsutveckling. I vår släkt fanns det inte pubertet ansåg hon”, fortsatte han.

”Pappa och jag”, hette en antologi där 14 författare skrev om sina fäder. 30 stycken var tillfrågade men det var endast de vars föräldrar som hade dött som ville medverka. Åsa Linderborg konstaterade att  ”Om min mamma hade varit död hade min bok blivit bättre”. Det folk reagerat mest på i hennes bok ”Mig äger ingen” var den bristande hygienen enligt henne. ”Ni sov i en säng utan lakan”, är en vanligt kommentar från folk som illustrerar att vikten av att vara hel och ren alltid varit en dygd inom arbetarklassen.

De Geer beskriver sin egen adelssläkt som en familj på dekis. De hade hål på armbågarna, var schaskiga och gick med gummistövlar på parketten. De hade ungefär samma bordsskick och var lika excentriska som 1960 – och 70-tals vänstern. Hans farmor var sjukpensionär som fick sociala myndigheter att bekosta en våning på 270 kvm. Hon behövde socialbidrag till en stor våning eftersom hon hade klaustrofobi. Hennes självförtroende var ogrundat och bisarrt enligt de Geer. ”Dagens friherrarinnor skulle inte lyckas med det”, sade en imponerad Ulrika Knutson. ”Men de skulle däremot mina exfruar”, trodde de Geer och fick auditoriet att gapskratta. Vid 48 års ålder gifte han sig för övrigt för fjärde gången.

Att släktbanden var komplicerade underlättades inte av att de Geers mormor var en övertygad nazist enda in på 1970-talet. Hans bror lär också ha sagt att mammans begravning var den lyckligaste dagen i mitt liv.

Psykologen Per Naroskin var den fjärde panelhönan. Han tyckte boken liknade att gå i terapi. Flödet i boken och glidningarna påminner om den terapeutiska processen.

Linderborg tyckte att de politiska dimensionerna försvunnit i diskussionen om boken. En kommentar som åtminstone jag har hört henne säga ett dussintals gånger om olika företeelser. Avslutningsvis konstaterade de Geer att han var ett rött skynke för Svenska Dagbladets ledarredaktion, eftersom han sagt att vänstern har rätt i sina två grundläggande påståenden: ”Att vi lever i en orättvis värld och att det borde göras något åt detta.”Carl Johan de Geer är väl ingen arbetare” hade en ledare i SvD snäst. De Geer har också blivit attackerad för sin stöddiga ateism. Enligt honom ”finns det ingen gud och det vet alla innerst inne, även om de inte vill erkänna det”. Då blev han uppläxad av Knutson som tyckte han skulle läsa Steven Pinker, för att som hon uttryckte det: ”det skulle du nog få ut mycket av”.

Förändringar i film- och bokbranschen

film-puff_375619e.jpg

”Specialiserade filmfestivaler blir allt vanligare” skriver Hynek Pallas i en artikel idag i SvD. Som exempel på den här trenden tar han Zitas koreanska filmfestival nu i veckan, liksom Psykologer tittar på film och tidningen FLM som ordnar filmfestival lördag 4 oktober på Kulturhuset. Ur artikeln:

”Jonas Mosskin, som driver Psykologer tittar på film tror att folk i en fragmentariserad värld, ”där film finns överallt”, har ett större behov av sammanhang och att få saker förklarade för sig. – För mig handlar det om att göra det jag alltid har gjort när jag gått på bio med en kompis: sitta ner och prata om filmen efteråt. Nu gör jag det inför en publik.

Båda han och Jonas Holmberg tror att filmfestivaler och serier kommer att bli vanligare.

– Jag är förvånad att det inte finns fler, säger Jonas Mosskin. De senaste åren har ju allt fler institut, som det rumänska, börjat visa film, även om det fortfarande känns lite vilset. Men snart tror jag vi kommer att ha en kommersiell bionäring för Hollywoodfilmer, och mängder av små specialiserade filmvisningar drivna av olika intressen. Det kommer att bli mer uppdelat, men väldigt roligt.

För att lägga ut texten en smula så menar jag att när SF förvandlats till att enbart vara ett kommersiellt mähä utan ambition att vara just något annat, så öppnas gigantiska möjligheter för andra aktörer att sätta agendan för en viktig diskussion om film. Det har aldrig varit så lätt som idag att organisera alternativa koncept, festivaler, mötesplatser om film som idag. Biografernas och filmdistributionens kris kan leda till en allmän höjning av både kunnande och kvalité i samtalet om film. Det kan gå fortare än någon tror, när en bransch blir en koloss på lerfötter. Likheterna med den förestående kris och de utmaningar som den konservativa bokbranschen står inför är stora. Mer om ovisshet för bokbranschen i DN och ”Nedladdning hot mot kurslitteratur”. Läs också mina, Anna Winberg och Linda Skugges synpunkter från vårt seminarium på Bokmässan.

Peter Kihlgård i samtal med Magnus Bergh

kihlgard_140_248029r.jpg

Författaren Peter Kihlgård samtalade med sin förläggare Magnus Bergh, i fredags på Bokmässan. Det blev en fint möte mellan två bildade men avslappnade män som känner varandra väl men ändå lyckades förvåna varandra under samtalets gång. Det kom att handla en del om rytm, känsla, språk och kontrapost. Rätt snart kom de att prata om gestens estetik, något som Bergh menade att Kihlgård är expert på. Enligt Kihlgård handlar det även om gestens etik. ”Jag som författare vill vara en mimartist inte en trollkarl”. Ulf Linde har talat om det här fortsatte Kihlgård. Linde har sagt att han ogillar fotografikonst därför att den inte kräver ett svar, men böcker kräver ett svar av läsaren, menade Kihlgård. Undrar om fotografiskrået håller med? Sedan kom följande replikväxling:

”Kroppen går före, språket kommer efter. Din stils är konstpausens stil. Du har ett omständligt ordval och det finns ett motstånd i ditt språk”.

”För mig är litterär stil i första hand rytm. Jag har letat efter min rytm och där blev Thomas Pynchon en stor inspiratör”.

”Men hos dig är det ingen skillnad mellan språk och kropp”.

”Det var snällt sagt.”

Kihlgårds roman ”Kicki och Lasse” har av en del kallats för en relationsroman. Vissa har sagt att den förebådat relationsromanens återkomst. En genrer som skildrar vuxenlivets liturgier, vanor och nedslipningen i ett förhållande, som Bergh uttryckte det. Bägge två var överens om att ”Kicki och Lasse” inte var en relationsroman. ”Jag vet inget om relationer, åtminstone som jag skulle vilja föra vidare iallafall, sade Kihlgård”.”Boken började med en pretentiös idé om att skriva om modernitet och ensamhet”, fortsatte han. Jag log för mig själv över författares övertro på att undersöka en fix idé och att lsäaren ska förstå deras tankegång. Det gör inte alltid så mycket att det inte blir helt tydligt, resultatet kan bli bra trots eller kanske tack vare att den fixa idén inte blir synlig.

Kihlgård avslöjade ocså med ett flin att jeansen är den mytiska nyckeln i ”Kicki och Lasse”. Så lite kul är det att skriva ändå, skrattade Bergh. Kihlgård försvarade sig ändå. ”Jag är väldigt misstänksam mot berättelsen som sådan. Mina böcker skriver aldrig sig själv. Om man ägnar sig åt att ljuga som författare gör, måste man vara väldigt noga med sanningen”, sade Kihlgård och citerade Eyvind Johnson.

Sedan förundrades han över vårt minne. ”Att minnas är en skapande akt. Både varseblivning och hågkomster skiftar vilket gör att det är ett mirakel att vi kan komma överens om något”.

Berg konstaterade också på slutet att Kihlgård beskrivit Sundsvall som en erotisk plats med två toppiga kullar och en vik som kommer in och möter dem. För mig som jämte är det svårsmält att tänka sig att Sundsvall skulle vara en erotisk plats.

PS: ”Kicki och Lasse” är Kihlgårds bästa roman, som nu finns i pocket. Obligatorisk läsning.

9100120545.jpg

Hur unik är djuret människan, egentligen?

 2547778265_7df072a8c7.jpg

Det var rubriken för ett seminarium som Populärare Vetenskap arrangerade på Bokmässan i fredags. Anders Piltz katolsk präst, författare och professor konstaterade att ”inga apor anordnar bokmässor”. Per Enflo, matematikprofessor kontrade med att ”den tekniska utvecklingen går fortare än vi föder barn”. Det tycktes få Piltz i gasen ännu mer. ”Det är viktigt att känna av vilka hormonduschar som vi träffas av när vi går på grannens tomt”. Peter Gärdenfors, författare och professor i kognitionsvetenskap ville hellre tala om den unika mänskliga förmågan att samarbeta i stora grupper. Piltz fortsatte i samma spår  som tidigare och menade att inga andra djur ordnar etiska kongresser.

Sedan kom diskussionen att kretsa kring vårt behov av mening. Som utgångspunkt tog de Gärdefors bok ”Den meningssökande människan”. ”Meningen med livet, är meningen med livet”, avslutar Gärdenfors i den boken. Det tyckte Piltz var fegt. ”Forskningen ska inte svara på meningen med livet”, de ska vi grubbla på menade Gärdenfors. Piltz citerade Thomas av Aquino som ansåg att sökandet efter meningen är kanske det enda behov som vi människor har som inte har ett självklart objekttillfredställelse såsom hunger, törst, sex etc.

Ett intressant spår som kom upp på slutet handlade om att kråkor är smarta djur. Kråkfåglar kan tydligen tillverka verktygm de kan planera och samarbeta. Kråkor känner till och med igen sin egen spegelbild. Deras hjärnors är dessutom större i förhållande till sin kropp än människan.De nämnde också kort evoultionsforskaren Robin Dunbars forskning. Dunbar merar att människor började organisera sig i större grupper och det födde ett behov av att skvallra om gruppmedlemmarna. Putsningen och skvallret gjorde att talspråket utvecklades.

En intressant detalj som kom upp är också att människor har vita ögonvitor. Det är en bra förutsättningen för att kunna följa andras blick så att vi förstår vad andra riktar sin uppmärksamhet på.

Den här typen av diskussioner riskerar att bli antingen för filosofiska eller för vetenskapliga, men panelen med moderator Ann Fernholm lyckades hålla sig på en perfekt nivå.

Webbens betydelse för bokbranschen

2252957453_3356ddc942.jpg

Det är rubriken på ett seminarium som jag ska hålla på Bokmässan, nu på fredag 13-13.20 i Natur och Kulturs monter (B04:52). Till min hjälp har jag Anna Winberg, bloggare sedan länge som nu kommer att blogga hos Natur och Kultur framöver. På I love pocket frestar Winberg med bokomslag som jag gärna vill ha som affischer. Till diskussionen kommer även Linda Skugge journalist, författare, och vd för uppstickaren Vulkan, en webplattform som ger ut böcker genom print-on-demand men som vägrar kalla sig för ett förlag.

Vi kommer diskutera varför bokbranschen är mer konservativ än man kan tro, hur pocketifieringen påverkar läsandet och varför förlagen är kommersiella fast på fel sätt. Förhoppningsvis hinner vi säga något om sms-romaner, USB-böcker och att upplagetänkandet är förlegat. Välkomna att lyssna.