Etikettarkiv: sexualitet

Psykologer tittar på film flyttar in hos Cinemateket

Nu är det klart: Följande pressmeddelande gick ut idag:

Den populära samtalsserien Psykologer tittar på film flyttar till hösten in hos Cinemateket. Det blir tre samtal i Filmhuset med identitet och sexualitet som övergripande tema.

– Cinemateket har ett viktigt folkbildande uppdrag om film. Det stämmerväl överens med vår ambition att göra psykologin tillgänglig för allmänheten genom film och samtal, säger Jonas Mosskin, psykolog och grundare av Psykologer tittar på film.

Med sig har Mosskin den nya partnern Åsa Maj Jonzon, psykologtuderande och journalist. Tillsammans kommer de att se och analysera filmer ihop med publiken och inbjudna gäster.

 

Ur A Real Young Girl av Catherine Breillat.

 
 

Tisdagen den 11 september, tar sig Mosskin, Jonzon och psykologen Anna Karlstedt sig an franska Catherine Breillats provokativa debutfilm A Real Young Girl (1976), om en uttråkad tonårstjej på sommarledighet, som tar av sig trosorna i tid och otid och fantiserar om taggtråd-och-daggmask-sex med den nye hunken vid sågverket. Filmen, efter Breillats egen roman, vägrade distributören att visa under 20 år på grund av det explicita innehållet.

Ytterligare visningar

Torsdagen den 15 november visas Under the Skin (1997) av Carine Adler. Gäst är psykologen och psykoterapeuten Camilla Rudeberg från DBT-teamet på BUP. Torsdagen den 6 december visas Catfish (2010) av Henry Joost och Ariel Schulman. Gäst är psykologen och psykoterapeuten Peter Lilliengren. Cinematekets hela program släpps i augusti.

Kontakt: Jonas Mosskin, www.psykfilm.com, 073-650 51 03 eller

 Lova Hagerfors, programchef Cinemateket: 08-665 11 20 lova.hagerfors@sfi.se 

 

Psykologer läser böcker analyserar Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall

Psykologer läser böcker fortsätter. Torsdag 3 november analyserar vi Kerstin Thorvalls skandalomsusade bok Det mest förbjudna. Den blev föremål för hätska diskussioner i 1970-talets Sverige och väcker än idag mycket känslor. I den självbiografiska romanen förvandlas en hämmad flickas uppväxt till en utsvävande medelålders kvinna som sätter sig själv i främsta rummet. Maken och barnen kommer i andra hand. Hon har en uppdämd aptit på livet, inte minst en sexuell hunger som behöver tillfredställas. En modern kvinna eller bara en otrogen och ansvarslös mamma? Bakom alla laddade omdömen skymtar dessutom en psykologisk problematik med många bottnar.
Gäster att analysera boken är Alexandra Billinghurst, psykolog och psykoanalytiker samt Ola Jameson, psykolog med KBT-inriktning. Moderator: Jonas Mosskin.

Psykologer läser böcker äger rum på Kulturhusets Bibliotek Plattan, torsdagar kl. 19-20.30. Samtalen har fri entré. Samtalen genomförs i samarbete med tidningen Modern Psykologi och Psykologförbundet.

Varmt Välkomna!

PS: 1 december avslutas säsongen med Luke Rhinehearts kultbok Tärningsspelaren. Gäst är psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm. Moderator är författaren och psykologen Jenny Jägerfeld.

***

Missa inte heller Psykologer tittar på film 22 november. Då visas Dolt Hot, av Michael Haneke. En obehaglig historia om en uppburen programledare förföljs och filmas av okända. Hotet kommer allt närmare och har kopplingar långt bakåt i tiden. Du kan redan nu köpa biljetter till filmvisingen då samt till  den 22 november.


Seminarium om transsexualism och psykisk hälsa

Föreningen för Psykisk Hälsa (Sfph) har börjat arrangera fler intressanta seminarium. För en tid sedan lyssnade jag på en bra diskussion med anledning av självmord och internet. Den här gången gör man ett frukostseminarium om transsexualism och psykisk hälsa, den 16 december på ABF-huset i Stockholm. Senaste numret (nr 4, 2010) av tidskriften Psykisk hälsa På ABF-huset mellan 8 0ch 9.30 diskuterar transsexuellas utsatthet som grupp och behovet av ökad kunskap om deras behov. Socialstyrelsen har nyligen utrett hur vården, stödet och de rättsliga villkoren för dem kan förbättras.

Paneldeltagarna på seminariet är Linda Almqvist, Socialstyrelsen, Anneli Svensson, socionom/kurator, Per-Anders Rydelius, professor i barn/ungdomspsykiatri och Malinda Flodman, RFSL.

Detaljer: Torsdag 16 december kl 08.00-09.30, ABF-huset, Sveavägen 41 • Pris: 100 kr kontant (kaffe och smörgås ingår). Kostnadsfritt för medlemmar i Sfph. Anmäl dig till seminariet här.

Som en pascha

pascha_large

Jonas Holmberg skriver i Expressen om manlighet och sex med anledning av Svante Tidholms dokumentär om Tysklands största bordell i Som en Pascha som hade premiär nu på Göteborgs Filmfestival. Jag såg filmen strax innan jul på Rio i den första offentliga visningen. Holmberg jämför filmen med Pål Hollender som för tio år sedan gjorde konstfilmen Buy Bye Beauty när han åkte till Baltikum och köpte sex av prostituerade. Holmberg skriver:

Om Pål Hollenders antropologiska strategi kan kategoriseras som en sällsynt aggressiv variant av Malinowskis deltagande observation, kan Svante Tidholms ses som typisk för den samtida etnologin: fältstudier kombineras med djupintervuer och en självreflexiv ansats. Men frågan är om inte en rent iakttagande cinema verité-metod skulle passat bäst i det här fallet. Det räcker långt att bara titta på torskarna på taket.

Jag tycker det är lite orättvist att misstänkliggöra Tidholms motiv. Holmberg ifrågasätter tillvägagångssättet och att filmaren inte lyckas få något vettigt ur männen som köper sex. Men har man som Tidholm, besökt bordellen ett dussintals gånger under flera års tid och inte fått mer material misstänker jag att det beror på att männen inte ställer upp och att de faktiskt inte har så mycket vettigt att säga annat än att det är kåta och vill ha sex. Tragiskt måhända men förmodligen nära verkligheten. Kanske får vi acceptera att vi i dagens samhälle har en massa människor som köper sig närhet eftersom de inte fått lära sig eller klarar av att hantera nära relationer. På det sättet är det lika synd om männen som köper och kvinnorna som säljer sex. De flesta verkar sakna relationskompetens. Kanske är det föräldrarnas fel eller vårt kapitalistiska samhällssystem?

Själv tycker jag Tidholm var modig som vågade sätta luppen på männen och göra det med sig själv som verktyg. jag skulle aldrig palla att traska runt i bordellindustrin.

PS: Som en pascha lär visas i vår på SVT. Håll utkik.

Persbrandt och den förbjudna aggressiviteten

277px-Mikael_Persbrandt_Close_up

I söndagens Expressen (sid 32-33) är jag intervjuad och kommenterar fenomenet Beck och Gunvald Larsson. Eller snarare fenomenet Mikael Persbrandt om du frågar mig. I Christoffer Brasks ambitiösa artikeln om Beckfilmerna är jag en av många som kommenterar. Eftersom artikeln inte ligger på nätet citerar jag några rader:

”Jonas Mosskin, psykolog och initiativtagare till filmklubben Psykologer tittar på film, menar att ”egentligen är den här typen av alfahannar ute”. Men säger sedan:

– När man ser Mikael Persbrandt i de här filmerna – och annars också – visar han lite av den förbjudna aggressivitet som moderna män inte får visa. Det är tabubelagt att visa aggressivitet i vårt samhälle. Män kan göra det i trafiken och på fotbollsmatcher, men aldrig annars. Han är det vi skulle vilja vara men inte vågar. Samtidigt som han är det lite för mycket.

Förklarar det att även kvinnor gillar Gunvald Larsson?

– Det var någon som sa: ”Han är en sån som man vill ligga med”. Jag tror att det är kittlande för både män och kvinnor, man tycker att de här könsstereotyperna är häftiga. Sedan kan man fråga sig hur häftigt det är efter tre veckor i en relation”.

Mitt förhållande till Beckfilmerna är svalt och jag har oftast tröttnat framför TV:n över den simpla dramaturgin. 90-tals filmerna med Gösta Ekman håller en helt annan nivå för att inte tala om böckerna av Sjöwall/Wahlöö. Där är Gunvald Larsson den mest intressanta karaktären som förändras över tid och blir alltmer komplex. I 2000-talets Beck har de här nyanserna skalats bort och kvar har vi en fullfjädrad Persbrandt som lever ut (även om han spelar över då och då) den manliga aggressiviteten. Han blir en slags symbolfigur, en gladiator som härjar runt och gestaltar de mörka sidor av testosteron och konkurrens som inte tolereras idag. Undantaget är på helgnätterna där alkoholen blir en ursäkt för att leva ut underliggande drifter.

Precis som kulturbloggaren Kalle Lind säger i artikeln tror jag att folk blandar ihop Persbrandt och Gunvald Larsson. Det är intimt förknippade med varandra. Myten om Persbrandt är i och för sig mycket större än Beckfilmerna även om den har gjort honom populär bland vanligt folk.

Man kan fråga sig varför aggressivitet blivit ett tabu idag. Jag har inget bra svar. En ytlig förklaring skulle kunna vara att dagens människor inte alls är fysiskt aktiva eller behöver använda sin aggressivitet för att överleva. Det var inte många generationer sedan som jakt var en naturlig del av varje mans vardag. Sexualiteten känns inte längre som det viktigaste tabu, inte på det sätt som gjorde att psykoanalytikerna med Freud i spetsen upphöjde dess roll. I dag är aggressivitet och normbrytande beteende mer känsliga tabu. Vad tror ni andra?

PS: För övrigt är jag ju ännu inte färdig psykolog för den som undrar.

Psykologer tittar på film visar Water Lillies

naissancedespieuvres.jpg

Nästa Psykologer tittar på film blir fransk. Då visar jag Water Lillies, (”Naissance des pieuvres”, FRA 2007), av Céline Sciamma. Den utspelar sig i en Parisförort där vi möter de tre 15-åriga flickorna Marie, Anne och Floriane som är filmens nav. De övar konstsim, är svartsjuka och försöker förhålla sig till den komplicerade frågan om sin sexualitet. Utan pekpinnar eller fördomar får vi inblick i en ungdomsvärld som är vacker, ensam och laddad med kärlek, hetro såväl som homo. Med konstsim som fond lyckas regissören Sciamma berätta en poetisk Fucking Åmål-historia där vuxna är trovärdigt frånvarande. Filmen har tidigare visats i Sverige på någon enstaka festival men kommer tyvärr inte på bio.

Till vår hjälp att prata om filmen efteråt kommer Fredrik Livheim, leg. psykolog. Han har jobbat mycket med tonåringar och föräldrarutbildningar utifrån terapimetoden ACT (Acceptance Commitment Therapy).

Filmvisningen börjar kl. 19.00 Kulturhuset, Klarabiografen vån 2, entré 60 kr.

Köp biljetter i infokassan våning 0, via telefon 08-508 315 09 eller Kulturhusets hemsida. Observera att filmen är på franska och textad till engelska.

Nästa visning är 20 november. Då visas 12 Edsvurna män (USA, 1957), av Sidney Lumet. Lumets film handlar om en jury som ska besluta om en morddömd. Ett fall, ett rum, en och en halv timme och tolv män. Filmen belyser dynamiken hos en grupp människor. Den är ständigt aktuell och har bland annat filmatiserats igen 1990-talet. Gäst är Christer Sandahl, docent, leg. psykolog och grundaren av psykologkonsultföretaget Sandahl & Partners.

Varmt Välkomna!

PS: Psykfilm på Facebook.

Ny säsong av Psykologer tittar på film

psykologertittarpafilm-rensad.jpg

Psykologer tittar på film inleder en ny säsong med att visa Ingmar Bergmans klassiker Persona, torsdagen den 28 augusti. Det är dags att analysera Bergman och hans kvinnor utifrån ett psykologisk perspektiv. Handlar filmen bara om regissörens eget förhållande till det motsatta könet? Är det en patriarkal skildring av kvinnan eller en träffande gestaltning av kvinnor på gränsen till nervsammanbrott? Till vår hjälp att analysera Persona har vi Irene Matthis. Hon är psykoanalytiker, författare, professor och en välkänd feministisk debattör. Efter visningen blir det som vanligt ett samtal om filmen med publiken med utgångspunkt i ett psykologiskt perspektiv.

Filmvisningarna äger rum på torsdagar kl. 19.00 på Kulturhuset, Klarabiogprafen vån 2, entré 60 kr. Köp biljetter i infokassan på våning 0, på telefon (508 315 09) eller på nätet.Välkomna.

Övriga visningar under hösten är:

25 september: Idioterna (DAN, 1998), av Lars von Trier. Idioterna har visserligen bara 10 år på nacken men känns som en modern klassiker. Idioterna var den andra filmen som kom till efter Dogmamanifestet. Den handlar om en grupp förvirrade personer som bor tillsammans i ett kollektiv. De leker idioter och spelar utvecklingsstörda. Gruppsexscenen med porrskådisar blev omtalad liksom filmens besatthet av att utmana tabu. Det är med andra ord upplagt för en djuplodande psykologisk analys. Gäst är Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker.

30 oktober: Water Lillies, (FRA 2007), av Céline Sciamma. I filmens centrum finns ett gäng 15-åriga tjejer som övar konstsim i en Parisförort. De har mycket att förhålla sig till inte minst till den komplicerade frågan om sexualitet och om att bli kvinna. Gäst är Fredrik Livheim, leg. psykolog

20 november: 12 Edsvurna män (USA, 1957), av Sidney Lumet. 12 edsvurna män är en riktig filmklassiker. Lumets film handlar om en jury som ska besluta om en morddömd. Ett fall, ett rum, en och en halv timme och tolv män. Filmen belyser dynamiken hos en grupp människor. Den är ständigt aktuell och har bland annat filmatiserats igen på 1990-talet. Gäst är Christer Sandahl, docent, leg. psykolog och grundaren av psykologkonsultföretaget Sandahl & Partners.

Välkomna!

Queerfilm på Kulturhuset

xxy.jpg

På fredag drar Stockholm Queer Filmfestival igång en tredagars filmspecial på Kulturhuset.De visa En film som Hynek Pallas skrivit uppskattat om och som verkar bra är argentinska XXY (2007), i regi av Lucia Puenzo. Så här presenteras filmen i programmet:

15-åriga Alex är intersexuell, och bor med sin familj i Uruguay. Hela livet har hon fostrats som flicka, men mer och mer börjar hon inse att hon bara vill vara den hon är. I hemlighet bjuder Alex mamma in en plastikkirurg, som har ett medicinskt intresse i att studera Alex, för att definitivt bestämma Alex kön. Alex börjar intressera sig för kirurgens son och en oundviklig attraktion uppstår.

En annan film som är värd att se är amerikanska ”Red Without Blue”, (2007). En gripande film som jag såg på Stockholms Filmfestival fööra året. Det är en dokumentär som följer ett tvillingpar där den ene har bestämt sig för att byta kön vilket gör att bandet mellan dem prövas hårt. Det är även en historia om att återuppbygga en familj från ett mörkt förflutet.

Kan man bli kåt på ett politiskt korrekt sätt?

108625_400_124.jpg

Frågade man sig i Filosofiska rummet (18 november) för en tid sedan. Om sex i vår tid var rubriken för programmet. Programledaren Peter Sandberg samtalade med Jonna Bornemark, doktorand i filosofi på Södertörns högskola, Edda Manga, idé och lärdomshistoriker från Uppsala universitet och Carl Mikael Edenborg, författare, journalist och förlagschef på Vertigo.

Det var ett vidsynt samtal befriad från politiskt korrekta floskler. Erotik och sex har inte haft en framträdande roll i filosofin vilket Filosofiska rummet diskuterat tidigare under hösten. Men det här programmet diskuterade samtidens syn på sexualitet. Några frågor som kom upp var om man har friare sex i österländska kulturer? Har vänstern en nypuritanistisk syn på sex? Handlar Freuds skrifter om sexualitet egentligen om fantasi? Vad har vi för sorts sexuella ideal idag? Är feministisk porr annorlunda än ”vanlig porr”?

Edenborg sade sig vilja stimulera våra sexuella fantasier och att njutningen är ett mål i sig. Manga menade att sexualiteten spränger gränser och att lesbiskt sex är det mest politiskt korrekta. Panelen enades om att Aftonbladet är vår största porrtidning. Programmet går att höra på nätet ett tag till.

Den lyckliga horan, finns hon?

if9evmklbjv2da9wulridebvowjbfa0.jpeg

Studio Ett (fredag 16 november) diskuterade myten om ”den lyckliga horan” efter att Veckorevyn publicerat en artikel om 25-åriga ”Veronica” som säljer sex frivilligt. Resumé skrev om artikeln och det hela blev en nyhet. Så här säger chefredaktören Louise Bratt till resumé:

Den här historien var planerad längre fram men nu fick vi rycka in den och bildlösningen blev inte så bra. Jag kan förstå att det ger intrycket av att vi vill glamourisera prostitution, men det vill vi verkligen inte. Jag vill låta henne ocensurerat berätta sin historia och jag står för artikeln

Louise Bratt som var ångerfull över bildvalet debatterade publiceringen i Studio Ett med Maria Bergström från RFSU. Bergström var förstås reflexmässigt kritisk. Artikeln kunde få någon ung tjej i farozonen att bli inspirerad. Är det något argument som jag har svårt för är det hysch-hysch argumenten. Vi måste ju kunna föra en nyanserad diskussion även i den här frågan. Märkligt i sammanhanget var dock att Louise Bratt verkar ha publicerat ”Veronicas” historia utan att själva veta vem hon är. Det är en sak att vara anonym i tidningen men att inte ens redaktionen själva vet vem ”Veronica” är känns tveksamt tycker jag. Läs mer