Kulturnytt (8 januari) rapporterade om självhjälpsböcker. I inslaget intervjuades Lena Forssén, redaktör på Natur och Kultur som sade att 2007 varit ett rekordår för populärpsykologi. Hon tror att 2008 kommer bli ett fortsatt starkt år för genrén. Hennes analys var att det är mer okej att köpa en självhjälpsbok idag än vad det var på 90-talet. Då var det mer tabu. I inslaget intervjuades också Bengt Weine som driver Mareld, en bokhandel och förlag med inriktning mot psykologi. Weine sade att han inte kan konkurrera med de stora förlagen. För att ge ut självhjälpslitteratur behöver man marknadsföringsmuskler. Sverige varit släpat efter andra länder men att de svenska författarna nu har gett sig in i matchen. Men Weine har inga planer på att ge sig in i den genrén. ”Det finns så det räcker”.

Anders Mathlein, författare och journalist skriver i Ordfront (nr 10/11 2007) om självhjälpsböckerna. Han för ett allmänt kritiskt resonemang. Han ser att självhjälpsböckerna hänger nära samman med ledarskaps och managementböckerna. Han nämner även de historiska rötterna för självhjälpsgenrén. Ovidius verk ”Kärlekskonst” och Epiktetos bok ”Handbok i livets konst”, skrevs bägge för 2 000 år sedan. En samtida författare har varit Wayne Dyers bok ”Älska dig själv”. Mathlein nämner även Dale Carnegies ”Hur man vinner vänner och inflytande” som han skrev på 1930-talet. Det blev en start för ledarskapslitteraturen.

Mathlein tar även upp att det i vissa kretsar blivit en statusmarkör att gå i terapi, och låter förstå att det är patetisk. Det är lätt att vara kritiskt mot de här fenomenen. Samtidigt kan jag tycka att det är på tiden att det har blivit statusfyllt att gå i terapi. Mathleins har en släng av ett arrogant tonfall i artikeln. Det är lätt att falla in i det. Samtidigt finns det positiva saker med självhjälpsböcker. Människor får upp ögonen för psykologi och terapi. Gerhard Anderssson, (professor i psykologi) menar att många söker sig till terapi efter att de har läst om det i en självhjälpsbok. Mathlein kritik mot självhjälpsgenrén blir lustig i ljuset av att han själv publicerat ”Ge svar på tal : handbok i konsten att alltid veta bäst och att platta till besserwissrar som tror att de gör det”, (2006).

PsyBlog skriver också läsvärt om självhjälp. Han tar upp Steve Salernos som skrivit boken ”Sham: How the Self-Help Movement Made America Helpless”. Salerno anklagar självhjälpsböckerna för att vara orsaka skillsmässor, droganvändning och den romantiska erans slut. Salerno uppskattar att genrén omsätter 8 miljarder $ varje år bara i USA. PsyBlog tar upp den forsking som visat att lindriga depressioner och oro kan åtgärdas med själp av självhjälpsböcker. Framförallt är det böcker som är problemfokuserade och inte orienterade mot personlig utveckling som funkat. Men den överväldigande majoriteteten av genrén handlar om personlig utveckling. Salerno har förresten en blogg, SHAMblog.

PsyBlog citerar även Bergsma gått i genom några av de vanliga myterna som brukar predikas i de här böckerna:

1. Venting your anger is good. Wrong. Research shows that expressing your anger helps maintain it.
2. When depressed, think happy thoughts. Wrong. Research shows that trying to think happy thoughts when we’re depressed can actually make our current unhappiness even more obvious.
3. Visualise your goals.Not the whole story: in order to achieve a goal we need to focus on the problems that stand between us and reaching our goal.
4. Use self-affirmation: ”I’m a tiger!” Doesn’t work, it seems we don’t believe our own praise. What we really need is praise from others to raise our self-esteem.
5. Use active listening to communicate with your partner No luck here either. Loving couples don’t seem to use this technique.

En av anledningarna till varför så många (inklusive mig själv) är skeptiska till böcker om självhjälp är att de som regel är ytliga, enkelspåriga och dåligt skrivna. Försvinnande få av dessa författare är goda stilister. Självkänsla Nu! och ”Tjockholmsbibeln: Tänk dig smal” är några av alla provocerande titlar. Kanske beror en del av uppsvinget på att författarna och förlagen faktiskt blivit bättre på att prångla ut välskrivna böcker.