månadsarkiv: juli 2009

Perspektiv på framtidens bokbransch

6480_116340441834_725571834_2747963_3458996_n

I samarbete med bokförlaget Atlas bjuder Natur & Kultur in till ett samtal om bokbranschens framtid. Linda Skugge (vd Vulkan), Otto Sjöberg (vd TV4Expressen Medialab), Per Helin (vd Publit) samt moderatorn Björn Linnell (senior advisor Natur & Kultur) kommer ge utifrånperspektiv inför en publik av branschinsiders. Diskussionenerna om den här möteskvällen började redan förra hösten efter Bokmässan då jag ledde ett minisamtal i Natur & Kulturs monter om webbens betydelse för bokbranschen. Eva Swartz och Richard Herold på Atlas plockade upp det här och så snackade vi länge och väl om den här samtalskvällen. Förhoppningsvis kan det här vara början på en öppen och konstruktiv diskussion även mellan olika branschföreträdare. Tonen i bloggosfären har varit kul och innovativ så därför hoppas jag att några av alla er som deltagit i samtalet på nätet hittar till Karlavägen och Stockholm torsdagen den 27 augusti. Skicka ett mail till perspektiv(at)nok.se för att anmäla dig. Vi ses!

Bloggdiskussionen om e-böcker och om branschens tystnad

istock_4215765

Under de senaste tre veckorna har det varit en febril aktivitet om e-böcker, läsplattor och bokbranschen framtid. Det har gjort det lite svårt att koppla ner fullt ut. Diskussionen har svämmat över åt alla möjliga håll. Daniel Åberg suckade över att ingen på förlagen verkar ha internet? eftersom det var så tyst från folk i branschen. Sommaren är en svår tid men det förklarar nog inte att tystnaden är så stor. Alla tycks lurpassa på varandra. Anders Mildner som varit med och initierade Hultsfredsmötet som blev en bloggstafett där Johanna på Bokhora funderade om olika framtidscenarion. Stafetten har sedan gått vidare via Johanna Ögren till Daniel Johansson, Bo Reimer och Sofia Mirjamsdotter. 125 kommentarer finns att läsa på det ursprungliga inlägget. Men diskussionen har förgrenat sig åt alla möjliga håll. T.ex. Eirik Newths som skriver utförligt om det här ämnet utifrån ett norskt perspektiv. Jag skrev tidigare om Josefines tankar om det analoga läsandet. Andra som varit aktiva är Fredrik, Isobel samt bokhandeln Billingska. En annan aktivist i det här sammanhanget är Unni Drougge som skriver en bok tillsammans med skribenter. En som tar diskussionen ner på en konkret nivå är Mattias Boström på Piratförlaget. Han ger en bra överblick om det aktuella läget för en eventuellt tipping point för e-boken i Sverige. Hans slutsats är att det fortfarande återstår lite tid tills vi är där. Han skriver:

  1. Utbudet av eböcker. Eboksföretaget Elib har idag uppemot 2 000 svenska titlar till försäljning, från såväl stora som små bokförlag. Bland de stora förlag som under det senaste halvåret har gett ut merparten av sina boknyheter även som eböcker finns Norstedts och Piratförlaget. Bonnierförlagen saknas nästan helt när det gäller nyheter – men en förändring är på gång.
    – Vi saknar 8 000 svenska titlar för att nå ovanstående mål.
  2. Priset på eböckerna. Idag kostar en nyutgiven ebok från Norstedts 160-170 kr att köpa via  Adlibris, vilket är ungefär 10-20 kr lägre än motsvarande pappersversion. Äldre titlar kostar runt 90 kr. Detta är inget ovanligt prisläge bland förlagen. Piratförlagets nya eböcker kostar hos Adlibris 99 kr och äldre titlar prissänks till runt 40 kr när de ges ut i pocket.
    – Fler förlag behöver följa Piratförlagets exempel för att vi ska nå målet.
  3. Läsplattor för några få tusenlappar. Priset är inte problemet, där är vi nog snart. Och de billigaste plattorna är redan i den prisklassen. Tillgängligheten är kruxet – det är fortfarande svårt att köpa en läsplatta i Sverige.
    – Någon måste på bred front börja sälja läsplattor i Sverige, men punkterna 1 och 2 måste samtidigt genomföras för att det ska få genomslag.
  4. Lättillgängligheten. För att köpa en ebok idag går man in hos någon av de tio nätåterförsäljarna som Elib samarbetar med. Om man vet vilken bok man söker är det enkelt att hitta fram till den, aningen svårare att veta vilket format man ska välja och hyfsat enkelt att betala för sig. Om man inte vet vilken bok man vill ha så hjälper återförsäljarnas sidor inte till mycket för att leda köparen rätt – det är helt enkelt inget sälj i dem.
    – Eboksbutikerna på nätet måste förenklas och bli mer lättnavigerade, samtidigt som de måste locka till impulsköp.

Min Gissning är att vi under 2010 kommer passera tröskeln till den här utvecklingen. Fortfarande kommer det vara en liten men snabbtväxande nisch för bokbranschen. Men den kommer att leva. Richard Herold (Bokförlaget Atlas) menar att tystnaden från branschen handlar om farhågor för två saker:

Det kommer att publiceras fler titlar – i allt fler inkarnationer – än någonsin  och förlagen kommer att vara fler, större och sammantaget tjäna mer pengar i Framtiden. Just nu pågår en maktkamp om hur de digitala intäkterna mellan författare och förlag egentligen ska fördelas. Eftersom ingen riktigt vet hur denna nya extended longtail – med en utbudschock både på längden och tvären – kommer att slå mot förlagens ekonomi, sker förhandlingarna i det fördolda.

Min utgångspunkt är precis som Boströms, att förlagen behövs och blir ännu viktigare för författarna i Framtiden. Två saker oroar därför:

1) marginalerna på digitala on-demand verk kommer med största sannolikhet att vara lägre än på de titlar förlagen lever av i dag.

2) det finns en risk att utbudschocken på marknaden – som i ”alla böcker som någonsin publicerats” – minskar försäljningen av nyhetstitlarna. Att huvudet når lägre och svansen blir längre, för att tala med Anderson.

Förlagen sitter i en rävsax. Å ena sidan vill vi  förstås ha så många egna titlar (oavsett inkarnation) som möjligt att sälja, å andra sidan är vi helt beroende av att försäljningen av våra mest säljande titlar inte minskar. Att författarnas intressen ska tillgodoses är självklart, men inte hur och till vilket pris. Det är i detta ljus man ska se de pågående, ”fördolda” avtalsförhandlingarna, tror jag.

Verkligen Tänkvärt.

För alla som misströstar så är iallafall det här gemensamma samtalskvällen mellan Natur & Kultur och Atlas om perspektiv på bokbranschens framtid ett sätt ett sätt att bryta den tystnaden. 27 augusti på Karlavägen 31. Skicka ett mail till perspektiv@nok.se för att anmäla dig. Vi ses där.

(Obs! Uppdaterat inlägg)

Sommarledigt på bloggen

246491522_0086f6edb4_m

Nu loggar jag ut eller av eller vad man säger. Inget mer uppdaterande. Konverserande på Facebook. Eller kommenterande på bloggen. Nu blir det istället Skärgårdens sköna vatten och en hängmatta som väntar med en dignande boktrave. Vi får se om det blir något bloggat men det är tveksamt. Kanske får jag ett ryck och skriver en rapport från AGSLO-konferensen som jag lovat. Eller så händer det något viktigt i psykologvärlden som gör att jag inte kan hålla mig. Jag är tillbaka som vanligt på bloggen den 10 augusti. Tills dess. Trevlig sommar!

Coachernas kravbluff

press_4_s

En av alla livscoacher som florerar dessa dagar är Elizabeth Gummesson. Hon har skrivit en bok som heter Good enough – bli fri från din perfektionism, Bokförlaget Forum 2009). Imorgon (17 juli) är hon sommaradlad av P1 och sommarpratar. I lokaltidningen Mitt i Södermalm är Gummesson nyligen intervjuad och där uppmanar hon folk att ”stänga av kravmaskinen”. Det är en vanlig tes som basuneras ut av coacher att vi ska sluta ställa krav på oss själva. Problemet är att det lätt blir ytterligare ett krav för en stressad mamma som försöker få ihop livspusslet. Om det vore så lätt att må bra bara genom att sluta ställa krav så skulle många människor göra det.

Men så enkelt är det inte. Mitt intryck är att det bland psykologer finns en större ödmjukhet inför svårigheten att sluta ställa krav. Det handlar helt enkelt om att förändra beteenden och tankemönster som vi många gånger har levt efter i hela vårt liv. Dessutom har våra inre krav ofta gjort att vi nått framgångar, varit duktiga och presterat. Att överge det för kravlöshetens förlovade land kan minst sagt vara smärtsamt och ångestväckande. Jag tror faktiskt inte att det är en bra lösning. Prestationsångest botar man inte genom att sluta ställa krav. Snarare handlar det om att skapa realistiska krav och mål som vi kan leva upp till. Om vi uppnår våra mål och då ser till att belöna oss själva med att njuta av för att vi lyckats då tror jag att vi kan slappna av och må bra. Så mitt råd är: sluta inte ställa krav, ställ rimliga krav.

Dagens Lokaltidningsbesvikelser

52744_jpg_317765img468

På bara några veckor tycks bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelser blivit en snackis som cirkulerar på mail, Facebook och Twitter. Så här beskriver bloggens skapare syftet med bloggen:

Denna blogg tillägnas alla besvikna människor som finns ute i vårt avlånga land och har behovet att påtala det för oss andra genom lokal media.

Här kan man läsa om Johnny som är förbannad på flisbilar eller om bussen som inte stannade för Roland eller kanske om de bortglömda lekplatserna. Bloggen öppnade 24 juni och har på kort tid fått många fans. Gänget bakom hade fört diskussionen på ett stängt forum men bestämde sig ”efter påtryckningar från andra”om att öppna upp diskussionen för andra. Det påminner lite om tjuvlyssnat som blivit en sådan succé.

Enligt bloggen finns det fyra kriterier för att nyheten ska platsa som en äkta lokaltidningsbesvikelse:

1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

Det ska bli spännande att se om antalet artiklar är outtömligt eller om det till slut inte finns mer lokala historier. Eller om det uppstår fejkade nyheter för att få komma med på bloggen.

E-boken, betalmodeller och boken som avkoppling

Johanna Ö på Bokhora skrev en bra text med rubriken all books ever written, om framtiden för e-böcker och möjligheter för författare att försörja sig på traditionella vis (inte så stora framöver). Läs kommentarsdiskussionen samt inläggen av Fredrik, Isobel, Daniel och Josefine. Själv har jag skrivit om att läsplattorna kommer till Sverige och strulet med e-boksavtal. I Johannas inlägg som startade det hela skrev hon bland annat:

Vi har pratat om det tidigare här på bokhora. Vi har haft en omröstning där endast 12% av våra läsare satte någon som helst tilltro till den digitala bokens framtid. Jag var en av de med tilltro. För hur mycket jag än älskar den fysiska boken – dofter, färger, att bläddra i ett tummat och älskat exemplar – så tror jag att den digitala boken kommer att slå igenom. Ganska snart och ganska stort…

Inom 10 år kommer all världens litteratur och musik att finnas tillgänglig för dig och mig. Den dagen blir det väldigt svårt att förtjäna sitt uppehälle på att sälja enskilda exemplar av böcker och musik.

Sant. Det kommer nog gå ännu fortare än tio år. Själv tror jag framför allt på e-bokens framtid men inte nödvändigtvis Kindle och läsplattorna som nu kommer. En annan aspekt är hur digitala och transparenta vi vill vara. Själv kommer jag snart ta semester några veckor och logga ut. Då kommer jag vara på landet i hängmattan med en trave böcker. För mig är en av bokens fördelar just att de är långsamma och kräver tid. Just det analoga inslaget hos boken är Josefine inne på när hon skriver:

Jag tänker mig att det inte har så mycket att göra med format, läsplattor och annat tekniskt huruvida den breda massan tar till sig e-boken eller ej. Detta tror jag främst är ett spörsmål för de redan frälsta. Jag tror att kärnan är att för en stor mängd människor så är en analog tillvaro starkt sammanlänkad med avkoppling. Visst, det finns vissa (inga namn nämnda) som inte kan tänka sig något bättre själabalsam än några timmars umgänge med internet, men för väldigt, väldigt många är att koppla ner = koppla av. Bort med mobilen, bort med datorn, bort med mediebrus och annat som ”stör”. Bastubad, skogspromenader, fikastunder själv eller tillsammans. Och så en god bok. Bokläsningens avkopplande egenskaper tror jag gör att en ansenlig mängd människor helst sätter den i ett analogt sammanhang. Där är den inte helt i samma liga som t.ex. musiklyssnandet, som ju alltid har krävt någon form av tekniskt hjälpmedel.

Frågan blir således, som nog redan konstaterats, större än bara böcker. Det blir en fråga om huruvida den breda massan kommer att hålla fast vid digitala informationsflöden och kanaler som något som i längden är stressande och som något man bör ”vila ifrån”, eller om den kommer att sälla sig till den (helt uppenbart redan växande) skaran som tycker att uppkoppling = avkoppling. Bara för att den sistnämnda gruppen växer nu betyder det ju inte att det kommer att vara så för alltid.

Verkligen relevant. Vi lever verkligen i en spännande tid när ingen vet vad som kommer hända framöver.

Secret Island Nation Festival undersöker alternativa styrelseformer

6131_1104929100886_1156523793_30244975_2933427_n

Leo Nordwall tipsade om ett annorlunda event som börjar nästa vecka: Secret Island Nation Festival. På en liten ö (Havstensund) i Bohuslän kommer ett antal människor att experimentera med alternativa sätt att organisera sig samt att festa under tiden det pågår till elektronisk musik. Arrangemanget pågår under en vecka mellan den 20-27 juli. På hemsidan eller bloggen finns all info du behöver och där står det vilka politiker, experter och artister/dj:s som kommer. Bland annat kommer Piratpartiets partiledare Rick Falkinge vara där.

I mina öron låter det som en kombination av liverollspel och alternativfest där alla har sytt sina kläder själva. Jag har alltid varit fascinerad av ”riktiga experiment” där människor investerar sig själv. Robinson är ju på sätt och vis ett sådant experiment även om det är ganska manipulerat. Likaså AGSLO-konferensen (som jag inte hunnit blogga om ännu) jag nyligen deltog i har sådana inslag.  Vi får se om det sitta-i-ring-möte med ”talarpinne” eller om det blir mer av Goldings ”Flugornas Herre”. Så här står det i presentationen om eventet:

On a small Swedish island in the North Sea, a new way of living together is being explored in a unique experiment called SECRET ISLAND NATION.

The festival combines politics and partying on a remote usually deserted island located just off the West Coast of Sweden with an agenda which includes the search for a new form of government and the founding of the utopian micro-state ‘Sweutchland’.

This democratic experiment is not based on national identity, however, but instead on the cross-border consensus of European youth: Of tolerance and electronic music.

Kultur inspirerad av KBT?

På torsdagkväll kl. 18-20 (16 juli) är jag med i P3 Kultur och pratar om hur kulturen påverkats av den ”nya” KBT-vågen som svept över psykoterapin. Som jag påtalat tidigare i en essä har det varit lite influenser av KBT i kulturen och konsten. Som jag skrev nyligen är karaktären i Lars von Triers nya film Antichrist en terapeut som använder lite KBT-metoder men annars är det förvånande få referenser. Hjälp mig, har du några tips på KBT-paradigmets kulturella påverkan? Skriv och berätta!

Antichrist äcklar och skakar om

AntichristStill

”Kvinnornas Lasse” utropade Hynek Pallas i sitt blogginlägg timmarna efter att han sett Antichrist. Själv har jag dragit mig i en och en halv månad innan jag såg filmen. Har skyllt på att jag haft för mycket att göra, men när sommarstiltjen började infinna sig hade jag inga ursäkter längre. Med hjälp av två gamla vänner pallrade vi oss iväg till Zita. Sedan var vi tvungna att debriefa vår filmupplevelse med några öl efteråt.

Det brutala våldet och stympningarna etsar sig fast och precis som Hynek var jag omskakad flera timmar efteråt. Jag mådde fysiskt dålig av filmen. Min mage var i uppror liksom en dunkande huvudvärk. Lågtryck och för mycket kaffe kan inte förklara mitt tillstånd. Jag var tvungen att gå ut ett kort tag när en sax dök upp som jag trodde skulle användas för penis men som istället riktade sig mot klitoris (Ni förstår nivån). Efter några minuter tvingade jag mig in i biografen igen.

Det är fascinerande att en film kan beröra mig och många andra människor så pass mycket att vi fysiskt mår illa. För mig är det ett kvitto på filmen och konstens makt och möjligheter att påverka oss. En stor eloge till von Trier som med små medel förmår beröra och chockera. Jag har alltid blivit berörd av hans filmer även om jag ogillat vissa och tyckt att några varit dåliga. Men känslomässigt berörd har jag alltid blivit.

Antichrist är en fruktansvärd film som förbryllar. Den är utstuderad och mystisk på samma gång vilket gör den svåranalyserad. Handlingen är enkel på gränsen till banal. En man och en kvinna förlorar ett barn i en olycka. Mannen (Willem Dafoe) som är KBT-terapeut hämtar hem frun (Charlotte Gainsbourg) som är inlagd och ätit piller i en månad efter barnets död. För att bli kvitt pillrena och bota hennes apati, ångest och vanföreställningar åker de till Eden, vilket är namnet på deras öde sommarhus i skogen. Där bedriver han gränslösa exponeringssessioner med sin fru som fruktar naturen, djuren, satan och sig själv. Hon vill helst slippa och försöker knulla bort sin ångest vilket blir en smula gränslöst av terapeuten betraktat.

antichrist-april26-photos-full04-500x212

Halva filmen är en uppbygglig thriller. Von Trier kan verkligen konsten att lansera en film när han tog Cannes med storm. Men framför allt är han en mästare på att bygga upp en berättelse och en egen värld som jag som tittare accepterar hur osannolik den än är. I den andra hälften urartar Antichrist i penalism och brutalt våld. Vissa scener är verkligen fruktansvärda på ett sätt som få skräckfilmer lyckas klara av. För mig tappar von Trier när våldet och kaoset breder ut sig. Han slarvar tycker jag och våldet tar över för mycket.

Det är svårt att ta till sig filmens unkna kvinnosyn som sedan Medeltiden gjort kvinnan till ett gåtfullt ondskefullt väsen från naturen som den rationelle mannen måste tygla för att bringa ordning i en hotfull värld. Von Trier berättar det ånyo med en övertydlighet som känns genant. Samtidigt kan man verkligen fråga sig vart denna ondska kommer från. För i filmen framstår mannen som sjuk på gränsen till morbid eftersom denne inte sörjer sitt förlorande barn och helt tar sig an sin frus sorg och desperation men förnuftets korkade ansats. För KBT-terapin fungerar verkligen på ett sätt. Kvinnan botas från sina rädslor det är bara det att det inte finns något tryggt omhändertagande att parera den annalkande psykos som sedan bryter ut.

antichrist06

Ett annat sätt att tolka filmen är att problemet kanske inte är kvinnan som kommer från den onda naturen utan idén om att man kan förhålla sig förnuftigt till livet. Hynek skriver:

Ett sätt att se på filmens verklighet är att den är helt och hållet mannens fantasi. Att den känslokyla han ger uttryck för finns där för att hela naturen förändring handlar om vad det förlorade barnet gör med hans blick på världen. Att hans lidande, som han inte kan få annat känslomässigt utlopp för än att kallt och torrt behandla sin fru som ett hetlevrat studieobjekt, därmed blir förgörande.

På så sätt tolkar jag också filmen. Kvinnan mår dåligt och är psykotisk men mannen iscensätter och triggar igång detta ännu mer när han med rationellt handlande försöker bota henne.

Psykologen och psykoanalytikern Cecilia Hector som även skriver om film tar upp ett självklart psykoterapeutiskt spår på sin blogg:

Men hustrun har alldeles rätt i att påminna honom om att det alltid är oklokt att bedriva psykoterapi med sina närmaste. Vi brukar vara noga med det – vi bör inte ha någon tidigare kännedom om den person som vi tar oss an i psykoterapi eller analys. Filmens fortsatta berättelse utgör en praktfull illustration till faran i att negligera detta.

Hon anklagar honom för att han brukar ställa sig på avstånd och här gör han återigen precis det – han ställer sig utanför och gör henne till objekt för sin behandling. Det han skulle gjort var förstås (säger varje erfaren psykoterapeut) att tillsammans med henne sörja deras gemensamma förlust. Det är här vägen mot fördärvet anträds av paret.

Det är helt sant och vittnar om att Mannen (Dafoe) i filmen är en psykoterapeut antingen i chock eller med bristande utbildning. Hector redogör utförligt om handlingen med några psykoanalytiska tolkningar. Och för den som vill läsa filmen biografiskt ger Hector några ledtrådar:

I ett postskriptum ser vi åter barnet som nu bevittnar föräldrarnas samlag – den freudianska urscenen . Vad medför den? Barnet får sin första inblick i sitt eget ursprung och måste sedan dö? Den oidipala triangeln är bruten och kaos uppstår. En talande räv som påstår att nu råder kaos. Lars von Triers eget trauma gör sig påmint. Han har i en intervju berättat att han på moderns dödsbädd fick veta att hans far inte är hans verklige far. Moderna hade avlat honom med en stor konstnär för att försäkra sig om att han skulle få konstnärliga gener. Ett falskspel och en manipulation utöver det vanliga. Vad har det inte kunnat inspirera regissören till?

Det går att spekulera i den typen av resonemang i det oändliga. Jag nöjer mig med att Lars von Trier tycks vara en man med oändlig ångest som han som konstnär förvandlar till mästerliga filmer.

Fler kommentarer om Antichrist:

Läs Hyneks första text om filmen följt av den andra och den tredje (på Weird Science) som delvis är en sammanfattning. Läs även Kerstin Gezelius filmrecension i DN samt Cecilia Hectors tankar om filmen. Nya Vågen i P1 9 juni diskuterade dessutom filmen.

Rikard på Psykologstudent började också en diskussion om KBT och kultur där Antichrist tas upp.

PS: Psykoanalytikerna diskuterade filmen på Zita i slutet av maj under rubriken ”Publikes psykoanalys”. Jag var inte där men det vore intressant att höra vad som sades. Någon?

Chris Andersons nya bok Free är äntligen gratis

Mindpark rapporterar att Chris Andersons nya bok Free: The future of radical price har släppts som e-bok på nätet i olika format. Hela boken finns att läsa här.

Det är ju en del som med rätta tyckt att det varit konstigt att Andersons bok inte fanns gratis tillgänglig när den handlar om olika typer av gratismodeller på Internet. Men nu slipper folk häckla Anderson för det. Jag får se om jag hinner läsa den i sommar.

Uppdatering: Martin Jönsson är sval i sitt omdöme om boken i SvD. Men han verkar ha större lust att diskutera de olika betalmodellerna för upphovsinnehåll som t.ex. Andersons bok ger upphov till.