månadsarkiv: augusti 2009

Jan Eliassson pratar om medling för psykologer

Jan Eliasson, foto: FN

Diplomaten och f.d utrikesministern Jan Eliasson (s) besöker Psykologiska institutionen i Stockholm den 16 september. Han håller en öppen föreläsning bland annat om den medling han arbetat med i konflikter, senast i Sudan/Darfur, men också tidigare under till exempel Irak-Iran kriget (i samarbete med Olof Palme), och om ”Den nya diplomatin” – att vidta åtgärder i tidigt skede för att undvika att konflikter utvecklas till krig.

Föreläsningen ingår i en serie föreläsningar vid Psykologiska institutionen med temat Samexistens – Interkulturell dialog. Föreläsningen äger rum 16 sep, kl 10-12 i David Magnussonsalen.

Kul att min institution lyckas få dit en så spännande talare att prata om medling och förhandlingar. Ett ämne som psykologer borde vara intresserade och intierade om.

Pinterpjäs i tunnel och annorlunda samtal om Kullenberg

t_stor-1

I fredags var jag på premiären av Tantoteaterns uppsättning av Harold Pinters Mathissen (i regi av Rikard Johansson). En bra föreställning där två smågangsterns befinner sig i en källare och väntar. Pjäsen kom några år efter Beckets I väntan på Godot och är lite i samma genrér. Tantoteatern håller till i en övergiven tågtunnel under Eriksdalsskolan på Söder. Trots att föreställningen bara var en dryg timme så gjortde det fuktiga berget det rejält kylig. Ta med en filt och se en udda föreställning. Pjäsen spelas till den 30 augusti. Biljetter här samt DN-recension.

5689_112997466374_609321374_2346721_1970267_n

På torsdag 20 augusti är det ett litterärt samtal på Södra teatern med rubriken Vem kommer ihåg Annette Kullenberg? Nu är väl inte precis problemet att vi inte kommer ihåg Annette Kullenberg som brukar låta höra tala om sig vare sig man vill det eller inte. Arrangörerna (Bokförlaget Atlas som ger ut hennes böcker pånytt) försöker snarare vara lustiga eftersom det är Kullenbergs författskap från förr som ska diskuteras. Författaren Peter Kihlgård, kritikerna och författarna Ulrika Knutson och Arne Ruth, samt Expressens kulturchef Björn Wiman samtalar. Annette Kullenberg lär komma att sitta i publiken vilket bäddar för en rolig kväll. Det är fri entré och börjar kl. 18.

Argentina; psykoterapins förlovade land

125px-Flag_of_Argentina.svg

Klara Lee Lundberg skrev förra året ett reportage från Argentina och Buenos Aires (där hon för övrigt även är bosatt) i tidskriften Voltaire. Artikeln är mest en inblick i en finkulturell miljö bland intellektuella och författare. I anslaget till hennes artikel nämner hon något om psykoterapins ställning i det argentinska samhället:

Argentina, och framför allt huvudstaden Buenos Aires, är ett av de länder i världen med flest antal psykologer per invånare. Det är vanligare att gå i terapi än att inte göra det, i alla fall om man tillhör medel- och överklassen. Men trots att terapi och psykoanalys alltid har varit en klassfråga så är det förvånansvärt många med låg inkomst och utbildningsnivå som ändå går till sin hjärnskrynklare en gång i veckan.

Statliga institutioner för mental hälsa, enkla kvartersmottagningar och subventionerade kostnader för fackanställda med sjukförsäkring gör det möjligt även för taxichaufförer, klädförsäljare och hembiträden att gå i terapi. Men hur kommer det sig då att det finns en sådan öppen, självklar och positiv attityd till terapi och psykologer i det argentinska samhället? Det måste vara det freudianska arvet som främst de judiska immigranterna från Österrike, Polen och Tyskland fört med sig.

Det judiska arvet är förmodligen sant men det borde rimligtvis finnas andra förklaringar. Vore kul att höra om någon som känner till Argentina och Latinamerika. Varför går de så ofta till psykoterapeuter?

Kul psykologiläsning om musikstilar, scientologer och psykoterapeuter i WoW.

Thomas Drost, psykologkandidat från Stockholm har sedan en tid tillbaka tagit över redaktörsskapet på WeMinds blogg. Han har börjat piggt och tipsat om några roliga texter. T.ex. om Psychology Today som gjort en jämförelse mellan musikgenrér och teoretisk inriktning inom psykoterapi.

Där kan man läsa att KBT är popmusik medan PDT är mer rock, den humanistiska inriktningen är Easy Listeing, familjeterapi är klassisk musik, Kleinianska skolan är gangsta rap och Mindfulness är nutida kristen musik!

Drost skriver också om KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) en scientologianknuten förening som sprider skräckpropaganda om psykiatrin. Liksom att en engelsk psykoterapeut från Tavistock Insititute tycker att psykologer borde ge sig ut i spelvärlden för att hjälpa folk i World of Warcraft med sitt spelberoende bland annat.

Ny fackbok om neuropsykologi

9781841696928

Lars-Göran Nilsson heter en av Sveriges mest berömda hjärnforskare. I sommar utkom en ny bok ”Memory, Agin and the Brain” (Psychology Press) där Nilssons forskargärning och mångåriga resultat presenteras. En bunt erfarna forskarkollegor presenterar sin forskning tillsammans med Nilsson om minne, åldrande och hjärnan. Den här typen av böcker är alltid dyra men så riktar de sig i första hand till de redan insatta, liksom universitetesbibliotek världen över.

Jag har tidigare tipsat om Nilssons resultat om Flynneffekten även tycks gälla för minnet: Vi minns allt mer för varje generation.

Mindpark blir ett bloggbluster

logo200

I augusti drog IT-entreprenören Joakim Jardenbergs igång Mindparks bloggteam om medier. För mig som läsare, mediekonsument och trendspanare är det bra att det bildas bluster, kollektiv av bloggare. Det underlättar för läsaren att hinna med att följa fler skribenter och bloggare och det blir större chans att vissa texter får större genomslag. Weird Science funkar ju på detta sätt liksom Bokhora. När jag planerade det som senare kom att bli Psykologifabriken var det också en av utgångspunkterna att samla duktiga och intressanta skribenter på ett ställe för att få större genomslag.

Ett 20-tal bloggare ingår i Minparks bloggteam. Det har redan blivit diskussioner om varför skribenterna inte får betalt och varför det är ett ganska grabbigt gäng. Kritiken känns märklig och lite ogin tycker jag. De flesta duktiga bloggare får andra möjligheter och sidouppdrag som de inte fått utan bloggen.

Fredrik Wass (Bisonblogg) skriver om varför han är en del av  bloggteamet:

Jag ser inte Mindpark-gänget som en homogen skara bloggare med samma åsikter, värderingar och agendor. Snarare tvärtom.

Faktum är att jag många gånger har avvikande synpunkter på de frågor som förekommer i den så kallade ”bubblan”. Det betyder dock inte att jag tycker att Mindparks initiativ är dåligt. Nej, jag tror att det kan bli riktigt bra. För om det är något vi behöver just nu är det att slipa argumenten, presentera konkreta och lönsamma case/idéer samt visa en balanserad och nyanserad bild av både utvecklingen och dess aktörer. Samt att vara självkritiska och reflekterande.

Jag ser Mindpark-bloggen som en arena där flera röster kan ställas mot varandra, och där jag som enskild skribent kan välja att inspireras eller provoceras av de andra medverkande skribenterna. För mig personligen kommer det innebära att jag verkligen måste förklara mig och mina ståndpunkter gentemot övriga debattörer, även om vi många gånger är på samma spår (men i olika tåg). Och i grunden tror jag att det gynnar läsarna av bloggen. De får höra flera röster samlade på ett ställe som kanske ibland talar emot varandra. Det blir intressant att se vad som uppstår i skärningspunkten.

Min enda invändning är att det känns som att ”bubblan” på Mindpark är ganska samstämmiga röster. Bra och intressanta men ofta rätt överens.

En sak till. Nicklas Strandh som också är med i bloggteamet funderar över svårigheterna att hinna med att skriva för flera bloggar. Det känns som en realitet för många som bloggar och det kanske den viktigaste förklaringen till bloggdödsfenomenet.

Konferens om framtidens psykoterapi

Den 9 september anordnas en heldagskonferens på Stockholms Universitet om framtidens psykoterapi. I inbjudan står det:

Hur tillgodoses behovet av återväxt och utbildning hos de som skall bedriva framtidens psykoterapi? Psykologiska Institutionen vid Stockholms Universitet inbjuder till heldagskonferens den 9 september 2009 för att belysa dessa frågor. Vid konferensen kommer en kartläggning av aktuella psykoterapiutbildningar i Stockholmsregionen, på såväl grundläggande- som avancerad nivå, att presenteras.

Ja sannerligen är återväxten ett problem när det gäller påbyggnadsutbildningen i psykoterapi (tidigare kallad för steg 2). I och med att så många psykoterapiutbildningar underkändes förra året av Högskoleverket är det ett problem att det finns för få platser och för lite spridning av olika inriktningar på de utbildningar som finns kvar. Varför arrangörerna fokuserar på Stockholmsregionen förstår jag dock inte. Psykoterapi-Sverige är en tillräckligt liten ankdamm för att man kan diskutera hela ansamlingen.

Här är praktisk information om konferensen.

Datum: Onsdag 9 september 2009
Tid: 09.30-16.30
Plats: Psykologiska institutionen, David Magnusson salen, plan 2, Frescati Hagväg 8
Anmälan: Senast 31 augusti till khn@psychology.su.se

Hela programmet för dagen hittar du här.

Bosättarproblemet på Västbanken

Har Homa, en av de största israeliska bosättningarna på Västbanken.

Har Homa, en av de största israeliska bosättningarna på Västbanken.

Idag fyller Genevékonventionen 60 år. Min bror Johannes skriver idag på SvD Brännpunkt tillsammans med Kristna Freds Generalsekreterare Elizabeth Lundgren om Israels brott mot Genevekonventionen på Västbanken. Bosättarproblematiken har efter 42 års ockupation blivit en svulst som förhindrar en fredlig lösning av konflikten. Cirka 500 000 civila israeler bor idag på Västbanken. Sedan Osloprocessen för 15 år sedan har antalet bosättare nästan fördubblats. I debattartikeln uppmanar de EU att öka pressen på Israel. Kommentarerna på artikeln är som vanligt i hätska ordalag. Som vanligt när man uttalar sig om Israels brott mot humanitära lagar och regler ska man samtidigt fördöma palestinska brott. Det märkliga med den ordningen är att man då inte kommer till pudelns kärna: Att bosättningarna är olagliga. Att det byggt ut hela tiden och att det är en politik som Israel inte skulle behöva föra.

24-28 augusti kommer Johannes och den nystartade organisationen Settler Watch genomföra flera seminarier med inbjudna israeliska människorättsorganisationer för att lyfta bosättarproblemet. Det är representanter från israeliska organisationerna Peace Now och B’Tselem.På Settler Watch hemsida finns det massor med information och fakta om bosättarpolitiken.

Vetandets Värld om Psykologer tittar på film

568448_128_190

Idag gick Vetandets Världs program från i maj om Psykologer tittar på film i repris. Det går även att höra sent ikväll 11 augusti, eller på nätet en månad framöver. Lena Nordlund var på plats på Kulturhuset när vi bland andra diskuterade en scen med drottning Elizabeths möte med en hjort i filmen The Queen. Programmet ger en bra bild av hur samtalet och atmosfären brukar vara på Psykologer tittar på film.

Privata guider på nätet och The Mosskins på resa österut

8__200x300_themosskins

För en vecka sedan var jag och Elsa på middag hos min kusin Alfred som nyligen gift sig med Karin. Det vara bara några dagar innan deras bröllopsresa med start i Moskva och sedan österut med Transsibiriska Järnvägen mot Irkutsk, Mongoliet och Kina. The Mosskins bloggar från sin resa vilket känns som ett kul sätt att involvera oss här hemma.

Under middagen gjorde Elsa en google maps guide med olika tips för en mångmiljonstad som annars är hopplös för en turist. Googlemaps ledde fram till en del tankar om hur man på bästa sätt kan få relevanta tips från vänner och bekantas bekanta. Alfred och Karin spred det vidare så nu ligger den tillgänglig för alla.

[googlemaps https://maps.google.se/maps/ms?ie=UTF8&hl=sv&t=h&source=embed&msa=0&msid=103225573838498789683.00046ff0f6aa116bf2f3d&ll=55.748565,37.615471&spn=0.084677,0&output=embed&w=425&h=350]

Att följa Lonely Planet har aldrig varit något för mig. Jag känner mig alltid låst av en guidebok. Då går jag hellre på känsla och intuition. Det känns som att det finns ett glapp mellan den helt personliga guiden som Elsa skrev och Lonely Planet. Mikroguider där vänner, bekanta och människor med liknande intressen borde på något sätt kunna aggregeras. Problemet är som jag ser det i första hand att hålla koll på vem som reser och känner till vad samt att få guider som inte är bra och relevanta. Men i och med Twitter och Facebook borde det gå att göra vänreseguider till varandra. Vanliga reseguider är annars en kommersiell storindustri. De flesta guider, tidningar och resebilagor ser likadana ut och tipsar om samma saker.

Ett initiativ som sticker ut en aning är Unlike.net som Eric och Hinke tipsade om när jag var i Berlin senast. Det började som en lokal Berlinguide med en liten och kräsen redaktion som delger personliga tips. Tilltalet är urbant, coolt och anpassat för en mobil generation med Iphonen i högsta hugg som letar ett unikt loppisfynd vid sidan om marknaden på Boxhagener Platz. Unlike har växt och finns nu för ett tiotal städer: Amsterdam, Barcelona, Köpenhamn, Ibiza, London, Miami, Paris, Sao Paolo, Shanghai och Wien. Många av tipsen är betaltjänster där man får exklusiva specialguider. Det sägs ju att det är svårt att ta betalt för saker på nätet. Men Unlike.net kanske kan lyckas om deras tjänst blir tillräckligt unik. för det krävs en vass och udda redaktion.

PS: Kolla även in Elsas fotoblogg (med fokus på arkitektur) från hennes tid i Moskva.