Årsarkiv: 2010

Här ligger jag och blöder

Min kollega i slussen på Radiopsykologen, Jenny Jägerfeld, kommer i dagarna ut med sin nya ungdomsroman: Här ligger jag och blöder (Gilla förlag). Boken handlar om tonåringen och rivjärnet Maja. Berättelsen börjar när Maja skär sig illa sig på en träslöjdslektion. Det väcker misstankar om hon inte avsiktligt försökt skada sig själv. Iallafall tror pappan det. Jenny berättar i den här boktrailern lite om sig själv och sin bok.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_EoZCTAgUQo&w=640&h=385]

PS: Jenny ska förresten också vara med på Psykologer läser böcker i nästa vecka och diskutera Maken med mig och Lotta Landerholm.

Speed Shrink låter dig testa olika terapiformer

Kristian Molander-Söderholm som ligger bakom Svenska Terapiförmedingen gör ett nytt Speed Shrink Experiment i Stockholm. Det första ägde rum under Psykoterapimässan. Speed Shrink har sina rötter i New York och går ut på att personer få möjligheten att samtala med en rad olika psykoterapeuter under en kort tid. Varje samtal varar i 3-5 minuter, sedan byter man psykoterapeut. På så sätt kan man få en glimt av såväl olika terapitraditioner och inriktningar som att få uppleva terapeuternas individuella stilar. Aftonbladet skriver om Speed Shrink Experiment.

För dig som är intresserad äger nästa tillfälle rum den 27 september på Restaurang Vurma, Birger Jarlsg. 36. kl. 18-21. Du måste anmäla dig i förväg och blir inbokad på 1h. Här en länk till eventet på Facebook. Pris 250 kr och då ingår mat.

Ett kul sätt för folk att pröva på och få en känsla av olika terapiformer. Alla initiativ som reducerar trösklarna för människor att söka terapi förtjänar respekt.

Psykologiska Thrillers i P3 Populär

Torsdag 9/9 gästade jag och filmkritikern Andrea Reuter radioprogrammet P3 Populär och pratade om psykologiska thrillers. Det går att lyssna på programmet här. Från cirka 10.10-10.35.

Vi pratade om vad som kännetecknar en psykologisk thriller och vad som gör den bra. En psykologisk thriller bör ha trovärdiga personporträtt, en spännande handling, gärna med en tvist och där huvudpersonerna försöker reda ut huruvida de själva eller någon annan karaktär är skruvad. Det bör också finnas något mystiskt och övernaturligt inslag som skapar en osäkerhet om verklighet och tid och rum. Musiken är också viktig för att försätta publiken i rätt stämningsläge.

För mig är The Shining av Stanley Kubrick den ultimata psykologiska thrillern, åtminstone i modern tid om vi räknar bort Hitchcocks alla klassiker.

Huvudpersonen Jack Torrance (Jack Nicholson) vaktar ett fjällhotell som blir insnöat tillsammans med sin fru och son. Långsamt blir det tydligt att hotellets isolering och förbannelse får greppet om Jack. Hans galenskap blommar ut och han jagar sin fru i flera klassiska scener. Filmen är obehaglig och redan i introt får man en vag känsla av att det här kommer inte gå bra. För mig är det värsta scenen den när Wendy (Shelley Duvall) hittar Jack manuskript och det står samma mening sida upp och sida ner, på hundratals pappersark: ”All work and no play makes Jack a dull boy”. Då inser Wendy och alla tittare att jack är fullständigt galen.

Programledaren Hanna Fahl undrade om man kunde lära sig något av psykologiska thrillers. Jag tror att det framförallt är på ett känslomässigt plan som lärandet sker. Man kan få en upplevelse av hur det är att uppleva svåra psykiska problem och situationer. Den ångest man själv sitter med i soffan är en krusning av den ångest som vissa som mår fruktansvärt dåligt kan känna. Förhoppningsvis kan man öva upp sin empati. Eller så är den psykologiska thrillern bara en kittlande verklighetsflykt från vår gråa vardag. En esoterisk jakt efter en gnutta mening?

Psykologer Läser Böcker analyserar Maken


Tisdag 21 september, kl. 19 lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med två litteraturintresserade psykologer reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.

Gäster är Lotta Landerholm, psykolog, psykoterapeut och författare samt Jenny Jägerfeld, psykolog och författare som i dagarna utkommer med sin ungdomsroman Här ligger jag och blöder (Gilla förlag, 2010).

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.

Gå gärna med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

Psykoterapi mycket bättre än mera pengar

Filip Fors på Lyckobloggen skriver om en intressant studie som några brittiska forskare på Warwick University gjort. De har jämfört hur 1 000 personers svar som skattat sin lycka i olika sammanhang. Antingen fick personerna en plötslig inkomstökning t.ex. genom lotterivinst eller så genomgick de en psykologisk behandling på 4 månader till en kostnad av cirka 10 000 kr. Enligt deras resultat krävdes det 32 gånger mer pengar för att åstadkomma lika stor effekt på lyckoökningen som de personer som gick i terapi. Till Science Daily säger forskningsledaren Chris Boyce att undersökningen borde få konsekvenser för hur man kompenserar människor i rättsliga tvister:

”We have shown that psychological therapy could be much more cost effective than financial compensation at alleviating psychological distress. This is not only important in courts of law, where huge financial awards are the default way in which pain and suffering are compensated, but has wider implications for public health and well-being.”

Det vore onekligen intressant att börja erbjuda människor terapi och psykologisk behandling i större utsträckning. Dock är det svårt med motivation. Den som inte är motiverad åstadkommer sällan så mycket i terapi och behandling. Själv är jag en ivrig förespråkare av professionell hjälp även om kanske inte målet måste vara att bli lycklig.

Referens: Boyce et al., Money or mental health: the cost of alleviating psychological distress with monetary compensation versus psychological therapy. Health Economics Policy and Law, 2009; 1 DOI: 10.1017/S1744133109990326

Favoritskjortan och om svårigheten att ändra beteende

Under några års tid hade jag en rosa favoritskjorta. Det var en äldre Melkaskjorta som jag köpt på Judits Second Hand. Den var proper och cool, snygg och vågad på samma gång. Så sprack den i ryggen i en söm och förpassades till en galge i garderoben. Min intention var att laga den själv eller att lämna in den till en skräddare eftersom sömmen lätt skulle gå att sy ihop. Men skjortan blev hängande. Efter fem år och en flytt köpte jag återigen på Judits, en blå ACNE-kavaj som var för lång i ärmen. Kavajen behövde läggas upp. Efter ett halvvår på samma galge lämnade jag till slut in båda plaggen till skräddaren. Kavajen blev bra men gladast är jag över skjortan. Det kostade bara 70 kr att laga och är åter perfekt.

Den här historien illustrerar på ett tydligt sätt hur svårt det är att ändra beteende och genomföra små förändringar. Det är svårt att förstå hur jag i fem år låtit bli att laga favoritskjortan när det kostade så lite att fixa till. I mitt fall tror jag än av orsakerna går att spåra till ovanan att lämna in kläder till skräddaren. Det är ett beteende och en vana som jag inte haft, utan sakta håller på att lära mig. Det finns mängder av situationer, beteenden och vanor som vi människor fortsätter med eller inte börjar med. Vi människor strukturerar vårt liv i vanor och ritualer för att psykologiskt kunna hantera vardagen. Men just oförmågan att ändra oss och pröva nya saker är ofta anledningen till att vi gör psykologiska kullerbyttor. Inlärningspsykologin har gett oss många viktiga redskap för att förstå det här samspelet.

PS: För att ytterligare understryka detta köpte jag igår min första löpartröja. Efter att ha sprungit regelbundet i 10 år i bomullströjor som blir svettiga, tunga och osköna tog jag steget. Egentligen är jag emot alla specialprylar som folk köper. Just fotboll och löpning har charmen att inte kräva så mycket utrustning. Men vissa prylar är för bra för att strunta i. Som löpartröjan.

Bloggledigt med livsomställning

Efter tre månaders sommarlov är det dags för mig att börja blogga igen. Sedan sist har jag hunnit bli pappa vilket innebär att bloggen kommer att uppdateras mer sällan framöver. Min gissning är att det kommer att bli mindre av informationsförmedling om vad som är på gång i psykologivärlden och mer av personliga psykologiska betraktelser.

Psykologer läser böcker med Christine Falkenland

Psykologer Läser Böcker fortsätter. På tisdag 31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren.

I boken får vi följa Laura, en 40-årig dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.
Obs! Tiden är 18-19.30.

Gå även med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

PS: 21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer. Samtalet pågår från 19-20.30.

Psykologer läser böcker

psykbok5(2)

Så är det äntligen dags för Psykologer Läser Böcker. Bokklubben där vi analyserar romaner utifrån ett psykologiskt perspektiv. För dig som tycker att författare och verk hänger ihop och att språk bara handlar om psykologisk gestaltning. På Kulturhusets nya Plattanscen blir det tre kvällar i augusti och september där publiken får träffa författare och analysera böcker tillsammans med mig.

10 augusti kommer Stephan Mendel-Enk och pratar om sin hyllade romandebut Tre Apor (Atlas, 2010). Vi får följa en judisk familj i 80-talets Göteborg. Familjen lever i en snäv krets av släkt och församlingsmedlemmar. I centrum står 13-årige Jacob som blir Bar Mitzva och gillar sport. Sakta glider hans föräldrars äktenskap iväg mot en skilsmässa som också skakar den lilla församlingen. Inget blir som vanligt. Relationer trasas sönder och vi rör oss mot en obehaglig upplösning.

31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren. I boken får vi följa Laura, en medelålders dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet. (Obs! börjar kl. 18)

21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.

Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Gratis inträde. Samtalet pågår från 19-20.30. Mer info om författare och böcker på mosskin.se och på Facebook.

Varmt välkomna!


Mosskin.se tar sommarlov

Under våren har det varit lite mindre aktivitet på bloggen. En kombination av jobb, skola och andra projekt har gjort att bloggen hamnat i andra hand. Jag har massor av oskrivna texter om psykologi och kultur men eftersom jag skriver artiklar i andra sammanhang så är det svårt att få tid. I år tänkte jag dessutom ta ett längre sommarlov, något som jag försummat i många år. Det är möjligt att jag drabbas av inspiration och inte kan låta bli att skriva något. Om inte så ses vi i någon gång i augusti igen. Psykologisk forskning har visat att man behöver minst tre veckors sammanhängande semester för att varva ner och bli av med stresshormoner och få andra perspektiv. Glöm inte bort det i sommar.