Årsarkiv: 2011

Vad ska man göra med mamma på Facebook?

Jag kommer ut som krönikör i senaste numret av Modern Psykologi (nr 2/2011). Där skriver jag om ”collapsing context” och svårigheterna av att kommunicera med mamma, chefen och barndomsvänner i samma kanal. Här kommer krönikan i sin helhet.

***

Vad ska man göra med mamma på Facebook?

Jag tror det var i höstas som jag fick en vänförfrågan från min mamma på Facebook. Tidigare hade jag diskret avfärdat gamla skolkamrater, men min egen mamma kunde jag inte tacka nej till, även om det inte kändes helt rätt. Året innan skrev en släkting på min sambos ”wall” och grattade när hon var gravid. Trots att inlägget snabbt raderades så var det flera vänner som fick reda på nyheten av den anledningen. När förlossningen närmade sig och våra profiler nedsolkades av alla kommentarer visste alla att vi skulle få barn. Det irriterade mig att inte själv kunna bestämma hur jag skulle berätta om det. Hur tänker folk egentligen? Tänk om förlossningen gått åt skogen?

Det senaste året har människor 50+ äntrat Facebook, men jag har inte förstått konsekvensen av förändringen förrän min mamma gick med. För när gamla lärare, ytliga kollegor, farbröder och mammor blivit en del av mina vänner på Facebook har dynamiken förändrats. Jag kan inte berätta om mitt liv med samma självklarhet eftersom olika generationer har skilda syn på världen. Sociala grupper som jag rör mig emellan har olika referensramar. Det blir allt svårare att ta ut svängarna, skämta eller bara tramsa när alla ens sociala kontakter ser detta. Någon kommer bli trampad på tårna. Och vad har egentligen affärsbekanta, barndomsvänner och studiekamrater egentligen gemensamt?

Fler jag träffar uttrycker att det är svårt att använda sociala medier som det var tänkt sig, nämligen att interagera och umgås med vänner och bekanta. Facebook har tvingat människor att föra ihop sina parallella identiteter i samma sfär. Systemet verkar förutsätta att det automatiskt är dåligt att särskilja olika delar av sig själv. I själva verket vet vi från psykologin att det är ändamålsenligt att dela upp information och att inte berätta allt för alla. Vi vill inte heller alltid veta allt om alla. Mammor ska inte alltid veta vilka udda intressen man har och chefer behöver inte veta vilka svartklubbar man går till på helgen.

Det här fenomenet att allt samlas i samma flöde kallas för ”context collapse” och har av vissa beskrivits som ett hot mot sociala plattformar som lite för aggressivt försöker tvinga in alla i samma form. För när våra sociala lager kollapsar och blandas samman blir de också på sikt mindre relevanta. Bruset och röran blir för stor och värdet för var och en minskar. Kanske skulle man kunna beskriva det som en intressant diskussion runt ett bord på en fest, som det ansluter sig fler och fler personer till. Snart har samtalet förändrats, förytligats och blivit mer generellt istället för specifikt och personligt som det var innan.

Många har i flera år sagt att filtrering är det nya på nätet. Nätverkssajternas sociala filtrering är omogen och invaderar privatlivets sfärer. Om det inte blir ändring kommer folk att överge plattformar som Facebook och flytta sitt sociala interagerande till platser på nätet som tillåter att man delar upp sina sociala relationer. Kanske kan man rent av förstå samtidsmänniskans fixering vid köket, hemmet och privatlivet som ett resultat av att vi så sällan får vara i fred från en invaderande omvärld på nätet.

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och har stor årskongress

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och fläskar på med en stor årskongress med massor av föreläsningar, seminarier och en del mingel. Kongressen pågår 17-19 mars på Norra Latin i Stockholm. Fyra parallella föreläsningar pågår samtidigt med flera stora internationella höjdare. Dessutom finns ett ”öppet spår” med lite mer populärt tilltal och mindre forskningsreferenser får man förmoda. Evenemanget är fullbokat men kanske kan den som bloggar få en passage in? Middagen lär för övrigt ha silvertema till en och annan deltagares huvudbry.

Bokfokus, en ny bokklubb och sajt om psykologi

Bokförlaget Natur & Kultur har länge haft en populär bokklubb kallad NoK Direkt. När förlaget köpte Modern Psykologi i höstas så var en av planerna att göra om bokklubben. Nu idag lanserar Modern Psykologi en ny hemsida där också Bokfokus ingår. Saxat från pressmeddelandet:

I dag den 14 mars startar en ny bokklubb. En klubb helt utan köptvång eller påtvingade böcker. Fokus ligger i stället på ett bra urval, kvalificerade tips, komplett webbplats och låga priser. Klubben heter Bokfokus och drivs av tidskriften Modern Psykologi. Den nya klubben ger en efterfrågad vägledning till böcker som är vetenskapligt förankrade och samtidigt lättillgängliga. Klubben riktar sig till den växande skara som är intresserade av psykologi och hjärnforskning. Sex gånger om året får medlemmarna tidningen Bokfokus med ett urval boktips och artiklar om böcker och författare. Till klubben hör också en fyllig webbplats med en bokshop för medlemmarna, www.bokfokus.se.

Förhoppningsvis blir sajten och bokklubben ett nytt fräsch och seriös psykologiskt sammanhang att hålla koll på. Under våren kommer även Psykologer läser böcker också att dyka upp i medlemstidningen Bokfokus. Håll utkik.

Facebook lanserar samarbete mot självmord

En kväll i januari tog 42-årige Simone Black livet av sig i England. Hon postade på Facebook att hon hade överdoserat sömntabletter:

‘Took all my pills be dead soon so bye bye every one.”

Många av hennes vänner trodde hon hittade på och några skrev nedlåtande kommentarer. Ingen hörde av sig till polisen, först  på eftermiddagen dagen efter kom polisen förbi, då var hon redan död. Trots att Black hade 1082 personliga kontakter på Facebook var det ingen som reagerade. Den här historien ledde till mycket diskussioner liknande de vi hade i Sverige i oktober efter det direktsända självmordet på forumsajten Flashback. Efter mycket kritik och tryck från allmänheten lanserade Facebook nyligen ett samarbete med hjälporganisationen Samaritans i England. Förutom att Facebook Helpcenter tipsar om organisationer att ta kontakt med om man misstänker självmordsförsök så gör man själv efterforskningar efter personer som folk är oroliga för. Det här försöket är i sin linda men det visar på allvaret i den värld som utspelas på sociala nätverk.

Flashback har inte vidtagit liknande åtgärder och det var kanske inte heller att vänta. Att Facebook nu gör ett försök att förebygga självmord är glädjande. Man behöver inte vara cynisk och ta upp att detta görs enbart för att företaget inte vill få dålig image. Det är bra att man förstår vidden av den påverkan och räckvidd som ett socialt nätverk med 600 miljoner användare innebär.

Fenomenet att människor inte ingriper vid fara eller brott brukar kallas för åskådareffekten (bystander effect). Socialpsykologisk forskning har visat att ju fler som bevittnar en händelse desto mindre sannolikt är det att någon ingriper. Alla tror att någon annan ska göra det och känner inte samma ansvar som om man är ensam eller bara ett fåtal individer, vid händelsen.

PS: I Sverige har vi hittills inte sett så mycket av den här problematiken. I Japan däremot verkar det enligt den här artikeln, vara en växande problem med tiotals unga tjejer som tar livet av sig och berättar om det på chatsajter och sociala nätverk.

Psykologer som twittrar

@researchdigest (The Brittish Psychological Society) har ett utmärkt twitterflöde i form av chefredaktören Christian Jarrett. De tipsade nyligen om engelsktalande psykologer som twittrar. De anger även hur många följare varje psykolog har, så det blir som en lista över psykologpopularitet på sociala medier. Flera kända namn, men de flesta är för mig okända. Värt att kolla in, då de listar psykologer efter kategorier och ämnen.

En motsvarande lista över svenska psykologer/psykologstudenter som twittrar har Minnia G skapat. Den är än så länge väldigt kort. Kanske kan den fyllas på med fler namn?

2,4 % av världens befolkning har bipolär sjukdom

Enligt en nu stor studie av bipolär sjukdom är cirka 2,4 % av världens befolkning bipolära. WebMd rapporterar om en stor kartläggning i elva länder. 61 392 försökspersoner ingick i undersökningen. Intressant är att de länder som ingått i undersökningen inte bara är de gamla vanliga Västländerna. Länderna som ingick var USA, Brasilien, Colombia, Mexico, Bulgarien, Rumänien, Kina, Indien, Japan, Libanon och Nya Zeeland. Man kan ju naturligtvis fråga sig huruvida diagnostiseringen ser likadan på landsbygden i Bekaadalen (sydöstra Libanon) som i Delaware, USA. Men nåväl. trots svårigheterna att jämföra siffror mellan länder är det intressanta resultat.

Studien konstaterar att många av personerna inte får någon adekvat behandling. Bland de rikaste länderna är det 50.2% av personerna som fått adekvat behandling. 33, 9 % av personerna från mellaninkomstländer fick hjälp och bara 25,2 av personerna från de fattigaste länderna fick någon typ av behandling. Studien konstaterar att det är mycket allvarligt eftersom eftersom:

Researchers say bipolar disorder (BP) is responsible for the loss of more disability-adjusted life years than all forms of cancer or other neurological conditions, such as Alzheimer’s and epilepsy.

Synnerligen allvarligt om man betänker detta. Har inte hittat någon jämförbar siffra för hur många bipolära som får behandling när det gäller svenska förhållanden. Men det kanske är någon som vet?

Mindfulness på Psykologisk salong

Idagsidan på SvD har inlett en samtalsserie på Stadsbiblioteket i Stockholm. De kallar den för Psykologisk salong. Nu på torsdag 10 mars kl 19. är det dags för Mindfulness och acceptans. Då kommer Åsa Nilsonne och Anna Kåver och pratar tillsammans med journalisten Maria Carling. I den här artikeln kan du läsa om bakgrunden till Mindfulness och Dialektisk Beteendeterapi (DBT) som Kåver och Nilsonne var med och introducerade i Sverige i slutet på 1990-talet.

Tvivelaktiga slutsatser i studie om självförtroende och Facebook

En forskningsnyhet från förra veckan som rönte en del uppmärksamhet var en studie om Facebook och självförtroende. I en ny studie om hur självförtroende och Facebookprofiler hänger ihop ”Mirror, Mirror on my Facebook Wall: Effects of Exposure to Facebook on Self-Esteem” av Amy L. Gonzales, Jeffrey T. Hancock (publicerad i Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking January/February 2011, 14(1-2): 79-83) framkom en smula märklig slutsats: Att vi får bättre självförtroende av att titta på våra Facebookprofiler. Så här beskrivs experimentet kortfattat:

In the study, 63 Cornell students were left alone in the university’s Social Media Lab; they were seated either at computers that showed their Facebook profiles or at computers that were turned off. Some of the off computers had mirror propped against the screen; others had no mirror.

Those on Facebook were allowed to spend three minutes on the page, exploring only their own profiles and associated tabs. They were then given a questionnaire designed to measure their self-esteem.

Those in the mirror and control groups were given the same questionnaire. While their reports showed no elevation in self-esteem, those who had used Facebook gave much more positive feedback about themselves. Those who had edited their Facebook profiles during the exercise had the highest self-esteem.

Forskarnas ambition har varit att studera två motstridiga teorier om kommunikation. Objective Self-Awareness (OSA) har hävdat att om vi blir speglade på olika sätt är det lätt att tappa självförtroendet och att vi fokuserar på våra brister. Hyperpersonal Model å andra sidan har hävdat att vi tenderar att välja att tänka på fördelaktig information om oss själva vilket stärker vårt självförtroende. Forskarna menar att resultatet i studien stödjer denna hypotes eftersom försökspersonerna som betraktade sina profiler på Facebook, skattade högre självförtroende.

Efter att nyligen ha läst en bok som riktat mycket kritik mot laboratorieexperiment och svårigheten att generalisera dessa till ett verkligt kontext blir jag tveksam över studiens resultat. Är det rimligt att tre minuters redigerande har en bestående effekt på självförtroendet? Troligen inte. I så fall handlar experimentet mer om hur vi riktar uppmärksamhet. Att människor som ombeds justera sin Facebookprofil får högre självförtroende tolkar jag snarare som att människor som riktar uppmärksamheten inåt ser sin hyfsat positiva självbild. Effekten lär inte hålla i sig utan det är mer av så kallad recencyeffekt. Kan man då säga att människor ska hålla på med Facebook så får man högre självförtroende. Absolut inte!

PS: Hela artikeln finns att läsa här gratis.

Psykologi & sociala medier

Under året kommer jag att skriva min psykologexamensuppsats om psykologi och sociala medier. För att kickstarta mitt arbete kommer jag under våren att vara i Berlin och hoppas kunna få lite perspektiv på psykologiska frågeställningar om nätet. Min ambition är att under arbetets gång blogga om forskningsartiklar och böcker jag läser. Utveckla frågor jag funderar på och förhoppningsvis få input från er läsare. Min uppsats kommer förmodligen ha ett smalare fokus men min research är ganska bred och yvig varför det det kommer att spreta åt lite olika håll. Förhoppningsvis kan det vara en illustration till svårigheten att förstå och beskriva ett nytt forskningsfält som inte riktigt har en given plats inom psykologin. Så eftersom jag inte kan låta bli att läsa allt möjligt så tänkte jag dela med mig av mitt arbete. Håll till godo.

Ny bra psykologiblogg: Lukaspsykologen

Linda Hellquist gör sin PTP-tjänst som psykolog på St. Lukas i Uppsala. Sedan några månader bloggar hon bra och intressant om psykologi på Lukaspsykologen. Det är få psykologibloggar som håller stinget och kvalitén över tid men Hellquist är definitivt en av dem. Med anledning av den senaste tidens fokus på arabvärlden skriver hon om fallet Khaddafi och forskning om psykopater. Hoppas kunna återkomma själv i ämnet inom kort.