Kan man uttala sig om Eurovisionsschlagern utan att bli banal? Blev jag banal nu?
Kategoriarkiv: Okategoriserad
Alla talar om Göran igen
Göran Persson ska börja jobba på pr-byrån JKL. DN, statsvetarna och Greider upprörs. Finns det andra perspektiv på händelsen? Stig-Björn Ljunggren menar att vilket jobb Göran än skulle välja skulle han få kritik. Det ligger mycket i det. Vassa Eggen konstaterar att bilden av pr-byråer och lobbyism är att det är djävulens verksamhet. Lobbyisterna behöver skaffa sig en ny image. Sannerligen. Carl Bildts kommentar är träffande. ”Det är väl bra att grabben får ett jobb, så att han inte känner sig vilse i världen”.
Arbetarklassens sista hjältar; Peter Birro
När konstnären Harald (Börje Ahlstedt) ska ta livet av sig i sin ateljé kommer sonen Benny (Mikael Persbrandt) och knackar på. Ahlstedt tvingas knyta upp hängknuten och öppna dörren. Sonen gratulerar honom på sjuttioårs dagen den 21 april. Han överräcker en flaska. Fadern upplyser honom att det är den 12 april som han fyller år. Ojdå, hur fan kunde jag glömma bort det, frågar sig sonen. Och förresten fyllde jag sjuttio förra året fortsätter fadern.
Så börjar Peter Birros enaktare ”Arbetarklassens sista hjältar”. Den gick på SVT som tv-teater i veckan. Regin är signerad Stig Larsson och grymt bra. Repris 17 maj. Läs mer
Arbetarklassens sista hjältar; Susanna Alakoski
Lagom till 1 maj dök jag ner i arbetarklassen under helgen. Hemskt men bra. Författaren Susanna Alakoski fick Augustpriset för ”Svinalängorna”. Den handlar om Leenas uppväxt i skarven mellan 60- och 70-tal i arbetarstadsdelen Fridhem i Ystad. Hennes pappa super. Hennes mamma super för att pappa super. Bästisen Riitas pappa super. Bästisen Åses mamma super. Alla super. Perioder går, men spriten består. Ett ändlöst tillstånd av supande och misshandel. Leena håller ut tack vare skolan. Ingen granne anmäler dom. Socialen skickar efter den femtielfte urspårningen, till slut en hemsamarit. Leena och hennes syskon lider sig igenom ett helvete. Karl Marx hade fel. Det är inte religionen som är ett opium för folket, det är alkoholen.
Robert Fisk kommer till Stockholm 9 maj
Robert Fisk är en legendarisk journalist som kommer till Kulturhuset och Internationell författarscen på onsdag 9 maj. Fisk samtalar med Göran Rosenberg om sin senaste bok ”The great war for civilization”. Fisk har bott och verkat i Mellanöstern med Beirut och Libanon som bas sedan inbördekriget bröt ut 1975. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är han fortfarande vid liv och bor i Beirut. Därifrån har han skaffat sig en unik blickpunkt på världen. Här en artikel från förra sommarens Libanonkrig. Fisk är korrespondent för The Independent som har en utförlig samling med artiklar av honom. Det finns en inofficiell hemsida med fler artiklar av Fisk.
Jag har läst Fisks tegelsten ”Pity the nation”. Det är en 700-hundrasidig betraktelse över inbördeskriget i Libanon 1975-1990. Den är bitvis snårig om man inte känner till fakta på marken. Men Fisks bok är samtidigt en överväldigande redogörelse för alla möjliga heliga och oheliga allianser under krigsåren. Alla grupper har haft fingrarna i syltburken. Alla har krigat med alla mot alla. Libanon går igen och för att förstå hur Hezbollah uppstod och varför vissa älskar eller hatar Syrien eller varför USA och EU är så misstrodda bland libaneser är ”Pity the nation” en ovärderlig bok.
Vad en obskyr artikel kan leda till
1964 skriver den 23-årige studenten Régis Debray en artikel om gerillor på landsbygden och i städer. Che Guevara är på besök i Alger och spelar schack i skuggan på den kubanska ambassaden. Han bläddrar förstrött i Sartres skötebarn ”Les Temps Modernes” och får syn på Debrays essä. Han skickar en översättning till Fidel Castro som bjuder in honom till Havanna. Där blir han upptagen i Ches närmaste krets och följer med honom när han drar åstad till Bolivia för att starta nytt gerillakrig. Det går som bekant åt helvete och han hamnar i fängelse i 4 år. Efter en tur till Chile och tiden med Allende återvänder Debray till Frankrike och blir rådgivare till president Mitterands mellan 1981-1992. Läs om Régis Debrays osannolika öde i The Independent. Från utmärkta bloggen 3quarksdaily som alla borde läsa.
Vaclav vs. Vaclav
Tänk dig att du är en lysande författare och intellektuell. Du för en samhällskritik mot din rådande regim som får västintellektuella att bli avundsjuka. Du skriver bok efter bok i husarrest eller i fängelse. Dina alster smugglas ut till världen. Du är högtravande, samvetsgrann och stilistisk. Du är en varm och god människa. Plötsligt faller muren. Du blir ditt lands president över en natt. Du måste ta tag i omställningen av ditt land. Såväl ekonomiskt som politisk. Det var författaren Vaclav Havels öde. Under hela 1990-talet och fram till 2003 var han president. Tjeckien politiska liv sedan 1989 handlar till stor del om två Vaclav. Havel och hans antagonist Klaus. Likt en intrigerande Brutus har Klaus kommit med det ena nålsticket efter det andra. Förra året utkom Havels memoarer med titeln ”Please, be brief” och i år kommer ”From the castle and back”. I New York Review of Books kan man läsa Havels egna ord om konflikten med Klaus. Gör det.
Narcissist och välanpassade cp
Kom till Street imorgon torsdag 26 april. Då är det Psykfilm som visar ”Min vänstra fot” om lätt neurotiske cp-skadade Christy Brown. Efter filmen blir det samtal med Jonas Franksson, ett välanpassat cp som inte dreglar, enligt honom själv. Här kan du läsa två längre intervjuer med Jonas i Gefle Dagblad och SvD. Läs också om marschen för tillgänglighet som kommer att arrangeras för femte året i rad 2 juni i Stockholm.
Peter Englunds mentala år
Den bloggare jag har störst förväntningar på är författaren Peter Englund. Är det någon av den gamla skolans historiker, och författare som borde behärska bloggmediet och ta det till nya nivåer så borde det vara Peter Englund. Läs hans intressanta reflektion angående åsiktsinkontinsens och väskdebatten. Texten är så klart hämtad ur en 16 år gammal essä.
Englunds mentala årskalender eller snarare årscykel är en fin illustration av svensk årstidsmentalitet. Läs Englunds blogg men framför allt hans böcker.
Hej2007 en konferens om web 2.0
Igår var det web 2.0 konferens i Stockholm. Hej2007 kom till för att ett gäng asiatiska utbytesstudenter kom hit. Ryktet säger att namnet på konferensen kom till för att de tyckte det var ett så roligt ord. Jag hade besök från Norge och gjorde en Söderguidning istället för att sitta inne. Mymarkup.net och Citizenmediawatch har skrivit utförligt om konferensen. Jag kan inte låta bli att tycka att den här bilden är illustrativ för hur webfolket gör när de konferensar. De sitter och knappar på laptops istället för att följa med i föredragen. Visserligen är simultankapaciteten hos människor högre idag än tidigare enligt hjärnforskaren Klingberg, men jag undrar; går de inte miste om något här?