Bokfokus, en ny bokklubb och sajt om psykologi

Bokförlaget Natur & Kultur har länge haft en populär bokklubb kallad NoK Direkt. När förlaget köpte Modern Psykologi i höstas så var en av planerna att göra om bokklubben. Nu idag lanserar Modern Psykologi en ny hemsida där också Bokfokus ingår. Saxat från pressmeddelandet:

I dag den 14 mars startar en ny bokklubb. En klubb helt utan köptvång eller påtvingade böcker. Fokus ligger i stället på ett bra urval, kvalificerade tips, komplett webbplats och låga priser. Klubben heter Bokfokus och drivs av tidskriften Modern Psykologi. Den nya klubben ger en efterfrågad vägledning till böcker som är vetenskapligt förankrade och samtidigt lättillgängliga. Klubben riktar sig till den växande skara som är intresserade av psykologi och hjärnforskning. Sex gånger om året får medlemmarna tidningen Bokfokus med ett urval boktips och artiklar om böcker och författare. Till klubben hör också en fyllig webbplats med en bokshop för medlemmarna, www.bokfokus.se.

Förhoppningsvis blir sajten och bokklubben ett nytt fräsch och seriös psykologiskt sammanhang att hålla koll på. Under våren kommer även Psykologer läser böcker också att dyka upp i medlemstidningen Bokfokus. Håll utkik.

Facebook lanserar samarbete mot självmord

En kväll i januari tog 42-årige Simone Black livet av sig i England. Hon postade på Facebook att hon hade överdoserat sömntabletter:

‘Took all my pills be dead soon so bye bye every one.”

Många av hennes vänner trodde hon hittade på och några skrev nedlåtande kommentarer. Ingen hörde av sig till polisen, först  på eftermiddagen dagen efter kom polisen förbi, då var hon redan död. Trots att Black hade 1082 personliga kontakter på Facebook var det ingen som reagerade. Den här historien ledde till mycket diskussioner liknande de vi hade i Sverige i oktober efter det direktsända självmordet på forumsajten Flashback. Efter mycket kritik och tryck från allmänheten lanserade Facebook nyligen ett samarbete med hjälporganisationen Samaritans i England. Förutom att Facebook Helpcenter tipsar om organisationer att ta kontakt med om man misstänker självmordsförsök så gör man själv efterforskningar efter personer som folk är oroliga för. Det här försöket är i sin linda men det visar på allvaret i den värld som utspelas på sociala nätverk.

Flashback har inte vidtagit liknande åtgärder och det var kanske inte heller att vänta. Att Facebook nu gör ett försök att förebygga självmord är glädjande. Man behöver inte vara cynisk och ta upp att detta görs enbart för att företaget inte vill få dålig image. Det är bra att man förstår vidden av den påverkan och räckvidd som ett socialt nätverk med 600 miljoner användare innebär.

Fenomenet att människor inte ingriper vid fara eller brott brukar kallas för åskådareffekten (bystander effect). Socialpsykologisk forskning har visat att ju fler som bevittnar en händelse desto mindre sannolikt är det att någon ingriper. Alla tror att någon annan ska göra det och känner inte samma ansvar som om man är ensam eller bara ett fåtal individer, vid händelsen.

PS: I Sverige har vi hittills inte sett så mycket av den här problematiken. I Japan däremot verkar det enligt den här artikeln, vara en växande problem med tiotals unga tjejer som tar livet av sig och berättar om det på chatsajter och sociala nätverk.

Psykologer som twittrar

@researchdigest (The Brittish Psychological Society) har ett utmärkt twitterflöde i form av chefredaktören Christian Jarrett. De tipsade nyligen om engelsktalande psykologer som twittrar. De anger även hur många följare varje psykolog har, så det blir som en lista över psykologpopularitet på sociala medier. Flera kända namn, men de flesta är för mig okända. Värt att kolla in, då de listar psykologer efter kategorier och ämnen.

En motsvarande lista över svenska psykologer/psykologstudenter som twittrar har Minnia G skapat. Den är än så länge väldigt kort. Kanske kan den fyllas på med fler namn?

2,4 % av världens befolkning har bipolär sjukdom

Enligt en nu stor studie av bipolär sjukdom är cirka 2,4 % av världens befolkning bipolära. WebMd rapporterar om en stor kartläggning i elva länder. 61 392 försökspersoner ingick i undersökningen. Intressant är att de länder som ingått i undersökningen inte bara är de gamla vanliga Västländerna. Länderna som ingick var USA, Brasilien, Colombia, Mexico, Bulgarien, Rumänien, Kina, Indien, Japan, Libanon och Nya Zeeland. Man kan ju naturligtvis fråga sig huruvida diagnostiseringen ser likadan på landsbygden i Bekaadalen (sydöstra Libanon) som i Delaware, USA. Men nåväl. trots svårigheterna att jämföra siffror mellan länder är det intressanta resultat.

Studien konstaterar att många av personerna inte får någon adekvat behandling. Bland de rikaste länderna är det 50.2% av personerna som fått adekvat behandling. 33, 9 % av personerna från mellaninkomstländer fick hjälp och bara 25,2 av personerna från de fattigaste länderna fick någon typ av behandling. Studien konstaterar att det är mycket allvarligt eftersom eftersom:

Researchers say bipolar disorder (BP) is responsible for the loss of more disability-adjusted life years than all forms of cancer or other neurological conditions, such as Alzheimer’s and epilepsy.

Synnerligen allvarligt om man betänker detta. Har inte hittat någon jämförbar siffra för hur många bipolära som får behandling när det gäller svenska förhållanden. Men det kanske är någon som vet?

Mindfulness på Psykologisk salong

Idagsidan på SvD har inlett en samtalsserie på Stadsbiblioteket i Stockholm. De kallar den för Psykologisk salong. Nu på torsdag 10 mars kl 19. är det dags för Mindfulness och acceptans. Då kommer Åsa Nilsonne och Anna Kåver och pratar tillsammans med journalisten Maria Carling. I den här artikeln kan du läsa om bakgrunden till Mindfulness och Dialektisk Beteendeterapi (DBT) som Kåver och Nilsonne var med och introducerade i Sverige i slutet på 1990-talet.

Tvivelaktiga slutsatser i studie om självförtroende och Facebook

En forskningsnyhet från förra veckan som rönte en del uppmärksamhet var en studie om Facebook och självförtroende. I en ny studie om hur självförtroende och Facebookprofiler hänger ihop ”Mirror, Mirror on my Facebook Wall: Effects of Exposure to Facebook on Self-Esteem” av Amy L. Gonzales, Jeffrey T. Hancock (publicerad i Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking January/February 2011, 14(1-2): 79-83) framkom en smula märklig slutsats: Att vi får bättre självförtroende av att titta på våra Facebookprofiler. Så här beskrivs experimentet kortfattat:

In the study, 63 Cornell students were left alone in the university’s Social Media Lab; they were seated either at computers that showed their Facebook profiles or at computers that were turned off. Some of the off computers had mirror propped against the screen; others had no mirror.

Those on Facebook were allowed to spend three minutes on the page, exploring only their own profiles and associated tabs. They were then given a questionnaire designed to measure their self-esteem.

Those in the mirror and control groups were given the same questionnaire. While their reports showed no elevation in self-esteem, those who had used Facebook gave much more positive feedback about themselves. Those who had edited their Facebook profiles during the exercise had the highest self-esteem.

Forskarnas ambition har varit att studera två motstridiga teorier om kommunikation. Objective Self-Awareness (OSA) har hävdat att om vi blir speglade på olika sätt är det lätt att tappa självförtroendet och att vi fokuserar på våra brister. Hyperpersonal Model å andra sidan har hävdat att vi tenderar att välja att tänka på fördelaktig information om oss själva vilket stärker vårt självförtroende. Forskarna menar att resultatet i studien stödjer denna hypotes eftersom försökspersonerna som betraktade sina profiler på Facebook, skattade högre självförtroende.

Efter att nyligen ha läst en bok som riktat mycket kritik mot laboratorieexperiment och svårigheten att generalisera dessa till ett verkligt kontext blir jag tveksam över studiens resultat. Är det rimligt att tre minuters redigerande har en bestående effekt på självförtroendet? Troligen inte. I så fall handlar experimentet mer om hur vi riktar uppmärksamhet. Att människor som ombeds justera sin Facebookprofil får högre självförtroende tolkar jag snarare som att människor som riktar uppmärksamheten inåt ser sin hyfsat positiva självbild. Effekten lär inte hålla i sig utan det är mer av så kallad recencyeffekt. Kan man då säga att människor ska hålla på med Facebook så får man högre självförtroende. Absolut inte!

PS: Hela artikeln finns att läsa här gratis.

Psykologi & sociala medier

Under året kommer jag att skriva min psykologexamensuppsats om psykologi och sociala medier. För att kickstarta mitt arbete kommer jag under våren att vara i Berlin och hoppas kunna få lite perspektiv på psykologiska frågeställningar om nätet. Min ambition är att under arbetets gång blogga om forskningsartiklar och böcker jag läser. Utveckla frågor jag funderar på och förhoppningsvis få input från er läsare. Min uppsats kommer förmodligen ha ett smalare fokus men min research är ganska bred och yvig varför det det kommer att spreta åt lite olika håll. Förhoppningsvis kan det vara en illustration till svårigheten att förstå och beskriva ett nytt forskningsfält som inte riktigt har en given plats inom psykologin. Så eftersom jag inte kan låta bli att läsa allt möjligt så tänkte jag dela med mig av mitt arbete. Håll till godo.

Ny bra psykologiblogg: Lukaspsykologen

Linda Hellquist gör sin PTP-tjänst som psykolog på St. Lukas i Uppsala. Sedan några månader bloggar hon bra och intressant om psykologi på Lukaspsykologen. Det är få psykologibloggar som håller stinget och kvalitén över tid men Hellquist är definitivt en av dem. Med anledning av den senaste tidens fokus på arabvärlden skriver hon om fallet Khaddafi och forskning om psykopater. Hoppas kunna återkomma själv i ämnet inom kort.

Tempo Dokumentärfestival med psykologiskt tema

8-13 mars pågår Tempo Dokumentärfestival i Stockholm. Ett av festivalens tema handlar om psykologi och terapi: In Treatment. Där möter publiken människor som på minst sagt oväntade sätt bearbetar sina upplevelser. Här är några av programpunkterna:

12 ANGRY LEBANESE av Zeina Daccache, Libanon, 2009, 85 min.
Detta är en film om 45 långtidsdömda fångar i Beirut som genom ett ett terapeutiskt teaterprojekt sätter upp en pjäs om ett rättsfall. I pjäsen anklagas en pojke för att ha mördat sin far. Fångarna, dömda för mord, våldtäkt och droghandel spelar juryn som enhälligt måste komma fram till pojkens dom. Producenten för filmen, Jocelyne Abi Gebrayel, gästar festivalen.

MARWENCOL av Jeff Malmberg, USA, 2010, 83 min.
Mark har skadats svårt i ett överfall. Efter att ha vaknat ur koman bygger han upp en avancerad stad av barbiedockor i sin trädgård. Han konstruerar den värld som tagits från honom och dockorna representerar hans familj och vänner. Med denna ovanliga hemmagjorda terapilek läker långsamt såren, både de fysiska och psykiska.

PORTRAIT OF A MAN Av av Visa Koiso-Kanttila, Finland, 2010, 81 min.
Kalle Rissanen är en ensamstående pappa som tar hand om sin son samtidigt som han har en framgångsrik karriär inom IT. Han gillar sitt arbete och älskar sin son, men är en djupt olycklig människa som fortfarande bearbetar sviterna av en skilsmässa och kämpar med alkoholproblem. Kalles pappa tog sitt liv när Kalle bara var sju år gammal, och när han själv fyller 40 inser Kalle att han är i samma ålder som pappan var när han dog. En kamp inleds med de frågor som ledde till faderns självmord.

ATT VÅGA MINNAS, samtal, Work in Progress­.
Vad händer när vi börjar våga minnas? En händelse som vi under många år gjort allt för att inte komma ihåg? I det här fallet en våldtäkt som vägrar släppa taget? Och vad är det vi egentligen kan och orkar minnas? Ewa Cederstam har tidigare närmat sig ämnet våldtäkt – bland annat genom kortfilmen Kvinnans plats. Genom flera års arbete med att intervjua dömda våldtäktsmän i fängelset blev det tydligt att det också fanns en annan, mycket mera personlig film att göra. Den om Ewa själv. Hon utsattes själv för en våldtäkt i Malmö för 25 år sedan. Nu vågar hon leta sig tillbaka och börjar minnas. Det finns en vilja att Prata om det. Detta är ett samtal med regissören Ewa Cederstam, filmproducenten Stina Gardell­ och journalisten Zandra Thuvesson.

IN TREAMENT, samtal.
Hur kan det dokumentära fungera terapeutiskt? På vilket sätt kan man använda sig av konst för att arbeta terapeutiskt? Hur kan regissörer, filmare och karaktärer upptäcka nya saker om sig själva eller om samhället i stort genom sina filmer? Medverkande: Jocelyne Abi Gebrayel – producent 12 ANGRY LEBANESE, Zanyar Adami ­ regissör GERILLASONEN och Stina Gardell ­ producent. Moderator: Ulrik Petersson, frilansjournalist.

Okänd Kvinna 2009-349701 av Anna Odell, film + samtal.
Konstverket Okänd Kvinna 2009-349701 av Anna Odell som blev 2009 års mest uppmärksammade konsthändelse. Nya delar av konstverket som lagts till under 2010 visas och efteråt samtalar Anna Odell med frilansjournalisten Zandra Thuvesson och försöker sammanfatta vilka effekter som konstverket givit och kommer att ge i framtiden.


Är föräldrarkurser effektiva?

Så heter ett frukostseminarium som Föreningen Psykisk Hälsa anordnar på ABF-huset på fredag 25 februari. Allt fler kommuner och organisationer erbjuder föräldrakurser. Men vilken effekt har programmen? Och vilken syn på föräldraskap präglar dem? Går det att överhuvudtaget förebygga psykisk ohälsa hos barn genom föräldrakurser?

Talare är Ann-Charlotte Smedler, professor och leg psykolog, har hållit i den översyn av föräldrastödsprogram som SBU nyligen gjorde. Johanna Ahnquist, utredare, barns och äldres hälsa, Folkhälsoinstitutet. Inga Gustafson, leg psykolog, medförfattare till Psykisk Hälsas monografi Ta föräldrar på allvar.

Moderator: Carl von Essen, generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa.

Tid, 25/2 kl 8-10 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Kostnad: 100 kr (inkl kaffe och frukostfralla). 50 kr för medlemmar. Betalas kontant vid entrén. Anmäl dig här.

PS: Här en länk till tidigare diskussioner om föräldrarkurser som förekommit i media och på min blogg.