Etikettarkiv: blogg

Mosskin på Twitter

Sedan årsskiftet har jag twittrat. I flera år var det ett aktivit val att välja bort den kanalen men kände plötsligt att jag var redo att pröva något nytt. Efter åtta månaders experiment kan jag säga att jag är fast. Mitt twittrande har samma grundbehov och syfte som mitt bloggande, men enkelheten, snabbheten och en mindre kravfull stämning har gjort att twittrandet har tagit över bloggandet. Twitter har desutom trängt undan mitt bloggläsande nästan totalt.

Ofta är det tidsbrist som gör att jag inte hinner blogga och då är twitter en perfekt kanal att snabbt få ur sig några tankar och diskutera med andra. De senaste åen skriver jag dessutom alltmer krönikor, artiklar och recensioner i olika sammanhang vilket gör att de tränger undan mitt bloggande. Jag förstår dig som saknar uppdateringar här på bloggen. Så gör som 256 andra personer, följ mig på twitter: @jonasmosskin så får du mera mosskin där.

Psykologi & sociala medier

Under året kommer jag att skriva min psykologexamensuppsats om psykologi och sociala medier. För att kickstarta mitt arbete kommer jag under våren att vara i Berlin och hoppas kunna få lite perspektiv på psykologiska frågeställningar om nätet. Min ambition är att under arbetets gång blogga om forskningsartiklar och böcker jag läser. Utveckla frågor jag funderar på och förhoppningsvis få input från er läsare. Min uppsats kommer förmodligen ha ett smalare fokus men min research är ganska bred och yvig varför det det kommer att spreta åt lite olika håll. Förhoppningsvis kan det vara en illustration till svårigheten att förstå och beskriva ett nytt forskningsfält som inte riktigt har en given plats inom psykologin. Så eftersom jag inte kan låta bli att läsa allt möjligt så tänkte jag dela med mig av mitt arbete. Håll till godo.

Ny bra psykologiblogg: Lukaspsykologen

Linda Hellquist gör sin PTP-tjänst som psykolog på St. Lukas i Uppsala. Sedan några månader bloggar hon bra och intressant om psykologi på Lukaspsykologen. Det är få psykologibloggar som håller stinget och kvalitén över tid men Hellquist är definitivt en av dem. Med anledning av den senaste tidens fokus på arabvärlden skriver hon om fallet Khaddafi och forskning om psykopater. Hoppas kunna återkomma själv i ämnet inom kort.

Vådan av att twittra

Så blev det 2011 och jag bestämde mig för att ge mig i kast med Twitter. Att twittra håller på att bli alltmer utbrett även om man egentligen kanske borde säga mikroblogga. Bortsett från några sommarveckor 2008 då jag prövade den nordiska motsvarigheten Jaiku så blev det inte så mycket mikrobloggande för mig. Jag har länge haft ett ljummet intresse för sms-långa konversationer då de tenderar att inte bli så angelägna. Men samtidigt har jag saknat att skriva saker som inte är tillräckligt långa eller pretentiösa nog för att bli ett blogginlägg. De kortare samtalen har därför letat sig till Facebook med den begränsningen att jag då missar twittret som försiggår bortom mina bekanta på Facebook.

Två saker har fått mig att tänka om. En viktig faktor är bristen på tid som hänger ihop med en ny fas i livet, vilket ändå gör att jag inte skriver så ofta på bloggen. Men en kanske viktigare anledning är att jag har en ambition att följa och beskriva utvecklingen på sociala medier utifrån ett psykologiskt perspektiv. Det känns därför i längden omöjligt att stå vid sidan av. Till en början blir det kanske en del upprepningar mellan Facebook och bloggen men jag hoppas kunna hitta en särskilt twitterstil som skiljer sig kvalitativt från de andra sociala kanalerna. Så för den som vill följa mig på Twitter finns jag att hitta på @jonasmosskin.

Psykologstudenter börjar blogga

Ytterligare en psykologisk röst har gjort sig gällande i bloggosfären. Det är medlemmarna i Psykologförbundets studeranderåd som bloggar om förbunds- och professionsfrågor utifrån ett studentperspektiv. Eftersom jag känner flera av dem önskar jag dem lycka till med bloggen. En sak jag kom att tänka på är att det förutom skyttegraven mellan kbt:are och pdt:are även finns en generationsklyfta mellan äldre och yngre psykologer. En av förklaringarna till generationsgapet tror jag handlar om att psykologyrket förändrats. Idag är det ett respekterat yrke med vitt skilda arbetsområden och inriktningar. Det är inte längre möjligt att vara specialiserad på psykologi utan fältet är vittförgrenat. Det finns en stor utmaning att å ena sidan skapa en gemensam och sammanhållen utbildning av psykologer, å andra sidan en vilja och ett krav på specialisering. Den forskning och teoriutveckling som dagens psykologstudenter får är på många sätt annorlunda än tidigare generationers och det gör det svårare att ha ett gemensamt språk mellan ung och gammal.

Mindpark blir ett bloggbluster

logo200

I augusti drog IT-entreprenören Joakim Jardenbergs igång Mindparks bloggteam om medier. För mig som läsare, mediekonsument och trendspanare är det bra att det bildas bluster, kollektiv av bloggare. Det underlättar för läsaren att hinna med att följa fler skribenter och bloggare och det blir större chans att vissa texter får större genomslag. Weird Science funkar ju på detta sätt liksom Bokhora. När jag planerade det som senare kom att bli Psykologifabriken var det också en av utgångspunkterna att samla duktiga och intressanta skribenter på ett ställe för att få större genomslag.

Ett 20-tal bloggare ingår i Minparks bloggteam. Det har redan blivit diskussioner om varför skribenterna inte får betalt och varför det är ett ganska grabbigt gäng. Kritiken känns märklig och lite ogin tycker jag. De flesta duktiga bloggare får andra möjligheter och sidouppdrag som de inte fått utan bloggen.

Fredrik Wass (Bisonblogg) skriver om varför han är en del av  bloggteamet:

Jag ser inte Mindpark-gänget som en homogen skara bloggare med samma åsikter, värderingar och agendor. Snarare tvärtom.

Faktum är att jag många gånger har avvikande synpunkter på de frågor som förekommer i den så kallade ”bubblan”. Det betyder dock inte att jag tycker att Mindparks initiativ är dåligt. Nej, jag tror att det kan bli riktigt bra. För om det är något vi behöver just nu är det att slipa argumenten, presentera konkreta och lönsamma case/idéer samt visa en balanserad och nyanserad bild av både utvecklingen och dess aktörer. Samt att vara självkritiska och reflekterande.

Jag ser Mindpark-bloggen som en arena där flera röster kan ställas mot varandra, och där jag som enskild skribent kan välja att inspireras eller provoceras av de andra medverkande skribenterna. För mig personligen kommer det innebära att jag verkligen måste förklara mig och mina ståndpunkter gentemot övriga debattörer, även om vi många gånger är på samma spår (men i olika tåg). Och i grunden tror jag att det gynnar läsarna av bloggen. De får höra flera röster samlade på ett ställe som kanske ibland talar emot varandra. Det blir intressant att se vad som uppstår i skärningspunkten.

Min enda invändning är att det känns som att ”bubblan” på Mindpark är ganska samstämmiga röster. Bra och intressanta men ofta rätt överens.

En sak till. Nicklas Strandh som också är med i bloggteamet funderar över svårigheterna att hinna med att skriva för flera bloggar. Det känns som en realitet för många som bloggar och det kanske den viktigaste förklaringen till bloggdödsfenomenet.

Dagens Lokaltidningsbesvikelser

52744_jpg_317765img468

På bara några veckor tycks bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelser blivit en snackis som cirkulerar på mail, Facebook och Twitter. Så här beskriver bloggens skapare syftet med bloggen:

Denna blogg tillägnas alla besvikna människor som finns ute i vårt avlånga land och har behovet att påtala det för oss andra genom lokal media.

Här kan man läsa om Johnny som är förbannad på flisbilar eller om bussen som inte stannade för Roland eller kanske om de bortglömda lekplatserna. Bloggen öppnade 24 juni och har på kort tid fått många fans. Gänget bakom hade fört diskussionen på ett stängt forum men bestämde sig ”efter påtryckningar från andra”om att öppna upp diskussionen för andra. Det påminner lite om tjuvlyssnat som blivit en sådan succé.

Enligt bloggen finns det fyra kriterier för att nyheten ska platsa som en äkta lokaltidningsbesvikelse:

1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

Det ska bli spännande att se om antalet artiklar är outtömligt eller om det till slut inte finns mer lokala historier. Eller om det uppstår fejkade nyheter för att få komma med på bloggen.

Too cool for blogging

200px-Schulmansigning

Alla pratar om att Alex Schulman skrev en provocerande artikel i DN om ”den onödiga bloggen”. Den fick många att reagera. I mitt tycke en hafsig och alldeles för generell text om bloggen (som om det finns en). Flera svarade snabbt på detta. Så här gjorde t.ex. Isobel:

I förmiddags ringde finaste Leo och frågade om jag kunde skriva något om Alex Schulmans hatattack på bloggvärlden. ”Men det var väl ett skämt?” svarade jag. ”Ja, men skriv om det då” svarade han, och sen gjorde jag det.

Det säger en del om hur nätverkssamhället fungerar idag och hur artiklar blixtsnabbt kommer upp på Newsmill. Jag förvånas mest att så många orkar engagera sig i det här. Själv tycker jag Jonas Morian kommenterat bloggkuppen bäst:

Han har nämligen rätt i att bloggen som sådan inte är något maktverktyg, men att de traditionella mediernas rapportering kring vad en eller flera bloggare skriver kan göra bloggaren till en sådan faktor.

Detta är emellertid inget nytt. Exakt detta har många påpekat tidigare. Och fokuset på bloggen som medium är irrelevant. Det väsentliga är självfallet skribenten bakom och vad hon eller han har att säga.

Min känsla är att annars mest att nu har Schulman fått tillgång till ett annat medium och då är han ”too cool för blogging”.

PS: För övrigt tror jag faktiskt att Schulmans roman ”Skynda att älska” om hans pappa är läsvärd.

Psykologer tittar på: Bergman

psykfilm_flyer1

Så var det äntligen officiellt att Psykologer tittar på film blir en del av försommarens Bergmanfestival. 27 maj-6 juni kommer ett flertal gästspel till Dramaten för teaterfestival i Ingmars skugga. Kulturhuset är med på ett hörn arrangerar filmvisningar på taket och så gör Psykologer tittar på: Bergman entré i hörsalen på plan 3 i Kulturhuset. Den 28 maj analyserar vi Bergmans mästerverk Smultronstället (1957). Filmen handlar om den åldrade professorn Isak Borg spelad av Viktor Sjöström. Smultronstället utspelas under en dag i bilen där Isak Borg minns och pratar om sitt liv tillsammans med sin sonhustru Marianne spelad av Ingrid Thulin. Det är både en sorgsen och romantisk färd i barndomen och drömmens värld.

Bollplank för diskussionen och publikens frågor är två inbjudna gäster; Göran Rydén, psykiater, psykoterapeut och psykoanalytiker samt Malin Edlund, organisationskonsult och numera känd som radiopsykologen i P1. Biljetter kostar 120 kr och släpps den 17 mars.

Som vanligt är jag moderator. Det ska bli kul med två gäster med psykologisk expertis från olika håll . Förhoppningsvis kan alla få plats i hörsalen som tar åtminstone 300 personer. Välkomna!

bergm

PS: Bergmansfestivalens framväxt och behind the scenes kan man följa på den här bloggen. Förra fredagen var det realease för webplatsen på Berns som förövrigt kommer döpa om sin ena bar till Persona Bar under festivalen.

Det våras för den bildade medelklassen!

Det utropar ekonomen Jonas Vlachos på Ekonomistas med anledning av rättegången mot Pirate Bay. Vlachos hoppas att Pirate Bay vinner så att den kommersialiserade kulturen blir mindre attraktiv att satsa på. Han skriver:

Marknadskrafterna kommer därför att driva kulturproduktionen till att i allt högre grad tillfredsställa den bildade medelklassens önskemål. Jim Carrey kommer inte att göra Dum & Dummare II, utan i stället satsa på något i The Eternal Sunshine of a Spotless Minds anda. Det är ju där pengarna finns att hämta.

Även om resurserna för kulturproduktion totalt sett kommer att minska som konsekvens av fildelningen är det alltså inte nödvändigtvis dåliga nyheter för den bildade medelklassen. Vi slipper helt enkelt slåss med andra kulturkonsumenter om produktionsresurserna. Så må Pirate Bay vinna i rätten, för min kulturkonsumtions skull!

Eftersom Vlachos, jag själv och andra finkulturella konsumenter gärna betalar lite extra för produkter med kvalité så hoppas han på en ny vår för kvalitétskulturen. Jag kan bara hoppas att han får rätt. I den störtflod eller moln av kommentarer om fildelning kan den intresserade följa Oscar Swartz blogga inifrån rättegångssalen för E24.