Etikettarkiv: författare

”Snubbla på lyckan”, bokrecension

”Snubbla på lyckan” med undertiteln – ”varför din hjärna sätter krokben för dig” är en ny bok av Daniel Gilbert. Det är en populärpsykologisk bok som utkom på förlaget Natur och Kultur hösten 2007. Gilbert är professor i psykologi på Harvarduniversitetet och förestår deras avdelning för Hedonsitic Psychology Laboratory. Boken har en egen hemsida och heter ”Stumble on happiness” på engelska 2006. Boken har blivit en succé och översatts till 20 länder.

Gilbert är en utmärkt stilist och är en bättre författare än storheter som tex. Steven Pinker. Språket är lätt och ledigt även om innehållet inte är lika högkalibrigt som Pinkers ”Ett oskrivet blad”. Gilbert är lite som en kunnig farbror som lotsar läsaren. Han snackar både kidsens språk och kan föra filosofiska resonemang. Den som inte vill drunka i djup men ändå känna sig smart bör läsa boken. Läs mer →

Mer kommentarer om Slas

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.

Min relation till Stig Claesson

Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer →

Statusstress av Alain de Botton

Alain de Botton har blivit en fixstjärna i den populärfilosofiska genrén. Med intellektuell spänst och med ett charmerande språk rullar han upp, associerar och drar paralleller mellan stort och smått, nytt och gammalt, banalt och djupt. Botton är född 1969 och har växt upp både i Schweiz och i England. Det förklarar hans brittiskt torra stil men samtidigt har man en kännedom kontinental idérvet som är lätt för en överlägsen anglosax att glömma bort.

Botton slog igenom med sin bok ”Låt Proust förändra ditt liv” från 1997. Berömmelsen fortsatte i boken ”Filosofins tröst” (2001) som blev en stor succé både som bok och tv-program. Själv är jag förtjust i ”Om konstens att resa” (2002). Det är tio essäer om varför man reser, hur man gör det både i tanken och i verkigheten. Botton varvar egna upplevelser med berättelser och referenser från historien. Det blir en slags karta över resans väsen och psykologi som är ytterst sällsynt i vanliga reseskildringar. Ett litet mästerverk som alla resenärer borde läsa. Här kommer en recension av ”Statusstress” (2004). Läs mer →

Björn Ranelid på höga hästar

Den skönlitteräre (mycket viktigt) författaren Björn Ranelid har skrivit boken
”Öppet brev till George W Bush – Paradisets nycklar hänger i helvetet”. I Godmorgon Världen sätter Ranelid rekord i att sätta sig själv på höga hästar. En författare som tar sig själv på större allvar än Jan Guillou och som dessutom saknar humor blir per definition humoristisk. Reportern frågar om inte Ranelid slår in redan öppna dörrar att kritisera Bush? ”I och för sig svarar Ranelid men det här är första gången en skönlitterär författare framför kritiken till världens mäktigaste man”.

31 minuter in i timme 2 kan man höra Ranelid lägga ut texten på ett sätt som Public Service-gänget aldrig hade kunnat svänga ihop. I Ranelids självbild är han den mest bespottade svenske författaren genom tiderna. Strindberg kan slänga sig i väggen.

Ranelid tillhör den generation medelålders författare (oftast män) som tror att allt de säger bör bli lyssnat på. De tror att deras politiska åsikter är värda att tas på allvar just för att de är författare. Jag är så trött på den inställningen. Skriv böcker och håll tyst. Men skriv då bra böcker åtminstone, men inte ens det gör Björn Ranelid.

Både Johan Norberg och Vassa Eggen kommenterar också Ranelid på radio.

Hallå, det pågår en litteratur- och poesidebatt!

Efter en längre resa förvånas jag alltid över hur inskränkt den svenska offentliga debatten ter sig i tidningar och radio. Efter ett par veckor brukar jag ha vant mig vid lunken och uppslukas av pigavdrag och trängselskatt. Nyss hemkommen efter en vecka i Bulgarien och Istanbul drabbas jag av denna åkomma igen. Men den här gången blir jag faktiskt förtjust. Intellektuella pennfäktas som vore det sista striden innan domedagen. Jesper Högström och Johan Lundberg heter personerna som satte igång allt. Läs och begrunda. Det är rörande att striden tycks så viktig när det i själva verket handlar om vem som är coolast av några hundra författare, poeter och journalister. Men det finns intressanta inlägg i debatten om OEI, rövslickande och Malte Persson. Själv är jag alldeles för okunnig för att kunna komma med ett väg avvägt inlägg. Men när nu självaste Göran Greider rytit till och som vanligt lagt en arbetarklassfilt över allt vad kultur heter så steg energinivån ytterligare. Nittonde stolen sammanfattar de här diskussionerna på ett bra sätt för alla vi som har svårt att hänga med.

Vaclav vs. Vaclav

Tänk dig att du är en lysande författare och intellektuell. Du för en samhällskritik mot din rådande regim som får västintellektuella att bli avundsjuka. Du skriver bok efter bok i husarrest eller i fängelse. Dina alster smugglas ut till världen. Du är högtravande, samvetsgrann och stilistisk. Du är en varm och god människa. Plötsligt faller muren. Du blir ditt lands president över en natt. Du måste ta tag i omställningen av ditt land. Såväl ekonomiskt som politisk. Det var författaren Vaclav Havels öde. Under hela 1990-talet och fram till 2003 var han president. Tjeckien politiska liv sedan 1989 handlar till stor del om två Vaclav. Havel och hans antagonist Klaus. Likt en intrigerande Brutus har Klaus kommit med det ena nålsticket efter det andra. Förra året utkom Havels memoarer med titeln ”Please, be brief” och i år kommer ”From the castle and back”. I New York Review of Books kan man läsa Havels egna ord om konflikten med Klaus. Gör det.

Peter Englunds mentala år

Den bloggare jag har störst förväntningar på är författaren Peter Englund. Är det någon av den gamla skolans historiker, och författare som borde behärska bloggmediet och ta det till nya nivåer så borde det vara Peter Englund. Läs hans intressanta reflektion angående åsiktsinkontinsens och väskdebatten. Texten är så klart hämtad ur en 16 år gammal essä.

Englunds mentala årskalender eller snarare årscykel är en fin illustration av svensk årstidsmentalitet. Läs Englunds blogg men framför allt hans böcker.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur