Etikettarkiv: Italien

Psykologer tittar på film visar Fellinis Roma på Cinemateket

Bild

21 november avslutar Psykologer tittar på film säsongens tema om Människan och Staden och visar Fellinis Roma (1972). Vi får ännu en gång möta ensamma individer som på olika sätt kämpar för att finna närhet, gemenskap och relationer i städernas myller. Men strävan efter en relation kan i storstaden myller förvandlas till en flyktig jakt som alienerar snarare än förenar människor. Ibland skymtar hoppet fram och staden kan bli den kraft som för oss vilsna själar samman.

Den sene Fellini försöker här skildra hemstaden Roma. En stad vars själ framträder genom ett antal människor som vi får följa, varvat med semidokumentära bilder av en stad i modernismen tidevarv. Gäst är psykologen och psykoanalytikern Daniela Montelatici Prawitz. Moderator är psykologen Jonas Mosskin.

Filmerna visas på Cinemateket på Filmhuset i Stockholm. Filmvisningarna börjar kl. 18.00 och samtalet med publiken äger rum direkt efteråt.

Varmt Välkomna!

Jonas Mosskin och Åsa Maj Jonzon, Psykologer tittar på film

PS: Mer info på www.psykfilm.com och på Cinemateket. Gå gärna med i Psykologertittar på film på Facebook.

Kalabaliken i senaten

DN:s korrespondent Peter Loewe får till ett komiskt porträtt av misstroendeomröstningen mot Romano Prodi. Jag citerar slutet av texten. Läs och njut!

Torsdagen blev dramatisk i senaten. Varje röst kunde vara avgörande för att fälla eller rädda Prodi. Senatorn Guido Possa tillhörande Berlusconis parti Forza Italia kördes in på rullstol till följd av ett komplicerat benbrott och efter att ha åkt ambulans ända från Milano. Stefano Cusumano, en av udeur:s tre senatorer, förklarade att han tänkte rösta för regeringen Prodi. Det var tvärt emot vad partiledaren Mastella indikerat och kom som en kalldusch för partiet.

Partikollegan Tommaso Barbato hoppade på Cusumano inne i senaten och kallade honom för ”skitstövel, bög och förrädare” och spottade på honom. Cusumano blev så arg att han svimmade och fick bäras ut på bår utan allvarligare konsekvenser.

Under Prodis sista dag som premiärminister var senaten knappast en demokratins högborg. Prodi själv kallade senaten denna ödesdigra dag för ”en cirkusarena.” För högern slutade kvällen dock med segerrus och champagnekorkar som smällde. Något som fick talmannen att påpeka att ”senaten är ingen vinstuga.”

Jag hade velat vara där.

Referat från ett samtal med Umberto Eco

Så dök han upp på Italienska Kulturinstitutet, för övrigt en mycket speciell byggnad. Dagen efter skulle Umberto Eco ta emot en hedersutmärkelse av Uppsala Universitet (den 37:e sådana för hans del). Samtalet började en kvart för sent på typiskt italienskt vis. Umberto Eco samtalade med sin svenske översättare Barbro Andersson. Tyvärr lyckades Andersson prata på om oväsentligheter och hennes röriga frågor fick hela samtalet att styckas upp. Eco var dock i fin form och hann leverera några punchlines på 45 minuter. Viss förvirring rådde om de skulle tala svenska, engelska eller italienska. Eco sade sig inte tro på simultana översättningar som är fallet i tex. EU-parlamentet. Det är en omänsklig uppgift för vår hjärnkapacitet. Eco har tidigare i sina arbeten behandlat just problematiken med översättningar.

”Om skönhet” heter Eco senaste bok som Andersson kallade för en essäsamling där Eco varvat text och klassiskt sköna bildkonstverk med texter. Men Eco rättade henne och menade att det är en coffeetablebok. ”Jag gifte mig för att få ge ut min senaste bok”, var en annan skön kommentar från den stilige men korpulente italienaren. Eco erkände att han tyckte att det var ganska tråkigt att skriva om skönhet. Det är ungefär detsamma varhelst man dyker ned i historien eller geografin, menade han. ”Fulhet däremot, det kan vara vad som helst. Det är mycket roligare att studera och skriva om fulhet”. Då får man leta i perifera sammanhang, titta i bakgrunden av gamla konstverk ” fortsatte Eco. Just fulhet är föremålet för hans nästa bok ”Ugliness” som finns på engelska. Läs mer →

Umberto Eco & Carsten Jensen till stan samt ett seminarium om konst

Några evenemangstips. På onsdag den 23 januari samtalar Umberto Eco med sin översättare Barbro Andersson på Italienska Institutet, Gärdesgatan 14, kl. 18. Eco tillhör Rolls-Roycen bland världens intellektuella idag. Han lär ha ett privat bibliotek med 30 000 volymer. Mer om Eco och programmet kan du läsa här. Hans böcker ges ut på Brombergs förlag där man kan läsa om de verk som översatts till svenska.

Samma dag mellan kl. 15-21 är det ett seminarium på Konstfack vid Telefonplan på temat ”Konstens roll – om konst, konstutövare och arbete”. Det är föreningen Nordens Biskops-Arnö som arrangerar tillsammans med ABF och Konstfack. Saxat ur programmet:

Författare, konstnärer och intellektuella på olika sätt närmar sig frågor om estetiska och politiska strategier inom konst och litteratur. Seminariet vill bland annat undersöka konst som nytta eller överflöd, hur vi värderar och skulle vilja värdera konstnärligt arbete: både i samhället och inför oss själva i vårt eget arbete, samt vad ”det nordiska” skulle kunna innebära för det konstnärliga arbete i Norden idag.”

Torsdag 24 januari kommer Carsten Jensen till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Jensen är journalist och författare och han ska prata om sin senaste bok ”Vi, de drunknande”, tillsammans med Sigrid Combüchen. Det är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av Andra världskriget. Jensen är känd för en svensk publik bland annat för sina artiklar och resereportage. Föredraget är i Hörsalen och börjar kl. 19.

Bakgrund till filmaren Nanni Moretti

Nanni Moretti är något av Italiens svar på Woody Allen. Moretti är född 1953 och bosatt sedan länge i Rom. Han är psykoanalytiker, vattenpolofantast och filmare. Han har både regisserat, producerat och varit skådespelare i en mängd filmer sedan 1970-talet. Sedan 1996 driver han en egen biograf, ”Cinema Nuovo Sacher” uppkallad efter sin favorittårta. Hans första långfilm Ecce Bombo (1978) blev en stor succé och anses fortfarande som en kultfilm i Italien. En annan film som brukar nämnas till Morettis främsta är Bianca (1984). Bianca handlar om en Michele (spelad av Moretti själv) som har flera olika syndrom och maniska sidor. I en berömd scen vaknar Michele mitt i natten och äter Nutella ur en gigantisk burk.

Läs mer →