Etikettarkiv: konferens

Håller livet på att förvandlas till en sjukdom? – konferens och tankesmedja

I två dagar kommer jag närvara på en minikonferens om jämlik vård. Arrangörer är Kunskapcentrum för jämlik vård, som är en avdelning på Landstinget i Västra Götaland som jobbar med dessa frågor. Vi är ett 20-tal personer från olika delar av psykologi, psykiatri, jämställdhet närliggande branscher som träffas under två dagar. Tanken är att denna tillfälliga tankesmedja ska leda fram till någon form av rapport och dokument där våra olika perspektiv på detta kommer med. Rubriken för våra samtal är ”Håller livet på att förvandlas till en sjukdom?”.

Under dessa dagar ska vi dels presentera våra egna trendspaningar om hur vi uppfattar samhällets förändring utifrån den värld vi är bekant med. För mig då som psykolog i första hand det jag möter i min vardag på St Lukas i Stockholm men också det jag möter i gränslandet mellan psykologi och kultur samt den snabba förändring som nätet och sociala medier medför.

Kunskapcentrum för jämlik vård har ofta lyft fram de orättvisor som sjukvården idag innebär för kvinnor. På St Lukas är min erfarenhet att vi möter en stor orättvisa när det gäller jämlik vård och rätt att få hjälp med psykiska problem. Idag är det kunskap, kontakter och pengar som ofta avgör om man får tillgång eller väl anpassad behandling. Psykoterapi och psykologisk behandling har blivit ett orättvist lotteri där vinnare är välinformerade och välbeställda. Det är skamligt att det ser ut så idag. Tyvärr är det något som de flesta etablerade politiska partier valt att inte prioritera.

 

Rapport från en coachingkonferens

För ett knappt år sedan arrangerades den första internationella konferensen för coaching och psykologi i Stockkolm. Det var en blandad konferens med både högt och lågt. Ett hundratal psykologer från olika håll och branscher möttes upp. Jag och organisationspsykologen Liv Hök skrev en rapport för International Coaching Psychology Review no 7.

PS 12 i Umeå – en konferens för psykologstudenter

4-6 maj är det PS 12, en konferens för psykologstudenter i Umeå. Det är femte året i rad som psykologstudentkonferensen äger rum. Det blir fjärde året som jag är med som deltagare och tredje gången som jag uppträder. 500 psykologstudenter väntas till Umeå och kommer få höra mängder av föreläsningar och mindre workshops/seminarier. Det ska bli kul att träffa alla studenter och möta andra kollegor från olika håll i landet. Årets tema är: ”KOM OCH KÖP!- Är psykologyrket ett kall eller en produkt att sälja?

”

På fredagen är jag moderator för ett invigningssamtal mellan psykologerna Per Naroskin och Malin Edlund. De försöker att svara på frågor som: Vem är frisk och vem är sjuk? Hur kommer psykologens roll att förändras, och hur gör vi för att göra yrket populärt utan att förenkla för mycket? Samtalet pågår mellan kl. 15-17.

18.00 på Fredagkväll är det dags för ett gästspel av Psykologer tittar på film. Då visas För dig naken av Sara Broos. Gäst och dialogpartner med publiken är Malin Edlund. Mer om filmen här.

På lördagen förmiddag slutligen håller jag ett seminarie om sociala medier och hur det påverkar psykologrollen. Vi ses i Umeå.

Silverbuffeln synad – krönika i Modern Psykologi

I senaste numret av Modern Psykologi #6/2011 kommer jag ut som feminist. Efter att ha varit på en konferens med nästan bara äldre män som höll låda, blev jag förbannad och tog bladet från munnen. I skottgluggen den här gången silverhannar med ekonombakgrund som tror de vet någon om psykologi. Här är krönikan i sin helhet.

Det finns en typ av man som gör mig beklämd. Mannen har haft ett välkrattat liv. Studerat till civilekonom eller civilingenjör eller både och – om han varit riktigt ambitiös. Mannen har satsat allt på karriären. Gjort affärer, pratat siffror. Rest och världsvant tagit sig fram. Chefat och bossat. Filat på affärsplaner, skummat bokslut. Fått rejält med bonus. Bildat familj. Jobbat ännu mera. Försakat fru och barn. Men så vid 45–50 år har målet att sälja och tjäna ännu mera pengar åt arbetsgivaren blivit tomt. Tillvaron har blivit meningslös. Då går han någon kurs, åker på retreat, hittar sig själv. I sin mitt i livet-kris börjar mannen intressera sig för psykologi och ledarskap. Det blir nystart i karriären, mannen börjar coacha andra i hur man ska vara som chef och ledare. Sitter i styrelser och är mentor för yngre manliga chefer. Han konsultar ”fritt” i näringslivet.

Nu är mannen i 60-årsåldern och i slutet av sin karriär. Självsäkert förklarar han för allt och alla hur man ska göra. Föreläser på konferenser där han presenterar sig själv som ekonom och som person med koll på psykologi. Mannen tror sig ha kontroll över sakernas tillstånd, men i själva verket har han ingen koll alls. Eftersom han aldrig tänker egna tankar utan bara refererar till hur folk har gjort förut, är han hjälplös inför livet. Han kan bara värdera saker i pengar och kan inte förstå värden i livet annat än som medel för att uppnå större lönsamhet. Han begriper sig inte på kultur, kanske möjligen som smörjmedel i äktenskapet eller som skådespel på bolagsstämmor. Han förstår inte värdet av gemensamma lösningar i samhället. Han åker aldrig kommunalt. Han tror att ideella organisationer är till för dem som inte platsar i yrkeslivet.  Han anser hotet om global uppvärmning vara överdrivet. Han avbryter jämt och ständigt, undervisar oss yngre och mästrar kvinnor i största allmänhet. Ser dem som lite mindre värda, men fina att titta på. Han tror att ödmjukhet handlar om att ”sadla om” men fortsätta i precis samma hjulspår.

Jag retar mig på honom och hans typ. Jag blir förbannad över att de tror sig veta något om psykologi. De är bufflar, som för länge sedan borde ha tagit ett steg åt sidan. De har investerat så mycket prestige att de inte kan släppa garden. De måste till varje pris fortsätta att känna sig viktiga. Även om deras omgivning innerligt önskar att de någon gång skulle börja lyssna på andra, på riktigt. Men de förstår inte vad ett verkligt möte innebär. Den typen av möten som psykologer och psykoterapeuter dag ut och dag in håller på med.

I mina bästa stunder har jag överseende med dessa silverhannar. Tänker att det är synd om dem och att de är tragiska mansfigurer från en annan tidsålder. Men ibland kan jag inte hålla mig. Då tappar jag mitt humör och skriver en sådan här krönika.

 

 

 

 

Föreläsningar om sociala medier och mediapsykologer

Under våren kommer jag föreläsa i lite olika sammanhang i Linköping, Stockholm och Uppsala. Det blir mest om psykologi och sociala medier, men också lite om hur man blir mediapsykolog, eller kanske snarare om hur man kan kommunicera med media som psykolog.

27 april, kl. 15-17, kommer jag att prata för studenter och andra intresserade på IKT-studion på Linköpings Universitet. IKT-studion är ett initiativ från universitetet för att stimulera studenter till att använda modern informationsteknologi på olika sätt. Jag kommer att försöka ge en övergripande bild av hur man kan betrakta internet och sociala medier från ett psykologiskt perspektiv. Med inspiration från sociologi och socialpsykologi kommer jag tala om hur den moderna människans identitet påverkas av en konstant dialog på sociala nätverk. Jag kommer även ta upp exempel på hur det konkret påverkar människor i en professionell yrkesroll. Föreläsningen kommer att streamas.

28 april, (kl. 18.30-20) kommer jag till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler.

Den 20-22 maj är det Nordic Psychology Student 2011, en konferens i Uppsala. Ett 100-tal psykologstudenter från Norden + Baltikum kommer att träffas och diskutera. Årets tema som är Psykologer och Internet. Eftersom det både är något jag är intresserad av och skriver min examensuppsats om, så var det kul att bli inbjuden som föreläsare till ett sådant forum. En längre beskrivning om vad jag ska prata om finns här.

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och har stor årskongress

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och fläskar på med en stor årskongress med massor av föreläsningar, seminarier och en del mingel. Kongressen pågår 17-19 mars på Norra Latin i Stockholm. Fyra parallella föreläsningar pågår samtidigt med flera stora internationella höjdare. Dessutom finns ett ”öppet spår” med lite mer populärt tilltal och mindre forskningsreferenser får man förmoda. Evenemanget är fullbokat men kanske kan den som bloggar få en passage in? Middagen lär för övrigt ha silvertema till en och annan deltagares huvudbry.

ECP 2013, stor psykologkongress i Stockholm

Jag har fått förtroendet att vara med i organisationskommittén för ECP 2013 (European Congress of Psychology) som arrangeras i Älvsjö, Stockholm. Under några dagar i juli kommer flera tusen forskare och kliniker från olika delar av Europa att samlas och presentera forskning, delta i seminarier, workshops och diskutera psykologi. ECP anordnas vartannat år och är en av de största vetenskapliga psykologkongresserna. Det är EFPA (European Federation of Psychologists) som står bakom arrangemanget.

Senast Sverige och Psykologförbundet arrangerade en större psykologkongress var 2007 då EAWOP (European Association of Work and Organisational Psychology). Jag var i början av min psykologutbildning då och besökte Älvsjömässan som volontär, i Älvsjö den gången. Den gången var jag rätt förvirrande och hade svårt att förstå vad de sysslade med alla delegaterna. Intrycket var kanske inte översvallande när jag går tillbaka och läser min drastiska sammanfattning som inte andas ödmjukhet direkt:

Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället.

Planeringen inför ECP 2013 är i full gång. Den vetenskapliga kommittén med Lars-Göran Nilsson i spetsen kommer att bada i abstracts. Anders Wahlberg är ordförande för organisationskommittén och förutom jag ingår även Mattias Lundberg, Gunn Johansson och Örjan Salling som också är generalsekreterare för hela konferensen, och förbundsdirektör för Psykologförbundet. Konferensen är ett gigantiskt projekt och det kommer finnas många uppgifter, stora som små för den som har lust att engagera sig. Vill du veta mer om arbetet med konferensen rekommenderar jag att du går med i vår Facebookgrupp. Där kommer vi berätta fortlöpande om arbetet med konferensen. Högst upp på agendan nu är att fixa sponsorer men lite längre fram handlar det om att skapa ett intresse för konferensen och marknadsföring. Själv funderar jag mycket på att försöka en levande diskussion om psykologi via alla de konferensbidrag som kommer att komma in. Det vore kul om det gick att sprida till en intresserad allmänhet för att motverka känslan av en världsfrånvänd forskarkår.

Psykologer tittar på film gör gästspel på PS10

Psykologer tittar på film kommer att göra ett gästspel på psykologstudentkonferensen PS10 i Göteborg 22-23 oktober.

På fredag eftermiddagen är det diversé föreläsningar och på kvällen kl. 20 är det visning av Man on Wire av regissören James Marsh på Bio Capitol. Filmen handlar om den excentriske lindansaren och akrobaten Philippe Petit äventyr där han går på lina över broar och katedraler innan han slutligen gick mellan tvillingtornen på World Trade Center. Filmen skildrar gruppens dynamik bakom den kompromisslöse Philippe. En fascinerande kicksökare, kanske med en skruv lös? Efter filmen blir det samtal med en inbjuden psykolog och med publiken på charmiga Bio Capitol.

PS10 är uppföljaren till de tidigare konferenserna i Linköping 2008 och Uppsala 2009. På fredag eftermiddag mellan 15-16, ska jag föreläsa om hur psykologer påverkas av utvecklingen på nätet och sociala medier. Under lördagen har den drivna arrangörsgruppen valt att genomföra konferensen som en Open Space där temat för dagen kommer vara psykologrollen 2020. En spännande metod som jag prövat på flera gånger i olika sammanhang. Första gången när jag gick på Kaospiloterna i Danmark. I dagsläget har 350 personer anmält sig till PS10, vilket är jättekul. Anmälningstiden går ut i dagarna så skynda dig innan det är för sent.

Disparata psykoanalytiska sammanhang

Lytras_nikiforos_antigone_polynices

Just nu har jag mycket att göra och är  oinspirerad när det gäller egna uppslag till blogginlägg. Så jag fortsätter att tipsa om några olika psykologiska evenemang. Två psykoanalytiska sammanhang äger rum i Stockholm och de illustrerar den spännvidd som finns bland analytikerna idag.

På lördag 3 oktober arrangerar Svenska Analytiska Föreningen en föreläsningsdag på ABF-huset. Rubriken är ”Myt, dröm, drama – i antikens Grekland och dagens terapirum”. Det handlar både om vad myter är för något, om drömtydning och samtalskonst i antikens Grekland, om människans villkor i Sofokles pjäs Antigone och om myt och drama i terapirummet. Det känns både lockande och otroligt världsfrånvänt på samma gång tycker jag.

Från måndag 5 okt – onsdag 7 oktober är det forskningsworkshop på Stockholms Universitet. Rubriken är: ”Clinical, Conceptual and Empirical Research on Unconscious Processes – Dreams, Fantasies, Memories and Other Types of Information Processing”. Programmet [PDF] kan du ladda ner här. Forskningsworkshopen anordnas vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tillsammans med IPA’s Research Subcommittee for Clinical, Conceptual, Historical and Epistemological Research och med Sigmund-Freud-Institut, Frankfurt/Main.

Det är gratis att gå men kontakta stephan.hau(at) psychology.su.se om du vill komma.

Grupprelationskonferens om risk, tillit och förändring

img

13-18 juni arrangerar AGSLO ännu en grupprelationskonferens på en kursgård utanför Stockholm. Temat är ”Risk, tillit, förändring i arbetsliv och samhälle”. En av de märkligare psykoanalytiskt influerade rörelserna är det gruppsykoanalytiska perspektivet som följde i spåren efter Wilfred Bion och Tavistockinstitutet från 1950-talet och framåt. Sedan 1974 har AGSLO (Arbetgruppen för studium av ledarskap och organisation) anordnat svenska varianter av denna typ av konferens. Men vad är då en grupprelationskonferens? Ja det kan man sannerligen undra. Om man kort ska säga något är det ett fem dagars internat där konferensdeltagarna blir indelade i diversé grupper. Under mer eller mindre ordnade former finns det möjlighet att undersöka vad som sker mellan grupper, deltagare, ledare och system. Själva säger AGSLO att:

”Konferensens metod bygger på erfarenhetsbaserat lärande där det centrala är att utforska vad som kan utspela sig i grupper och organisationer och ger möjlighet till ett unikt personligt förankrat lärande.”

Det låter ju bra. En reservationen jag har är att grupprelationskonferensen i mycket stor utsträckning bygger på deltagarnas ansvar och förmåga eftersom ramarna är så fria. Det ställer stora krav på varje individ. Det liknar pedagogiken på Kaospiloterna som också ställde extremt höga krav på studenterna men utan att ge tillräckligt stöd för dem. Vilket gjorde att vissa inte klarade trycket.Anmälningstiden för konferensen går ut den 20 maj men det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig. För studenter och mindre bemedlade finns det även möjlighet att söka reducerad avgift.

Jag kommer att vara en av deltagarna. Jag har förstås mitt vanliga kritiska sinne till den här typen av sammanhang. Gränsen mellan kvalité och flum är ofta hårfin. På ytan tycks AGSLO och grupprelationskonferenserna ha överlevt sig själv. Men i en samtid som tycks sträva efter konformism är en kurs som den här helt enkelt svårslaget som udda inslag. Jag tror det är svårt att hitta en mer lärande kurs för den som är intresserad av grupper, system, organisationer och ledarskap. Vågar du bli med?

Det finns en gammal antologi (red. Jern och Boëtius) från 1980-talet om Bion och grupprelationskonferenserna. Förutom en del teorier får man dessutom läsa om hur konferenserna utvecklats sedan 50-talet. En läsvärd och intressant bok på många sätt.