I nya numret (nr 7/2014) av Psykologtidningen kommer jag ut som Miljöpartist och skriver en krönika om psykologernas oförmåga att förstå sig på politik. Ett kort svar på varför är att vi ser för individualistiskt på människor och samhälle. För att kunna göra skillnad och påverka samhället i en mer psykologisk och human riktning måste vi känna till politikens spelregler. Om massor av psykologer gick med i politiska partier skulle avståndet till politiken bli kort. Vi måste sluta be snällt om inflytande och i stället våga ta ansvar.
Etikettarkiv: miljöpartiet
Varför bryr sig inte människor om klimathotet? – föreläsning för Miljöpartiets riksdagsgrupp
I januari föreläste jag för Miljöpartiets riksdagsgrupp om psykologiska perspektiv på klimathotet. Det är intressant att trots allvaret i klimathotet och växthuseffektens accelerering, så verkar många människor ta det med ro. Det är som om vi själva inte är ansvariga för klimatet och de gemensamma globala utsläppen. Det finns många aspekter av detta och det behövs att fler psykologer och psykologiskt initierade krafter hjälper beslutsfattare, företag och myndigheter att utforma smarta system för att knuffa människor i rätt riktning. Det handlar om att skapa en tvingande ”default-kultur” som gör att de naturliga konsumentvalen och liksom små beteenden i vardagen blir mer ekologiskt hållbara. Idag gör vi val som sällan hänger ihop. Vi slutar att äta kött, köper en elbil, men reser till Thailand varje år. Den typen av irrationella beteenden måste vi ta på allvar om klimatfrågan ska kunna lösas.
Psykologerna Billy Larsson & Martha Cullberg Weston har skrivit en bra introduktion (Psykologtidningen nr 9/2013) till några av de kognitiva fällor och utmaningar som vi måste ta hänsyn till när det gäller mänskligt beteende. En annan bra översikt av 6 svårigheter med klimatfrågan och att väcka människors handlingskraft skriver David Roberts om på sin blogg. Det är en sammanfattning av en längre forskningsöversikt i Nature Climate Change “Climate change and moral judgment,” av Ezra Markowitz och Azim Shariff, University of Oregon Psychology, där dessa psykologiska problem med klimathotet diskuteras. Artiklarna tar även upp hur man ska adressera människor för att få dem att ändra till mer klimatsmarta beteenden. Vi måste vara ödmjuka inför svårigheten att kommunicera svåra begrepp som resiliens, ekosystem, hållbarhet etc.
Erika Svensson, hållbarhetsansvarig på Ledarna är en annan person som startat ett viktigt arbete med att underlätta för ledare och organisationer att arbeta långsiktigt med hållbarhetsfrågor. Kika gärna på deras enkla vägledningar här. En bra introduktion till våra mänskliga utmaningar ger också Johan Rockström (chef på Stockholm Resilice Center) i en Ted Talks-föreläsning. Al Gores film An Inconvenient Truth är också en bra ingång till effektiv kommunikation om klimathotet.
Det är viktigt att komma ihåg att vi behöver arbeta på många plan samtidigt för att skapa ett hållbart samhälle. Såväl individ-, organisations- och systemnivå måste vägas in. En viktig slutsats i flera rapporter är att det som främst mobiliserar människor är vetskapen eller skulden att lämna en fördärvad planet till våra barn. Det vill ingen av oss och det bör därför vara en ingrediens i allt klimatarbete.
Vill du eller din organisation lära er mer om hur psykologi kan bli en del av hållbarhetsfrågor och klimatarbetet på lokal och global nivå.?Tveka inte att höra av dig till mig!
Jag har bestämt mig
Sedan en vecka tillbaka har jag börjat få frågor av kompisar om vad jag ska rösta på i EU-valet. Som socialliberal är det svårt att känna sig hemma i den cementerade svenska bloggpolitiken. I Danmark har de åtminstone ett parti som Radikale Venstre som trots namnet är ett socialliberalt mittenparti.
Att tiderna förändras blev jag varse idag. I förra EU-valet 2004, kryssade jag då den ende miljöpartisten som var EU-anhängare, Paulo Silva. Han petades ner till 25:e plats av partiet internt, men lyckades sedan få fler än 5 % kryss som är spärren. Det vara bara det att Carl Schlyter och Eva Goes fick fler kryss så Silva kom inte in. Idag är Silva pr-konsult och Miljöpartiet har äntligen bytt linje i EU-frågan. Konstigt nog är EU-kritiske Carl Schlyter toppkandidat fortfarande.
Så vem ska jag rösta på då? Jag mailade helt enkelt bloggaren och politikern Zaida Catalán (5:a på Mp:s lista) som bedriver en egen personvalskampanj och frågade henne om hon stödde EU-projektet. Efter två timmar fick jag svar att hon varit en av de drivande för en förändring av partiets EU-linje. Så Zaida får min röst (den här gången). Det känns kul att kryssa fram yngre kandidater. Jag tycker överlag att det finns en massa unga och duktiga politiker från många partier. De borde få ta mer plats.
En intressant sak som jag tänkte på, är hur naturligt det var för mig att maila en kandidat som jag funderar på att rösta på, och sedan få svar direkt. Jag reflekterade inte ens över mitt beteende. Men inför förra valet gjorde jag inte det. För mig är det en illustration av hur förändrad det politiska landskapet är. Kontakten mellan väljare och förtroendevalda sker på nya sätt. Ett exempel är Spotify där flera partier gör reklam. Jag tror att det är helt rätt tänkt. Där når man en massa unga människor som kanske inte orkat bry sig men som nu blir påminda om att faktiskt ta ställning.
EU-valet och Europaparlamentet har fått allt mer makt och inflytande över våra dagliga liv. På Tidningen Chefs trendpanel för ett par veckor sedan pratade trendanalytikern Petra Wahlström från Företag & Framtid om hur EU-politiken påverkar vardagslivet och kommunalpolitiken i Sverige. En utveckling som de flesta tror kommer fortsätta.
PS: En annan bloggare som mailar kandidater och beger svar är Dennis Eriksson på Forskarbloggen. Hans fråga är en aning mer specifk än min. Han vill att Carl Schlyter ska ge besked om:
Kan du tänka dig att rösta för ett marknadsgodkännande för en genmodifierad fältkrassing som har dessa tydliga miljöfördelar? Om du kan svara ja på den frågan så får du min röst den 7:e juni.