Etikettarkiv: scen

Pinterpjäs i tunnel och annorlunda samtal om Kullenberg

t_stor-1

I fredags var jag på premiären av Tantoteaterns uppsättning av Harold Pinters Mathissen (i regi av Rikard Johansson). En bra föreställning där två smågangsterns befinner sig i en källare och väntar. Pjäsen kom några år efter Beckets I väntan på Godot och är lite i samma genrér. Tantoteatern håller till i en övergiven tågtunnel under Eriksdalsskolan på Söder. Trots att föreställningen bara var en dryg timme så gjortde det fuktiga berget det rejält kylig. Ta med en filt och se en udda föreställning. Pjäsen spelas till den 30 augusti. Biljetter här samt DN-recension.

5689_112997466374_609321374_2346721_1970267_n

På torsdag 20 augusti är det ett litterärt samtal på Södra teatern med rubriken Vem kommer ihåg Annette Kullenberg? Nu är väl inte precis problemet att vi inte kommer ihåg Annette Kullenberg som brukar låta höra tala om sig vare sig man vill det eller inte. Arrangörerna (Bokförlaget Atlas som ger ut hennes böcker pånytt) försöker snarare vara lustiga eftersom det är Kullenbergs författskap från förr som ska diskuteras. Författaren Peter Kihlgård, kritikerna och författarna Ulrika Knutson och Arne Ruth, samt Expressens kulturchef Björn Wiman samtalar. Annette Kullenberg lär komma att sitta i publiken vilket bäddar för en rolig kväll. Det är fri entré och börjar kl. 18.

Psykakuten; improviserad lunchteater med terapeut

1829185305

2009 blir kanske psykologins och terapins år. Ett tecken i tiden är kanske dagens premiär av Psykakuten på Kilen, Kulturhuset. Psykakuten är en lunchföreställning med några skådespelare samt Paula McManus som är medverkande regissör och som utvecklat idén. Temat idag var kärlek och Anette Eroselius, en kollega till mig på Organisationsspsykologerna var med på scen i föreställning.

En inmailad fråga blev utgångspunkten för dagens pjäs. Det handlade om ”Olle Persson” (en smula konventionellt namn som publiken hittade på) som har svårt att glömma sin gamla tjej Eva trots att hon gjort slut med honom och lever i en annan relation verkar hon intresserad av Olle och han av henne. McManus ramade in handlingen och publiken fick hjälpa till. Snart hade vi en karaktär som var 25 år, boende i Hägersten som pluggade på Konstfack. Olle hade dåligt självförtroende, kort stubin, var konflikträdd och fnittrig.

Med dessa bakgrundsfakta spelade ensemblen upp ett antal scener i Olles liv, ibland som en dans till musik. Då och då gjorde regissören McManus inspel som styrde berättelsen åt olika håll. Olle var ambivalent och hade svårt att ge så mycket hjälp för terapeuten vilket gjorde det extra svårt att komma någonstans. Det var samtidigt intressant som illustration till en svår klient som inte vet ut eller in.Det funkade bra tycker jag med de improviserande inslagen som bröt av samtalen med terapeuten och som bröt av agerandet.

Några igenkännande skratt och insikter fick nog publiken efteråt. Ett svårt och modigt koncept som jag verkligen tyckte fungerade. Det känns viktigt att synliggöra terapi och Psykakuten är ett steg i rätt riktning.

Kommande veckors tema är: 11 mars: kärleksrelationen, 18 mars: jobbproblem, 21 mars: vänskap, 25 mars: familjeproblem, 1 april: livsavgörande beslut samt 8 april: livet och döden

Biljetterna kostar 120kr. Vill du maila in frågor som kanske kommer att tas upp i programmet är adressen:psykakuten@kulturhuset.stockholm.se.

Medverkande är: Paula McManus, Helen Lindahl, Sofia Czinkoczky, Carl-Johan Stenlund, Olle Sarri, Daniel Gustavsson, Inga Onn. Här är en DN på Stan-intervju med McManus.

Psykakuten var även med i slutet av Nordegren i P1 där skådespelaren Olle Sarri och psykoterapeuten Anette Eroselius pratade. Du kan lyssna på här.

Uppdatering: Anna Ångström skriver en bra recension av Psykakutens första fall i SvD.

Freuds Cigarr

freudtopp.jpg

I helgen hade musikalen Freuds Cigarr premiär på Boulevardteatern. Det kan tyckas som en udda kombo med Freud, psykoanalys och musikal men Jonas Samuelsson Nerbe som jag talat lite inför premiären menar att det går fint. Det är Stockholms Musikteater som ligger bakom och för regin står Andreas Boonstra som brukar hålla till på Teater Moment. Jag måste erkänna att jag ställde mig lite tveksam till att göra en musikal om Freuds liv i slutet av 1800-talet när denne hittade på psykoanalysen. Men både DN och SvD ger positiva recensioner vilket ju är kul.