Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?
”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer