Kategoriarkiv: Okategoriserad

Du sköna ljuva mingel

målning av Pernilla Strappe

Är sjuk och tycker synd om mig själv. Tänker på de tre mingel som jag missar ikväll. Natur & Kultur anordnar Pocktail på ett galleri. SFIS har buffé för sina konferensgäster och Filmbolaget Non Stop Entertainment har Wrestlerfest. Minglet är på något sätt vår tids kulturyttring. Det är genom minglet som du bekräftar din plats i den semiofficiella arenan som vi kallar offentlighet. Det handlar om att få tillträde och om en positionering i statuskampen. Att vara en del av ingruppen eller utgruppen.

Jag har en hatkärlek till mingeltillställningar. Det blir ofta kul när jag inte har några förväntningar på minglet som sådant. Om jag bara är avslappnad och spontan så kan ett möte och ett samtal plötsligt visa sig spännande och intressant. Men det kan också vara skräckinjagande att stå med ett glas i ett hörn och inte känna sig på humör för att inleda en konversation. Att gå från mingel till mingel kan bli en bra början på en kväll som sedan visar sig bli bättre, längre och roligare. Det fanns en tid när jag verkligen ville bli bjuden på mingel. Nu är jag mer kräsen. Jag har förstått att det finns bra och dåliga mingel och att det är okej att ha lagom tråkigt när man minglar.

PS: Anna Winberg ger sitt recept till ett bra förlagsmingel. För den som är osäker ger mingla.se några vanliga tips på hur man gör.

Psykfilm, Business or Pleasure?

 promo3-1.gif

På torsdag-fredag (27-28 nov) anordnar SFIS Svensk Förening för Informationsspecialister (läs bibliotekarier) sin årliga höstkonferensBonniers Conference Center i Stockholm. Temat är Business or Pleasure. Jag har blivit tillfrågad att hålla en kortare PechaKucha-liknande presentation om 15 slides á 20 sekunder = 5 minuter. Förhoppningsvis lyckas jag säga något kul om Psykologer tittar på film som både är relevant för business och pleasure. Jag tillhör inte direkt de stora elefanterna i sammanhanget men förhoppningsvis gör jag inte bort mig. Jag tänker mig att det finns en del likheter mellan bibliotekarier och psykologer. De flesta av oss har glasögon,  Birkenstock och dammiga kavajer. Vi hjälper folk antingen i livet eller litteraturen och ofta är ju det samma sak.

Ayed kommer till Psykologer tittar på film!

370×150-2.jpg

Mot alla odds har 28-årige Ayed al Hamrany sluppit igenom gränsen i Gaza. I eftermiddag landar han i Sverige. Psykologer tittar på film visar bioaktuella dokumentären ”Unge Freud i Gaza” på Zita, söndag 9 nov, kl 15. I filmen får man följa Ayed på jobbet in i terapirummet. Då kommer Ayed att diskutera filmen med publiken och prata om vilka utmaningar det är  arbeta som psykolog på Gazaremsan. På plats finns även filmens upphovsman PeÅ Holmquist och Anna Gerge, leg. psykoterapeut.
Det finns fortfarande biljetter kvar. Boka på www.zita.se eller 08-23 20 20. Välkommen!

Läs: Vad är konst?

binaryloader.jpg

Konstnären Ernst Billgren har skrivit en underbar liten bok: ”Vad är konst?” (Langenskiöld). Billgren ställer 117 frågor som han besvarar med ett superkort och ett lite längre svar på en sida. Det låter som ett fånig och onödig bok, men faktum är att Billgren, en tennisälskande elitist skriver fyndigt och har en träffsäker humor. Det finns många guldkorn. Den här till exempel:

32: Är det bra med kritik?

Ja om den är för. Nej om den är emot.

Anna Winberg är också positivt överraskad inför Billgrens bok, som släpptes direkt som pocket. Perfekt ge-bort-bok.

Sara-Vide målar sina dejter

she_wolf.jpg

Igår kom jag sent om sider till Sara Vide Ericsons vernissage på Galleri Mejan. Hon har målat av sina dejter under en längre tid. Det låter först som ett lyckat pr-trick för att få uppmärksamhet, men är förvånande bra. Resultatet är en fin slututställning som hon kallar för She Wolf där sju porträtt bildar en berättelse med fjällnära skog som bakgrund. Jag noterar att kläderna på porträtten är framträdande (man ser tydligt märkena) vilket kanske säger något om varumärkefieringen i vår tid. DN På Stan skriver uppskattande om Sara Vides projekt, liksom Gudmundson. Grattis!

Utställningen pågår till den 12 november.

Stockman om Stockholm

profetia_web.jpg

”Det var många järtecken 2008: blinda tvillingar med skägg,

en rödskimrande undergångshimmel, en get med klor.

Lina tänkte ändå inte binda sitt lån på lägenheten.”

Min vän Max Stockmans alster har man kunnat läsa under en längre tid i lokaltidningarna Södermalmsnytt, Östermalmsnytt, Vi i Vasastan och Vårt Kungsholmen. Alla tidningarna görs förövrigt av Direkt Press. Nu kan man läsa Stockman om Stockholm även i bloggformat vilket gör att sådana som jag som alltid slänger Södermalmsnytt nu faktiskt kommer att följa serien. På bloggen finns både nya och gamla strippar. Världen går framåt.

Uppåt på Mosskin.se

 images.jpg

Efter en sedvanlig svacka under sommaren har trafiken på mosskin.se börjat öka igen. Sedan slutet av augusti har det varit spikrakt uppåt. Antalet besökare växer dag för dag. I september månad passerade jag 3 000 unika besökare, alltså fler än 100 per dag. Det är också fler som prenumererar via rss, i dagsläget cirka 70 personer. För en smal blogg som min som varken skvallrar om kändisar eller plockar upp heta bloggdiskussioner är det inte fy skam. Det är kul att fler läser och det ställer högre krav på mig. Jag ska göra mitt bästa.

Gudmundson om det svenska filmfiaskot

johanmelinpreludium_190387c1.jpg

Ibland tänker jag att ledarskribenter blir köpta för att vara självständiga och frispråkiga. En sådan person är bloggaren Per Gudmundson. Det säger en del om det svenska filmklimatet att det är han som tar ton på SvD:s ledarplats om den usla svenska filmpolitiken. Låt gå för att han säger det som filmkritikern Hynek Pallas och andra med honom har sagt tidigare. Men han har rätt. Gudmundson ställer sig den enkla frågan varför SFI (alltså inte Svenska för invandrare) inte ger pengar till intressanta filmare som går utanför ramarna som till exempel Johan Melins Preludium. Den är filmad i ett enda tvåtimmarsklipp en kväll i Köpenhamn. Filmen visades nyligen på FLM:s filmfestival som jag tyvärr missade. Jag kan bara instämma i den absurda ordningen att Göta Arn 5 av Nutley-Hobert får alla pengar. Sällan har ordet systemfel varit mer adekvat. Det är i klass med den svenska psykiatrin.

Rapport från presentationen av boken Nextopia

 micaeldahlen1_evenemang.jpg

Den 2 oktober var det  bokrelease på Södra Teatern  för “Nextopia – Livet lyckan och pengarna i förväntningssamhället”, som ges ut på Volante, ett litet förlag som Tobias Nielsén driver. Volante betyder förresten flygande på latin och defensiv mittfältare på spanska, upplyste Nielsén som för övrigt är Emma Stenströms sidekick på bloggen Kulturekonomi.

Micael Dahlén är 35 år och professor på Handelshögskolan i Stockholm. Han har tidigare gett ut boken “Boxen – kreativitet som skapar förändring”, 2006, nu översatt till ryska och engelska (Wiley & Son) och handlar kreativitet och marknadsföring. Vill man vara snäll kan man säga att Dahlén verkar vilja berätta om Internetkultur och business. Samtidigt skymtar det fram en sida av att vilja sätta sig själv i centrum för internetdiskussionen.

nextopia_framsida_ram.png

Dahlén var klädd i jeans, kavaj, röd slips, märkliga gympadojor. Med sitt långa hår påminner han en del om Glenn Strömberg när denne var välvårdad. Hans huvudtes är att vi idag bedömer företag, organisationer och människor inte på basis av vad de har gjort utan vad de vill eller kommer att göra härnäst. Han kallar det Nextopia eller förväntningssamhället. Dahlén tog ett exempel på att kontaktannonserna i tidningar nu mer handlar om vad personerna har för planer inte vad de gjort. En uppmärksam person i publiken sade då att vissa tycks ha större förtroende, status och möjlighet att bli lyssnad på (Steve Jobs, vd:n för Apple till exempel). Det kunde inte Dahlén förklara men sannolikt handlar det ju om att de har gjort något bra tidigare och har fått en viss status. Dahlén kallar dagens globala och mediala värld för ”som helst-världen”. Idag kan vem som helst, när som helst, var som helst köpa, göra, bli känd, för vad som helst. Dock var de exempel somhan tog upp alla internetfenomen av plojkaraktär som när Eva Nazemson spyr i tv, eller Ivan Ukhov som var full och hoppade höjdhopp.

Nuvärdet är idag alltid kopplat till vad som ska ske, inte till hur det varit. Därför menar Dahlén att företagens aktiekurser svänger så mycketpå grund av att nuvärdet idag beror så mycket på vad som komma skall. Framgångsrika människor har funnit ”sin mening” med livet, och det är därför de lyckas var en av Dahléns floskler. Ett cirkelresonemang tycker jag eftersom man lika gärna kan säga att förhållandet är det motsatta.

Dahlén pratade en del om trailerism, dvs. att fler ser trailers för filmer, tv-spel och liknande än faktiskt konsumerar filmen, spelet, skivan etc. Han kallade dagens unga generation Boss, eftersom de själva vill bestämma vad, när, och hur de ska ta del av media. Medieaktörerna kan inte längre bestämma det här. Numera kommer hypen, säljandet och peaken redan innan något släpps. Efter releasedatumet är det redan försent och då går intresset ner. Då gäller det att komma med ompaketering, extended version eller en, två, tre uppföljare som blir nya produkter. Det sätter i gång ny försäljning samtidigt som det accelererar den gamla produkten som får en ny skjuts uppåt.

Ett internetfenomen som han också tog upp var kortversioner av filmer och tv-serier. Minisode Network gör 5-minuters klipp av entimmesavsnitt. Ännu längre har Microsode gått som gjort en fem sekundersavsnitt på filmer.

Dahlén pratade en del om livsnöjdhet som tydligen är 5,8 världen över (på en skala från 1-10). Det är likadant bland mormoner, eskimåer, masajer etc. (5,6 i Sverige). Jobbigt att alltid all lycka klumpas ihop fast vi vet idag att lycka innehåller många olika nivåer på kort och lång sikt. Jag har alltid svårt för ekonomer som använder sig av psykologisk forskning på ett oreflekterat sätt. Det är problematiskt med lycka eftersom vi vet att det finns olika typer av lycka. På lång och kort sikt men det är som om alla dimensioner försvunnit i den här typen av studier. Nåväl.

Avslutande intryck av innehållet i presentationen och boken kändes tunt. Dahlén har en del poänger men allt prat om lycka och att vi blivit så otroligt mycket mer effektiva och otåliga känns taget ur luften. Mer substans och mindre snack är mitt tips för kommande böcker, för ämnet är onekligen intressant.

Andra medier om boken: Veckans affärer, Dagens Media och Fokus.