Psykologbesöket är en klassfråga – krönika i Modern Psykologi nr 2/2013

Bild

I senaste numret av Modern Psykologi 2/2013 skriver jag en krönika om att psykologbesöket är en klassfråga. I texten berättar jag om varför jag skäms över att vi i dag har en orättvis och ojämlik sjukvård när det handlar om psykiska problem. Här är krönikan i sin helhet. 

***

PSYKOLOGBESÖKET ÄR EN KLASSFRÅGA

Godtycke styr vilken hjälp du får

En vanlig fråga vi psykologer får är exakt vart man ska vända sig för att få hjälp när man mår dåligt. Märkligt nog har vi professionella sällan något bra svar på det.
    Jag säger ofta att man ska vända sig till sin vårdcentral. Men samtidigt som var tredje besök handlar om psykologiska problem, får patienten sällan träffa en psykolog eller psykoterapeut där, trots att vårdcentralen sedan 1990-talet kallas för ”första linjens psykiatri”. Tanken är att psykologiska och psykiatriska problem ska fångas upp, bli diagnosticerade, remitterade eller behandlade på ett tidigt stadium.
    Det här systemet fungerar dessvärre inte. Det är helt godtyckligt vilken hjälp och vilket bemötande du får på din vårdcentral. På tio minuter hinner din läkare sällan fånga upp ditt problem. Ibland får du träffa en kurator för några stödsamtal. Du kanske får något antidepressivt läkemedel utskrivet, ofta med dålig eller ingen uppföljning. Har du tur får du träffa en psykolog på vårdcentralen eller får en remiss på fem samtal till en psykolog. Där slutar ofta det offentliga åtagandet.
    Du blir troligen inte upplyst om att många vanliga psykologiska behandlingar som har stöd i forskningen, till exempel KBT, ofta kräver 15 eller 20 sessioner. På många vårdcentraler remitterar man bara till en mottagning, eller ger bara klienter möjlighet att gå i kbt. Har du särskild tur får du i samråd med din läkare/psykolog bestämma själv om du vill pröva andra psykologiska metoder som också har bra evidens, till exempel psykodynamisk terapi eller interpersonell terapi.
    Det är lika godtyckligt oavsett om du går till en privat eller offentligt driven vårdcentral. Lagstiftningen är för svag och tvingar inte vården att erbjuda en jämlik vård där klienten själv är delaktig. Det är ett problem i sjukvården överlag, men när det gäller psykologiska och psykiatriska problem är läget extra illa. Det framgår sällan vad just din vårdcentral har att erbjuda. Det lönar sig därför att kolla runt. Har du råd kan du vända dig till en privat praktik och kanske betala 800–1 200 kronor per session. Men det kräver förkunskap, för en del privata aktörer anpassar inte sin behandling till dig som klient. Du måste pröva dig fram på egen hand.
    Är man nedstämd, har ångest eller har råkat ut för en livskris är det jobbigt nog att lyfta telefonen, eller komma i väg till vårdcentralen. Att dessutom kräva att människor ska göra massor av research för att få rätt hjälp är orimligt. Att få psykologisk behandling är i dag en klassfråga. Pengar, kontakter och slumpen avgör vem som blir hjälpt. Det är en skam att människor inte får den behandling de behöver och det är samhällsekonomiskt olönsamt. Fler blir sjukskrivna och hamnar i psykiatrin, vilket kostar ännu mer pengar. Jag skäms varje dag jag går till jobbet över sakernas tillstånd i välfärdslandet Sverige.

                                                                  Jonas Mosskin är psykolog, bloggare och skribent.

Psykologer tittar på film visar Slaget om Alger

Bild
 
Under våren visar Psykologer tittar på film tre filmer på Cinemateket som alla berör människor som under krig och svåra livsomständigheter för politisk kamp på olika sätt.

7 mars visas Gillo Pontecorvos klassiska film Slaget om Alger (ITA, 1966). Befrielsekriget mellan den algeriska guerillan FLN och den franska kolonialmakten trappas upp. I filmen får vi följa hur krigets brutalitet stegras när våldet går över i terror- och tortyrmetoder. Pontecorvos mästerverk har en dokumentär känsla som gör att människor psykologiska kval blir plågsamt smärtsamma för betraktaren.

 
Gäst är psykologen och forskaren Claes Wallenius, verksam vid Försvarshögskolan. Moderator: psykologen Jonas Mosskin. Varmt välkomna!
 
 
Följ även Psykologer tittar på film på Facebook.

Ny säsong av Psykologer läser böcker

Bild

Första kvällen för säsongen av Psykologer läser böcker tar sig an ”Var det bra så?” av Lena Andersson – i samarbete med Stockholm läser

”Var det bra så?” kom ut 1999 och fick översvallande recensionerna. Uppsala Nya Tidning skrev: ”… som Ebba Grön fast i bokform. Den slår hårt och utan förvarning rakt i veka livet och får en att skruva på sig av skam inför den förljugna värld vi lever i.” Lena Anderssons debutroman handlar om Lotta Svensson och hennes klasskamrater som växer upp i den fiktiva förorten Stensby under 70- och 80-talet. Den sociala hackordningen på skolan är stenhård, alla vet vem som är populär och vem som inte är det. Dagligen utkämpas ett verbalt, socialt och till och med fysiskt krig mellan klasskamraterna. Allt för att förstärka den egna positionen eller för att åtminstone inte hamna ännu lägre än man redan befinner sig.

Journalister, lärare och politiker, alla talar de varmt om miljonprogramsförorten som ”härligt mångkulturell” men vägrar se den underliggande sociala och ekonomiska misären. ”Är det inte underbart med alla dofter här från hela världen, alla nya kryddor som piggar upp den urtrista svenska matkulturen” kvittrar en reporter som är ute för att dokumentera den härliga berikande mångfalden i Stensby, men som aldrig skulle drömma om att bo där.

Psykologer läser böcker vill bland annat undersöka det glapp som finns mellan dem som uttalar sig om mångfalden och de som lever i den. Boken är, fjorton år efter att den kom ut, fortfarande högst aktuell. Dessvärre.

Gäst är psykologen, psykoterapeuten och sexologen Linn Heed som bland annat svarar på frågor om kärlek och sex i Aftonbladet, men som också är arbetsledare på Viksjö Gård behandlingshem i Järfälla. Moderator är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Psykologer läser böcker sker i samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet. Vid det här unika tillfället samarbetar vi även med Stockholm läser, vilket drivs av Författarcentrum i samarbete Stockholms stadsbibliotek. Evenemanget genomförs med stöd av Kulturrådet och
Stockholms stad.

Psykologiska perspektiv på städning

Bild

Idag är jag intervjuad i Sydsvenskan om psykologiska perspektiv på städning. Jag föreslår städkontrakt som ett sätt att komma vidare till exempel.

För vissa innebär lite stökighet avslappning och frihet. För andra är oreda och kaos förknippat med ångest. När många ska samsas är det nödvändigt att göra ett städkontrakt, råder psykologen Jonas Mosskin.

– Ett kollektiv går under om man inte kan hantera städning och diskning, hur ett gemensamt kök eller badrum ska skötas.

Vad avgör om man trivs bäst med stök eller ordning?

– Det finns ju inga biologiska städgener, utan det handlar oftast om vad man är van vid, om uppväxten. Och vad man lägger för värde i det rena och fräscha kontra det stökiga.

– För en del är rent och snyggt lika med ofritt, otillåtande. För andra är det först när det är rent som man kan ta itu med annat, då är sinnet fritt, säger Jonas Mosskin, psykolog på S:t Lukas psykoterapimottagning i Stockholm.

Städning är ett av de ämnen som vi tillåter oss att gräla om, fast irritationen ibland handlar om något annat i ett parförhållande eller kollektiv. På samma sätt som man klagar över chefen, vädret eller trafiken, menar Mosskin.

Och städning fungerar ofta ångestdämpande.

– Många mår bra av struktur och rutiner, att städa är ett sätt att få ordning och kontroll. Man ser också en snabb förbättring och blir nöjd med sitt arbete. I psykologiska termer talar man om beteendeaktivering; att sätta igång och göra något är ofta en väg ur nedstämdhet och depression.

Vådan av att ha en relation på nätet

Idag är jag intervjuad i Aftonbladet om vådan av relationer på nätet. I december 2012 visade Psykologer tittar på film dokumentären Catfish (USA, 2010) av Shulman & Joost. I den får vi följa Nev som har ett förhållande med en tjej på nätet och över telefon. Det visar sig vara en hemmafru och medelålders mamma från Mellanvästern.

Nu är Nev tillbaka med tv-serien Catfish (på MTV) där han i varje avsnitt hjälper andra som blivit lurade på nätet att hitta sina bedragare. Med anledning av det blev jag intervjuad av Aftonbladet om varför vi människor låter oss luras. Ett svar är att vi människor normalt i sociala sammanhang tror att andra människor är uppriktiga. Vi vill tro gott om andra och därför blir vi lättlurade av den som har en annan agenda. En del som upprätthåller relationer på nätet får en slags kick av detta. Det blir ett spänningsmoment och en kul grej som sedan är svårt att avsluta. Ett visst mått av sund skepticism kan vara bra för den som inte vill bli lurad på nätet.

Psykologer tittar på film gästar Göteborgs Filmfestival

Även i år gästar Psykologer tittar på film på Göteborgs internationella Filmfestival. Lördag 2 februari kl 12.30 visas danska filmen A Hijacking (DAN) av Tobias Lindholm. Ett danskt lastfartyg blir kapat av pirater utanför Somalias kust. Besättningen tas tillfånga och ett nervkittlande utpressningsspel mellan besättningen, kaparna och företagsledningen i Danmark utbryter. Processen visar sig bli längre och mer komplicerad än vad någon part hade tänkt sig. Såväl den psykologiska pressen på företagsledningen under förhandlingarna liksom besättningens konstanta skräcktillstånd, i händerna på allt mer frustrerade pirater, skildras på ett djuplodande sätt. Ett psykologiskt spel med många förlorare med. Samtalet är en del av semiarieprogrammet och äger rum efter filmen i direkt anslutning till filmen på Järntorget. Gäst är psykoanalytikern och organisationspsykologen David Benelbaz. Du kan se trailern här.

Övrigt: På fredagen 1 februari kl. 12.00, är jag även inbjuden som paneldeltagare i ett samtal om vilja och mod. Med utgångspunkt i den kvinnliga saudiske regissören Haifaa Al Mansours debutfilm om 10-åriga Wadjda eller Den gröna cykeln. Wadjda vill ha en cykel och lära sig cykla, så hon bestämmer sig för att tjäna ihop pengar genom att vinna en korantävling i den stränga flickskola där hon går. Filmen Den gröna cykeln utspelas i Saudiarabien. Det kunde dock ha varit i vilket sammanhang som helst där det finns strikta regler för hur man ska bete sig och vilka ramar som gäller. Hur får man kraft att följa sin egen väg när omgivningen sätter press och har helt andra förväntningar på hur man ska bete sig? Om detta samtalar Kattis Ahlström, generalsekreterare för BRIS, Barnens rätt i samhället, Jonas Mosskin, psykolog, Henrik Pettersson, författare till ”Jehovasjäveln” samt Henrik Wallgren, äventyrare och poet. Moderator: Marika Palmdahl, präst Göteborgs kyrkliga stadsmission. Här är ett klipp från Wadjda.

Sjöstedt glider undan kritiken – svar om Kulturhuset

Idag 4/12 skriver jag en slutreplik på SvD Kultur där jag bemöter Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (Fp) ickesvar om planerna på att slå ihop Kulturhuset och Stockholms Stadsteater. Sjöstedts replik (24/11) innehöll mest en aikidomanöver där hon undvek att säga just något alls om själva sakfrågan och om min kritik mot sammanslagningen. Det är illa att stora organisatoriska beslut som påverkar Kulturhuset och Stockholms kulturliv är så dåligt utredda och förankrade. Debatten fortsätter och jag lär få återkomma i frågan framöver.

 

Psykologer tittar på film visar Catfish

Så var det dags för säsongens sista Psykologer titar på film. Torsdag 6 december visar vi Catfish av Joost och Schulman (USA, 2010). I filmen får vi följa några unga hippa New York-killar träffar över Facebook en mystisk ung flicka som visar sig vara en fantastisk tecknare från en liten by i Michigan. En av dem inleder en intensiv relation över sociala medier och telefon med flickans äldre syster. Snart är hela familjen involverad, samtidigt som en obehaglig fråga kryper på. Finns den här familjen i Michigan överhuvudtaget? Och är hela filmen egentligen en låtsasdokumentär?

Filmen skildrar en generation uppvuxen med nätets sociala koder och avvägar. Den ställer viktiga frågor om vad är egentligen en relation?

Gäst är psykologen och psykoterapeuten Peter Lilliengren. Han har en inriktad mot anknytning, relationer och affektfokuserad psykodynamisk terapi och är doktorand på Stockholm Universitet. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.

Filmen visas på Cinemateket, Filmhuset, Borgvägen, kl 18.00.

Varmt Välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Debattartikel om Kulturhusets fusion med Stadsteatern

Idag (22 november) skriver jag en debattartikel på SvD Kultur om planerna på att slå ihop Kulturhuset och Stockholms Stadsteater. Fusionen riskerar att bli en katastrof för Kulturhuset, är rubriken på artikeln. I korthet kritiserar jag Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (Fp) för toppstyrning och klåfingrighet av Kulturhuset. Jag är också kritisk till det passiva och otydliga ledarskap som blivit utbrett under Kulturhuschefen, Eric Sjöströms tid vid rodret. Kulturhuset behöver en konstnärlig inriktning och en ledning som vågar vara en egen röst, det saknas tyvärr idag.

 

Håller livet på att förvandlas till en sjukdom? – konferens och tankesmedja

I två dagar kommer jag närvara på en minikonferens om jämlik vård. Arrangörer är Kunskapcentrum för jämlik vård, som är en avdelning på Landstinget i Västra Götaland som jobbar med dessa frågor. Vi är ett 20-tal personer från olika delar av psykologi, psykiatri, jämställdhet närliggande branscher som träffas under två dagar. Tanken är att denna tillfälliga tankesmedja ska leda fram till någon form av rapport och dokument där våra olika perspektiv på detta kommer med. Rubriken för våra samtal är ”Håller livet på att förvandlas till en sjukdom?”.

Under dessa dagar ska vi dels presentera våra egna trendspaningar om hur vi uppfattar samhällets förändring utifrån den värld vi är bekant med. För mig då som psykolog i första hand det jag möter i min vardag på St Lukas i Stockholm men också det jag möter i gränslandet mellan psykologi och kultur samt den snabba förändring som nätet och sociala medier medför.

Kunskapcentrum för jämlik vård har ofta lyft fram de orättvisor som sjukvården idag innebär för kvinnor. På St Lukas är min erfarenhet att vi möter en stor orättvisa när det gäller jämlik vård och rätt att få hjälp med psykiska problem. Idag är det kunskap, kontakter och pengar som ofta avgör om man får tillgång eller väl anpassad behandling. Psykoterapi och psykologisk behandling har blivit ett orättvist lotteri där vinnare är välinformerade och välbeställda. Det är skamligt att det ser ut så idag. Tyvärr är det något som de flesta etablerade politiska partier valt att inte prioritera.