Etikettarkiv: Almedalen

Hållbar psykologi på Almedalen – 3 programpunkter

almetop_5_e4959d38-5772-43fb-86f2-6c0017872fa7

Är du nyfiken på vad ett psykologiskt perspektiv kan betyda för miljö-, klimat- och hållbarhetsarbetet? Jag medverkar på tre seminarier som alla kopplar samman psykologin med ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Här är listan på mina aktiviteter. Hör av dig till jonas(at)mosskin.se om du vill komma i kontakt med mig.

Här deltar jag i Almedalen:
1 juli kl. 12.00-13.00 Donners Plats 3 Kan grön reklam rädda världen?. Naturskyddsföreningens Generalsekreterare Svante Axelsson och Carolina Klüft samtalar med mig och Victoria Olausson, Vice VD & Kommunikationsstrateg, Futerra.

2 juli kl. 10.00-11.00 Kårhuset Rindi, Donnersgatan 1 Vem där? För vem byggs (bo)städer efter valet?. Jag modererar samtal om jämlikt stadsbyggande i regi av Arkitektstudenterna. Paneldeltagare är Alexander Ståhle, Irene Molina, Emma Jonsteg, Jennie Fridolin, Björn Siesjö och Sofia Eriksson.

2 juli kl. 17.00-18.45 Strandgatan 18 Så når vi en fossilfri fordonsflotta – speed dating om bilen, bränslet och beteendet. Jag frågar ut fyra politiker om hur de ska nå målet att förändra Sveriges klimatutsläpp i transportsektorn. Samt kommer med psykologiskt hållbara tips. Arrangör är Tankesmedjan Fores, 2030-sekretariatet och New Republic. Läs mer

Almedalen 2014: För vem byggs (bo)städer efter valet? – jag modererar samtal om jämlikt stadsbyggande

10464179_813221175363411_2508908169204888241_n

Arkitektstudenterna arrangerar ett panelsamtal på Almedalen, onsdag 2 juli kl. 10-11. Samtalet handlar om jämlikt stadsbyggande ” För vem byggs (bo)städer efter valet?” där jag är moderator. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet?  Plats: Gotlands studentkår Rindi, Tage Cervins gata 1, 621 56 Visby.

  • Panelsamtal om jämlikt stadsbyggande. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet? Vi frågar oss vem våra städer byggs för och hur  framtida arkitekter kan bidra till en positiv utveckling vad gäller jämlikhet och arkitektur. Syftet med seminariet är att diskutera verktyg och metoder för att uppnå social hållbarhet i stadsbyggande, genom arkitektur. Vi tror att behovet av en socialt hållbar utveckling måste öka för att hållbar utveckling ska uppnås och ArkitektStudenterna vill därför genom ett panelsamtal starta en konstruktiv diskussion om social hållbarhet och hur arkitektkåren kan bidra till en positiv utveckling. Målet är att samtalet ska leda till bättre inblick i, och vidare idéer om, hur man kan arbeta för att skapa goda miljöer för alla människor i samhället.

Alexander Ståhle
Stadsbyggnadsforskare och landskapsarkitekt, bland annat grundare av Spacescape. Har även varit anställd av Stockholm stad i flera projekt och brinner för förtätning och hållbar utveckling.

Irene Molina
Professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Arbetar just nu med ett forskningsprojekt vid namn En planering för segregation? Social och etnisk separatism i den svenska staden.

Emma Jonsteg
Arkitekt och grundare av arkitektkontoret Utopia Arkitekter. Har sin egen podcast och arbetar för att lyfta frågan om jämställdhet inom arkitektkåren. Är dessutom kunnig vad gäller planprocessen och PBL.

Jennie Fridolin
Affärsutvecklare för NCC och ansvarig för den sociala hållbarheten i NCC:s renoveringsprojekt. Värnar om att minska segregation och utanförskap med utgångspunkt i förändringsarbete i miljonprogramsförorter.

Sofia Eriksson
Ordförande i Kvinnors Byggforum och planarkitekt på Stockholm stad. Vill arbeta för införandet av ett maktkritiskt perspektiv och ett ifrågasättande av normer inom branschen.

Moderator: Jonas Mosskin. Leg. psykolog, organisationskonsult och frilansskribent. Jobbar med organisationsutveckling bl.a. processledning, kreativa workshops och coaching av individer och grupper. Arbetar för att föra in det psykologiska perspektivet på hållbarhetsfrågor. Läs mer

Almedalen 2014: hållbara psykologiska perspektiv på bilen, bränslet och beteendet

2030-sekretaritatet-logo-250-126

Tankesmedjan Fores har tagit initiativ till 2030-sekretariatet, en sammanslutning av företag och organisationer som vill samverkan för att hitta strategier att nå fram till en fossilfri fordonsflotta till år 2030, som regeringen satt som mål.

På Almedalen onsdag 2 juli (kl. 17.00-18.45) arrangeras  ett seminarium om hur vi når en fossilfri fordonsflotta till år 2030? Välkommen till ett seminarium och speed-dating med korta anföranden av företrädare för bilen, bränslet och beteendet. Därefter följer korta möten med ansvariga politiker som får ge sina svar på vad som behöver göras på respektive område. Jag medverkar och kommer prata om hur vi går från ord till handling och vilka psykologiska mekanismer som kan vara bra att tänka på. 

Medverkande:
Mattias Goldmann, vd, 2030-sekretariatet och Fores. Tina Helin, vd, EON Gas Sverige. Andreas Gyllenhammar, hållbarhetschef, Sweco. Martin Prieto Beaulieu, Gröna Bilister. Stina Bergström (MP), riksdagens trafikutskott. Anita Brodén (FP), riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Lena Nordgren, biodrivmedelsexpert, Sekab. Mia Edofsson, hållbarhetschef, Akademiska Hus. Jakob Lagercrantz, Ecoast. Jonas Mosskin, hållbarhetspsykolog, Organisationspsykologerna. Med flera.

Seminariet genomförs i samarbete mellan 2030-sekretariatet och pr-byrån New Republic. Mer information om seminariet som hålls på Strandgatan 18, Sjöbergs bakgård hittar du här.
Läs mer

Allt om bokmässan, ny sajt om och från mässan

alltombokmassan-logga

Den 6 september blev det officiellt när Mattias Boström (Piratförlaget) bloggade om initiativet Allt om Bokmässan. Tillsammans med Dan Abelin (Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter) och Kalle Magnusson och ett gäng andra entusiaster håller de på att bygga ett communitysajt. Idén är på intet sätt revolutionerande men ändå tilltalande: att samla allt som bloggar, twittras, streamas och snackas om kring Bokmässan på en samlande plats. Det liknar initiativet för några år sedan med Almedalsbloggen (som nu numera drivs och förfinats av Makthavare.se och tidningen Fokus) som sedan blev mötesplats för alla som vistades i Visby under Almedalsveckan. Arbetet bakom kulisserna med sajten är redan igång och för den som vill vara lite närmare finns det en Facebookgrupp för projektet. För mig som troligen inte kommer till Bokmässan i Göteborg i år ser jag bra möjligheter att kunna följa bruset och snacket från datorn istället. Det positiva med projektet är att det föds av idérika och entusiastiska personer som alla på ett eller annat sätt är en del av bokbranschen men som har en vilja att tänka nytt. Det konstiga med projektet är väl att inte Bok & Bibliotek har gjort det själva, men vem vet. Nästa år kanske sajten är uppköpt och drivs av dem?

Varken kulturen eller psykologin blir valfrågor 2010

Trots att Kulturutredningen och den parallella Skuggutredningen höjde temperaturen i kulturdebatten är det fortfarande i första hand en intern debatt. Tobias skriver på Kulturekonomi om sina dystra tankar efter några dagar i Almedalen:

I måndags samlades företrädare för alla riksdagspartier och om den debatten blir en fingervisning för valåret, hinner alla somna på vägen. Diskussionen visade inga tecken på att bryta med kulturpolitikens största problem, nämligen att intressera någon utanför sin egen sektor; egentligen intressera någon som inte har sin försörjning via kulturpolitiken. Det är som om utbildningspolitiken bara skulle beröra lärare och rektorer, och försvarspolitiken bara militärer.

Tyvärr utstrålade debatten allt annat än nytänkande eller spänst, och den enda som verkade fundera på hur kulturpolitiken ska lyfta sig i nackskinnet var Madeleine Sjöstedt (FP) som ställde frågan (”hur tar vi oss ur vår lilla box?”) och försökte ge ett svar (”Internet – en revolution som kulturlivet inte ser”).

När det gäller kulturen är nog upphovsrätten i vår nya medievärld den kanske viktigaste frågan precis som Sjöstedt tar upp. Hittills verkar det som att kulturen inte uppfattat detta som en kulturfråga, iallafall inte bland de etablerade partierna och bland kulturbyråkraterna.

Lite på samma sätt är det med psykologer och psykologin. Att människor behöver hjälp av psykologer men inte får tillgång till det på vårdcentraler eller att psykiatrin befinner sig i en ständig identitetskris kommer nog inte bli några valfrågor. Trots att dessa handlar om ”välfärdens kärnfrågor”. Psykologerna är en alldeles för liten, självtillräcklig och marginaliserad grupp i samhället för att kunna påverka ordentligt. De saknar både vana att kommunicera så allmänheten förstår och ett kontaktnät med övriga samhället som skulle behövas för att få gehör för sina frågor. Först när det finns på plats kan psykologer börja påverka på allvar.

Uppdatering: Kulturekonomi fortsätter skriva om detta. Läs Tobias analys om mysteriet med upphovsrätt och kulturpolitik.

Det är ju ett faktum att många kreatörer inte har fått särskilt mycket ersättning tidigare, utan har behövt komplettera sin skapande verksamhet men andra – så för många innebär inte en digital attack på upphovsrätten särskilt mycket sett till royaltyersättning…

Om jag ska spåra någon trend i upphovsrättsdiskussionen – utöver flera försök för att komma ifrån skyttegravskrig – kommer vi se mindre fokus på ekonomiska sidan i upphovsrätten och mer på den ideella; att fler kommer börja värna för de ursrpungliga kreatörerna allt mer. Det är en grupp som har förbisetts länge och som buntats ihop med deras uppdrags- och arbetsgivarorganisationer.

Instämmer helt. Som exempel kan man lätt tro att författare och förlag har samma intressen. Det har det inte som jag skrev om här.

Psykologer i Almedalen och i primärvården

Det är intressant att påverka processer och organisationer i det tysta. Många gånger kan det leda till stora resultat tycker jag och det är inte alltid jag känner ett behov att att synas. Ett konkret exempel var i februari då jag var inbjuden till en workshop som Psykologförbundet anordnade som handlade om hur förbundet skulle nå ut till allmänheten och påverka beslutsfattare. En av de konkreta tips som jag kom med var att lansera en psykolog till varje värdcentral. I och för sig inget revolutionerande men ett enkelt budskap som är lätt att förmedla så folk förstår. Min tanke är att det desutom kan ena de olika fraktionerna inom psykologkåren då de flesta inser att här finns en potential för alla psykologer att flytta fram positionerna.

Sedan dess har förbundet jobbat på. Den 16 juni skrev Psykologförbundets ordförande Lars Ahlin en debattartikel på Brännpunkt i SvD där det här budskapet fördes fram. I Psykologförbundets kartläggning visade det sig att 7 av 10 vårdcentraler saknade psykologer eller ens hade vårdavtal med privatpraktiserande psykologer. I artikeln skrev Ahlin:

Upprepade studier visar att en tredjedel av patienterna som söker hjälp på vårdcentralen har problem relaterade till psykisk ohälsa som exempelvis depression. Detta är vårt lands största folkhälsoproblem och det finns tydliga riktlinjer om vad som behöver göras (Socialstyrelsens riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom). Ändå står man, från samhällets sida, fortfarande och tvekar. Människors psykiska ohälsa tas inte på samma allvar som fysiska sjukdomar.

Psykologförbundet har kartlagt tillgången till psykologer på landets ca 930 vårdcentraler. Kartläggningen gjordes med hjälp av telefonintervjuer under 4 veckor i maj-juni 2009 och gäller varje vårdcentral i landet med några få undantag. Vi kan konstatera att 7 av 10 av landets vårdcentraler saknar en anställd psykolog vid vårdcentralen och att bara 4 procent har avtal med privatpraktiserande psykologer till vilka de kan remittera patienter. Det här är särskilt oroande med tanke på att 70 procent av personer med depression vänder sig till primärvården. Vilken hjälp får de då?

Tragiskt men inte direkt förvånande.

Idag i Almedalen presenterade så förbundet sin rapport (finns att ladda ner här) på ett seminarium med rubriken: Är psykisk hälsa en klassfråga? Moderator för semiariet var Anders Milton och medverkande var Malin Edlund, leg psykolog, just nu aktuell som Radiopsykologen. Jan-Åke Simonsson, (s) ledamot i SKLs sjukvårdsdelegation, ersättare regionstyrelsen (s) ordförande hälso o sjukvårdsnämnd 4 Västra Götalandsregionen Per Olof Sjöblom, Förvaltningschef psykiatri Skåne och sakkunnig i psykiatrifrågor, Socialdepartementet Lars Ahlin, förbundsdirektör Psykologförbundet.

Psykisk hälsa är i högsta grad en klassfråga och som jag skrivit om här: KBT för pöbeln och psykodynamiskt terapi för de välbeställda.

I samma undersökningen visar det sig att nio av tio privatpraktiserande psykologer  att de ofta eller ibland måste säga nej till personer som har tydligt behov av psykologisk behandling men som inte själva kan betala för den. Ahlin avslutar sin debattartikel:

Endast en femtedel av de insatser som de privatpraktiserande psykologerna ger bekostas av landstinget, resten betalas i de flesta fall av den enskilde men också av försäkringsbolag och arbetsgivare. Skulle vi acceptera detta avseende någon annan folksjukdom?

Senast 1 januari 2010 ska alla Sveriges landsting övergå till ett vårdvalssystem i primärvården. Syftet med reformen är att öka patienterna valfrihet och underlätta för vårdgivare att etablera sig i primärvården med offentlig ersättning. Det enskilda landstinget beslutar själv vilken behandling som ska ingå i det så kallade basutbudet. Vi förväntar oss nu att landstingen tillhandahåller den behandling mot måttlig depression samt ångest som Socialstyrelsen rekommenderar.

För att kunna erbjuda en vård på lika villkor och efter behov behöver samtliga av landets vårdcentraler kunna erbjuda besök och behandling hos psykolog. Låt psykolog ingå i basutbudet. Anställ fler psykologer på vårdcentralerna. Ge fler psykologer vårdavtal.

Jag delar Ahlins uppfattning. Fast det finns en annan klassdimension som är mycket mer kontroversiell när det handlar om psykologisk behandling och terapi och som ingen vågar prata om. Mer om det inom kort.

PS: Wemind har även skrivit om rapporten.