Etikettarkiv: blogg

Passion for Business

Så heter en ny affärstidning för kvinnor som Anna Carrfors Bråkenhielm och Carin Nunstedt ligger bakom. Redaktionen har även en blogg. Det är uppenbarligen fortfarande högkonjunktur eftersom det startas nya tidningar. Vi får väl se framåt vintern och nästa år hur många som överlever. Själv tycker jag att det känns en smula omodernt med tidningar. Hinner businesskvinnorna verkligen läsa? Borde man inte tänka web istället?

Jag passar inte direkt in på målgruppen eftersom jag varken är kvinna eller särskilt passionerad när det kommer till business. Natur och Kultur är partner till tidningen vilket inte är så långsökt eftersom det är kvinnor som köper böcker. När jag bläddrat i tidningen slås jag av att den känns mjäkig på något sätt. Det är duktiga skribenter men på något sätt drunknar texterna i uppmaningen att-tjäna-pengar-och-unna-dig-sedan-en-dyr-Luis-Vuittonväska. Hur många kvinnor med passion for business finns det som brinner för det undrar jag?

Men Jan Gradvalls intervju med Antonia Ax:son Johnson är läsvärd. Det är en intervju som kommer bortom klichéer och schabloner. Personen Antonia framträder och det var väldigt intressant. Expressens kultursida är inte imponerad av tilltalet. Vassa Eggen kommenterar omslaget och den blundande Antonia och Plura är inne på samma spår som jag. Vi får se framöver hur tidningen utvecklar sig.

Uppdaterad: Bokhoras Johanna Ö tycker att tidningen har för mycket ton av ”Kvinnor Kan”.

Jag har fått ett nytt jobb

Jag har fått jobb på bokförlaget Natur och Kultur. Jag smygstartar nu under maj och kommer att jobba under sommaren. Min roll är att fungera som ”spanare” och hjälpa psykologiredaktionen att ligga i framkant. Jag kommer göra research och utredningar av manus och komma med idéer och förslag på nya böcker.

Det känns kul att få jobba för ett så anrikt och spännande bokförlag som Natur och Kultur. Det finns ett stort kunnande om böcker och psykologi på förlaget. Så mycket att lära sig men förhoppningsvis kan jag bidra med ett lite annorlunda perspektiv. Mitt intresse för psykologi, böcker och trender går ofta via bloggar och andra kanaler än de traditionella vilket kanske kan leda till att jag tar med mig fräscha ögon in i förlagsvärlden. En bransch som enligt många fortfarande är konservativ, även om jag inte märkt av det ännu. Förlagsvärlden har genomgått stora förändringar med agenter, pocketboom och alla nya små nischförlag. Internet och den digitala utvecklingen har gett många möjligheter och men också utmaningar för förlagen. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen på närmare håll.

Mosskin.se kommer att fortsätta som förut. Jag börjar känna att jag fått grepp om vad bloggen handlar om. Min ambition är att bloggen ska bli ännu bättre under sommaren med inspiration från jobbet.

”Here comes everybody”

Martin Jönsson skriver om den växande genrén av böcker om internet och dess sociala konsekvenser. Han tipsar om en ny bok av Clay Shirky som heter ”Here comes everybody – the power of organizing without organizations” Shirky är till vardags professor i sociala medier och har skrivit flera böcker om internet. Jönsson skriver:

…precis som med Chris Andersons ”The Long Tail” är det en av de böcker som får allting att falla på plats, utan att egentligen komma med så mycket nytt. Det handlar mest om att foga samman pusselbitarna och med glasklar pedagogik berätta vad det egentligen är vi ser.

och fortsätter:

En av hans favoritfraser är ”The internet runs on love”, vilket kan vara bra att ta med i sig nästa gång debatten om näthat poppar upp, en annan att ”everyone is a media outlet”. Men hans allra viktigaste tes handlar om kraften hos grupper på nätet; om vad som händer när individer bestämmer sig för att agera tillsammans. Här kommer alla åsikterna på en och samma gång – och då går de inte att vifta bort längre.

På dotcom-erans tid var den allmänna sanningen att allt handlade om rätt innehåll: Content is king. Med vågen av sociala medier är det istället dialogen som tagit över. Conversation is king, konstaterar Shirky.

Kraften och snabbheten i de sociala medierna och bloggandet gör att det vore trevligt att få läsa någon som sammanfattar den här utvecklingen. Jag inser att jag kommer få svårt att undvika Shirkys bok.

Den typiske bloggaren är en tonårstjej som skriver om mode

DN Ekonomi rapporterade igår om undersökningen Blogg-Sverige som Hans Kullin låtit genomföra för tredje året i rad. Där kan man läsa att den typiske bloggaren är en kvinna mellan 16-20 år, uppdaterar sin blogg varje dag, skriver om mode och är inte anonym. Hon läser andra bloggar i genomsnitt en timme per vecka. Tre av fyra bloggare är kvinnor. De flesta av de här bloggarna har karaktären av offentliga dagböcker en företeelse som ligger rätt långt ifrån alla tusentals seriösa bloggare.

I bloggosfären har många lyft fram skillnaderna mellan män och kvinnor. Det tycker jag är en mindre intressant diskussion. Mer intresant är att bloggtjejerna lägger ned så lite tid på att läsa andra bloggar. Det viktigaste är att finnas till på nätet och att basunera ut sitt tankar om sitt liv, inte att ta del av en diskussion tillsammans med andra bloggar. Om de unga självutlämnande skribenterna skulle surfa runt litegrann skulle de säkert upptäcka hur patetiskt likt deras liv är alla andra modeintresserade bloggare.

Jag känner igen det här beteende från poesi-Sverige. En massa (mestadels unga med diktarambitioner) skriver och försöker publicera sig. Samtidigt är de hopplöst okunniga om lyrikhistoiren och den samtida diskursen vilket gör att de mest pinsamma alster kan kännas fräscha, när de i själva verket är omedvetna dåliga kopior av berömda texter. Alla tror att någon annan ska köpa och läsa dikter men själv gör man det inte. Om alla som sade sig gilla peosi också skulle köpa 1-2 diktsamlingar per år så skulle lyrikmarknaden expandera ordentligt.

Själv lägger jag ner mellan en halvtimme och en timme per dag åt att läsa andra bloggar. Ungefär lika mycket tid går åt till eget skrivande. Att läsa bloggar är för mig ett substitut och komplement till tv och dagstidningar. Men det är också mitt eget sätt att söka ny kunskap och infallsvinklar till psykologi, politik och kultur. Utan bloggläsandet vore min världsbild mindre.

Tyck till om bloggen!

Efter en svacka i december har trafiken, kommentarerna och diskussionen tagit fart igen på mosskin.se. Det är fler besökare och fler läsare och mer diskussion. Det är roligt men gör det mer angeläget att att piffa upp bloggen. När jag startade bloggen för snart ett år sedan var det en känsla av att kasta loss. Kastet var viktigare än alla tekniska detaljer. Därför finns det mycket man kan önska sig på bloggen. Jag kommer inom kort att uppgradera sajten med någon typ av arkiv och ett ”senaste-kommentarer” fält. Men det finns mycket man kan göra så därför frågar jag dig som läsare. Vad tycker du? Särskilt du som läser men inte kommenterar. Ge mig en hint.

Vad vill du läsa mer om? Vill du ha fler tips om seminarier, föredrag och arrangemang? Vill du ha mer tyckande om filmer och böcker? Eller är du en som hatar när jag bara tycker? Vill du läsa längre essäer om gränslandet psykologi och kultur? Vill du ha korta tips om intressanta bloggar? Vill du ha fler rapporter om den nyaste psykologiska forskningen? Eller tycker du som jag att mina tankar om politik, kommit i skymundan? Vill du få fler självutlämnande texter, kanske om hur det är att gå terapi eller att känna existentiell ångest?

Ingen åsikt är för dum. Ge mig ris och ros!

Bokhora ångar på

DN har träffat kvinnorna bakom Bokhora i lördagens kulturdel sid. 6-7 (ej på nätet ännu). Bokhora är en rapp blogg med tyngdpunkt på bokrecensioner. De har temaveckor om tex. skräck, gör kortare intervjuer med författare, och andra intressanta bokläsare. Johanna, Johanna, Johanna, Caroline och Jessica heter de och bloggar som bara skjortan. Just flödet är mitt största förbehåll. De skriver mycket. För mycket. Jag har följt Bokhora under hösten och blir ibland förtjust eller intresserad av någon bok. Tyvärr är det för sällan. Bokhora skriver för lite om böcker för en kultursnobb som jag helt enkelt. Om jag fick önska skulle bokhororna dra ned på flödet och utveckla bloggen mer mot djup och kvalité. Samtidigt gör Bokhora en insats för att stimulera läsandet och diskussionen av böcker på nätet vilket är bra.

bloggar om Kriminologi, psykodrama och kognitiv psykologi

Amir Sariaslan driver bloggen Kriminologi.se. Sariaslan är forskningsassistent och lade fram sin C-uppsats i sociologi i september. Uppsatsens titel ”Crime and Unemployment: An Analysis of Juvenile Delinquency and Long-Term Unemployment During the 1990s In a Stockholm Birth Cohort”.

Bloggen tipsar om en intressant konferens på Leicester University, i England den 7 december. Temat för konferensen är ”Intervening Psychologically with offenders”. Fyra föreläsare kommer bland annat diskutera hur man kan utvärdera psykologiska interventioner.

Svenska Morenoinstitutet har återuppstått och skriver om sin psykodramaverksamhet på en ny blogg. En historisk tillbakablick på vad som hänt sedan metoden introducerade i Sverige på 1970-talet kan man läsa här. Psykodrama och sociometri var metoder som lanserades av psykiatern Jacob Levy Moreno.

Mixing Memory drivs av Chris och handlar bland annat om evolution, biologi, kognition och neuropsykologi. Chris är kognitiv psykolog och skriver mycket om aktuell forskning. Bloggen har funnits länge men allt fler citerar Mixing Memory så det verkar uppenbart att det är en blogg att hålla ögonen på.

”Politiska bloggar en flopp”

Richard Fosbury revolutionerade höjhoppet på 1960-talet när han introducerade floppstilen.

Den politiska bloggen blev en flopp menar journalistikforskaren Kent Asp i en artikel i DN. För en gammeldags medieforskare kanske det kan kännas som en adekvat bedömning. Men sannerligen har bloggen fått ett genomslag som är svårt att överblicka. I skrivande stund har 97 bloggar länkat till ursprungsartikeln. Än fler har kommenterat och irriterat sig över den onyanserade och svepande analysen. När jag skriver detta ett och ett halvt dygn efter publiceringen känns det nästan passé. Så fort och så mycket snackas det i bloggosfären.

Martin Jönsson på Svd, skriver som vanligt klokt och balanserat om bloggen som politisk kraft. En annan företrädare för traditionella medier; Bertil Torekul tycker däremot att det är dags att skrota tidningarnas anonyma ledarsidor. Det skriver han i en debattartikel på DN debatt. Det är en smula ironiskt att dessa texter publiceras samma dag i samma tidning.

Asp må ha rätt i att bloggen ännu inte har fått fullt genomslag i politiken. Men han glömmer att utvecklingen bara precis kommit igång. Om ett par år kommer politikens villkor på internet se annorlunda år. För fem år sedan var det fortfarande ovanligt att handla på internet. Idag är det hur naturligt som helst. Om ett par år kommer vi få se helt andra bloggar med en makt, dignitet och inflytande som inte finns idag. Var så säker.

Martin Jönsson skriver också om bloggföraktet bland journalister. Samt tipsar om Mikael Pawlo på Springtime som refererar diskussionen om floppande bloggar. Han jämför med Kreml som tydligen satsar på egna Putinvänliga bloggar. Frågan är vem som är mest stenålders?

Fotnot: Richard Fosbury revolutionerade höjdhoppet på 1960-talet när han introducerade floppstilen.

Hört på radio del 2: Bloggetik

Att ta betalt för att skriva om specifika produkter och företag har blivit en ny trend bland bloggare. Ett av de företag som specialiserat sig på att match bloggare och företag är Blogvertiser. I Studio Ett den 22 oktober var det en diskussion om bloggetik med modebloggaren Hanna Fridén och Mark Comerford lärare i journalistik på JMK, Stockholms universitet. Överlag var det en balanserad diskussion. De var bägge överens om att så länge bloggaren talar om att denne har fått betalt är det inte ett förtroendeproblem. Det kan tvärtom öka trovärdigheten för en blogg, särskilt om man dissar produkten menade Comerford. Inom journalistiken finns det ännu en blind tro på att vara objektiv som journalist. Comerford ansåg detta synsätt vara förlegat och jag håller med. Ibland tror jag att det bara är journalister och psykologer som tror att det i någon mening kan vara objektiv.

Både Fridén och Comerford var inne på att bloggens styrka just är att den är subjektiv. Den friheten och det enroma utbud av åsikter och tankar bildar en sammansatt helhet. Public Service-journalistik däremot är mycket svårare att bedöma enligt Comerford. Den är inte varudeklarerat och det är problematiskt.

För övrigt skriver PsyBlog betalda recensioner ibland.

Kvartalsrapport

Mosskin.se har haft en ökande läsekrets sedan starten i februari. Sommaren var stillsam trots att jag skrev fler och ambitiösare texter. Under andra delen av augusti började sommarlovet vara över och en försiktig ökning kunde märkas. Den trenden har hållit i sig under hösten. Septembersiffrorna pekar uppåt och oktober verkar forsätta i samma riktning. Det är kul att fler och fler hittar till bloggen och kommenterar det jag skriver. Jag vill utveckla bloggen och till det behövs ni läsare. Jag har en del planer för att förbättra mosskin.se. Men hittills har jag inte haft tid. Men håll ut. Någon typ av arkivfunktion börjar bli ett måste. Liksom en del andra funktioner. För den som vill se trafikstatiken i detalj…

Läs mer →

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur