Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer
Etikettarkiv: böcker
Freud om konst och litteratur
I dagens DN Kultur recenserar Stefan Jonsson ”Konst och litteratur” som är det sista bandet av Freuds samlade skrifter. Det är en av julens böcker som jag inte har hunnit ta itu med, ännu. Mitt tidigare inlägg var ett referat av Jessica Kempes tankar om Mosesmonumentet och upphovsmannen Michelangelo. I sin text tar Jonsson fasta på Freuds analys av ”Mona Lisa” och Leonardo da Vinci. Freud vred, vände och associerade och såg ett samband mellan målningen och ett av Leonardos barndomsminnen där en gam dyker upp. Freud läste tyvärr en tysk översättning som hade förväxlade gam och glada vilket gjorde tolkningen en aning svajig.
Freud om konst, litteratur och Moses
Förra veckan var det Freudseminarium med anledning av att band 11 i översättningen av Freuds samlade skrifter kommit ut. Det elfte bandet behandlar Freuds texter om konst och litteratur och följdriktigt var semiariet av en högkulturell kaliber som bara JC på Forum slår. Cirka 300 personer hade samlats på ABF-huset i Stockholm. Sedan 1996 har Natur och Kultur gett ut band efter band. Nu återstår bara en sista volym med index och register.
Clarence Crafoord, Ebba Witt-Brattström, Jessica Kempe och Helena & Göran Friberg talade om Freud utifrån olika perspektiv. Witt-Brattströms analys av Freuds analys av romanen Gradiva av Wilhelm Jensens, var rapp och avväpnande. Clarence läste sömnigt innantill från sitt papper om Freuds tankar om diktande och fantiserande. Fribergs lanserade mest sin tes om att Shakespeare var greven Edward de Vere, som Freud också trodde. Jessica Kempe talade om Freuds konstanalyser. Särskilt fascinerande var hennes berättelser om hur han analyserade Mosesmonumentet av Michelangelo. Här följer en sammanfattning av Kempes föredrag. Läs mer
Bokhora ångar på
DN har träffat kvinnorna bakom Bokhora i lördagens kulturdel sid. 6-7 (ej på nätet ännu). Bokhora är en rapp blogg med tyngdpunkt på bokrecensioner. De har temaveckor om tex. skräck, gör kortare intervjuer med författare, och andra intressanta bokläsare. Johanna, Johanna, Johanna, Caroline och Jessica heter de och bloggar som bara skjortan. Just flödet är mitt största förbehåll. De skriver mycket. För mycket. Jag har följt Bokhora under hösten och blir ibland förtjust eller intresserad av någon bok. Tyvärr är det för sällan. Bokhora skriver för lite om böcker för en kultursnobb som jag helt enkelt. Om jag fick önska skulle bokhororna dra ned på flödet och utveckla bloggen mer mot djup och kvalité. Samtidigt gör Bokhora en insats för att stimulera läsandet och diskussionen av böcker på nätet vilket är bra.
Statusstress av Alain de Botton
Alain de Botton har blivit en fixstjärna i den populärfilosofiska genrén. Med intellektuell spänst och med ett charmerande språk rullar han upp, associerar och drar paralleller mellan stort och smått, nytt och gammalt, banalt och djupt. Botton är född 1969 och har växt upp både i Schweiz och i England. Det förklarar hans brittiskt torra stil men samtidigt har man en kännedom kontinental idérvet som är lätt för en överlägsen anglosax att glömma bort.
Botton slog igenom med sin bok ”Låt Proust förändra ditt liv” från 1997. Berömmelsen fortsatte i boken ”Filosofins tröst” (2001) som blev en stor succé både som bok och tv-program. Själv är jag förtjust i ”Om konstens att resa” (2002). Det är tio essäer om varför man reser, hur man gör det både i tanken och i verkigheten. Botton varvar egna upplevelser med berättelser och referenser från historien. Det blir en slags karta över resans väsen och psykologi som är ytterst sällsynt i vanliga reseskildringar. Ett litet mästerverk som alla resenärer borde läsa. Här kommer en recension av ”Statusstress” (2004). Läs mer
”Fräsch, frisk och spontan”
Heter Mons Kallentofts tredje roman som kom ut på Natur och Kultur 2005. Det är en synnerligen deprimerande bok om en lagom rik varumärkeskonsult på Brand Action. Han lever ett lagom liv i Vasastan, med en lagom snygg fru, och två lagom friska småbarn. I vardagen dricker han en lagom god espresso och är lagom otrogen.
Språket är lika tråkig, fyrkantigt och förutsägbart som jag förväntar mig att en marknadsföringskonsult ska använda. ”Fräsch, frisk och spontan” är en av de mest deprimerande böcker jag läst. Det är en klaustrofobisk meningslöshet som breder ut sig. Jag känner en begynnande höstångest närma sig när jag läser. Det är tur att boken är så kort och lättläst. Jag vet inte vad jag ska säga, faktiskt…
När ska den kognitiva terapin börja påverka litteraturen?
”Freud flyttar hemifrån”, utrpoar Sverker Lenas i en kolumn på DN Kultur. Lenas funderar över att Freud och den klassiska psykoanalysen tycks vara frånvarande i litteraturen, eller iallafall på Bokmässan. KBT håller på att bli det dominerande psykologiska paradigmet och i likhet med andra paradigm brukar det avspeglas i litteraturen funderar Lenas. I stora drag verkar det vara ett rimligt antagande. Jag har tidigare skrivit om varför kopplingen mellan kulturen och psykoanalysen varit och är så stark. Detta beroendeförhållande känns mer långsökt mellan KBT och kultur. Jag skulle säga att psykoanalysen är uppsagd men med ospecificerat utflyttningsdatum.
Akademibokhandeln startar konceptbutik i Skatteskrapan
Imorgon öppnar Akademibokhandeln sin nya butik i Skatteskrapan på Södermalm. Man fortsätter på så sätt trenden att lösa upp gränserna för vad en bokhandel får vara. De här är inget nytt. Det har prövats med framgång i USA och Tyskland under en längre tid. Akademibokhandelns egen butik på Mäster Samuelsgatan i City, kan sägas vara ett steg i den riktningen, med café, föredrag, författarsignering, pockethörna etc.
Målet är på sikt att bli ett slags ”privata offentliga rum” där mänskliga möten äger rum. Egentligen är det obegripligt att Akademibokhandeln inte haft en butik på Söder tidigare. 100 000 medelklassmänniskor med kulturintresse bor ju här och ännu fler traskar runt på gatorna varje dag. Det ska bli intressant att se om de stora målsättningarna kan infrias. Mitt intryck från butiken på Mäster Samuelsgatan är att det mest är signering av deckare vilket inte lockar kultureliten, utan istället den vanlige bokköparen (läs kvinnor 40+). Men målgruppen på Söder är annorlunda än i City och frågan är om kultureliten kommer till butiken på Skatteskrapan. Det krävs exklusivitet för det. Vågar Akademibokhandeln sticka ut?
Öppningens program känns igen. Paolo Coelho kommer till butiken och signerar böcker kl. 19.00. Läs hela höstens program.
En annan intressant iaktagelse är att ABC-staden (arbete-bostad-centrum) är på väg tillbaka om än i mindre format. Skatteskrapan kommer innehålla både galleria, kontor och studentlägenheter. Fler ABC-enheter i mindre skala kommer förmodligen dyka upp framöver.
Författarlunch på Natur & Kultur
Jag hade äran att bli inbjuden till bokförlaget Natur & Kulturs författarlunch. En tillställning som gick i minglets tecken och som jag blev positivt överraskad av. Mestadels var det journalister från tidningar jag hållit i min hand liksom sådana jag aldrig hört talas om. Författarna Åsa Moberg, Anna Kåver & Åsa Nilsonne samt Johan Cullberg presenterade sina böcker som alla handlade om medmänsklighet om än i olika skepnader. Jag hamnade bredvid Sara och Ingemar från tidningen Vi. Ingemar undrade buttert hur många som kommit om förlaget inte bjudit på lunch. Vi enades om att hälften uteblivit. Här kommer en liten resumé om böckerna. Läs mer
Finns det onda barn? Är de blivande psykopater?
Passande nog kom jag över Tove Janssons novellsamling ”Resa med lätt bagage” när jag vistades i Åbolands skärgård. Det är en novellsamling som gavs ut 1987 och tillhör hennes senare verk. En av novellerna heter ”Sommarbarnet” och handlar om en skärgårdsfamilj som tar emot Elis, ett stadsbarn under sommaren. Elis är 11 år och ett annorlunda barn. Han sprider dålig stämning genom att ständigt kritisera familjemedlemmarna och hur de handskas med olika ting på gården. Han driver den jämnårige sonen Tom till vansinne genom att vara ett plåster som hela tiden kommenterar bristerna hos Tom. Elis är förtjust i döda djur och begravar dem. Med tiden blir det en ganska stor kyrkogård i ena änden av tomten. Läs mer