Etikettarkiv: böcker

Allen Shawn om sitt liv i fobiernas värld

Allen Shawn har skrivit en personlig skildring av sitt liv i Fobiernas värld. ”Wish I could be there – notes from a phobic life” heter boken som Sverker Sörlin recenserade i DN för en tid sedan. Sörlin skriver att Shawn skildrar fobikerns ångest med inlevelse. Läsaren får följa med på en irrationell resa med terapeuter och behandlare som alla försökt hjälpa Shawn utan större resultat.

Sörlin tycker att Shawns bok borde vara obligatorisk läsning för medicin- och psykologstudenter. Boken är en innifrånskildring som inte bara förklarar vad fobier är för något. Det har andra gjort tidigare. Istället för att fokusera på hur man botar fobier som diskussionen i psykologvärlden ofta handlar om, skriver Shawn om hur ett liv med fobier är. För det är först och främst ett liv som alla andra. Ett liv av underbara ögonblick och djupa svackor.

Köp boken här.

Det blir fler Hallongrottor framöver

Om något händer en gång, har det aldrig hänt. Om det händer två gånger är det en trend. Förra hösten öppnade Hallongrottan en liten bokhandel i Hornstull. Den är specialiserad på feministiska/HBTQ-böcker. SvD skriver om den engelska nischbokhandeln New York Stories på Odengatan. Sedan förra året kan man nu få expertkunskaper av Margaret Patane som driver den lilla bokhandeln. I takt med att antikvariaten lägger ner eller flyttar från stan och flera mindre bokhandlare för en tynande tillvaro så är det intressant med nystartade nischbokhandlare. Det är ett litet bokhandels-Mecka i Vasastan och jag skulle inte bli förvånad om vi får ett liknande kluster i Hornstull.

Mitt tips är att vi kommer få se allt fler och allt mer nischade boklådor. Små hål i väggen på tjugo kvadrat där man kan få tag på just den där specifika boken. Om man kombinerar hål-i-väggen-butiken med en bra nätförsäljning till övriga landet så tror jag att det finns potential för många fler små bokhandlare. Akademibokhandel, Bokia och Pocket Shop får slåss om de breda konsumenterna i en allt tuffare konkurrens från nätförsäljningen. Men dagens bokläsare vi vill känna oss unika, speciella och identifiera oss med stället vi köper våra böcker på. Därför tror jag att den lilla bokhandeln har framtiden för sig.

Om bulgarisk litteratur i DN

Som av en händelse hade DN i veckan en artikel om samtida bulgarisk litteratur. Dan Jönsson skriver om skitlandet Bulgarien. Landet som Tintins skapare Hergé användes som förebild för Bordurien. Jönsson upplyser om att den senast översatta romanen till svenska från bulgariska var 1981. Samma år som Elias Canetti fick nobelpriset men han skrev på tyska och hade judisk börd. Artikeln presenterar tre yngre författare; Teodora Dimova, Georgi Gospodinov och Alek Popov. De belyser alla ett land som brottas med övergången från kommunism till kapitalism. Jönsson hävdar att Popov har skrivit den första postmoderna romanen, så de är kanske på gång då iallafall.

Kapuscinski berättar om Herodotos

Ryszard Kapuscinski har gjort det igen. Hans sista bok innan han avled i år blev ”På resa med Herodotos”. I den beskriver han sina första reportageresor till Indien, Kina och Afrika. Det är 1950-tal och Kapuscinski tragglar sig igenom Hemmingways ”Klockan klämtar för dig” i försöken att lära sig engelska. Han dimper ned i främmande kulturer och fattar ingenting. Några reportage blir det knappast. De första resorna är han en rörande tönt fjärran från den våghalsade typ han framstår som i andra böcker. Man känner sympati med en illa klädd polack i 50-talets Rom där han köper sin första västliga kostym i det hopplösa företaget att smälta in. Samma sympati kommer över mig när han röker hasch första gången i Sahara med två sudanesiska studenter. Eller när han står på New Delhis flygplats utan att veta nånting om nånting. En känsla jag såväl känner igen. Läs mer →

Varför är Gynning chic blondin och Rosing slampa?

Det frågar sig Åsa Linderborg i en artikel i Aftonbladet. Bägge två knullade offentligt i Big Brother. Bägge har silikonbröst, vikit ut sig, levt utsvävade liv, gett ut sina självbiografi etc. Men där Carolina Gynning sprider en air av glamour omkring sig och skildras ofta i positiva ordalag så blir Linda Rosing kallad slampa och slyna och beskylls för allehanda moraliska problem. Linderborgs artikel handlar om Gynnings och Rosings olika klassbakgrund. Gynning från Falstebro. Rosing från Västerås.

Jag råkar ha läst ”Ego girl” som handlar om Gynnings uppväxt och modelliv. Jag och Max försökte starta en bokcirkel i höstas där vi skulle läsa Bad Books. Gynnings bok var den första. Den andra var Neil Strauss raggningsguide ”The game”. Den sista blev Denise Rudbergs ”Jenny S”, efter det tröttnade vi. Det gick helt enkelt inte att ta sig igenom för dåliga böcker. Idén med Bad Books kändes fräsch först. Många vi snackade med blev intresserade, men när det kom till kritan var det ingen som hade tid att vara med. Av förståeliga skäl. Det samlade intrycket var att böckerna var precis så usla språkligt som man förväntade sig. The Game likaså, vilket förvånade mig en smula. ”Ego girl” är fascinerande på så sätt att Gynning ständigt lever för stunden och i nuet. Hon lär sig aldrig någon läxa. Hon går ständigt på samma mina; snygga men våldsamma killar som är dumma. Numera har ju Gynning blivit rumsren men frågan är om hon lärt sig något. Jag tvivlar.

Kritik av den negativa uppbyggligheten

Så heter en bok av de två danska författarna Frederik Stjernfelt & Søren Ulrik Thomsen. Boken ges ut på det lilla förlaget Ruin och kan köpas på deras kontor på Heleborgsgatan 14, för bara 120 kr. Johan Svedejedal introducerar danskarna i en essä i DN. Kort kan man säga att essän och boken som jag gärna vill läsa handlar om hur den intellektuella parnassen har omfamnat ett postmodernt synsätt utan självdistans. Den distanserade och negativa intellektuella attityden har blivit den nya sanningen. Stjernefelt & Thomsen pekar på faror och brister med en slappt negativ inställning till allt och alla.

Hallå, det pågår en litteratur- och poesidebatt!

Efter en längre resa förvånas jag alltid över hur inskränkt den svenska offentliga debatten ter sig i tidningar och radio. Efter ett par veckor brukar jag ha vant mig vid lunken och uppslukas av pigavdrag och trängselskatt. Nyss hemkommen efter en vecka i Bulgarien och Istanbul drabbas jag av denna åkomma igen. Men den här gången blir jag faktiskt förtjust. Intellektuella pennfäktas som vore det sista striden innan domedagen. Jesper Högström och Johan Lundberg heter personerna som satte igång allt. Läs och begrunda. Det är rörande att striden tycks så viktig när det i själva verket handlar om vem som är coolast av några hundra författare, poeter och journalister. Men det finns intressanta inlägg i debatten om OEI, rövslickande och Malte Persson. Själv är jag alldeles för okunnig för att kunna komma med ett väg avvägt inlägg. Men när nu självaste Göran Greider rytit till och som vanligt lagt en arbetarklassfilt över allt vad kultur heter så steg energinivån ytterligare. Nittonde stolen sammanfattar de här diskussionerna på ett bra sätt för alla vi som har svårt att hänga med.

Bokrecensioner en masse

Vi avslutade vår kurs i personlighetsteori med seminarier under två dagar. Alla i klassen läste var sin bok och referaten kan du läsa här. De böcker som presenterades var ”På lång sikt av Clarence Crafoord, ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet” av Ludvig Igra,
”Existensens psykologi” av Bo Jacobsen, ”Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin av red. Lars-Göran Öst, ”Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi” av Bo Sigrell.

Arbetarklassens sista hjältar; Susanna Alakoski

Lagom till 1 maj dök jag ner i arbetarklassen under helgen. Hemskt men bra. Författaren Susanna Alakoski fick Augustpriset för ”Svinalängorna”. Den handlar om Leenas uppväxt i skarven mellan 60- och 70-tal i arbetarstadsdelen Fridhem i Ystad. Hennes pappa super. Hennes mamma super för att pappa super. Bästisen Riitas pappa super. Bästisen Åses mamma super. Alla super. Perioder går, men spriten består. Ett ändlöst tillstånd av supande och misshandel. Leena håller ut tack vare skolan. Ingen granne anmäler dom. Socialen skickar efter den femtielfte urspårningen, till slut en hemsamarit. Leena och hennes syskon lider sig igenom ett helvete. Karl Marx hade fel. Det är inte religionen som är ett opium för folket, det är alkoholen.

Daniel N Stern föreläser i Stockholm 24 maj

Den berömde psykologen Daniel N Stern kommer till Psykologen på Stockholm Universitet den 24 maj. Daniel N. Stern är professor i psykologi vid universitetet i Genéve samt bitr. professor i psykiatri vid Cornell-universitets medicinska avdelning i New York. Stern betraktas som den store banbrytaren inom modern spädbarnsforskning och har som kanske ingen annan bidragit till att fördjupa våra kunskaper om den tidiga relationen mellan mor och spädbarn.

Av Stern finns flera böcker på svenska. ”Spädbarnets interpersonella värld” (1991), ”Ett litet barns dagbok” (1991), ”Moderskapskonstellationen” (1996)”, ”En mor blir till” (1999), ”Ögonblickets psykologi” (2005) med förord av min lärare Pia Risholm Mothander. Jag tror att föredraget börjar klockan 18.00.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur