Etikettarkiv: böcker

Om Iréne Matthis

Iréne Matthis är psykoanalytiker, professor och författare till ett flertal böcker. Hon är också en välkänd feministisk debattör bland annat från Grupp 8.

Under 1960-70-talen arbetade Matthis som psykiater vid Långbro mentalsjukhus. Marianne Ahrnes film ”Långt borta och nära”, som handlar om en mutistisk man, spelades bl.a. in på hennes avdelning. Samtidigt kom filmens dramatiska kärlekshistoria att utspelas i verkligheten. Om detta skrev Iréne Matthis boken ”Orden som fängslar oss” (1980).

Hon har arbetat i en internationell kontext under många decennier och bland annat introducerat och översatt franska psykoanalytiska tänkare såsom Joyce McDougall, André Green och Jacques Lacan. Hon har publicerat ett flertal böcker, bland andra ”Det omedvetnas arkeologi” ( 1992), ”På Freuds divan” (1994) samt ”Dialogues on Sexuality, Gender and Psychoanalysis” (2004).

Matthis är professor i psykoanalys och docent i klinisk neurovetenskap vid Umeå Universitet. I hennes avhandling ”Den tänkande kroppen” – studier i det hysteriska symptomet (1997) kombinerade Matthis neurovetenskapliga och psykoanalytiska perspektiv på de så kallade “nya” sjukdomarna, med utgångspunkt i en analys av Freuds ”Studier i hysteri” (1895). Hon forskar för närvarande kring sambanden mellan kropp och själ. Till exempel interaktionen mellan neurofysiologi, kognition och mentala processer. Hon ingår i redaktionen för den internationella och interdisciplinära tidskriften Neuro–Psychoanalysis.

Den digitala utvecklingen

Häromdagen skrev DN Kultur om att ”Kurslitteratur tjuvkopieras som aldrig förr”. Även om bokbranschen inte är lika överspelad som skiv- och filmindustrin är det en oundviklig utveckling att böcker kommer att spridas på internet i digital form. Än så länge är problemet värst för ljudböcker men en annan typ av böcker som är utsatt är kursböcker som är dyra och säljs i begränsad omfattning.Min inställning är att det finnsmånga möjligheter som branschen och förlagen kan gå för att erbjuda något mer, bättre, roligare och intressantare en dagens statiska utgivning som sälla uppdateras.

Som en illustration till att Natur och Kultur tar frågan på allvar ägnas hela morgondagens kick-off åt workshops och diskussioner om den digitala utvecklingen. För en annan låter det som 90-talska men okej. Jag ska vara en modererande sidekick till vd:n Eva Swartz under diskussionerna. Det ska bli spännande att höra vad som kommer fram under dagen. Det finns säkert anledning att komma tillbaka till ämnet framöver.

Stuff white people like

Det har varit tyst en stund vad det gäller blookies, alltså bloggar som blir böcker men i söndags skrev DN om en ny bok i genrén. 18 januari startade Christian Lander bloggen Stuff white people like, som blev en internetfluga och med 38 miljontals hits tog det några månader innan den kom ut i bokform. Där driver han med vita övermedelklass människor. Vi tycks ju vara en universell art som befolkar jordklotet lite varstans. Extra kul att Lander pucklar på den ”ekologiska” trenden tycker jag. En trend som innehåller mängder av fantastiska illusioner. Förutom ekologisk mat avhandlar bloggen ämnen som Facebook, asiatiska flickor , Gentrification och cyklar.

Corporate Storytelling

Vi människor är fascinerade av myter och legender. Har varit och kommer alltid att vara. Andreas Åberg skriver en Understreckare om att ”Det goda berättandet lönar sig”. den handlar om fenomenet ”Corporate storytelling” eller Organizational storytelling som det heter på engelska. Och visst är det sant att en bra berättelse kan bygga en kraftfull rörelse. Det är fascinerande att se hur ständigt nya myter och legender om företag, personer och grupper ständigt skapas. Alla har ju en relation till berättelsen om IKEA.

Åberg skriver:

På senare år har det blivit alltmer synligt hur berättandet används som ett helt annat redskap, nämligen i kommersiella syften. Denna sida hos berättandet har nu för första gången blivit föremål för en överskådlig handbok på svenska, Storytelling (Liber, 112 s) av ekonomerna Emma Dennisdotter och Emma Axenbrant. Att berättandet används i marknadsföringssyfte är långtifrån något nytt fenomen. Berättelsen om hur Coca-Cola uppfanns av en apotekare som försökte finna ett botemedel mot huvudvärk har haft en ansenlig betydelse för att läskedrycken skulle kunna spridas världen över. Ett nyare exempel är berättelsen om glasstillverkarna Ben & Jerry’s, som är namnen på två amerikanska hippies som på 70-talet gick en korrespondenskurs i glasstillverkning, för att sedan starta en glassbar i en ombyggd bensinmack.

Åberg skriver också om exemplet med Moleskines anteckningsböcker som ett antal intellektuella sägs ha använt. Peter Englund skrev för ett år sedan på sin blogg om sitt förhållande till Moleskine. Det italienska företaget som återupptog tillverkningen av anteckningsböckerna visste vad de gjorde. Jag skrev också ett inlägg om deras framgång.

Jag funderar lite på myten om Freud och psykoanalysen. Är inte det en seglivad berättelse?

PS: På Uppsatser.se finns det fyra uppsatser som bland annat handlar om hotellkedjor och hovleverantörer.

Konsten att påverkan

”YES! – 50 secrets from the science of persuasion” heter en ny bok som är sprungen ur det växande forskningfältet kring beslutsprocesser, påverkan och inflytande. Det är också besläktat med intressent för beteendeekonomi som jag skrivit om tidigare. Här följer en recension av boken som såklart har en egen hemsida.

Författarna Robert B. Cialdini, Noah J. Goldstein och Steve J.Martin är alla tre ledande forskare inom ekonomi, marknadsföring och påverkan. Boken vill ge läsaren en bättre förståelse för psykologiska processer som ligger bakom möjligheterna att påverka attityder och beteenden. Författarna använder begreppet persuasion på ett vidare sätt än vad svenskans påverkan täcker in. Således talar de ömsom om både övertalning, påverkan och inflytande. Författarna ser på påverkan som en vetenskap och inte som en mystisk talang eller färdighet. De poängterar vikten av att påverkan bör leda till ett positivt utfall för flera parter. De vill också motverka en vanlig inställning bland allmänheten att påverkan bara handlar om sunt förnuft. Det är en bedräglig och okunnig inställning menar författarna.

Tonen är lättsam och man vänder sig till en populärvetenskapligt intresserad allmänhet. Boken är uppbyggd kring 50 fallbeskrivningar som ibland har karaktären av anekdoter. Varje fall är 3-4 sidor lång och har en tydlig dramaturgi: En spännande inledning av ett intressant problem. Därefter en eller två forskningsstudier som undersökt ett specifikt problem eller fenomen, och så avslutas fallet med en knorr och några sammanfattande råd och kommentarer. Läs mer →

Debutanter, förläggare och lite Waltic

Bokhora tipsade om att Nöjesguiden i sitt senaste nummer intervjuat både debutanter och förläggare om vad som krävs för att lyckas som författare. En av fyra förläggare som man fört sammat till ett samtal var Petra König som är kollega till mig på Natur och Kultur. Hon är ansvarig för den skönlitterära utgivningen på förlaget. Det var en bra diskussion om varför man inte kan ge ut en pedofils manus eller Billy Butts memoarer. Nöjesguiden frågade även 30 proffstyckare om Sveriges bästa debutroman någonsin. Carolina Gynning röstade på Per Hagmans ”Cigarett”. Inte otippat vann Strindberg med ”Röda rummet”.

Imorgon söndag den 29 juni börjar Waltic, (Writer’s and Literary Translators´ International Congress) en stor litteraturfestival som samlar 600 författare, översättare och intellektuella från hela världen. Sveriges Författarförbund är med och arrangerar och huvudtemat på festivalen är ”Rätten att berätta”. Det mesta av Waltic verkar vara en intern branschangelägenhet men Kulturhuset, 00-tal och Stadsbiblioteket har en del arrangemang för allmänheten. Tisdag den 1 juli verkar vara mest spännande då börjar programmet kl. 15 på Stadsbibblan.

Bra böcker om kreativitet

Creative Think listar de fem bästa böckerna om kreativitet. En av dem har jag läst och känner jag till. Paul Watzlawicks bok ”Change” är fascinerande och bra. Jag har tidigare skrivit om boken i en längre text för ett halvår sedan. Här är listan och motiveringarna:

1. The Act of Creation by Arthur Koestler. This is my very favorite ”creative thinking” book. It came out in 1963, and I read it as a student in 1967. This is probably the best-written of all creativity books. Koestler, author of the landmark novel ”Darkness At Noon,” tackles the creative process with gusto. AOC is filled with great stories and anecdotes. Koestler coined the term ”bi-sociation of matrices of thought” to describe the creative act, and he investigated it within the realms of science, humor, and art. I still read this book every couple years. Highly recommended.

2. Conceptual Blockbusting by Jim Adams. This book came out in the early 1970s (the edition I first read was published by the Stanford Alumni Association). Adams, an engineer and a practical academic, showed me just how interesting the creative process could be. It has a lot of classic ”creativity” exercises in it. I was quite flattered when Adams wrote a blurb for the second edition of ”Whack” in 1990.

3. Lateral Thinking by Edward de Bono (1973) This book made me think hard and deep about just what the mind is doing when it’s able to get off the beaten path. A real classic mind-stretcher.

4. Change: Principles of Problem Formation and Problem Resolution by Paul Watzlawick (1974) . Watzlawick was an Austrian born psychotherapist who founded the Mental Research Institute in Palo Alto. Many great (off-beat) stories and examples to support his ideas about ”creative reframing.” This book still sells well.

5. Applied Imagination by Alex Osborne (from circa 1953, currently out of print, unfortunately). Osborne was the ”O” in the famed (1940s-1970s) ad agency BBDO. Thus, he worked with real clients and was in the position of seeing efforts succeed and fail. He coined the term ”brainstorming.” He’s also sometimes credited with originating the SCAMPER creative technique.

Koestler är en mästerlig författare och kanske mest känd för sin fasanasfulla roman ”Natt klockan tolv på dagen”. ”Act of Creation” skulle jag gärna läsa. Edward de Bono har jag bara läst fragment av men det är också intressant. Här finns en utförligare presentation av författaren och ett videoklipp med honom. Creative Think ville inte lista böcker från de senaste 30 åren utan ville att andra skulle fylla på med egna tips. Fyll gärna på om du har något.

Bonniers startar lyriksajt

Bonnierlyrik.se heter Bonniers nya satsning på poesi. Det känns som ett naturligt steg. Det är förvånande att förlagen fortfarande har usla hemsidor och dålig transparens med övriga världen på internet. Eftersom jag skriver om böcker och författare fastnar jag ofta och klickar runt i det oändliga utan att komma dit jag vill.

När jag jobbade med tidningen Nitnit läste jag mycket poesi och skrev egna dikter. Under dessa år upptäckte jag paradoxen i Lyriksverige. Var och varannan skriver egna dikter men ytterst få läser och köper poesi. Det mesta som skickades in till vår redaktion var värdelöst, mycket på grund av att skribenterna inte läste poesi själva. Antalet utgivna diktsamlingar är litet i Sverige på grund av att folk inte köper poesi. Man kan anklaga förlagen för mycket men inte när det kommer till lyrik. Samtidigt har Poetry-Slamvågen kommit och etablerat sig som en egen genre, men inte heller det leder till att folk hittar till poesin. Pontus Dahlman skrev en bra och kritisk artikel om poetryslamkulturen i DN 19/5 2007 (ej på internet).

Nåväl. Efter en första rundtur på Bonnierlyrik är intrycket blandat. Med hemsidan i ryggen finns det förutsättningar för att skapa ett litterärt samtal om lyrik. Kanske kan unga förmågor få chansen att komma fram där innan de ger ut en hel diktsamling. Samtidigt ser designen tungrodd ut. Jag ser för mycket gammalt webtänkande. Klickar jag på rubriken forum får jag upp en lista på alla böcker och författare men hittar inga forum. Fortfarande har sidan mer karaktären av ett skyltfönster för Bonniers egna poeter. Med lite putsning kan Bonnierlyrik kanske lyfta. Noterat är också att de olika grenarna av Bonniers imperium inte vet vad de andra gör. Det illustreras av att Albert Bonniers Förlag inte nämner lyriksatsningen på sin hemsida, vilket hade känts naturligt tycker jag.

Svensk Bokhandel skriver också om Bonnierlyrik.se.

Jag har fått ett nytt jobb

Jag har fått jobb på bokförlaget Natur och Kultur. Jag smygstartar nu under maj och kommer att jobba under sommaren. Min roll är att fungera som ”spanare” och hjälpa psykologiredaktionen att ligga i framkant. Jag kommer göra research och utredningar av manus och komma med idéer och förslag på nya böcker.

Det känns kul att få jobba för ett så anrikt och spännande bokförlag som Natur och Kultur. Det finns ett stort kunnande om böcker och psykologi på förlaget. Så mycket att lära sig men förhoppningsvis kan jag bidra med ett lite annorlunda perspektiv. Mitt intresse för psykologi, böcker och trender går ofta via bloggar och andra kanaler än de traditionella vilket kanske kan leda till att jag tar med mig fräscha ögon in i förlagsvärlden. En bransch som enligt många fortfarande är konservativ, även om jag inte märkt av det ännu. Förlagsvärlden har genomgått stora förändringar med agenter, pocketboom och alla nya små nischförlag. Internet och den digitala utvecklingen har gett många möjligheter och men också utmaningar för förlagen. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen på närmare håll.

Mosskin.se kommer att fortsätta som förut. Jag börjar känna att jag fått grepp om vad bloggen handlar om. Min ambition är att bloggen ska bli ännu bättre under sommaren med inspiration från jobbet.

Alla talar om Lars Norén och ris och ros till SR

Det var givet att ”En dramatikers dagbok” skulle bli en snackis och lika givet att den som känner sig träffade av Noréns elaka penna (läs DN:s Leif Zern) skulle bita tillbaka. Jag har fascinerat betraktat mediecirkusen under den gångna veckan och tänker nu försöka sammanfatta mina intryck. Inte om boken, för den kommer jag inte ha tid att läsa (1680 sidor), utan om debatten om boken.

”En hink med skit över Kultursverige” kallade DN-Kulturs chef, Maria Schottenius Noréns mastodontprojekt. Det tillsammans med Leif Zerns onyanserade recension gjorde att flera höjde på ögonbrynen. Vissa har tagit Norén i försvar och menar att den typen av språkbruk inte känns värdigt eller sofistikerat. Ingmarie Froman skriver i SvD om problemet med kritiker som hamnar i en jävsituation när de förekommer i böcker och menar att Aftonbladet och Expressen skött sådana problem föredömligt men att DN nu trampar i klaveret.

Johan Lundberg kängar också DN på Axessbloggen:

I Sverige kallar kulturchefen för landets största morgontidning en bok för en hink skit. Det säger något om nivån på kulturklimatet, eller det som borde vara kulturklimat. Kultur betyder odling, förfining!? Att man tar ett steg tillbaka från den natur man också hyser inom sig, den som reagerar med inälvorna – les trippes. Den som talar först och tänker sen. Få recensenter har lyckats läsa och presentera En dramatikers dagbok som det det verkligen är, för mig. En bok, i en tradition av liknande böcker.

Lundberg missar inte heller chansen att återigen ta plats på sin kulturkonservativa piedestal där de världsliga ting som pågår i samhället bara är en stillbild i världhistorien. Lundberg kommenterar dagbokslitteraturen på följande vis:

”Själv tycker jag att de är rätt trivsamma att läsa – ungefär på samma sätt som Ulf Lundells sena romaner. De ger åtminstone en inblick i en människas liv, vilket är mer än vad mycket nyskriven svensk skönlitteratur ger.”

Som vanligt är Sveriges Radio överlägsen i sin rapportering. Studio Ett (25 april) lyckades föra ett kvalificerat samtal med Ulrika Knutsson och Björn Linell något som många kulturredaktioner misslyckas med. Bäst är Anneli Dufvas radiointervju med Norén i Biblioteket. Det har mer karaktären av ett viktigt samta. Duva har både auktoritet och finkänslighet som gör att Norén får prata till punkt, samtidigt som hon ställer kritiska frågor. Lyssna på intervjun, det är det enda som verkligen ger en ordentlig förståelse av människan, boken och processen Lars Norén.

Intressant är att SR påade programmet på webben flera dagar i förväg. Det sänds egentligen först idag måndag. Det är första gången jag hör att SR släpper materialet på nätet före det ”sänds i radio”. SR kände med rätta att materialet inte kunde ligga och vänta i flera dagar. Det konstiga är att SR fortfarande beter sig som en trögrörlig koloss i förhållande till sina lyssnare. Att man inte lyckats stuva om sin sin tablå det struntar jag fullständigt i. Jag vill höra Norénintervjun och andra aktuella program direkt, punkt slut. Tyvärr tänker SR fortfarande först radio och sen web. Det är en förlegad syn som känns obsolet år 2008.

Skall du förresten läsa en recension tycker jag Carl-Johan Malmberg i SvD gör det bra.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur