Etikettarkiv: bokbranschen

Allt om bokmässan, ny sajt om och från mässan

alltombokmassan-logga

Den 6 september blev det officiellt när Mattias Boström (Piratförlaget) bloggade om initiativet Allt om Bokmässan. Tillsammans med Dan Abelin (Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter) och Kalle Magnusson och ett gäng andra entusiaster håller de på att bygga ett communitysajt. Idén är på intet sätt revolutionerande men ändå tilltalande: att samla allt som bloggar, twittras, streamas och snackas om kring Bokmässan på en samlande plats. Det liknar initiativet för några år sedan med Almedalsbloggen (som nu numera drivs och förfinats av Makthavare.se och tidningen Fokus) som sedan blev mötesplats för alla som vistades i Visby under Almedalsveckan. Arbetet bakom kulisserna med sajten är redan igång och för den som vill vara lite närmare finns det en Facebookgrupp för projektet. För mig som troligen inte kommer till Bokmässan i Göteborg i år ser jag bra möjligheter att kunna följa bruset och snacket från datorn istället. Det positiva med projektet är att det föds av idérika och entusiastiska personer som alla på ett eller annat sätt är en del av bokbranschen men som har en vilja att tänka nytt. Det konstiga med projektet är väl att inte Bok & Bibliotek har gjort det själva, men vem vet. Nästa år kanske sajten är uppköpt och drivs av dem?

Branda redaktören/förlagen och outsourca marknadsföringen

photo-769719

Igår var jag på Natur & Kulturs mingeldebatt med rubriken Perspektiv på framtidens bokbransch. Många olika branschföreträdare var där och andra som missade kvällen deltog i twittrandet. Som vanligt blev eftersnacket och minglet givande och konstruktivt men panelsamtalet höll pinsamt låg intellektuell nivå. Det blev en polarisering där Linda Skugge, Per Helin och Otto Sjöberg provocerade förlagsfolket genom att berätta om saker som händer i andra sfärer. Alla saker som panelisterna framförde var kanske inte genomtänkta men det enda som bokfolket i publiken svarade var att ”det har vi redan prövat”, ”det har vi redan tänkt på” osv. Det märkliga med denna försvarsinställning är ju att det faktiskt händer så lite. För om det hände så mycket så hade vi ju alla känt till det vi det här laget. Panelisterna efterfrågade samarbeten mellan förlagen och nytänkande kring affärsmodeller tillsammans med andra aktörer, vilket verkar helt rimligt. Men det tycks finnas en föreställning i bokbranschen om att man är för fin för att nedlåta sig till samarbeten. Vi är ju faktiskt publicister, redaktörer och sysslar med fina saker som är något helt annat än andra.

I eftersnacket på balkongen pratade jag, Eva Swartz och Jon Goland på TU om att det är dags för förlagen att berätta vad man är bra på och varför man ska vända sig till förlag om man är författare. Att lyfta fram redaktören på samma sätt som tidningsvärlden har gjort med publicisten och att satsa mer på att lansera/marknadsföra/branda förlagen som kvalitétsförmedlare som gör ett bra urval för allmänheten, där finns det stor potential. För till skillnad mot t.ex. musikbranschen där de stora skivbolagen förvandlats till marknadsföringskonglomerat och inte musikproducenter finns det världen att ta vara.

En annan sak som jag tänkte på är att det är en allmän sanning att bokbranschen är dålig på marknadsföring och dålig på att utveckla nya affärsmodeller (enligt Otto Sjöberg). Kanske borde förlagen renodla sin verksamhet och bara bli innehållsleverantörer till olika publiceringskanaler och outsourca marknadsföringen till andra aktörer som t.ex. Otto Sjöberg. Folk som är experter på att kränga saker helt enkelt. Idag har vi motsatt utveckling där redaktionell kompetens skalas av och marknadsföringsavdelningar tar över. Till slut blir ju allt bara en metroisering och då är meningen med bokförlag bortblåst.

Jon Goland påpekar likheterna med krisen i tidningsbranschen och efterlyser samarbeten. Det skulle förlagen må bra av tror jag. Men för att de ska bli av krävs att man tonar ned snobbismen och självgodheten en smula.

Den som lever får se. Allt är möjligt, allt kan hända.

Uppdatering: Eftersnacket och kommentarerna kan du följa på N&K-blogg, SR Kulturnytt, Bokhora, Daniel Åberg, Atlasbloggen, Anna Serner (TU), Daidalos, Unni Drougge, Mattias Boström (Piratförlaget) och Anna Troberg.

Perspektiv på framtidens bokbransch

6480_116340441834_725571834_2747963_3458996_n

I samarbete med bokförlaget Atlas bjuder Natur & Kultur in till ett samtal om bokbranschens framtid. Linda Skugge (vd Vulkan), Otto Sjöberg (vd TV4Expressen Medialab), Per Helin (vd Publit) samt moderatorn Björn Linnell (senior advisor Natur & Kultur) kommer ge utifrånperspektiv inför en publik av branschinsiders. Diskussionenerna om den här möteskvällen började redan förra hösten efter Bokmässan då jag ledde ett minisamtal i Natur & Kulturs monter om webbens betydelse för bokbranschen. Eva Swartz och Richard Herold på Atlas plockade upp det här och så snackade vi länge och väl om den här samtalskvällen. Förhoppningsvis kan det här vara början på en öppen och konstruktiv diskussion även mellan olika branschföreträdare. Tonen i bloggosfären har varit kul och innovativ så därför hoppas jag att några av alla er som deltagit i samtalet på nätet hittar till Karlavägen och Stockholm torsdagen den 27 augusti. Skicka ett mail till perspektiv(at)nok.se för att anmäla dig. Vi ses!

Bloggdiskussionen om e-böcker och om branschens tystnad

istock_4215765

Under de senaste tre veckorna har det varit en febril aktivitet om e-böcker, läsplattor och bokbranschen framtid. Det har gjort det lite svårt att koppla ner fullt ut. Diskussionen har svämmat över åt alla möjliga håll. Daniel Åberg suckade över att ingen på förlagen verkar ha internet? eftersom det var så tyst från folk i branschen. Sommaren är en svår tid men det förklarar nog inte att tystnaden är så stor. Alla tycks lurpassa på varandra. Anders Mildner som varit med och initierade Hultsfredsmötet som blev en bloggstafett där Johanna på Bokhora funderade om olika framtidscenarion. Stafetten har sedan gått vidare via Johanna Ögren till Daniel Johansson, Bo Reimer och Sofia Mirjamsdotter. 125 kommentarer finns att läsa på det ursprungliga inlägget. Men diskussionen har förgrenat sig åt alla möjliga håll. T.ex. Eirik Newths som skriver utförligt om det här ämnet utifrån ett norskt perspektiv. Jag skrev tidigare om Josefines tankar om det analoga läsandet. Andra som varit aktiva är Fredrik, Isobel samt bokhandeln Billingska. En annan aktivist i det här sammanhanget är Unni Drougge som skriver en bok tillsammans med skribenter. En som tar diskussionen ner på en konkret nivå är Mattias Boström på Piratförlaget. Han ger en bra överblick om det aktuella läget för en eventuellt tipping point för e-boken i Sverige. Hans slutsats är att det fortfarande återstår lite tid tills vi är där. Han skriver:

Utbudet av eböcker. Eboksföretaget Elib har idag uppemot 2 000 svenska titlar till försäljning, från såväl stora som små bokförlag. Bland de stora förlag som under det senaste halvåret har gett ut merparten av sina boknyheter även som eböcker finns Norstedts och Piratförlaget. Bonnierförlagen saknas nästan helt när det gäller nyheter – men en förändring är på gång.
– Vi saknar 8 000 svenska titlar för att nå ovanstående mål.

Priset på eböckerna. Idag kostar en nyutgiven ebok från Norstedts 160-170 kr att köpa via Adlibris, vilket är ungefär 10-20 kr lägre än motsvarande pappersversion. Äldre titlar kostar runt 90 kr. Detta är inget ovanligt prisläge bland förlagen. Piratförlagets nya eböcker kostar hos Adlibris 99 kr och äldre titlar prissänks till runt 40 kr när de ges ut i pocket.
– Fler förlag behöver följa Piratförlagets exempel för att vi ska nå målet.

Läsplattor för några få tusenlappar. Priset är inte problemet, där är vi nog snart. Och de billigaste plattorna är redan i den prisklassen. Tillgängligheten är kruxet – det är fortfarande svårt att köpa en läsplatta i Sverige.
– Någon måste på bred front börja sälja läsplattor i Sverige, men punkterna 1 och 2 måste samtidigt genomföras för att det ska få genomslag.

Lättillgängligheten. För att köpa en ebok idag går man in hos någon av de tio nätåterförsäljarna som Elib samarbetar med. Om man vet vilken bok man söker är det enkelt att hitta fram till den, aningen svårare att veta vilket format man ska välja och hyfsat enkelt att betala för sig. Om man inte vet vilken bok man vill ha så hjälper återförsäljarnas sidor inte till mycket för att leda köparen rätt – det är helt enkelt inget sälj i dem.
– Eboksbutikerna på nätet måste förenklas och bli mer lättnavigerade, samtidigt som de måste locka till impulsköp.

Min Gissning är att vi under 2010 kommer passera tröskeln till den här utvecklingen. Fortfarande kommer det vara en liten men snabbtväxande nisch för bokbranschen. Men den kommer att leva. Richard Herold (Bokförlaget Atlas) menar att tystnaden från branschen handlar om farhågor för två saker:

Det kommer att publiceras fler titlar – i allt fler inkarnationer – än någonsin och förlagen kommer att vara fler, större och sammantaget tjäna mer pengar i Framtiden. Just nu pågår en maktkamp om hur de digitala intäkterna mellan författare och förlag egentligen ska fördelas. Eftersom ingen riktigt vet hur denna nya extended longtail – med en utbudschock både på längden och tvären – kommer att slå mot förlagens ekonomi, sker förhandlingarna i det fördolda.

Min utgångspunkt är precis som Boströms, att förlagen behövs och blir ännu viktigare för författarna i Framtiden. Två saker oroar därför:

1) marginalerna på digitala on-demand verk kommer med största sannolikhet att vara lägre än på de titlar förlagen lever av i dag.

2) det finns en risk att utbudschocken på marknaden – som i ”alla böcker som någonsin publicerats” – minskar försäljningen av nyhetstitlarna. Att huvudet når lägre och svansen blir längre, för att tala med Anderson.

Förlagen sitter i en rävsax. Å ena sidan vill vi förstås ha så många egna titlar (oavsett inkarnation) som möjligt att sälja, å andra sidan är vi helt beroende av att försäljningen av våra mest säljande titlar inte minskar. Att författarnas intressen ska tillgodoses är självklart, men inte hur och till vilket pris. Det är i detta ljus man ska se de pågående, ”fördolda” avtalsförhandlingarna, tror jag.

Verkligen Tänkvärt.

För alla som misströstar så är iallafall det här gemensamma samtalskvällen mellan Natur & Kultur och Atlas om perspektiv på bokbranschens framtid ett sätt ett sätt att bryta den tystnaden. 27 augusti på Karlavägen 31. Skicka ett mail till perspektiv@nok.se för att anmäla dig. Vi ses där.

(Obs! Uppdaterat inlägg)

E-boken, betalmodeller och boken som avkoppling

Johanna Ö på Bokhora skrev en bra text med rubriken all books ever written, om framtiden för e-böcker och möjligheter för författare att försörja sig på traditionella vis (inte så stora framöver). Läs kommentarsdiskussionen samt inläggen av Fredrik, Isobel, Daniel och Josefine. Själv har jag skrivit om att läsplattorna kommer till Sverige och strulet med e-boksavtal. I Johannas inlägg som startade det hela skrev hon bland annat:

Vi har pratat om det tidigare här på bokhora. Vi har haft en omröstning där endast 12% av våra läsare satte någon som helst tilltro till den digitala bokens framtid. Jag var en av de med tilltro. För hur mycket jag än älskar den fysiska boken – dofter, färger, att bläddra i ett tummat och älskat exemplar – så tror jag att den digitala boken kommer att slå igenom. Ganska snart och ganska stort…

Inom 10 år kommer all världens litteratur och musik att finnas tillgänglig för dig och mig. Den dagen blir det väldigt svårt att förtjäna sitt uppehälle på att sälja enskilda exemplar av böcker och musik.

Sant. Det kommer nog gå ännu fortare än tio år. Själv tror jag framför allt på e-bokens framtid men inte nödvändigtvis Kindle och läsplattorna som nu kommer. En annan aspekt är hur digitala och transparenta vi vill vara. Själv kommer jag snart ta semester några veckor och logga ut. Då kommer jag vara på landet i hängmattan med en trave böcker. För mig är en av bokens fördelar just att de är långsamma och kräver tid. Just det analoga inslaget hos boken är Josefine inne på när hon skriver:

Jag tänker mig att det inte har så mycket att göra med format, läsplattor och annat tekniskt huruvida den breda massan tar till sig e-boken eller ej. Detta tror jag främst är ett spörsmål för de redan frälsta. Jag tror att kärnan är att för en stor mängd människor så är en analog tillvaro starkt sammanlänkad med avkoppling. Visst, det finns vissa (inga namn nämnda) som inte kan tänka sig något bättre själabalsam än några timmars umgänge med internet, men för väldigt, väldigt många är att koppla ner = koppla av. Bort med mobilen, bort med datorn, bort med mediebrus och annat som ”stör”. Bastubad, skogspromenader, fikastunder själv eller tillsammans. Och så en god bok. Bokläsningens avkopplande egenskaper tror jag gör att en ansenlig mängd människor helst sätter den i ett analogt sammanhang. Där är den inte helt i samma liga som t.ex. musiklyssnandet, som ju alltid har krävt någon form av tekniskt hjälpmedel.

Frågan blir således, som nog redan konstaterats, större än bara böcker. Det blir en fråga om huruvida den breda massan kommer att hålla fast vid digitala informationsflöden och kanaler som något som i längden är stressande och som något man bör ”vila ifrån”, eller om den kommer att sälla sig till den (helt uppenbart redan växande) skaran som tycker att uppkoppling = avkoppling. Bara för att den sistnämnda gruppen växer nu betyder det ju inte att det kommer att vara så för alltid.

Verkligen relevant. Vi lever verkligen i en spännande tid när ingen vet vad som kommer hända framöver.

Uppsving för självhjälpsböcker i kristider

Krisen ökar försäljningen av självhjälpsböcker, det är åtminstone tesen i enDN-artikel idag. Min chef på Natur & Kultur, Lena Forssén är intervjuad om intresset för psykologiböcker. Det ökar och har sökat stadigt under hela 2000-talet. Fast artikelförfattaren menar att det hänger ihop med den ekonomiska krisen och det förefaller osannolikt tycker jag. Med tanke på hur långa processtider det är för ett manus att bli bok så har krisen knappt hunnit påverka de flesta bokprojekten som ges ut nu. Men säkert är att självhjälp säljer, och må-bra-andet säljer. I New York i den stora bokhandelskedjan Barnes & Noble var det flera långa sektioner med självhjälp eller self-improvment som det kallas. Bokhandeln hade ett trevligt fik och en stor scen där det arrangeras regelbundna framträdanden. Dock kändes en stämning en aning akademisk och torr just intill scenen. Men böcker om personlig utveckling kommer kanske att fortsätta öka och breddas. Det finns ju än så länge en oupptäckt målgrupp för böcker för männen. De köper än så länge mest deckare.

I bokbranschen intet nytt?

Lasse Winkler skriver en lång rapport i Svensk Bokhandel, från Tools of change-konferensen i New York. Winkler tar pulsen på framtiden när det gäller e-böcker, tekniklösningar och affärsmodeller för förlagen. Winklers kallar det framtiden men jag hävdar att hans rapport handlar om nutiden. Jag citerar:

Det finns i den svenska förlagsvärlden en medvetenhet om att internet på något sätt kommer att påverka framtidens bokutgivning och att e-böcker kan bli en hit, eventuellt. Alla blickar västerut mot USA. Man läser om debatten och väntar på att det till slut ska komma fram en standard, en manual för hur man ska bete sig, vad man ska göra och hur mycket man kan ta betalt och hur man ska undvika att förlora pengar.

Det här upplever jag mycket av i bokbranschen just nu. Det är som leken hela havet stormar; där en stol tas bort hela tiden. Få tycks se möjligheterna av alla nya stolar som kommer dyka upp. Men det är något som jag själv i högsta grad jobbar med. Winkler fortsätter:

I den svenska bokbranschen är den huvudsakliga aktiviteten att man avvaktar. Man är försiktigt nyfikna. Men saknar i stort sett helt förändringsagenter, de nödvändiga pådrivarna.

Visserligen avvaktar förlagen men under tiden pågår ett intensivt förändringsarbete på t.ex. Natur & Kultur. En del av förändringarna kommer snart låta höra om sig.

Eftersom jag själv ser mig som en förändringsagent är det framför allt två perspektiv jag försöker sprida såväl på förlaget som i andra sammanhang jag rör mig:

1) Tänk Beta. Man lär sig av att sätta igång saker och våga. Det går alltid att justera efterhand när man ser vad som funkar.Tids nog har man lärt sig och kan skörda frukterna av flera tidigare misslyckanden.

2) Förändring är på många sätt en fråga om pedagogik. Att göra folk bekväma med att se möjligheter och inte risker. Att experimentera är fint. Att våga är bättre än att tänka rätt från början.

Det är en spännande tid vi lever i, när gamla strukturer och sätt att tänka ska justeras och ge plats för nya perspektiv. Inte som ersättning för det gamla utan som alternativ.

Mosskin tycker till om böcker

I senaste numret av Svensk Bokhandel (papperstidningen nr 21/2008) fick jag chansen att tycka till om bokåret 2009. Frågan var:

Vilka böcker kommer vi att se för många av nästa år?

Och det här svarade jag:

Medelålders män som ger ut sin femtielfte roman om hur det är att vara medelålders. Som vanligt kommer det ut för många dåliga slentriandeckare. Skvallerromanerna som trängs i ICA-stället är sällan behövda liksom GI-böcker och oseriösa självhjälpsböcker. Överhuvudtaget ges det ut för mycket slarviga och obearbetade böcker.

Vad menar jag med det? Jo, det finns en generation svenska författare som verkar tycka att det är en självklarhet att de varje eller vart annat år (i resten av sitt liv) skriver om sitt liv som medelålders man. Det finns mig veterligen ingen annan kategori människor som är mer utförligt beskriven i litteraturen, än just dessa män.

Deckartrenden gör mig också matt. Det känns alltmer som en industri kring deckare där boken i sig är sekundär. Kan inte alla författare i detta ekorrhjul lägga lite tid på kvalité och story och stryka hälften av alla ord. Många av de här författarna bemödar sig också om att vara seriösa och bli behandlade med respekt, vilket känts patetiskt enda sedan Jan Guillou häcklat finlitteraturen.

För övrigt hoppas jag att ICA-boken och GI-boken snart är historia.

Några bra inlägg om webben och bokbranschen

Tomas Wennström samlade nyligen sin What’s next panel och pratade bland annat om webben och bokbranschen (cirka 14 minuter in i programmet). Det sades väl inget revolutionerande men det blev en del diskussion om e-papper är framtiden eller inte. Fredrik Wass (Bisonblogg) var övertygad teknikoptimist men de andra var mer osäkra och tveksamma.

En given slutsats är att böcker kommer att scannas in mycket mer än idag, särskilt kurslitteratur. Joakim Jardenberg från Mind Park påpekade att i samma stund som en bok digitialiseras så kan man börja använda innehållet på ett nytt sätt. Det öppnar för nya möjligheter för till exempel kollaborativa tjänster.

Panelen trodde inte att bokbranschen själv skulle initiera förändring utan den kommer komma utifrån och så kommer man bli lika passé som skivindustrin. De var överens om att aktiviteterna runt i kring böckerna borde kunna ske i större utsträckning på nätet, vilket det bara är att instämma i. Karin Adelsköld föreslog att man skulle kunna köpa ett roligare slut. Ett annat exempel var den mailkonversation där förlaget var inblandad och som föregick lanseringen av Stig Larssons postuma deckare.

Kul att det här diskuteras. Det är ju verkligen på gång. Själv gör jag mitt bästa för att föra in de här på perspektive på Natur & Kultur. Min upplevelse är att det finns stor förståelse för förändring men få vet hur det ska ske. Kanske kan panelen ge oss en hjälp på traven framöver.

Några äldre inlägg i samma ämne. Vassa Eggen tipsade för en tid sedan om Penguin Books projekt. Där man kan bläddra i en bok på nätet med fakta om dagens mediekonsumtionsvanor.

Ett exempel på alternativa sätt att lansera en bok är Thomas L Friedmans nya bok ”The world is flat”.

Författaren Helena Looft skriver om hur det funkar bakom kulisserna på Vulkan.

Förändringar i film- och bokbranschen

”Specialiserade filmfestivaler blir allt vanligare” skriver Hynek Pallas i en artikel idag i SvD. Som exempel på den här trenden tar han Zitas koreanska filmfestival nu i veckan, liksom Psykologer tittar på film och tidningen FLM som ordnar filmfestival lördag 4 oktober på Kulturhuset. Ur artikeln:

”Jonas Mosskin, som driver Psykologer tittar på film tror att folk i en fragmentariserad värld, ”där film finns överallt”, har ett större behov av sammanhang och att få saker förklarade för sig. – För mig handlar det om att göra det jag alltid har gjort när jag gått på bio med en kompis: sitta ner och prata om filmen efteråt. Nu gör jag det inför en publik.

Båda han och Jonas Holmberg tror att filmfestivaler och serier kommer att bli vanligare.

– Jag är förvånad att det inte finns fler, säger Jonas Mosskin. De senaste åren har ju allt fler institut, som det rumänska, börjat visa film, även om det fortfarande känns lite vilset. Men snart tror jag vi kommer att ha en kommersiell bionäring för Hollywoodfilmer, och mängder av små specialiserade filmvisningar drivna av olika intressen. Det kommer att bli mer uppdelat, men väldigt roligt.

För att lägga ut texten en smula så menar jag att när SF förvandlats till att enbart vara ett kommersiellt mähä utan ambition att vara just något annat, så öppnas gigantiska möjligheter för andra aktörer att sätta agendan för en viktig diskussion om film. Det har aldrig varit så lätt som idag att organisera alternativa koncept, festivaler, mötesplatser om film som idag. Biografernas och filmdistributionens kris kan leda till en allmän höjning av både kunnande och kvalité i samtalet om film. Det kan gå fortare än någon tror, när en bransch blir en koloss på lerfötter. Likheterna med den förestående kris och de utmaningar som den konservativa bokbranschen står inför är stora. Mer om ovisshet för bokbranschen i DN och ”Nedladdning hot mot kurslitteratur”. Läs också mina, Anna Winberg och Linda Skugges synpunkter från vårt seminarium på Bokmässan.