Etikettarkiv: Dramalabbet

Psykologer går på teater – premiär på Malmöfestivalen

Bild
 
Psykologer går på teater – premiär på Malmöfestivalen

Sedan 2010 driver psykologerna Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld samtalskonceptet Psykologer läser böcker med bas i Stockholm. Nu har det blivit dags för oss att även analysera teatern. Därför startar vi Psykologer går på teater.

På årets Malmöfestivalen blir det premiär för Psykologer går på teater. Två kvällar (18-19 augusti) visas två olika gästspel på Palladium i Malmö. Det är dels Dramalabbets föreställning ”Den störste av dom största” (18 aug) samt teatergruppen Lumors ”Hon finns inte på fotografiet” (19 aug). Det är två hyllade enaktare med intressanta teman om manliga genier och om en familj i sönderfall.

Psykologer går på teater äger rum på Palladium i Malmö, på Södergatan 15, Malmö. Föreställningarna börjar kl. 20.00. Efter pjäserna följer ett samtal mellan psykologerna Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld där de analyserar och diskuterar föreställningarna tillsammans med publiken. Fri entré.

Varmt välkomna!
 
PS: Följ gärna Psykologer går på teater på Facebook.

Dramalabbet gör samtidsrevy om 1998-2008

dramalabbettopp448.jpg

Imorgon söndag, kl. 16 är det sista chansen att se Dramalabbets jubileumsrevy. Under fem kvällar i maj har de firat att teatern funnits och spelat nyskriven dramatik i tio år. Jubileumsrevyn består av tio kortare nummer där tio dramatiker som skrivit för Dramalabbet fick varsitt år att utgå ifrån. Vad har hänt de senaste tio åren? Jag har märkbart svårt innan föreställningen att dra mig till minnes någonting annat än Göteborgskravallerna och 9/11. Men när väl 1998 börjar och jag slussas tillbaka till Lewinskyskandalen så börjar jag minnas. Och så fortsätter det. Milleniumhysterin, Astrid Lindgrens död, Ingmar Bergman, hatet mot Göran Persson inför valet 2006 och Sarkozys sluddrande ansikte på en presskonferens efter en lite för lång lunch med Putin. Däremellan kommer husbandet och Monica Lewinsky in som konferencier och blir en bro mellan de olika händelserna. De fyra skådisarna återkommer vilket gör att det skapas en länk mellan varje år. Löwenberg gör en skrämmande lik döden från ”Sjunde inseglet” och förvandlas sedan till en ännu otäckare Putin. Det är grymt bra. Det är högt och lågt, seriöst och flamsigt. Personligt och allmängiltigt på en och samma gång. Maja Salomonsson har gjort ett bra jobb att få ihop regin. Det fanns många fallgropar att gå i men istället lyfter pjäsen gång på gång. 2003 blir ett underbart nummer där några karaktärer ur Astrid Lindgrens värld super sig fulla i en förort. Eva, Ida och Annika är alla svikna tonåringar och suckar över Madicken, Emil, Pippi och Tommys snedsteg. Djärvt men kul.

SvD hade en fin recension efter premiären. DN hade också en uppskattande anmälning. Recensenten Ingegärd Waranperä talar om en särskild Dramalabbetdramatik, vilket jag instämmer i. Jag har följt Dramalabbet under snart fem år och sätt de flesta föreställningarna. Det blir hela tiden bättre och det känns angeläget att de fortsätter att knuffa fram nya talanger. Det finns få ställen där unga dramatiker, skådespelare och regissörer kan experimentera. Jubileumsrevyn skulle verkligen kunna gästspela på andra scener i stan eller ute i landet och berätta en subjektiv version av vår samtidshistoria.

Dramalabbet överträffar sig själv

dramatopp.jpg

Dramalabbet river av tre pjäser på samma kväll under sin festival för nyskriven dramatik. Det är angelägna ämnen och det finns ett driv och ett tempo som för handlingen framåt. Pjäserna känns samtida på ett autentiskt sätt. Det är inte skrivet i pannan att det är om nuet det gäller, vi i publiken känner det. Tre timmar drygt med paus emellan svischar snabbt förbi. Dramalabbets festival spelas lördag och söndag fram till den 9 december. Skynda, skynda!

Arkitektprinsessan av Martin Odh handlar om tre mitt-i-karriären arkitekter (nåväl en av dem är inredingsarkitekt). Det ena paret har skilt sig och två är systrar som för länge sedan mentalt har skiljt sig från varandra. Det är en träffsäker cynisk dialog där karaktärerna pratar bort varandra. De är alla tre för självupptagna för att se de andras ensamhet.

I Gustav Tegbys ”Oslagbara” börjar handlingen i en klaustrofobisk lägenhet där huvudpersonen sveper ett glas mjölk och berättar om sina sjuka fantasier. Ur kylskåpet dyker plötsligt James Bond, porrskådisen John Holmes och Mästerdetektiven Kalle Blomkvist upp. De är alla tre otidsenliga barndomsidoler som gör sig påminda. Pjäsen blir en absurd och tragikomiskt potpuri över vår tid. De är en pjäs om manlighet hos tre problematiska förebilder.

Leif Zern recenserar i DN. Fakta om pjäserna: Läs mer

Porslinshunden

m_ddcfc28aa8983320acb566aacd661ac8.jpg

Iris Smeds har skrivit sin tredje pjäs Porslinshunden, som hade premiär på Dramalabbet nu i veckan. Den handlar om systrarna Des och Das. Den ene försöker ta livet av sig, ständigt övervakad av den andre. Tyvärr hostade jag bort mig från premiären, då jag gick ut och hämtade andan låstes dörren bakom mig. Jag gick in bakvägen och stod en stund bakom kulisserna och hörde dialogen. Jag smög genom radiokanalen Vox studio och hamnade till slut rätt (bland publiken), men fick en ny hostattack och gick ut. Pjäsen får en positiv anmälning i SvD och mer gubbsura kommentarer i Expressen. Jag får känslan av att Nils Schwarz missförstår pjäsen på samma sätt som när Linda Skugge recenscerade Ulf Lundell. Porslinshunden spelas  till den 11 augusti.