Etikettarkiv: essä

Evolution and Wisdom of Crowds

Rob Brown som driver internetföretaget Karmatics skrev en essä i oktober som blev etta på Digg och Delicious. Även nördsajten Slashdot uppmärksammade Browns text om evolution. ”Evolution and Wisdom of Crowds” handlar om varför det är så svårt för många att acceptera evolutionsteoretiska resonemang.

”Does fundamentalist religion cause the rejection of evolution? – or is it the other way around?” frågar sig Brown. Essän handlar om att evolution genom urval är kontraintuitivt för många människor. Många avvisar evolutionsläran för att motsäger det sunda förnuftet.

Brown tar tre aktuella exempel som illustrerar kraften i ”Wisdom of Crowds”. För en utförlig beskrivning av begreppet se James Surowieckis bästsäljare ”The wisdom of crowds”. Browns nya sätt att relatera till kända internetfenomen gör essän intressant även för alla dem som känner till Wikipedia. Läs mer →

Statusstress av Alain de Botton

Alain de Botton har blivit en fixstjärna i den populärfilosofiska genrén. Med intellektuell spänst och med ett charmerande språk rullar han upp, associerar och drar paralleller mellan stort och smått, nytt och gammalt, banalt och djupt. Botton är född 1969 och har växt upp både i Schweiz och i England. Det förklarar hans brittiskt torra stil men samtidigt har man en kännedom kontinental idérvet som är lätt för en överlägsen anglosax att glömma bort.

Botton slog igenom med sin bok ”Låt Proust förändra ditt liv” från 1997. Berömmelsen fortsatte i boken ”Filosofins tröst” (2001) som blev en stor succé både som bok och tv-program. Själv är jag förtjust i ”Om konstens att resa” (2002). Det är tio essäer om varför man reser, hur man gör det både i tanken och i verkigheten. Botton varvar egna upplevelser med berättelser och referenser från historien. Det blir en slags karta över resans väsen och psykologi som är ytterst sällsynt i vanliga reseskildringar. Ett litet mästerverk som alla resenärer borde läsa. Här kommer en recension av ”Statusstress” (2004). Läs mer →

Psykologiska trauman behöver samhällets förståelse

Tor Wennerberg, psykologstudent, skriver en essä i DN. I essän tar han upp den amerikanske psykiatern Judith Herman som en av pionjärerna inom traumabehandling. Hermans och Wennerbergs tes är att det krävs ett accepterande samhälle som är villigt att erkänna de psykologiska trauma som en individ gått igenom, annars riskerar behandlingen och förståelsen utebli. Som exempel tar Wennerberg synen på kvinnors hysteri under Freuds dagar, krigsneuroser under Världskrigen och sexuella övergrepp ända fram till vår samtid. Det finns alltid en maktaspekt av vems trauma eller psykiska lidande som bejakas. Herman menar att det var först när Vietnamsoldaterna kom hem och drabbades av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) som fenomenet togs på allvar. Det kunde ske tack vare att det fanns ett samhälleligt tryck på att ta itu med detta problem. Därefter etablerades snabbt kunskap om PTSD som fenomen och behandlingsmetoder utvecklades. På 1980-talet kunde forskare och behandlare konstatera att samma psykiska processer som är igång vid krigstrauman också finns vid andra psykiska trauman, som tex. sexuella övergrepp. Hermans bok, ”Trauma and recovery” finns sammanfattad i punktform här och finns att köpa här.

Om filmaren Werner Herzog

NY Review of Books har en lång essä om filmaren och regissören Werner Herzog skriven av Ian Buruma. DN publicerade en förkortad version i söndags. Artikeln ger en bra känsla för filmaren Herzog. På många sätt är han en ensamvarg som går sina egna vägar, likt Timothy Treadwell. Herzog har intresserat sig för mötet mellan människor och naturen och på så sätt finns det också en koppling till temat i Grizzly Man. Några lösrykta citat från Burumas artikel illustrerar filmaren och personen Werner Herzog. De belyser även handlingen i Grizzly Man. Essän i NY Review of Books kostar pengar så den som är extra intresserade, skicka ett mail så får du den av mig. Läs mer →

Saxat ur tidningshögen

Efter en vecka på Öland ägnade jag en stund åt att gå igenom tidningshögen.

Peder Alton berättar om en utställning på Design Museum i London. Stjärnarkitekten Zaha Hadid från med rötter i Irak gör märkliga skapelser i betong.

SvD om hur turisterna sviker USA. Trots att valutan sjunkit mot omvärlden har besöken minskat med 17% sedan 2000. Resandet globalt har gått upp med 20%. Det är på många sätt en häpnadsväckande utveckling. Jag har länge gått och tänkt i det här banorna, men de här är tydliga siffror. 9/11 har gjort att många utländska besökare inte får visum eller förnedras i tullen. Den minskade turismen motsvarar ungefär 200 000 arbetstillfällen. USA ska nu dra igång en marknadsföringskampanj för att vända siffrorna. Jag har svårt att tro att den ska lyckas. Bättre vore att lätta lite på viseringsrestriktionerna, skrota Patriot Act och bli mer ödmjuk i utrikespolitiken.

DN skriver om Ekolådan. På fyra år gått från 20 till 2500 prenumeranter i Stockholm. Anette Dieng talar mycket om problemet att få svenska fruktodlare är ekologiska. Det hon inte talar om är alla utsläpp från de egna leveranserna från Järna runt om i Stockholm. Det skulle vara intressant att se hur mycket koldioxid varje ekolåda egentligen ger upphov till när alla ska få sin skräddarsydd hemkörning. Någon sådan uträkning har jag inte sett.

Tilda Maria Forselius skriver en essä i DN om hur hederliga brev inte alls är så sanna och uppriktiga som källor som forskare och litteraturvetare ofta tror.Mycket gör vi i våra brev. Vi ljuger, förvränger och skapar nya konstnärliga verk, men sanna är vi sällan.

Kritik av den negativa uppbyggligheten

Så heter en bok av de två danska författarna Frederik Stjernfelt & Søren Ulrik Thomsen. Boken ges ut på det lilla förlaget Ruin och kan köpas på deras kontor på Heleborgsgatan 14, för bara 120 kr. Johan Svedejedal introducerar danskarna i en essä i DN. Kort kan man säga att essän och boken som jag gärna vill läsa handlar om hur den intellektuella parnassen har omfamnat ett postmodernt synsätt utan självdistans. Den distanserade och negativa intellektuella attityden har blivit den nya sanningen. Stjernefelt & Thomsen pekar på faror och brister med en slappt negativ inställning till allt och alla.

Bin-Laden försökte värva Robert Fisk

Det blir mycket Fisk när den kommer på besök till Östersjöregionen. Alla journalister och redaktioner får plötsligt upp ögonen för en udda typ som faktiskt lever och verkar från den region han bevakar. Den 9 maj finns en längre intervju på engelska på Studio Etts hemsida. Där berättar Fisk att Osama bin-Laden drömde att Fisk kom till honom med yvigt skägg och anslöt sig till kampen mot den stora satan. Fisk berättar också om skräcken att sitta på ett Air France-plan påväg till Amerika när han nås av rapporterna om attackerna på World Trade Center. Stewarden och Fisk började genast spana in passagerarna efter misstänkta mörkhyade och skäggiga flygkapare. I det ögonblicket insåg Fisk att han var rasist.

Per Jönsson intervjuade Fisk för DN:s räkning och i dagens DN skriver Peter Löfgren en essä om Fisks bok ”Det stora kriget för mänskligheten” som nu finns översatt till svenska. Löfgren är själv bosatt i Mellanöstern vilket ökar hans trovärdighet och perspektivförmåga när det handlar om att rapportera om Mellanöstern. Läs också mintt tidigare inlägg om Fisk.

Vart tog R D Laing vägen?

Det undrar Tor Wennerberg i en essä i DN. Han skriver om psykiatrikern och författaren R D Laing som var i ropet på 1960-talet. Laing blev berömd för sina utmanande teorier om familjen som roten till många psykiska sjukdomar. Laings berömmelse klingade av och han gick ner sig i missbruk. Wennerberg tar upp en del av Laings teorier om barnets utveckling och kompletterar med Peter Fonagys arbeten. Värt att notera är att det finns ett Laingsällskap och ett onlineforum där hans teorier diskuteras.

Apartheid på Västbanken?

Den förre demokratiske presidenten Jimmy Carter har skrivit en bok med titeln Palestine Peace Not Apartheid. Där försöker Carter samla ihop vad som hänt sedan Camp David-avtalet 1978. I New York Review of Books skriver Joseph Lelyweld en mycket lång recension och kommentar till Carters bok. Det är kontroversiellt att ta orden Apartheid i sin mun. Det går nog inte att underskatta betydelsen av av att som amerikansk ex-president göra dessa jämförelser. Lelyweld är dock inte nöjd. Han tycker att Carter tonat ned likheterna med raslagarna i Sydafrika. Enligt Lelyweld finns det än fler likheter i politik och ideologi än vad Carter lyfter fram. Det brukar sällan vara fruktbart att jämställa grymheter med tex. nazisternas framfart som politiker och debattörer ofta gör. Men i fallet med Israel och Palestina sätter det fokus på den absurda bosättarpolitiken och de tvåskiktssamhälle som Israel utvecklats sig till. Lelyweld övertygade mig i sin essä att det finns en poäng med Apartheidliknelsen. Att påpeka det orimliga i den israeliska ockupationspolitiken är inte att vara antisemisk. Det är att nyktert konstatera fakta på marken. Och nej jag tycker inte det är okej att spränga sig själv i luften.

DN kultur hemtentan: 1-0

Det händer ibland att varje artikel i DN kultur är intressant. Idag var en sådan dag. Jag börjar med att läsa om Kerstins Ekmans förhållande till skogen. Efter 30 år ger hon ut en essäsamling Herrarna i skogen, essäer om skog. Jag har flera personliga minnen av Kerstin Ekman och kommer att tänka på när hon var hundvakt och drog upp vår hundvalp Naja som föll igenom en isvak.
Nästa artikel är en recension av den mytomspunne danske författaren Peter Høeg senaste bok ”Den tysta flickan”. Efter 10 års skrivkramp har Høeg skrivit en minst sagt underlig bok som jag direkt känner obehag inför.
Sedan följer ett reportage om dokumentärfilmaren PeÅ Holmqvist som följt psykologen Ayed som arbetar på Gazaremsan. Avslappningsövningar och terapi bland kvinnor på gränsen till nervssammanbrott.
Som avrundning ett osannolikt reportage om musikstilen Sizzy bounce som florerar i New Orleans. Sizzy bounce är en rosaskimrande beatstil med transvestiter och bögar som rappar om homosex i en stad i spillror efter orkanen Katrina. Artikeln fick mig att bli påmind om att Elsa flyger till stan om två veckor. Varför är inte alltid DN Kultur så här? Sällan har det funnits så liten anledning att sätta igång med en hemtenta.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur