Etikettarkiv: humor

Psykologer tittar på film visar ”Borat”

200px-borat_ver2.jpg

Säsongens sista ”Psykologer tittar på film” tar sig an Sacha Baron Cohens dråpliga film ”Borat”. Den fulla titeln är den något omständiga ”Borat – Culture learnings of America for make benefit glorious nation of Kazakstan”. Filmen handlar om en påhittad kazakstansk reporter som drar ner brallorna på sig själv och Amerika i en hejdlös komedi. Filmen har lett till hundratals stämningar och kontroverser. Borat hade tidigare dykt upp i tv-showen Ali G. Cohens alter ego Borat Sagdiyev blev så känd efter filmen att det var omöjligt att fortsätta använda sig av karaktären.

Efter filmen tänkte jag vi skulle diskutera vad är det som är roligt med Borat? Är det ens roligt? Vilka psykologiska mekanismer döljer sig bakom humor och komik? Hur kan man utsätta sig för sådan självförnedring? Vilken sorts diagnos har egentligen Cohen för att inte tala om Amerika?

220672_140_160.jpg

Till vår hjälp att analysera ”Borat” har vi Per Naroskin, leg. psykolog, psykoterapeut, författare och komiker. Naroskin har medverkat flitigt i radio, tex. i Spanarna, Studio Ett och Jonas Val. Han har också skrivit boken ”Nyttan av att tala högt med sig själv”, en samling betraktelser om vardagen.

Baren och restaurangen är som vanligt öppen innan och efter filmen. Biljetter finns att köpa i infokassan Kulturhuset vån 0 eller internet. Det är begränsat antal platser.

Filmvisningen äger rum torsdagen den 22 maj och börjar redan kl. 18.00 Klarabiografen, vån. 2 Kulturhuset.

Varmt välkommen!

LANBulle

”LanBulle är en förening som verkar för att värna om den svenska LAN-kulturen. Det gör man bland annat genom att arrangera bussresor till stora Lan under namnet LanBussen och stötta andra Lanföreningar.”

Jag visste inte att LAN-kulturen behövde värnas. LanBulle låter som rinkebysvenska för mig. Man lär sig alltid något nytt varje dag.

Psykologer tittar på film är tillbaka!

psykfilm_kulturhusweb.jpg

Så är det äntligen klart med vårens program av Psykologer tittar på film. Efter att ha huserat på Ugglan och Street är Psykfilm glad att få flytta in på Kulturhuset och den nybyggda Klarabiografen. Tredje säsongens program innehåller gamla och nya filmer om terapeuter, familjer i kris, psykiska problem, tresamhet och lite humor. Efteråt blir det som vanligt samtal mellan publiken och en inbjuden gäst. Filmvisningarna börjar kl. 19.00. Baren och restaurangen är öppen innan och efter filmen. Det är torsdagar som gäller. Biljetter säljs i Kulturhuset infokassa från och med en vecka innan varje visning.

28 februari, ”Jules och Jim” av François Truffaut (FRA, 1962). Gäst är Clarence Crafoord, läkare, psykoanalytiker och författare.

27 mars, ”En familj som andra”, av Robert Redford (USA, 1980). Gäst är Eva Rusz, leg. psykolog och kognitiv psykoterapeut.

24 april, ”Motståndaren”, Nicola Garcia (FRA, 2002). Gäst är Cecilia Hector, leg. psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker.

22 maj, ”Borat” av Sacha Baron Cohen (USA, 2006). Gäst är Per Naroskin, leg. psykolog, författare och komiker.

Läs mer

Inga myggor eller tigrar i barnbokshagen

Anna-Clara Tidholm skriver briljant från det lilla kulturreservatet kallat barnbokshagen. Tidholms betraktelse över litteraturens hierarkier är avväpnande och humoristisk. Vuxenboksarenan där fajtas män och kvinnor men i barnbokshagen har männen helt försvunnit. Texten var publicerad 16 oktober på sid. 7 i DN Kultur (tyvärr inte på nätet). Läs och njut.

Hittade också ett ilsket inlägg från Linda Skugge där hon kommenterar Anna-Clara Tidholms digra produktion. Det känns som att den invändningen lämpar sig lika bra på Skugges eget skrivande.

getfile_7639.jpeg

Björn Ranelid på höga hästar

sr.gif

Den skönlitteräre (mycket viktigt) författaren Björn Ranelid har skrivit boken
”Öppet brev till George W Bush – Paradisets nycklar hänger i helvetet”. I Godmorgon Världen sätter Ranelid rekord i att sätta sig själv på höga hästar. En författare som tar sig själv på större allvar än Jan Guillou och som dessutom saknar humor blir per definition humoristisk. Reportern frågar om inte Ranelid slår in redan öppna dörrar att kritisera Bush? ”I och för sig svarar Ranelid men det här är första gången en skönlitterär författare framför kritiken till världens mäktigaste man”.

31 minuter in i timme 2 kan man höra Ranelid lägga ut texten på ett sätt som Public Service-gänget aldrig hade kunnat svänga ihop. I Ranelids självbild är han den mest bespottade svenske författaren genom tiderna. Strindberg kan slänga sig i väggen.

Ranelid tillhör den generation medelålders författare (oftast män) som tror att allt de säger bör bli lyssnat på. De tror att deras politiska åsikter är värda att tas på allvar just för att de är författare. Jag är så trött på den inställningen. Skriv böcker och håll tyst. Men skriv då bra böcker åtminstone, men inte ens det gör Björn Ranelid.

Både Johan Norberg och Vassa Eggen kommenterar också Ranelid på radio.