Etikettarkiv: JonasMosskin

Unga läser Slas

Unga läser Slas är rubriken på ett samtal på lördag den 3 september där jag är en av gästerna. Kulturhuset har under sommaren visat en stor retrospektiv utställning: Slas. Jag minns dig nog, över Stig Claessons konstnärskap. Det är en sevärd utställning som pågår ytterligare två veckor. Vårt samtal äger rum i Klarabiografen kl. 15 och har fritt inträde. Förmodligen kommer jag bli nostalgisk över min egen läsning av Slas, som liftande tonåring, påväg mot Jugoslavien. När Claesson dog 2008 bloggade jag lite och tipsar om lite matnyttiga länkar om synen på denne särling till författare. Och här en bloggtext från 2008 om min egen romantiska relation till Slas.

Saxat ur programmet:

Vad har Stig Claesson för aktualitet hos den yngre generationen idag? Och för framtidens unga?

Som en av våra mest folkkära konstnärer och författare skildrade Stig Claesson staden och landsbygden. För en yngre generation som idag växer upp, ständigt uppkopplade mot webben och med tekniken som en självklar del i sin vardag, kan Stig Claessons författarskap te sig som en långsam om än slagfärdig röst från en svunnen tid.

Vi har samlat några av den yngre generationens skribenter, författare, konstnärer. En del av dem födda i brytpunkten mellan 1970- och 1980-talet, som läser Stig Claesson. Vissa plöjer bok efter bok eller letar förstautgåvor på antikvariat. Andra har ett par böcker de ständigt återkommer till. Vad är det som lockar med Stig Claessons författarskap idag hos denna generation?
Finns det en särskild 80-talsnostalgi (minnet av en värld före Facebook och mobiltelefoner) som denna generation hittar hos Stig Claesson? En generation som var sist med att bli förälskade utan sms och chattforum?
Medverkande är Joanna Ekström, illustratör, Erik Nises, journalist på Aftonbladet och Jonas Mosskin, psykolog initiativtagare till Psykologer läser böcker. Moderator: Daniel Suhonen, chefredaktör för Tvärdrag.

Mosskin på Twitter

Sedan årsskiftet har jag twittrat. I flera år var det ett aktivit val att välja bort den kanalen men kände plötsligt att jag var redo att pröva något nytt. Efter åtta månaders experiment kan jag säga att jag är fast. Mitt twittrande har samma grundbehov och syfte som mitt bloggande, men enkelheten, snabbheten och en mindre kravfull stämning har gjort att twittrandet har tagit över bloggandet. Twitter har desutom trängt undan mitt bloggläsande nästan totalt.

Ofta är det tidsbrist som gör att jag inte hinner blogga och då är twitter en perfekt kanal att snabbt få ur sig några tankar och diskutera med andra. De senaste åen skriver jag dessutom alltmer krönikor, artiklar och recensioner i olika sammanhang vilket gör att de tränger undan mitt bloggande. Jag förstår dig som saknar uppdateringar här på bloggen. Så gör som 256 andra personer, följ mig på twitter: @jonasmosskin så får du mera mosskin där.

Ny säsong av Psykologer läser böcker

Foto: Joel Stockman

 

Psykologer läser böcker är tillbaka med en ny säsong. Under fyra torsdagar i höst kommer publiken att analysera och diskutera romaner tillsammans med inbjudna gäster. Moderator för samtalen är Jonas Mosskin, psykologstudent och bloggare samt Jenny Jägerfeld, psykolog och författare.

Den här säsongen lämnar vi samtidens psykologiserande bakom oss och vänder blickarna mot de moderna klassiker som på olika sätt etsat sig kvar i vårt minne. Vi tar oss an en brottsanklagad tjänsteman, en skrivande flicka med nervsammanbrott, en kåt medelålders kvinna samt en tärningspelande psykoanalytiker. I centrum står de inre processerna hos karaktärer som ställer den viktiga frågan: Hur ska man egentligen leva sitt liv?

Först ut den 15 september är Franz Kafkas Processen. I den får vi följa Josef K som häktas utan att få veta vad han står anklagad av. Processen är en ångestframkallande vandring i rättsväseendets labyrinter. Situationen blir alltmer klaustrofobiskt för Josef K som blir desperat och paranoid. Processen är en existentiell roman som väcker många psykologiska frågor, utan att ge några givna svar. Gäster är advokat Claes Borgström och psykoanalytikern Agnes Mesterton.

På analyssoffan den 20 oktober hamnar också Sylvia Plath klassiska bok Glaskupan. Det är en delvis självbiografisk skildring av en begåvad ung kvinna med skrivarambitioner. Som student vinner hon ett novellpris och får praktisera på en damtidning i New York. Sommarens dålighetsliv i kombination med en begynnande depression leder fram till ett nervöst sammanbrott och självmordsförsök. Glaskupan gestaltar en ung kvinnas inre liv i ett begränsande 1950-tals USA. Gäst är författaren och psykologen Kristina Sandberg.

3 november analyserar vi Kerstin Thorvall skandalomsusade bok Det mest förbjudna. Den blev föremål för hätska diskussioner i 1970-talets Sverige och väcker än idag mycket känslor. I den självbiografiska romanen förvandlas en hämmad flickas uppväxt till en utsvävande medelålders kvinna som sätter sig själv i främsta rummet. Maken och barnen kommer i andra hand. Hon har en uppdämt aptit på livet inte minst sexuell hunger som behöver tillfredställas. En modern medelålders kvinna eller bara en otrogen och ansvarslös mamma? Bakom alla laddade omdömen skymtar dessutom en psykologisk problematik. Gäster är Alexandra Billinghurst, psykolog och psykoanalytiker samt Ola Jameson psykolog med KBT-inriktning.

1 december avslutas säsongen med Luke Rhinehearts kultbok Tärningsspelaren. Huvudpersonen, en uttråkad psykoanalytiker bestämmer sig för att göra sitt liv mer intressant. Han slår tärning om olika liv och påbörjar en genomgripande förändring av sin livssituation via okonventionella metoder såsom våldtäkter, mord och tärningspartyn. Boken har inspirerat många tonåringar att sätta krydda på sitt liv. Gäst är psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm.

Psykologer läser böcker äger rum på Kulturhusets Bibliotek Plattan, torsdagar kl. 19-20.30. Samtalen har fri entré. Psykologer läser böcker genomförs i samarbete med tidningen Modern Psykologi och Psykologförbundet.

Varmt Välkomna!

PS: Gå med i Psykologer läser böcker på Facebook. Missa inte heller premiären av Psykologer tittar på film den 27 september. Mer om det inom kort.

Sociala medier från ett psykologiskt perspektiv

Socialmedia from a psychological perspective [slideshare id=8153104&w=425&h=355&sc=no]

Jag har jobbat en del under våren med föreläsningar om sociala medier parallellt med mitt uppsatsskrivande. Här är en slideshare till allmän beskådan på engelska om hur man kan betrakta sociala medier från ett psykologiskt perspektiv. Med lite inspiration från sociologer och socialpsykologin. Det är en ganska teoretisk presentation med många praktiska frågor att besvara och reflektera över. Kom gärna med kommentarer eller synpunkter. Är du intresserad av en föreläsning eller workshop om sociala medier, tveka inte att kontakta mig.

Mitt Berlinkontor

Under våren bor och jobbar jag från Berlin. I dagarna flyttade jag in i ett mysigt arbetskollektiv i Kreuzberg. Det ligger i ett småtrendigt fabrikskontorsområde som går under namnet IMA Village. Här finns framgångsrika design-webb-community-företaget ETSY (från NY) och den som vill kan hyra sig en IKEA-inrett loft i hotellet. Det drivs drivs av en lite småsur israel (lite av ett karaktärsdrag för både israeler och berlinare om du frågar mig) men de har en schyst lobby och café. Det våningsplan som jag sitter på drivs av Martin Bauer som har en 6-meter stor laserskärare, därav namnet Lasern. Förutom Martin och jag sitter här en modellbyggsillustratör, en filmare, några designers, en guldsmed plus några andra. Här är en internationell, trevlig stämning och det blev inte sämre av att en av tjejerna bjöd på ostron och champagne första dagen jag kom hit! Här är befriande högt i takt och rymd vilket förhoppningsvis får produktiviteten att nå nya nivåer. Det kan behövas när jag ska vara vetenskaplig och skriva examensuppsats om sociala medier. Har du vägarna förbi Berlin så kom förbi.

Intervju med mig om Psykologer läser böcker

Måns Wallgren gjorde en intervju med mig i DN På Stan förra veckan med anledning av att Psykologer läser böcker börjar för säsongen. Saxat från intervjun:

Beate Grimsruds ”En dåre fri” är först ut när psykologen Jonas Mosskin startar bokcirkel på Kulturhuset.

Eftersom På stan saknar psykologisk kompetens tänker vi inte analysera Jonas Mosskins svar, men så här säger han på frågan varför han har samtalsserien ”Psykologer läser böcker”:

– För att jag inte kan låta bli.

Hm, intressant.
– Det finns väldigt mycket bra böcker och intressanta författare som skriver på ett sätt som ligger nära ett psykologiskt eller terapeutiskt sätt att tänka som jag som blivande psykolog blir väldigt nyfiken på.

Vad kommer ni fram till då?
– Att det finns ett väldigt intresse och behov av att samtala om kultur, där upplevelsen blir större, roligare och rikare om man får diskutera den.

Första bok ut i vårens serie är Beate Grimsruds ”En dåre fri” om hennes schizofreni. Beate Grimsrud kommer själv att närvara.

– Det är en väldigt stark bok och be­finner sig i det här gränslandet mellan fiktion och självbiografi. Den var så bra, en fantastisk skildring av en bitvis psykotisk person, så om det är sant eller inte spelar inte så stor roll, säger Jonas Mosskin.

Alla är lika välkomna, vare sig man har läst boken eller inte.

Uppenbarligen är det fler än jag som inte kan låta bli. Igår var det 115 personer på som lyssnade på Beate Grimsrud och Jenny Jägerfeld när vi analyserade hennes bok. Nästa samtal är torsdag 31 mars, då möter Jenny Jägerfeld författaren Johanna Thydell och analyserar hennes senaste bok ”Ursäkta att man vill bli lite älskad”.

Vådan av att twittra

Så blev det 2011 och jag bestämde mig för att ge mig i kast med Twitter. Att twittra håller på att bli alltmer utbrett även om man egentligen kanske borde säga mikroblogga. Bortsett från några sommarveckor 2008 då jag prövade den nordiska motsvarigheten Jaiku så blev det inte så mycket mikrobloggande för mig. Jag har länge haft ett ljummet intresse för sms-långa konversationer då de tenderar att inte bli så angelägna. Men samtidigt har jag saknat att skriva saker som inte är tillräckligt långa eller pretentiösa nog för att bli ett blogginlägg. De kortare samtalen har därför letat sig till Facebook med den begränsningen att jag då missar twittret som försiggår bortom mina bekanta på Facebook.

Två saker har fått mig att tänka om. En viktig faktor är bristen på tid som hänger ihop med en ny fas i livet, vilket ändå gör att jag inte skriver så ofta på bloggen. Men en kanske viktigare anledning är att jag har en ambition att följa och beskriva utvecklingen på sociala medier utifrån ett psykologiskt perspektiv. Det känns därför i längden omöjligt att stå vid sidan av. Till en början blir det kanske en del upprepningar mellan Facebook och bloggen men jag hoppas kunna hitta en särskilt twitterstil som skiljer sig kvalitativt från de andra sociala kanalerna. Så för den som vill följa mig på Twitter finns jag att hitta på @jonasmosskin.

Den ofrivilliga bloggpausen

Så blev det december och drivor av inlämningsuppgifter och jobbgrejer skulle plötsligt göras. Så blev det jul, och nyår och jag reste till Berlin. Så blev jag sjuk och så hade det plötsligt gått en månad sedan jag skrev något på bloggen. Detta måste jag försöka ändra på. Massor av oskrivna tankar, debattartiklar och filosofiska funderingar har under tiden förflutit. Dessutom har jag flera spännande projekt och åtaganden som jag hoppas kunna berätta mera om. Bara jag blir frisk och får lite styrsel på saker och ting.

Imorgon sitter jag återigen i telefonslussen på Radiopsykologen. Kanske var det någon som lyssnade på Radiopsykologens julspecial i mellandagarna? Jag svarade i telefonen, men kanske mer intressant var nog panelsamtalet om julen. Förutom radiopsykologen Malin Edlund diskuterade Bosse Löthen, författare och radiojournalist och Teresa Tönisberg, psykolog och komiker. Det var ett personligt samtal om lyssnarnas frågor där de även berättade om egna kluvna känslor kring julen. För den som inte hunnit komma ikapp det nya året kanske en lyssning på julprogrammet kan vara till hjälp?

Jag är en av årets 100 inspiratörer!

Jag fick ett mail för ett par dagar sedan som började:

”Du har blivit utsedd till en av årets 100 inspiratörer av tidningen Leva. Det hoppas vi att du vill vara med och fira på den stora LevaGalan som vi håller på Clarion Hotel Stockholm lördag den 13 november. Se bifogade inbjudan!”

Kul att bli uppmärksammad som inspiratör. Det hade jag inte förväntat mig. Jag misstänker att Psykologer tittar på film och Psykologer läser böcker ligger bakom detta. Eftersom analyserandet är beroende av er som kommer och deltar vill jag därför tacka alla er trogna besökare genom åren. Utan er hade det inte blivit mycket.

PS: Den som vill gå på LevaGalan och lyssna på diversé föreläsningar, anmäler sig här.

SÄPO:s meningslösa statusuppdatering

Idag (fredag 8 oktober) var jag med i Uggla i P4 ( från cirka 40 minuter in i programmet till minut 51) och diskuterade hur man ska förstå och förhålla sig till SÄPO:s nya uppgradering av terrorhotet från en 2:a till en 4:a. Tesen som redaktionen på programmet drev är att det kanske är så att SÄPO har börjat statusuppdatera och berättar meningslösheter i likheter med att ”nu har jag just ätit en glass”. Kanske handlar till synes banala statusppdateringar om ett försök från människor om att fånga dagen. Ett annat sätt att förstå varför vi skriver om vardagliga och meningslösa saker på Facebook är att det är ett sätt att skapa mening i våra liv. Att skriva är att forma en historia om sig själv och det hjälper oss att skapa en känsla av sammanhang och identitet. Kanske är det just det som SÄPO också behöver göra, att skapa en mening i den egna verksamheten. Att tala om att man finns. Personligen tror jag att terrorvarningen fyller en funktion av att markera för terrorgrupper att vi faktiskt håller koll på er.

kommentarer och statusuppdateringar på Facebook har annars karaktären av skvaller och fikaprat. Det är ett sätt att bekräfta varandra och skapa en socialiseringsprocess. Ett kliande av varandras ryggar som gör att vi alla bekräftar varandra och skapar en känsla av att vi hör ihop och skiljer ut oss mot ”dom andra”.

I allmänhet kan man ju säga att dunkel och oklar information bidrar till att skapa osäkerhet och föreställningar hos människor. Den som på ett skickligt sätt kan skapa förvirring, osäkerhet och rädsla har på så sätt lyckats påvisa sin makt och inflytande över människor. Vanligtvis är det ju terroristerna själva som använder sig av den strategin men i vissa fall är det nog så att myndigheter, politiska partier och säkerhetstjänster också jobbar på detta sättet. Om man läser SÄPO:s egen förklaring så handlar det om att man vill varna allmänheten på ett tidigt stadium i förebyggande syfte. Det skulle kunna tolkas som att man också vill hålla ryggen fri ifall det faktiskt skulle inträffa något attentat. SÄPO skyndar sig att säga A men inte B för att det vore pinsamt om man inte säger något alls, när det är för sent. Rent generellt brukar ju olika regelsystem börja leva sitt eget liv. De flesta frågar sig sällan om nyttan med rutiner och arbetssätt, man bara utför dem. Så tjänstemännen på SÄPO har nu en terrorgradering och då är det lika bra att använda sig av den. Annars kanske anslagen sjunker tills nästa budget.