Etikettarkiv: media

Mediapsykologen breder ut sig – intervju i SvD om psykologrollen i förändring

FullSizeRender

Idagsidan i SvD fyller 4o år och i samband med detta har man haft en serie artiklar om psykologins ställning och om psykologer. Jag var en av de intervjuade psykologerna. Min upplevelse är att psykologerna på kort tid tilldelats en inflytelserik plats av media men att få psykologer tänker på detta eller reflekterar över det ansvar det innebär. Det är givetsvis ett växelspel mellan oss mediala psykologer och media. Min känsla är att det funnits en föreställning om vad en psykolog är och kan tala om i media. Den föreställningen har förskjutits och förändrats Idag är psykologer experter på människor och mänskligt beteende och kan tillfrågas om alltifrån skvaller till budgetstup och hur man skall hantera svärfar på julen. Det är idag så många psykologer som syns och hörs i media att det inte går att hålla reda på alla. Psykologyrkets tilltagande status har samtidigt inte alltid följts av samma inflytande och makt inom sjukvård, folkhälsoarbete, socialpolitik, skolan eller arbetslivet eller för den delen av särskilt märkvärdiga löner. Det finns en diskrepans mellan en föreställning om av status upplyfta psykologer och det ansvar, makt och förtroendet som psykologer har att leda samhällsviktiga institutioner. Min gissning är att medialiseringen av psykologyrket på sikt leder till mer reell makt och inflytande i samhället. Förhoppningsvis kan det leda till ett mänskligare samhälle. Läs mer →

Varför skvaller är skadligt på arbetsplatser?

För en tid sedan medverkade jag i Epstein i P1 tillsammans med psykologen Jenny Jägerfeld. Då talade vi om skvaller med anledning av att påven kritiserat skvallret inom sin egen rörelse. Frågor som kom upp var hur skvaller påverkar anställda och arbetsplatser samt om det är nödvändigt eller något som bara förstör våra psyken och relationer. Min inställning till skvaller har både ett medarbetar- och ledningsperspektiv. För ledningen är det centralt att uppmuntra dialog och samarbete mellan kollegor. Men dialog och högt i takt är inte samma sak som skitsnack och skvaller. Om inte chefer och ledare tar sitt ansvar och föregår med gott exempel eller ser till att ta i tu med skitsnack sänder det ut signaler till medarbetarna att det är okej. Att det är beteende som accepteras och kanske till och med sanktioneras av ledningen. Det är förödande för samarbetsklimatet på sikt och det urholkar chefen eller ledarens auktoritet. De som riskerar att fara mest illa är medarbetare som hamnar i kläm. För en bra arbetsmiljö är det därför med omsorg om medarbetarna som chefer måste agera. Att skapa klarhet och tydlighet såväl om mål och relationer för organisationen, gruppen och individen är helt nödvändigt. Då kan snacket på jobbet bli en tillgång för alla. Här kan du lyssna på hela klippet (cirka 6 minuter långt).

Läs mer →

Psykologiska perspektiv på städning

Idag är jag intervjuad i Sydsvenskan om psykologiska perspektiv på städning. Jag föreslår städkontrakt som ett sätt att komma vidare till exempel.

För vissa innebär lite stökighet avslappning och frihet. För andra är oreda och kaos förknippat med ångest. När många ska samsas är det nödvändigt att göra ett städkontrakt, råder psykologen Jonas Mosskin.

– Ett kollektiv går under om man inte kan hantera städning och diskning, hur ett gemensamt kök eller badrum ska skötas.

Vad avgör om man trivs bäst med stök eller ordning?

– Det finns ju inga biologiska städgener, utan det handlar oftast om vad man är van vid, om uppväxten. Och vad man lägger för värde i det rena och fräscha kontra det stökiga.

– För en del är rent och snyggt lika med ofritt, otillåtande. För andra är det först när det är rent som man kan ta itu med annat, då är sinnet fritt, säger Jonas Mosskin, psykolog på S:t Lukas psykoterapimottagning i Stockholm.

Städning är ett av de ämnen som vi tillåter oss att gräla om, fast irritationen ibland handlar om något annat i ett parförhållande eller kollektiv. På samma sätt som man klagar över chefen, vädret eller trafiken, menar Mosskin.

Och städning fungerar ofta ångestdämpande.

– Många mår bra av struktur och rutiner, att städa är ett sätt att få ordning och kontroll. Man ser också en snabb förbättring och blir nöjd med sitt arbete. I psykologiska termer talar man om beteendeaktivering; att sätta igång och göra något är ofta en väg ur nedstämdhet och depression.

Mosskin.se fyller fem år!

Idag fyller Mosskin.se fem år! Det känns både avlägset och nära på samma gång. Den gången var jag en otålig och brådmogen psykologstudent som var trött på det inbundna psykologiska samtalet som så sällan relaterade till samhället och allmänheten. Idag är jag färdig med studierna, jobbar som psykolog och lever familjeliv. Nuförtiden skriver jag lika ofta artiklar och krönikor i andra mer etablerade forum. Trots det är bloggen den som ligger mig närmast om hjärtat. Bloggen har under hela tiden varit en självklar kanal för mig att föra ett psykologiskt samtal. För mig är nätet och sociala medier ofta början på en dialog och en diskussion om psykologiska frågor, som jag därefter tar med mig till vänner, kollegor och arbetskamrater.

Sedan ett drygt åt har min aktivitet på många sätt förflyttats från bloggen till Twitter. Idag har jag samla känsla som jag hade när jag startade bloggen att jag var med och skapade ett samtal om psykologi. Då var det bloggen som var nybyggarland, men idag är det på många sätt Twitter som håller på att etablera ett samtal om psykologi där psykologer håller på att ta plats.

Det har under dessa fem år varit tydligt att media blivit alltmer intresserade och nyfikna på psykologer och psykologi. Jag får förfrågningar varje vecka om att uttala mig om alla möjiga frågor utifrån ett psykologiskt perspektiv. I den mån jag kan och har lust ställer jag upp, men jag försöker även hänvisa till andra kollegor som kanske är bättre lämpade på att svara. Min känsla är att samspelet mellan medier och psykologer håller på att bli tätare och mer initierat. I det ligger ett ansvar att förvalta och företräda en yrkeskår. Därför handlar min roll idag lika ofta om att förklara och berätta hur psykologer tänker och resonerar. Om Mosskin.se finns kvar under nästkommande fem år, tror jag att det kommer bli än mer diskussion om hur psykologiska frågor och psykologer i allmänhet samspelar på internet och i sociala medier. Ett yvigt samtal likt en dans med många olika stilar. Jag hoppas kunna vara med och påverka inriktningen på det utrymme som psykologer får i det offentliga samtalet. För min och andra psykologkollegors skull.

PS: Läs även mitt första inlägg på bloggen från 2007 där jag berättar om varför jag bloggar. Det är fortfarande sant.

SF Bio tar över Klarabiografen på Kulturhuset- uppsamling av alla kommentarer

Det blev ett stort mediapådrag med anledning av vår debattartikel i DN Kultur i tisdags där 20 filmare/filmorganisationer om att SF Bio tar över driften av Klarabiografen på Kulturhuset. Expressens filmkritiker Jonas Holmberg, skrev samma dag en bra kommentar med rubriken Monopol på Sergels Torg. I samma tidning skrev deras ledarskribent Malin Siwe en raljerande artikel som mest visade på hennes egen okunnighet i kultur och filmfrågor. Kulturhusets eget pressmeddelande om ”Nystart för Klarabiografen” kan läsas här i sin helhet.

På Twitter gick diskussionen varm mellan mig, filmaren Svante Tidholm, Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt och S-debattören Helle Klein. Kolla in hastaggen #Klarabiografen för en uppsamling av alla twitterkommentarer.

Samma dag medverkade jag i en debatt i P4 Radio Stockholm med Kulturhuschefen Eric Sjöström. Man kan lugnt säga att han fick sina fiskar varma.

Flera av oss som skrev under uppropet däribland Suzanne Osten, Unga Klara, Mia Engberg och Camilla Ahlgren på Dramatikerförbundet intervjuades i SVT Kulturnyheterna om Klarabiografen. Programledaren frågade dessutom ut Eric Sjöström i samma inslag.

På tisdagen hade även DN Kultur en kritisk artikel på nyhetsplats av reportern Fredrik Söderling. SvD nöjde sig med en kort notis i samma ärende, där jag intervjuades. P1:s Kulturnytt noterade också vårt filmupprop.

Allt sedan tisdagens uppståndelse har det trillat in kommentarer i frågan. I onsdags skrev filmskribenten Jeanette Gentele i SvD: SF på Klarabiografen en skandal. Dagen efter skrev DN Kulturs filmchef Helena Lindblad en kommentar, där hon sågar Kulturhusets agerande med fotknölarna: ”Bullshit om Kulturhusets biograf”.

Filmtidningen FLM, tittade lite närmare på SF Bio:s kvalitétsfilmsatsning som de kallar för Smultronstället. Föga förvånande visade det sig vara främst anglosaxiska smultron med kända filmstjärnor i huvudrollen.

I torsdags skrev även Stockholms Fria Tidning en artikel om Klarabiografen. De granskar hyreavtalet och rapporterar att SF Bio betalar 420 000kr/år för kontraktet att driva Klarabiografen på Kulturhuset. Kontraktet löper på tre år. Gunno Sandahl chef på Folkets Hus och Parker säger att de ska låta jurister titta på hyresavtalet, vilket även Västerpartiets Annmari Engel tänker göra.

Gunno Sandahl har på sin blogg kommenterat Klarabiografen. Han kallar det för en kulturpolitisk kollaps
och Kulturhusets förfall. Stockholmsvänstern har kommenterat Klarabiografen flera gånger bland annat här i ett pressmeddelande. Socialdemokraterna med gruppledaren Anna-Greta Leijon, gick i torsdags ut med ett pressmeddelande, där de kräver att man inte Kommersialiserar Kulturhuset.

Anna Serner, vd på Svenska Filminstitutet, kommenterar Klarabiografen på sin blogg. En smula kryptiskt och ljum kritik, utan särskilt mycket tyngd bakom orden vilket skapat en liten diskussion i kommentarsfältet. Se även Jens Lanestrands blogg, verksamhetsledare på Biografcentralen (som skrev under vår debattartikel), men som också granskat hanteringen av Klarabiografen sedan en tid tillbaka.

Debatten om Klarabiografen, kulturpolitik och Kulturhuset lär fortsätta.

Diskuterade politikern Anders Borg i Nordegren i P1

Torsdag 24 november medverkade jag i radioprogrammet Nordegren i P1 och analyserade varför älskar alla Anders Borg? Anders Borg hyllades återigen, denna gång toppade han Financial Times lista över Europas bästa finansministrar. Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten, den borgerliga debattören Elise Claesson och blivande psykologen Jonas Mosskin diskuterar kulten kring Anders Borg.

Jag kom väl fram till att Borg med sin hästsvans och stil uppfattas som en outsider i det ekonomisktpolitiska etablissemanget i jämförelse med många andra företrädare. Som t.ex. Bosse Ringholm, Thomas Östros och andra. Han utstrålar också ofta trygghet, lugn och stabilitet något som vi ofta efterfrågar av ledare. Han har också ett levande kroppspråk, visar känslor och verkar mänsklig vilket kontrasterar mot t.ex. Fredrik Reinfeldt. Dessutom har Borg kört samma linje i åtta år och fölt en linje, drivit den och kommunicerat den. Jag tror många upplever att det är trovärdigt och ärligt och inte oppurtunt.

Mediapsykologer på Alumniträff

Som jag berättat tidigare kommer jag den 28 april till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om hur det är att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler. Samtalet börjar kl. 19 med förmingel och macka. Jag tror det blir ett bra samtal, då båda Anna och Malin är intressanta personer med mycket kloka tankar.

Om du har lust att komma och lyssna på oss samt träffa andra psykologer bör du anmäla dig till Bo Heffler bhr(at)psychology.su.se senast den 18 april. Ange om du vill beställa en smörgås och/eller öl till självkostnadspris.

Kanske ses vi där?

Föreläsningar om sociala medier och mediapsykologer

Under våren kommer jag föreläsa i lite olika sammanhang i Linköping, Stockholm och Uppsala. Det blir mest om psykologi och sociala medier, men också lite om hur man blir mediapsykolog, eller kanske snarare om hur man kan kommunicera med media som psykolog.

27 april, kl. 15-17, kommer jag att prata för studenter och andra intresserade på IKT-studion på Linköpings Universitet. IKT-studion är ett initiativ från universitetet för att stimulera studenter till att använda modern informationsteknologi på olika sätt. Jag kommer att försöka ge en övergripande bild av hur man kan betrakta internet och sociala medier från ett psykologiskt perspektiv. Med inspiration från sociologi och socialpsykologi kommer jag tala om hur den moderna människans identitet påverkas av en konstant dialog på sociala nätverk. Jag kommer även ta upp exempel på hur det konkret påverkar människor i en professionell yrkesroll. Föreläsningen kommer att streamas.

28 april, (kl. 18.30-20) kommer jag till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler.

Den 20-22 maj är det Nordic Psychology Student 2011, en konferens i Uppsala. Ett 100-tal psykologstudenter från Norden + Baltikum kommer att träffas och diskutera. Årets tema som är Psykologer och Internet. Eftersom det både är något jag är intresserad av och skriver min examensuppsats om, så var det kul att bli inbjuden som föreläsare till ett sådant forum. En längre beskrivning om vad jag ska prata om finns här.

Vindsvåningen som blev en viral snackis

Vid de här laget har de flesta uttalat en åsikt om den legendariska artikeln: ”Vindsvåning har blivit ett sätt att leva” i DN Bostad. Diskussionen har för länge sedan ironiserats och svällt över alla breddar. Att det dessutom dyker upp en Hitler-i-bunkern-remix från ett DN-redaktionsmöte som anspelar på artikeln och som setts av 19 000 på Youtube, är en logisk konsekvens av webbsnacket. Kanske kan man se den typen av Hitlerremix som det ultimata beviset på att något blivit ett webbsnackisfenomen.

Rasmus Fleischer på Copyriot går noga igenom förloppet kring artikeln och den våg av reaktioner som följde i sociala medier och analyserar varför en vindsvåning kunde orsaka så mycket rabalder. Förutom de teser Fleischer tar upp är min egen teori att många människor läst lite för klämkäcka reportage i många år och störts sig på vindsvåningsfenomenet. När en extra magstark artikel dyker upp med en avsändare som har mer upplevd trovärdighet än de flesta andra inredningsmagasinen, var måttet rågat. Det startade en flod av reaktioner som jag tror i grunden handlar om inkomstskillnader, segregation, livstil, miljöpolitik och en massa viktiga politiska frågor. Vindsvåningen blir en symbol på samma sätt som Mona Sahlins märkesväska eller för den delen hennes Tobleroneaffär. Så innan ni lägger den här historien bakom er, titta på det här klippet:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=dgMawFD-ilE&fs=1&hl=sv_SE]

Radiopsykologen: Om mediernas roll vid psykologisk rådgivning

Under det senaste året har jag till och från jobbat i telefonslussen på P1:s Radiopsykologen. Det är ett fascinerande att jobba med direktsänd radio och möta människor som ringer in och försöka göra en snabb bedömning om det är något att skicka vidare till producenten och radiopsykologen Malin Edlund.

På tisdag 25 maj bjuder Radiopsykologen in till debatt och spelar in sitt program på Södertörns Högskola, utanför caféet. Men den här gången är det en debatt med rubriken: ”Vem tar ansvar när sändningen är slut?”

Då diskuterar Malin Edlund tillsammans med två andra psykologer som ger råd i media, Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz och psykologen Margareta Berggren. Några minns kanske Berggren som hjälpte tonåringar på 80-talet i radio. Hon var även med och analyserade film för ett tag sedan på Psykologer tittar på film.

Programledare är Anna Ivemark. Lyssnarna är välkomna att delta i diskussionen. Diskussionen spelas in och sänds i P1 torsdag 27 maj kl 11.03 och kl. 20.03 samt 28/5 kl. 23.30.