Etikettarkiv: psykfilm

Höstens program för Psykologer tittar på film

200px-grizzly_man_poster.jpg

Så har äntligen höstens program för Psykologer tittar på film tagit form. Filmvisningarna är på Street på onsdagar och börjar 19.30 med efterföljande diskussion.

12 september visar jag ”Grizzly Man” (USA, 2005) av Werner Herzog. Det är en dokumentär om Timothy Treadwell som älskade björnar mer än människor. En kärlek som blev ödesdiger. Gäst är psykiatern David Eberhard som jobbar som överläkare på St Görans Sjukhus psykiatriska akutmottagning. Han har skrivit en uppmärksammad bok, ”I trygghetsnarkomanernas land”.

3 Oktober blir det ”Att vara och ha” (FRA, 2002). Filmen är en dokumentär som handlar om en liten byskola på landet i Frankrike. I centrum står den engagerade läraren George Lopez. Gäst då är Bo Heffler lärare på psykologlinjen i Stockholm och leg. psykolog.

31 oktober visar jag ”Ett rum i våra hjärtan” (ITA, 2001) av Nanni Moretti. Den handlar om psykoanalytikern Giovanni och hans familj. En dag drabbas familjen av en tragisk händelse som även får efterverkningar för Giovannis klientarbete. Gäst då är psykoanalytikern, Christer Sjödin.

Välkomna!

PS: Det kan bli ytterligare en filmkväll i november. Återkommer när jag vet mer.

Mer information om filmerna, regissörerna och gästerna kommer inom kort.

Psykfilm fortsätter på Street i höst

Psykfilm fortsätter på Street under hösten. Filmvisning blir det på onsdagar med början 5 september och 3 oktober. Förhoppningsvis blir det ytterligare två kvällar under hösten men datum är ännu inte klart.

Jag håller som bäst på att göra research på filmer och spännande gäster. Några filmer som ligger nära är Werner Herzogs dokumentär om ”Grizzly Man” (2005). Nanni Morettis varmsorgliga ”Ett rum i våra hjärtan” (2001) och Erik Skjoldbjærgs deppfilm ”Prozac Nation” (2001). Jag letar fortfarande efter en bra gladfilm. ”När Harry mötte Sally” (1989) föreslog någon, men jag vill gärna ha fler tips.

Hynek tipsade om och Dusan Makajev och hans filmer ”WR: Mysteries of the Organism” (1971) och ”Sweet Movie” (1974). Bägge på tema sex och politik. Än är det inte för sent att påverka den enväldiga juryn. Om en månad ses vi.

Filmterapi; kan det vara något?

Jag roade mig att googla på psykfilm och kom över en gammal artikel i Illustrerad Vetenskap nr 4/2002. Den handlar om filmterapi, eller cinematherapy som det kallas i den anglosaxiska världen. Klaus Wilhelms artikel är på många sätt härligt ovetenskapligt. Sista stycket är komik på högsta nivå:

Kanske kommer psykologer snart även att bli aktiva medspelare i filmerna genom att skapa en rad digitala filmfigurer, så kallade avatarer, som i framtoning och psyke- är skräddarsydda för bestämda terapeutiska ändamål. Tekniken finns sedan länge och används, så kanske är det bara en tidsfråga, innan psykologerna på allvar går in vid filmen.

Men artikeln tar upp en intressant amerikansk psykolog som heter Gary Solomon. Solomon var själv på glid i tillvaron som barn och tonåring. Han växte upp med tv och film som ett sätt att förstå människor, samhället och existensen. Sen kammade Solomon till sig, och har som praktiserande terapeut använd sig av film i sitt klientarbete. Han har skrivit tre böcker på temat film och terapi: ”Reel Therapy -How movies inspire you to overcome life´s problems”och ”The motion picture prescription” samt ”Cinema Parenting”. Den sistnämda är en guide till filmer och tv-serier som är lämpliga för barn ooch ungdomar i olika åldrar att se och diskutera med föräldern. På amazon kan man läsa ett utdrag ur en boken ”Reel Therapy”. Det är en fingerad intervju med Solomon där han beskriver bakgrunden till sina böcker och filmterapi.

I grunden verkar Solomons filmterapi rätt enkel. Han väljer ut filmer som är relevant för klienten. Denne får sedan i hemläxa att titta på filmen tills nästa terapisession. Då talar man om filmen och de känslor den växt. Det gäller att aktivera känslor hos klienten som man sedan kan börja bearbeta i terapin. Läs mer →

Undviker psykologin kulturella förklaringar?

Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?

”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer →

Journalister gör så gott de kan…

Det är inte lätt att få alla rätt för journalister. DN på stan har en liten notis om Psykfilm i deras filmkalendarium. Tyvärr går det inte att länka direkt till notisen. DN skriver att jag är gäst (jag är ju arrangör) men glömde att nämna att den verkliga gästen är Johan Cullberg. Hur grandiost narcissistisk jag än är så måste jag nog erkänna att Cullberg drar mer folk än jag. I senaste Psykologtidningen (nr 7) benämner man evenemanget ”Psykologi och film” i kalendariet på sid. 26. Det är ju i och för sig sant att det är psykologi och film men varför inte kalla evenemanget för dess rätta namn, särskilt när arrangören har två rubriker att välja på, ”Psykfilm” och ”Psykologer tittar på film”? Psykologtidningen är inte heller digitala. De lägger efter ett par månader upp gamla nummer som pdf:er, det är allt.

Narcissist och välanpassade cp

franksson_339×284.jpg

Kom till Street imorgon torsdag 26 april. Då är det Psykfilm som visar ”Min vänstra fot” om lätt neurotiske cp-skadade Christy Brown. Efter filmen blir det samtal med Jonas Franksson, ett välanpassat cp som inte dreglar, enligt honom själv. Här kan du läsa två längre intervjuer med Jonas i Gefle Dagblad och SvD. Läs också om marschen för tillgänglighet som kommer att arrangeras för femte året i rad 2 juni i Stockholm.

Psykologer tittar på film; på Street

flyerpaweb.jpg

Nästa Psykologer tittar på film blir på Street i Hornstull. 26 april visar jag Min vänstra fot (ENG, 1989). Filmen handlar om cp-skadade Christy Browns liv. Han växer upp i ett fattigt arbetarhem i 30-talets Dublin. Med sin vänstra fot tar han sig fram och blir konstnär och författare. Gäst då blir Jonas Franksson. Jonas var programledare för det uppmärksammade TV-programmet CP-magasinet.

23 maj visar jag Pianisten, (FRA, 2001) som bygger på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman. Pianolärarinnan Erika Kohut, är en hämmad kvinna i 40 års åldern som bor med sin mor. Erika har ett komplicerat förhållande till sin sexualitet, något som blir akut när hon blir uppvaktad av en yngre man på konservatoriet. Gäst då är författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Läs mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna av Cullberg är kanske ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Filmerna börjar 19.30 men baren och restaurangen är öppen från 17-01.

Vi ses!

Johan Cullberg kommer till Psykologer tittar på film

cullberg_close_ute.jpg

Den 24 maj visar jag Pianisten (FRA, 2001) på Psykologer tittar på film. Street i Hornstull är lokalen som gäller. Gäst och bollplank på visningen blir författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna kanske är ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Psykologer tittar på film

Stort tack till alla som kom igår. Särskilt tack till Teresa Lindberg som kunde svara på alla frågor efteråt. A beautiful mind är en film som väcker många frågor. Att kunskapen om orsakerna till schizofreni fortfarande är undermåliga kom fram under samtalet efteråt. 35000-40 000 svenskar lider av schizofreni vilket visar ett behov på mera kunskap.

Nästa Psykologer tittar på film, blir torsdagen den 22 mars.