Etikettarkiv: psykfilm

Psykologer tittar på film visar Marie-Jo och hennes två älskare

Torsdag 18 februari kl 19, är det ny filmvisning på Kulturhuset. Då visas Marie-Jo och hennes två älskare. Det är en klassisk fransk triangelhistoria av Marseilleskildraren Robert Guédiguian där Marie-Jo är passionerat förälskad i sin man Daniel och i sin älskare Marco. Hennes otrohet leder till mycket smärta och besvikelse. En ohållbar situation som kräver en lösning. Kvällens gäst är Lotta Landerholm, psykolog, psykoterapeut och författare.

Biljetterna kostar 60 kr och köper du som vanligt i infokassan på Kulturhuset, på telefon 508 315 08 eller på nätet:

PS: Redan nu kan du köpa biljetter till visningen av ”No country for old men” av bröderna Cohen, den 9 mars. Då gästas Psykologer tittar på film av journalisten och fd. proffsboxaren och Åsa Sandell samt psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm. Missa inte det!

Som en pascha

Jonas Holmberg skriver i Expressen om manlighet och sex med anledning av Svante Tidholms dokumentär om Tysklands största bordell i Som en Pascha som hade premiär nu på Göteborgs Filmfestival. Jag såg filmen strax innan jul på Rio i den första offentliga visningen. Holmberg jämför filmen med Pål Hollender som för tio år sedan gjorde konstfilmen Buy Bye Beauty när han åkte till Baltikum och köpte sex av prostituerade. Holmberg skriver:

Om Pål Hollenders antropologiska strategi kan kategoriseras som en sällsynt aggressiv variant av Malinowskis deltagande observation, kan Svante Tidholms ses som typisk för den samtida etnologin: fältstudier kombineras med djupintervuer och en självreflexiv ansats. Men frågan är om inte en rent iakttagande cinema verité-metod skulle passat bäst i det här fallet. Det räcker långt att bara titta på torskarna på taket.

Jag tycker det är lite orättvist att misstänkliggöra Tidholms motiv. Holmberg ifrågasätter tillvägagångssättet och att filmaren inte lyckas få något vettigt ur männen som köper sex. Men har man som Tidholm, besökt bordellen ett dussintals gånger under flera års tid och inte fått mer material misstänker jag att det beror på att männen inte ställer upp och att de faktiskt inte har så mycket vettigt att säga annat än att det är kåta och vill ha sex. Tragiskt måhända men förmodligen nära verkligheten. Kanske får vi acceptera att vi i dagens samhälle har en massa människor som köper sig närhet eftersom de inte fått lära sig eller klarar av att hantera nära relationer. På det sättet är det lika synd om männen som köper och kvinnorna som säljer sex. De flesta verkar sakna relationskompetens. Kanske är det föräldrarnas fel eller vårt kapitalistiska samhällssystem?

Själv tycker jag Tidholm var modig som vågade sätta luppen på männen och göra det med sig själv som verktyg. jag skulle aldrig palla att traska runt i bordellindustrin.

PS: Som en pascha lär visas i vår på SVT. Håll utkik.

Psykologer tittar på film på Göteborgs Filmfestival

Psykologer tittar på film gör ett gästspel på Göteborgs Filmfestival i helgen. Söndagen den 7 februari visas The Temptation of St Tony som är avslutningsfilm och med i huvudtävlingen på festivalen. Det är en finsk/estnisk/svensk produktion gjord av Veiko Ounpuu. Filmen visas på anrika biograf Draken kl. 12.30 på Järntorget och den efterföljande diskussionen är i festivaltältet alldeles intill och börjar kl. 15.00.

Filmen utspelar sig i ett ödsligt postkommunistiskt land där mellanchefen Tony driver runt. Pappans död tycks utlösa någon typ av kris. I en Tarkovskijliknande miljö besöker Tony chefer, präster, klubbar på jakt efter något. En inre frid eller kanske en relation. En symboliskt laddad film med många bottnar.

Till vår hjälpa att analysera filmen kommer Ingela Thylefors, psykolog, psykoterapeut och författare. Varmt välkomna!

Länk till filmens hemsida.

Blue Velvet inleder ny säsong av Psykologer tittar på film

Psykologer tittar på film är tillbaka med en ny säsong med mycket amerikanskt och lite franskt.

Torsdagen den 21 januari visas Blue Velvet (USA, 1986) av David Lynch.. En skruvad thriller där en avklippt kroppsdel i en bedräglig idyll blir början på en detektivhistoria som snart förgrenar sig åt olika håll. Osunda kärleksberoenden, masochism, psykos och en allmänt obehaglig stämning är alla ingredienser i denna filmklassiker. Gäst är psykiatern, psykoanalytikern och författaren Björn Wrangsjö.

Biljetter köper du som vanligt på nätet ,på telefon 08-508 315 08 eller i Kulturhusets infokassa vån 0.

Övriga filmer som visas på Kulturhuset under våren är:

18 februari, Marie-Jo och hennes två älskare (FRA, 2002) av Robert Guédiguian. En klassisk fransk kärlekshistoria och triangeldrama.

11 mars, No country for old men (USA, 2007), av bröderna Cohen. Män, våld och amerikanska södern.

22 april, The Bridge (USA, 2006) av Eric Steel. Dokumentär över självmordsbron Golden Gate.

Psykologer tittar på film visar I huvudet på John Malkovich

Så var det dags för säsongens sista Psykologer tittar film. Den 8 december, kl 19 visas I huvudet på John Malkovich (1999). En marionettdockspelare hittar en hemlig ingång till skådespelaren John Malkovich medvetande. Snart säljs resor in i Malkovich hjärna som visar sig gå att manipulera och styra. Men det blir inte som nördparet Craig (John Cusack) och Lotte (Cameron Diaz) tänkt sig. Spike Jonze är regissör och Charlie Kaufmann har gjort manus. Gäst är läkaren och psykoterapeuten Poul Perris. Han är rektor på Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi.

Biljetterna kan köpas i infokassan på Kulturhuset eller på nätet.

Välkomna!

Psykfilm på Facebook.

Psykfilm gör gästspel på Skövdes Filmfestival

Imorgon torsdag 12 november kl 18.30 gör Psykologer tittar på film ett gästspel på Skövdes Filmfestival (i samarbete med Göteborgs Filmfestival) och biograf Odeon. Då visas Lars von Triers omdebatterade film Antichrist och så följer en efterföljande samtal och analys tillsammans med publiken. Han (Willem Dafoe) och Hon (Charlotte Gainsbourg), båda namnlösa, beger sig efter sonens tragiska död till Eden, en enslig stuga i skogen. Han är terapeuten. Hon är patienten. Förnuftet arbetar mot känslan. Men hans försök att hjälpa sin hustru går överstyr. I detta skräckpsykologiska kammarspel, med undertoner både av Psycho och The Shining, blir kvinnan ond. Varför skulle annars den välkända symbolen för kvinna ersätta det avslutande t:et i titeln? von Triers hänvisning till den bibliska liknelsen blir uppenbar. Det är gränsöverskridande, drömskt, irrationellt, våldsamt – och med ett vidunderligt vackert foto, signerat Anthony Dod Mantle.

Efter filmen följer en diskussion som jag leder tillsammans med publiken och Mikael Mide, pyskolog i öppenpsykiatrin. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om min första upplevelse av filmen, där jag drabbades av äckel och fysisk smärta.

Om Apan och vår tids rädsla för män

Förra fredagen var jag på premiären av Jesper Ganslandts nya film Apan. Filmen har sannerligen en obehaglig stämning från första scenen till den sista. Det är en klaustrofobisk känsla att befinna sig i en bil med en vrickad Olle Sarri (spelar fantastiskt bra) och där en närsynt kamera gör att man sällan får något perspektiv överhuvudtaget. Sarri gestaltar vårt psykes förmåga till bortträngning (som psykoanalytikerna tjatat om i över 100 år) och det irrationella beteende som en person i djup kris och chock ofta visar upp.

Jonas Holmerg skriver tankeväckande på FLM-bloggen om en annan aspekt av filmen, nämligen vår tids rädsla för män:

Ett vanligt sätt att skapa spännande scener bygger på asymmetrisk information: vi som publik vet något som rollfiguren inte vet. Att någon är på väg i korridoren, att den snälla taxichaffisen faktiskt är en utklädd lönnmördare eller att den viktiga mikrofilmen ligger gömd i bläckpennan som ingen bryr sig om.

Men ibland är det ännu läskigare att inte veta någonting alls. Som i bröderna Dardennes Sonen, där Olivier Gourmets snickare smyger bakom buskar och spionerar på en kille i yngre tonåren. Eftersom Gourmet, bröderna Dardennes ständigt lika lysande huvudrollsinnehavare, ser ut som den typiske illdådaren – lite som Anders Eklund och Joseph Fritzls okända kusin – säger fördomsprofilen att det är något mycket lurt med hans beteende. Planerar han att klubba ner och stänga in honom någonstans? Eller något ännu värre?

I Apan har Falkenbergskildraren Jesper Ganslandt inte bara hämtat det ryckigt realistiska formspråket från de belgiska bröderna – filmen inleds med samma läskiga förvirring som Sonen. Olle Sarris körskolelärare irrar runt i Stockholm och till en början fattar vi ingenting. Han är otrevlig, försenad, skäller ut en elev och åker plötsligt till tennisbanan istället för att jobba.

Samtidigt som han spelar alldeles för aggressivt för att hålla bollarna innanför baslinjen sneglar han mot tonårskillen på banan bredvid. Och i duschrummet kan han inte slita blicken från hans muskulösa rygg.

Det är något skrämmande med en man som blänger på en tonårskille, även om vi inte vet varför han gör det. Eller kanske just för att vi inte vet. En irrationell man som sneglar, mer behövs inte för att skapa enorma obehagskänslor. Den anonyme mannen är vår tids bergatroll.

Holmberg har rätt. Det anonyma manliga våldet är väldigt hotande, även för oss män. Tänk bara på fotbollsklackarnas testosterongrabbar och Medborgarplatsen kl. 3 på natten så förstår ni vad jag menar. Mannens aggressivitet är ett angeläget ämne och det borde jag såklart ha ett symposium om någon gång på Psykologer tittar på film. I väntan på det kan jag bara rekommendera alla att se Apan på bio, för maximal klaustrofobisk känsla.

Läs även Maaret Koskinens träffsäkra recension i DN.

Psykologer tittar på film visar Stranded

Psykologer tittar på film visar den 10 nov, Stranded: I’ve come from a plane that crushed in the mountains (URU, 2007) Det är en dokumentär av Gonzalo Arijon och handlar om flight 571 som störtade i Anderna 1972. Ett tjugotal personer överlevde kraschen varav de flesta var lagkamrater i ett rugbylag. När maten tog slut och sökandet efter dem misslyckats tvingades de göra det oundvikliga: Äta sina medpassagerare. Historien har tidigare filmatiserats av Hollywood men i Arijons speciella film intervjuas de överlevande i lugn och ro om flygkatastrofen och den mirakulösa räddningen.

Till vår hjälp att analysera filmen kommer Dan Stiwne, psykolog och existentiell psykoterapeut. Stiwne är docent och verksam på Linköpings Universitet och har bland annat varit redaktör för antologin ”Bara detta liv” som handlar om existentiella perspektiv på psykoterapi.

Filmvisningen börjar kl 19 i Klarabiografen på Kulturhuset. Biljetterna kan köpas redan nu i infokassan på Kulturhuset eller på nätet.

Varmt välkomna!

Intervju med mig i SvD

”Jonas väljer samtal före shopping” är rubriken i SvD som intervjuat mig på Idagsidan. Artikeln är en del av serien piller eller prat som SvD haft under de senaste veckorna. I artikeln kommer jag ut som shoppingskeptiker bland annat:

Jonas Mosskin är väl medveten om att psykologisk behandling kostar mycket. Även för studenterna, som själva måste gå i 50 timmars terapi som en del av utbildningen, är det en stor summa pengar som bara delvis subventioneras (i alla fall i Stockholm).

– Men det finns också ett problem med vår förväntan på vad vård får kosta idag. Vi är vana att betala 140 kronor på vårdcentralen, men kanske 1500 kronor för ett par märkesjeans.

Jonas Mosskin menar att man någon gång i sitt liv kan behöva stanna upp och tänka efter om det kan vara värt att betala mycket för något som hjälper på 20 års sikt.

– Ställ det i förhållande till vad du förhoppningsvis får ut av en terapi, en långsam förändring till det bättre. Även om terapi är kostsamt tycker jag det är prisvärt på lång sikt.

Det finns något märkligt i att allt ska vara gratis, enkelt och färdigpackat. Många människor har en märklig inställning till terapi. Det är dyrt att betala 800 kr/h för samtal men inget konstigt att betala 500 kr/h för en hantverkare. Eller betala tusentals kronor för prylar och kläder. Jag tycker det behövs en attitydförändring i samhället till terapi och psykologer.

Sökes: psykolog/psykoterapeut som vill prata om Antichrist i Skövde

AntichristStill

Den 12 november kommer Psykologer tittar på film göra en avstickare till Skövdes Filmfestival. Vi kommer att analysera Lars von Triers Antichrist. Istället för att buda ner en psykolog eller psykoterapeut från storstan tänkte jag utnyttja de lokala förmågorna i Skaraborg. Har du tips på någon bra psykolog eller psykoterapeut som kan kommentera och diskutera filmen tillsammans med mig och publiken, hör gärna av dig till mig.