Etikettarkiv: reflektion

Nyfiken på coaching som går på djupet?

Ofta får jag frågor om coaching och vad det är. Marknaden för coaching är spretig och bitvis oseriös och det kan vara svårt att få syn på det som bedriver coaching på ett långsiktigt och seriöst sätt. Organisationspsykologerna har under lång tid bedrivit coaching, som går på djupet. Det är ett kraftfullt och potent verktyg för förändring av individer i en roll i en organisation. Jag har tagit fram ett tydligt informationsblad om hur jag ser på coaching och mina professionella utgångspunkter. I centrum för coaching som går på djupet är reflektion där jag som coach tillsammans med klienten tar sig an personliga utmaningar i den roll man har och aktivt ger mina reflektioner i den processen. Det är inte alltid fler mål vi behöver i dagens utveckling, utan mer reflektion kring de mål och processer som redan finns. Här kan du ladda ner mitt informationsblad om coaching. Är du nyfiken och vill veta mer tveka inte att ta kontakt med mig på jonas(at)mosskin.se eller 073-6505103. Läs mer →

Hållbart ledarskap: Från Do Gooder till Good Doer

Organisationspsykologerna bjuder in till Mosskinar den 14 nov med Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Sedan 2000 har Svante Axelsson med stort driv och passion lett Naturskyddsföreningens arbete. Axelsson är inspirerad av Desmond Tutus försoningstanke. En ledare med ett stort förändringsuppdrag i ryggen, måste för att inte bli isolerad och maktlös avstå från att klippa av banden till dem man vill påverka: ”De andra”. Det finns en stor spänning i uppdraget att förändra samhället i mer hållbar riktning och att nå fram till aktörer med andra perspektiv. För att verkligen få genomslag för förändringar mot ett mer hållbarhet samhälle måste vi kanske även förstå och älska frackingindustrin, Nordkalk och Shell? Möt Svante Axelsson i ett personligt och reflekterande möte om personliga erfarenheter och drivkrafter och hur de har betydelse för honom idag som ledare för en stor organisation.

Moderator: Jonas Mosskin, leg. psykolog, organisationskonsult Reflektör: Johan Grant, fil dr i psykologi, VD för Organisationspsykologerna.

Plats: Organisationspsykologerna, Sveavägen 17, (Hötorgsskraporna)
Tid: Fredag 14 November, kl. 14-16.30

Anmälan:info@organisationspsykologerna.se (begränsat antal platser, anmälan är bindande. Första tio anmälda får ett signerat exemplar av Svantes Axelssons nya bok ”Vår tid är nu: tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen”)

Pris: 900 kr + moms, inklusive fika.

Varmt Välkomna!

Mosskinar – kända frågor, nya vinklar

Jag tror på samtal och reflektion som en förändrande kraft för ledare och organisationer. På Mosskinar samtalar jag med en spännande gäst som öppnar för en nyfiken, utforskande dialog från en oväntad vinkel. Du som deltagare får möjlighet att tillsammans med andra spännande personer reflektera och delta i ett engagerat samtal. Som moderator i gränslandet mellan psykologi, kultur, hållbarhet och ledarskap ser jag möjligheter att utforska komplexa utmaningar för organisationer och ledare. Läs mer →

Konsultationen – en pjäs om handledning i psykoterapi

2010 spelade Unga Klara en pjäs av psykoanalytikern Ann-Sofie Bárány i regi av Suzanne Osten som hette Konsultationen. Det är en 30 minuters kortpjäs som handlar om en ung psykoanalytikerkollega som söker upp en äldre och mycket erfaren kollega för att få handledning och konsultation med ett knepigt ärende. Det är en 6-årig flicka som psykoanalytikern träffat och som får okontrollerbara vredesutbrott i terapin.

Pjäsen filmades förra året vid två tillfällen på Van der Nootska palatset och visade förra helgen på SVT och kan ses på SVT Play. Efer pjäsen var vi ett antal psykologer, psykoterapueter, lärare och ”vanliga personer” som bjudits in att kommentera pjäsen. Detta samtal har korsklippts mellan de två olika paneler som reflekterade efter pjäsen. Jag var inbjuden och deltog. Den ummärksamme noterar att jag hinner säga tre repliker innan jag sedan försvinner och min stol är tom. Det beror på att jag vid inspelningen (som var försenad) var jag tvungen att rusa till en taxi för att hinna med ett flyg till Berlin.

Hur som helst. Pjäsen stora poäng är att den ger en god illustration av hur en ung och bitvis väldigt omogen psykoterapeut kommer över sin förtvivlan och hjälplöshet av ett kortare handledningstillfälle. Han går från att skuldbelägga flickan och slå i från sig henne, till att faktiskt förstå hur han ska gå vidare för att möta flickan på riktigt. Jag stör mig lite på att terapeuten är så väldigt oreflekterad initialt men det får man kanske köpa. TV-versionen förmår inte att gripa tag i mig lika mycket som den gången jag såg pjäsen live. Men dialogen och temat är ändå hjärtskärande och borde engagera tv-tittaren.

Samtalet mellan oss inbjudna gäster är bitvis ganska oförklarligt i tv-versionen och blir mer en illustration över hur svårt det är att prata om konstnärliga upplevelser och tro att man ska komma fram till något gemensamt. Konsultationen spelade i skolor och i olika sammanhang inför en mindre publik som fick diskutera pjäsen efteråt. På så sätt är förfaringssättet vid tv-versionen i linje med hur pjäsen spelades.

För alla som är intresserade av psykoterapi, handledningssituationen och relationen mellan handledare och terapeut rekommenderar jag verkligen att se pjäsen.

PS: Här är en gammal recension i SvD av teaterkritikern Lars Ring.

Kitsch, hjortar och tolkningar

09-0095 Lena Nordlunds radioprogram i Vetandets Värld (11/5) speglade på ett bra sätt stämningen och inramningen på Psykologer tittar på film. En reflektion jag fick är att en av poängerna med det levande samtalet är att det böljar fram och tillbaka. Scenen i filmen The Queen där Drottning Elizabeth möter en ståtlig kronhjort väckte mycket diskussion efter visningen. Jag tror vi kom upp i åtta olika tolkningar tillsammans med publiken. Och det finns många fler. Det är spännande att en scen som jag själv avfärdade som kitschig smörja väcker så många tankar. Det många tolkningarna visar på kraften och associationsrikedomen som finns om många människor kommer samman och delar en upplevelse. Trots att jag själv tror på värdet i mötet och samtalet glömmer jag själv bort det. Det säger något om kraften i det elitistiska kultursystem som de flesta av oss ingår i där vi orienterar oss mot monolitiska sanningar och personligheter.