Jag har fått ett nytt uppdrag. Under 2011 kommer jag ingå i en bedömargrupp som jobbar på uppdrag av Högskoleverket. Vi ska utvärdera psykologprogrammet och ämnet psykologi på universitet och högskolor. Det är mestadels meriterade professorer och lektorer och sedan är vi några studentrepresentanter bl.a. @EmmelieC från Göteborg som var med och anordnade PS 10. Imorgon är första träffen. Under våren kommer vi träffas fyra gånger och diskutera vilka kriterier som vi bör fokusera på när vi granskar kvalitén på utbildningarna, senare under året. Själv brinner jag för att hitta sätt att utvärdera i vilken grad utbildningarna ger studenterna en professionell bas på att stå på. Det är lätt att utvärdera teoretiska mål och då kan man tendera att glömma bort att psykologrollen kräver mycket praktisk kunskap. Kom gärna med synpunkter som du tycker är viktiga och som jag kan framföra i gruppen.
Etikettarkiv: universitet
Högskoleverket underkänner psykoterapiutbildningar
SVT rapporterade i onsdags att Högskoleverket (HSV) har följt upp sin granskning av psykoterpaiutbildningarna i Sverige. Förra året fick 4 av 18 utbildningar godkänt. Av de 14 utbildningsinstitut som fick tid på sig att rätta till sina brister får 7 godkänt, resten underkänns. Av pressmeddelandet från HSV framgår inte vad det här får för konsekvenser. Är det kört nu för alla de som blev underkända pånytt?
I princip är det de små, fristående utbildningarna som inte klarar målen och universiteten och ett antal andra som lever upp till kraven. Det är svårt att inte se granskningen som ett sätt att tvinga psykoterpaiutbildningarna till universiteten. Problemet med den strategin är att man inte har tillfört några resurser eller gjort något proaktivt för att stimulera en positiv utveckling där privata institut och universitet kan samarbeta. Istället för morot, använder HSV bara piska. Den här strategin riskerar att utarma Sverige på psykoterapikunnande istället för tvärtom. Visst är det positivt att ställa krav men det finns en byråkratisk stelbenthet över hela förfarandet. Det märkliga är att staten och HSV sedan tidernas begynnelse har negligerat psykoterapiområdet. Ända sedan 1960-talet har det tvingat aktörer att starta egna institut och utbildningsmiljöer. Nu drar man undan mattan utan att föra tillbaka det här arvet till universiteten. Det är en märklig utveckling även om jag i grunden tycker det är bra att förbättra och utveckla psykoterapiutbildningarna. Vad tycker ni andra? Tore skriver på Psykologiaktuellt också om det här. Här nedan är listan på de 14 som granskats igen och en länk till bedömningen av varje utbildning.
Psykoterapeututbildningar som inte uppfyller kraven
Beteendeterapeutiska föreningen , Göteborgs psykoterapeutiska institut, Linnéstadens psykoterapeutiska institut, Otterhällans institut, Psykoterapisällskapet i Stockholm AB, Svenska psykoanalytiska föreningen samt Svenska psykoanalytiska sällskapet.
Psykoterapeututbildningar som uppfyller kraven
Umeå universitet , Uppsala universitet , Center för kognitiv psykoterapi och utbildning , Linköpings universitet, Stockholms akademi för psykoterapeututbildning,
Svenska institutet för kognitiv psykoterapeututbildning samt Ersta-Sköndals högskola.
Öppna föreläsningar på Stockholm Brain Institute
Fick ett mail av Åsa Hedberg på KI och Stockholm Brain Institute, där hon tipsade om deras öppna föreläsningar under hösten. På tisdag 7 oktober pratar Arne Öhman, professor i psykologi under rubriken ”Vetenskapens tredje steg – Hjärnan och människans psyke”. Föreläsningen har en ambitiös utgångspunkt. Jag citerar:
Den smått grandiosa tesen som drivs i denna föreläsning är att vi är på väg mot (eller redan befinner oss i början av) en tredje vetenskaplig revolution, den som gäller förståelsen av människans psyke. Det gäller en tvärvetenskaplig satsning med psykologi och neurovetenskap som viktiga förankringspunkter. I föreläsningen beskrivs linjer som leder fram mot denna omvälvning, och några exempel ges på fynd som illustrerar ny och fascinerande kunskap om människan och hennes medvetande.
Den 6 november talar Martin Ingvar under en betydligt mindre anspråksfull rubrik: ”En liten föreläsning om dyslexi”.
Bägge föreläsningarna börjar kl. 18, på KI, Solna, Nanna Svartz Auditorium, Fri entré.
Om Iréne Matthis
Iréne Matthis är psykoanalytiker, professor och författare till ett flertal böcker. Hon är också en välkänd feministisk debattör bland annat från Grupp 8.
Under 1960-70-talen arbetade Matthis som psykiater vid Långbro mentalsjukhus. Marianne Ahrnes film ”Långt borta och nära”, som handlar om en mutistisk man, spelades bl.a. in på hennes avdelning. Samtidigt kom filmens dramatiska kärlekshistoria att utspelas i verkligheten. Om detta skrev Iréne Matthis boken ”Orden som fängslar oss” (1980).
Hon har arbetat i en internationell kontext under många decennier och bland annat introducerat och översatt franska psykoanalytiska tänkare såsom Joyce McDougall, André Green och Jacques Lacan. Hon har publicerat ett flertal böcker, bland andra ”Det omedvetnas arkeologi” ( 1992), ”På Freuds divan” (1994) samt ”Dialogues on Sexuality, Gender and Psychoanalysis” (2004).
Matthis är professor i psykoanalys och docent i klinisk neurovetenskap vid Umeå Universitet. I hennes avhandling ”Den tänkande kroppen” – studier i det hysteriska symptomet (1997) kombinerade Matthis neurovetenskapliga och psykoanalytiska perspektiv på de så kallade “nya” sjukdomarna, med utgångspunkt i en analys av Freuds ”Studier i hysteri” (1895). Hon forskar för närvarande kring sambanden mellan kropp och själ. Till exempel interaktionen mellan neurofysiologi, kognition och mentala processer. Hon ingår i redaktionen för den internationella och interdisciplinära tidskriften Neuro–Psychoanalysis.
kurs i parterapi för psykologer
Stockholms Universitet startar från och med i höst en utbildning i parterapi för psykologer. Det känns befriande att institutionen tar sig friheten att bredda repertoaren en smula. Anmälningstiden gick ut i måndag men kursen börjar först den 11 september så det finns kanske chans att prata sig till en plats för den som har lust. Kursen är öppen för psykologstudenter på de avslutande terminerna samt för verksamma psykologer. Kursen består av tre delkurser som tar upp psykoanalytiskt orienterad parpsykoterapi, systemisk familjeterapi samt kognitiv beteendeterapi för par och familjer. Den som vill kombinera KBT-terapi för par och familjer med en vecka på Kanarieöarna kan också gå den är kursen.
Liknande kurser i parterapi finns även då och då på Uppsala och Linköpings Universitet som också dragit igång ett forsknignsprojekt om parterapi över internet.Om man vill delta i projektet kan man registrera sig här.
Betygsinflation och en kommande devalvering?
Skenande gymnasiebetyg är ett problem sedan lång tid och något som få velat tala om.
Christina Wikström, doktorand i vid Umeå Universitet visade i sin avhandling från 2005 att betygen i den svenska gymnasieskolan hade ökat mellan år 1997 till 2002. Problemetberor dels på den nya gymnasiefeformen från 1994 men det har också att göra med friskolornas expansion och dne ökade konkurrensen mellan skolr. Wikström visade också att mindre skolor ger högre betyg i genomsnitt än stora skolor. Jag har en sett en siffra att på fem år ökadebetygen från 12 till 14 i genomsnit, men nu hittar jag ingen referens.
Det har till och med blivit ett internationellt problem då alltför många svenskar med 20.0 sökt sig till läkarprogrammet i Danmark. För många svenskar får högsta betyg och konkurrerar ut danska studenter. Regeringarna i Danmark och Sverige kom överens om att ändra sina antagningsregler på grund av det här.
Jonas Waldenström skriver på Ekonomistas att en lösning på betygsinflationen kan vara devalvering. En institution valde att ändra relationen mellan intagna som kommer in på betyg och göskoleprov från 50/50 till 30/70. Det gjorde att 25 färre studenter underkändes på grundkursen. Det här verkar vara ett smidigt sätt att komma åt problemet.
Ett annat något omständigare sätt är att införa inträdesprov i större utsträckning till gymnasiet och högskolan. Det förespråkar tex. Ralf Marek, pensionerad lärare i GP.
Kanske får vi i framtiden gymnasier som satsar på att deras elever ska göra bra ifrån sig på högskoleprovet.
Wikipedia på universiteten
Att akademierna är traditionella och ganska konservativa är ju ingen nyhet precis men att förbjuda studenterna att använda och citera wikipedia är bara korkat. DN skriver idag om högskolan i Gävle där studenterna skriver egna wikipediainlägg som en del av examinationen. Samtidigt är många spektiska till Wikipedia överhuvudtaget. Jag citerar:
På flera universitet får studenterna inte citera Wikipedia. Lärarna menar att studenterna som använt Wikipedia på gymnasiet bör sluta med det när de kommer till högskolan. Eftersom Wikipedia inte kontrolleras av experter anses det av en del inte som tillförlitligt.
En invändning som är lika bra argument mot Nationalencyklopedin. Alla uppslagsverk och kunskap är filtrerad och är ett urval. Det kan inga experter i världen förhindra. Den äldre synen på kunskap kommer till uttryck hos Johan Vamstad, universitetslektor på samhällsvetenskapliga institutionen på Mittuniversitetet:
Wikipedia ska lika lite användas som källa i akademiska uppsatser som något annat uppslagsverk, säger Johan Vamstad. Mina studenter får lära sig att uppslagsverk inte är acceptabla källor ens på en B-uppsats.
Det är inte länge sedan internet uppfattades som en suspekt källa. De flesta har ändrat inställning idag.