månadsarkiv: maj 2007

Human Resource Management minskar anställdas välbefinnande

images-5.jpeg

Neil Conway från King´s College har gjort en studie med om hur Human Resource Management (HRM) påverkar anställda och chefer. I studien deltog 21 000 anställda på 2000 arbetsplatser i England. Både chefer och anställda tillfrågades. Studien heter, ”Human Resource Management and Employee Well-Being in British Workplaces: Results from the 2004 British Workplace Employment Relations Survey”. Conway menar att HRM-program i teorin ska bidra till de anställdas välbefinnande såväl som förbättra företagets lönsamhet. Conways studie visade om något en negativ korrelation. De enda som upplevda HRM-programmen som positiva var mellancheferna. För dem bidrog HRM till att de bättre klarade av internutbildning och ledarskap. Tillfälligt anställda mådde bättre ju mindre de kände till HRM-programmen!

Rapporten presenterades med mycket förbehåll. Vi har egentligen inte bevisat något menade Conway. Men faktum är att den här rapporten sätter fingret på arbetslivets många paradoxer och problem. Företagen förändrar i hopp om att åstadkomma förbättringar. Förbättringar som de anställda kanske inte ens efterfrågar. De anställda säger att de vill ha det på ett sätt, men menar egentligen något annat. Human Resource Management är kanske en obsolet föreetelse. eller åtminstone dagens versioner. Det är dags för HRM 2.0.

Rapport från en psykologkongress

Under tre dagar samlades över tusen forskare från Europa och lite till och pratade arbetsliv och organisationspsykologi. Temat för årets Europeiska kongress var ”sustainable work” Kvantitet före kvalitet var ordet när 433 föredrag svischade förbi på 95 sessioner. Att göra en kongress så fragmentarisk känns märkligt. Få får koll på lite . Jag deltog på två seminarier i fredags. Varje forskare fick en kvart på sig att presentera sitt material. De flesta presentationerna prioriterade statistiska data som gjorde varken från eller till. Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället. 

Alla talar om Göran igen

Göran Persson ska börja jobba på pr-byrån JKL. DN, statsvetarna och Greider upprörs. Finns det andra perspektiv på händelsen? Stig-Björn Ljunggren menar att vilket jobb Göran än skulle välja skulle han få kritik. Det ligger mycket i det. Vassa Eggen konstaterar att bilden av pr-byråer och lobbyism är att det är djävulens verksamhet. Lobbyisterna behöver skaffa sig en ny image. Sannerligen. Carl Bildts kommentar är träffande. ”Det är väl bra att grabben får ett jobb, så att han inte känner sig vilse i världen”.

Arbetarklassens sista hjältar; Peter Birro

arbetarklassenshjaltar.jpg

När konstnären Harald (Börje Ahlstedt) ska ta livet av sig i sin ateljé kommer sonen Benny (Mikael Persbrandt) och knackar på. Ahlstedt tvingas knyta upp hängknuten och öppna dörren. Sonen gratulerar honom på sjuttioårs dagen den 21 april. Han överräcker en flaska. Fadern upplyser honom att det är den 12 april som han fyller år. Ojdå, hur fan kunde jag glömma bort det, frågar sig sonen. Och förresten fyllde jag sjuttio förra året fortsätter fadern.
Så börjar Peter Birros enaktare ”Arbetarklassens sista hjältar”. Den gick på SVT som tv-teater i veckan. Regin är signerad Stig Larsson och grymt bra. Repris 17 maj. Läs mer →

Arbetarklassens sista hjältar; Susanna Alakoski

9100110337.jpg

Lagom till 1 maj dök jag ner i arbetarklassen under helgen. Hemskt men bra. Författaren Susanna Alakoski fick Augustpriset för ”Svinalängorna”. Den handlar om   Leenas uppväxt i skarven mellan 60- och 70-tal i arbetarstadsdelen Fridhem i Ystad. Hennes pappa super. Hennes mamma super för att pappa super. Bästisen Riitas pappa super. Bästisen Åses mamma super. Alla super. Perioder går, men spriten består. Ett ändlöst tillstånd av supande och misshandel. Leena håller ut tack vare skolan. Ingen granne anmäler dom. Socialen skickar efter den femtielfte urspårningen, till slut en hemsamarit. Leena och hennes syskon lider sig igenom ett helvete. Karl Marx hade fel. Det är inte religionen som är ett opium för folket, det är alkoholen.

Robert Fisk kommer till Stockholm 9 maj

81ebeb93-a4e3-4314-ac16-0c813f364102.jpg

Robert Fisk är en legendarisk journalist som kommer till Kulturhuset och Internationell författarscen på onsdag 9 maj. Fisk samtalar med Göran Rosenberg om sin senaste bok ”The great war for civilization”. Fisk har bott och verkat i Mellanöstern med Beirut och Libanon som bas sedan inbördekriget bröt ut 1975. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är han fortfarande vid liv och bor i Beirut. Därifrån har han skaffat sig en unik blickpunkt på världen. Här en artikel från förra sommarens Libanonkrig. Fisk är korrespondent för The Independent som har en utförlig samling med artiklar av honom. Det finns en inofficiell hemsida med fler artiklar av Fisk.

omslag-pitynation.jpg

Jag har läst Fisks tegelsten ”Pity the nation”. Det är en 700-hundrasidig betraktelse över inbördeskriget i Libanon 1975-1990. Den är bitvis snårig om man inte känner till fakta på marken. Men Fisks bok är samtidigt en överväldigande redogörelse för alla möjliga heliga och oheliga allianser under krigsåren. Alla grupper har haft fingrarna i syltburken. Alla har krigat med alla mot alla. Libanon går igen och för att förstå hur Hezbollah uppstod och varför vissa älskar eller hatar Syrien eller varför USA och EU är så misstrodda bland libaneser är ”Pity the nation” en ovärderlig bok.

Vad en obskyr artikel kan leda till

temp3.gif

1964 skriver den 23-årige studenten Régis Debray en artikel om gerillor på landsbygden och i städer. Che Guevara är på besök i Alger och spelar schack i skuggan  på den kubanska ambassaden. Han bläddrar förstrött i Sartres skötebarn ”Les Temps Modernes” och får syn på Debrays essä. Han skickar en översättning till Fidel Castro som bjuder in honom till Havanna. Där blir han upptagen i Ches närmaste krets och följer med honom när han drar åstad till Bolivia för att starta nytt gerillakrig. Det går som bekant åt helvete och han hamnar i fängelse i 4 år. Efter en tur till Chile och tiden med Allende återvänder Debray till Frankrike och blir rådgivare till president Mitterands mellan 1981-1992. Läs om Régis Debrays osannolika öde i The Independent. Från utmärkta bloggen 3quarksdaily som alla borde läsa.

 

Daniel N Stern föreläser i Stockholm 24 maj

Den berömde psykologen Daniel N Stern kommer till Psykologen på Stockholm Universitet den 24 maj. Daniel N. Stern är professor i psykologi vid universitetet i Genéve samt bitr. professor i psykiatri vid Cornell-universitets medicinska avdelning i New York. Stern betraktas som den store banbrytaren inom modern spädbarnsforskning och har som kanske ingen annan bidragit till att fördjupa våra kunskaper om den tidiga relationen mellan mor och spädbarn.

Av Stern finns flera böcker på svenska. ”Spädbarnets interpersonella värld” (1991), ”Ett litet barns dagbok” (1991), ”Moderskapskonstellationen” (1996)”, ”En mor blir till” (1999), ”Ögonblickets psykologi” (2005) med förord av min lärare Pia Risholm Mothander. Jag tror att föredraget börjar klockan 18.00.

P1-ismen slår tillbaka mot psykologer

sr.gif

Författaren Cilla Naumann skriver en radiokrönika i DN och ställer sig till dem som kritisersat radioledningens omläggning av P1. Det finns tydligen än mer att ösa ur P1-ismens källa. Nauman irriterar sig på programmet ”Jonas val”. Det är för lättsamt, för trendigt och för livstilsinriktad. Men Naumann menar också att psykologerna blivit för många i radio och att de uttalar sig om ditt och datt. Det var till och med två i panelen i ”Jonas val”. Nauman skriver:

Släpp ut psykologerna, låt dem återvända till de vårdinrättningar där de behövs och hör hemma och ge tillbaka mikrofonerna till programmakare och journalister.

Naumann och många med henne företräder en sträng syn på Sveriges Radio program ett. P1-ismen vill bevara allt. När något förändras till det bättre är det P1:s förtjänst. När ett program förändras och läggs ned då är det ett hot mot P1. Nä, Cilla Naumann. Bättre kan du. Jag hörde förresten psykoanalytikern Clarence Crafoord på radio igår. Det var bra.