månadsarkiv: juli 2008

Betygsinflation och en kommande devalvering?

Skenande gymnasiebetyg är ett problem sedan lång tid och något som få velat tala om.

Christina Wikström, doktorand i vid Umeå Universitet visade i sin avhandling från 2005 att betygen i den svenska gymnasieskolan hade ökat mellan år 1997 till 2002. Problemetberor dels på den nya gymnasiefeformen från 1994 men det har också att göra med friskolornas expansion och dne ökade konkurrensen mellan skolr. Wikström visade också att mindre skolor ger högre betyg i genomsnitt än stora skolor. Jag har en sett en siffra att på fem år ökadebetygen från 12 till 14 i genomsnit, men nu hittar jag ingen referens.
Det har till och med blivit ett internationellt problem då alltför många svenskar med 20.0 sökt sig till läkarprogrammet i Danmark. För många svenskar får högsta betyg och konkurrerar ut danska studenter. Regeringarna i Danmark och Sverige kom överens om att ändra sina antagningsregler på grund av det här.

Jonas Waldenström skriver på Ekonomistas att en lösning på betygsinflationen kan vara devalvering. En institution valde att ändra relationen mellan intagna som kommer in på betyg och göskoleprov från 50/50 till 30/70. Det gjorde att 25 färre studenter underkändes på grundkursen. Det här verkar vara ett smidigt sätt att komma åt problemet.

Ett annat något omständigare sätt är att införa inträdesprov i större utsträckning till gymnasiet och högskolan. Det förespråkar tex. Ralf Marek, pensionerad lärare i GP.

Kanske får vi i framtiden gymnasier som satsar på att deras elever ska göra bra ifrån sig på högskoleprovet.

Självhjälpsböcker och profeter i vår tid

24 juli skrev Merete Mazzarella en Understreckare om att ”själv inte alltid är bästa dräng”. Mazzarella tar sin utgångspunkt i en ny bok som heter ”Suveränitetens Pris – En kritisk studie av självhjälpslitteratur” (Dualis) av Jonas Aspelin. Han är forskare i pedagogik och socialt arbete. Aspelins bok studerar fem av de mest populära amerikanska självhjälpsböckerna. ”Hur man får det man önskar och är nöjd med det man har” av John Gray (mest känd som författare till ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”), ”Angelägenheter” av Philip McGraw (känd från tv som Dr Phil), ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som tidigare skrivit en rad böcker om en skenbart hopplös barndom), ”Älska dig själv” av Wayne Dyer, samt en bok som inte är översatt till svenska, ”Stand Up For Your Life” av Cheryl Richardson.

Mazzarella skriver:

Sin polemik mot självhjälpsböckerna driver Aspelin med stöd i Martin Bubers filosofi som betonar dialogen, det relationella. Buber menar att det är Jag–Du-relationen som är grundläggande för den mänskliga identiteten: ”Människan blir genom Duet till ett Jag.” Liksom självhjälpsfilosoferna uppfattar Buber att samhällsutvecklingen hotar människan men då i första hand därför att den leder till att våra relationer blir mer förtingligade, mer instrumentella, så att vi riskerar att uppfattar andra människor som ett Det snarare än ett Du. Medan självhjälpslitteraturen hävdar att vi inte behöver ta ansvar för någon annan än oss själva betonar Buber att vi ständigt har att ”svara an” på medmänniskan. Motpolen till tvång är för Buber inte frihet utan genuin samvaro.

Jag håller med om att det finns ett problematiskt fokus på vår egen personliga utveckling i självhjälpsböckerna. Samtidigt tycker jag det är intressant att det är en typ av invändning som alltid har funnits mot att människor försöker ta itu med sina problem tex. genom att gå i terapi. Man ska inte gräva för djupt eller fokusera på sig själv, det finns ju så många andra viktiga problem i världen. Engagera dig i något politiskt istället, är en typ av kommentarer.

Mazzarella skriver vidare att de svenska böckerna i genrén verkar vara mer måttfulla. Hon frågar sig också vem som läser de här böckerna och hur de läses. Hon fortsätter: Läs mer →

Konsten att påverkan

”YES! – 50 secrets from the science of persuasion” heter en ny bok som är sprungen ur det växande forskningfältet kring beslutsprocesser, påverkan och inflytande. Det är också besläktat med intressent för beteendeekonomi som jag skrivit om tidigare. Här följer en recension av boken som såklart har en egen hemsida.

Författarna Robert B. Cialdini, Noah J. Goldstein och Steve J.Martin är alla tre ledande forskare inom ekonomi, marknadsföring och påverkan. Boken vill ge läsaren en bättre förståelse för psykologiska processer som ligger bakom möjligheterna att påverka attityder och beteenden. Författarna använder begreppet persuasion på ett vidare sätt än vad svenskans påverkan täcker in. Således talar de ömsom om både övertalning, påverkan och inflytande. Författarna ser på påverkan som en vetenskap och inte som en mystisk talang eller färdighet. De poängterar vikten av att påverkan bör leda till ett positivt utfall för flera parter. De vill också motverka en vanlig inställning bland allmänheten att påverkan bara handlar om sunt förnuft. Det är en bedräglig och okunnig inställning menar författarna.

Tonen är lättsam och man vänder sig till en populärvetenskapligt intresserad allmänhet. Boken är uppbyggd kring 50 fallbeskrivningar som ibland har karaktären av anekdoter. Varje fall är 3-4 sidor lång och har en tydlig dramaturgi: En spännande inledning av ett intressant problem. Därefter en eller två forskningsstudier som undersökt ett specifikt problem eller fenomen, och så avslutas fallet med en knorr och några sammanfattande råd och kommentarer. Läs mer →

Queerfilm på Kulturhuset

På fredag drar Stockholm Queer Filmfestival igång en tredagars filmspecial på Kulturhuset.De visa En film som Hynek Pallas skrivit uppskattat om och som verkar bra är argentinska XXY (2007), i regi av Lucia Puenzo. Så här presenteras filmen i programmet:

15-åriga Alex är intersexuell, och bor med sin familj i Uruguay. Hela livet har hon fostrats som flicka, men mer och mer börjar hon inse att hon bara vill vara den hon är. I hemlighet bjuder Alex mamma in en plastikkirurg, som har ett medicinskt intresse i att studera Alex, för att definitivt bestämma Alex kön. Alex börjar intressera sig för kirurgens son och en oundviklig attraktion uppstår.

En annan film som är värd att se är amerikanska ”Red Without Blue”, (2007). En gripande film som jag såg på Stockholms Filmfestival fööra året. Det är en dokumentär som följer ett tvillingpar där den ene har bestämt sig för att byta kön vilket gör att bandet mellan dem prövas hårt. Det är även en historia om att återuppbygga en familj från ett mörkt förflutet.

Jerusalems filmfestival

DN skriver om Jerusalems filmfestival som precis avslutats. Jag råkade vara i stan men hann inte dra förbi, därtill fanns det alldeles för många gamla byggnader att titta på. Med tanke på den israelisk filmvågen var det säkert en felbedömning. En film som det talades om där nere och som Lotta Schüllerqvist skriver om är ”The heart of Jenin”. Jag citerar:

”En gripande historia berättas i den tyska dokumentären ”The heart of Jenin”. Den handlar om en 12-årig palestinsk pojke som 2005 sköts till döds av israeliska soldater i staden Jenin på Västbanken. Pojkens familj beslöt att låta donera sonens organ till barn i Israel, och i filmen får man möta några av dem som har räddats till livet med hjälp av den 12-årige Ahmeds njurar, hjärta och lungor. Filmen följer Ahmeds far på hans besök hos dessa barn, som i hans ögon fortsätter det liv som Ahmed berövades. Det mest laddade mötet utspelar sig hos en ortodox judisk familj som till en början hade svårt att acceptera att deras dotters liv hade räddats av en arabisk pojkes njure.”

Det låter som en berättelse man genast vill följa. När får vi se den i Sverige?

Mentalisering är på modet

Tillbaka från Mellanöstern läser jag en bra översikt om begreppet mentalisering. Tor Wennerberg skriver en bra essä i DN den 16 juli. Han redogör för begreppet mentalisering som kommit att bli allt viktigare under den senaste åren. Några av huvudpersonerna i den utvecklingen har varit Jon G Allen, Peter Fonagy och Anthony W Bateman. De har bedrivit omfattande klinisk forskning och skrivit ett flertal böcker i ämnet varav den senaste ”Mentalizing in Clinical Practice” kom ut i år.

Piaget och andra kognitionspsykologer upptäckte tidigt att barnets tar flera kognitiva skutt när de förstår att andra inte ser världen på samma sätt som de själva. Det här steget brukar ske någon gång mellan 4 och 7 år för det lilla barnet. Tidigare talade man om ”theory of mind” dvs. att barnet förstod att andra personer har tankar, känslor och upplevelser som skiljer sig från den egna upplevelsen. Att utveckla en kognitiv förståelse för andras medvetande ansågs vara en av fundamenten för att kunna utveckla empati. Fonagy och de andra mentaliseringsteoretikerna har skiftat fokus. De menar att förmågan att reflektera kring medvetande dvs. att mentalisera är minst lika viktigt kring det egna självet som . Självreflektionen och prövandet i tanken är ett sätt för ett barn och för ossvuxna att förstå våra tankar och känslor. För att utveckla en god mentaliseringsförmåga krävs det att föräldern tolkar, intonar och härbärgerar barnets känslor. På så sätt kan barnet lära sig att förstå sig själv.

Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) som författarna arbetat med handlar om att lära klienten att mentalisera. Till en början har terapiformen prövats på Borderlinepatienter men idag menar Fonagy att de flesta typer av psykiska problem kan förbättras om patienten får en öka förmåga till mentalisering.

Wennerberg tar också upp de fördjupade problem som övergrepp och psykiska trauman i unga år kan medföra. För att utveckla en god mentaliseringsförmåga krävs det tilltro till andra, närhet och trygghet. Ett barn som upplevt svåra saker kan få svårt att lära sig mentalisera eftersom det är anknytningspersonerna som oftast står för träningen av mentaliseringsförmågan.

I Sverige har bland annat Göran Rydén och Per Wallroth jobbat med MBT och introducerat mentalisering som teori. I höst kommer deras bok ”Mentalisering” på Natur och Kultur.

Psykologstudent tipsar förövrigt om en två dagars konferens om MBT och mentalisering den 2-3 oktober. Arrangör för arrangemanget är MBT-teamet på Huddinge Sjukhus.

Åker på semester till Västbanken

Blir nog inte så mycket bloggat på tio dagar.

Mina sommarfavoriter

Tittade igenom hela listan på sommarpratare och hittade några guldkorn:

4 juli Fredrik Skavlan, norsk programledare i NRK:s talk show ”Först och Sist”. Han är en fantastiskt intervjuare som lyckas få folkatt berätta allt möjligt som de inte hade tänkt sig att berätta samtidigt som han inter tar någon plats själv i programmet. Klår Stina Dabrowski.

9 juli Mikael Segerström, skådespelare och komiker som startade den legendariska nattshowen ”Blå Tummen” på Boulevardteatern i Stockholm. Comebackade nyligen med guldbagge för sin roll i Darling.

17 juli Mattias Klum, naturfotograf. Jag minns fortfarande hans djungelberättelser från sommar anno 1997.

8 augusti Boris Grigorjev, KGB-agent i Sverige under Sovjettiden. Kan bli en klassiker i stil med säpoagenten Tore Forsbergs sommarprogram.

16 augusti Marie-Louise Ekman, konstnär, filmare och chef för Mejan och blivande chef för Dramaten. Verkar vara ett grymt original.

Sommarpratare med koppling till Natur och Kultur

Själv har jag inte mycket till sommarlov där jag kan ligga i en hängmatta och lyssna på Sommar. Men för den som har det finns det fyra sommarpratare som alla har någon typ av anknytning till Natur och Kultur. Den 3 juli pratar Jana Söderberg, samtalsterapeut och författare till självhjälpsboken ”Sluta jämföra dig med andra”. Hon är uppväxt i DDR och kommer förhoppningsvis berätta om sina erfarenheter därifrån. Åsa Nilsonne, psykiater, professor och författare pratar den 14 juli. Hon har också en spännande bakgrund med kopplingar till Afrika. Nilsonne bloggar ju som bekant också. 22 juli är sommarvärden Eva Swartz, vd på Natur och Kultur. Swartz tillhör eliten i det svenska kulturella etablissemanget. Hon har bland annat gjort regeringens nya kulturutredning. För den som är nyfiken på mer om henne gjorde Fokus ett porträtt i vintras. 12 augusti är det dags för översättaren Ann Henning. Om henne vet jag ingenting annat än att hon översatt flera böcker åt förlaget. Det finns säkert många fler spännande sommarpratare men det har jag inte hunnit kolla in.

Dagens Medicin har börjat blogga

Dagens Medicin har börjat bereda plats för bloggar sedan ett tag tillbaka. Efter ett par tillskott finns det fem bloggar att läsa på deras sida. Mest intressant och relevant för en psykologiintresserad publik är kanske psykiatern Susanne Flyborgs blogg. Hon är verksam i Värmland och specialist i rättpsykiatri. Hon har skrivit en del om patientsäkerhet och om den fruktansvärda källaren i Amstetten. En fråga som jag själv gått och funderat mycket över men som jag inte har haft tid över att skriva så utförligt som jag velat, och därför istället låtit bli. Av de övriga som bloggar är en sjuksköterska, en sjuksköterskestudent och två är läkare.

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur