Tisdag 6 december sände Kropp och Själ i P1 ett tio minuter långt reportage från Psykologer läser Tomas Tranströmer. Kicki Möller var på plats och skildrar på ett levande sätt stämningen och samtalet på våra analyskvällar. Alla tre gästande psykologer kommer till tals och säger kloka saker, bland annat om metaforer i psykoterapi. Du kan lyssna på programmet här på nätet eller på reprisen på söndag kl. 8.00. Inslaget börjar cirka 38 minuter in i programmet.
SVT Kulturnyheterna om skandalen att SF tar över Klarabiografen
Här är länken där jag, Suzanne Osten, Mia Engberg och Camilla Ahlgren på Dramatikerförbundet kritiserar Kulturhusets samarbete med SF Bio. Eric Sjöström får slutrepliken.
Debatt i P4 Radio Stockholm om Klarabiografen
Idag debatterade jag Klarabiografens framtid med Kulturhusets chef Eric Sjöström i P4 radio Stockholm. Sjöström hade svårt att argumentera för varför det var bra att monopolet SF breder ut sig även på Sergels Torg. Lyssna på klippet här. Debatten börjar cirka 13 minuter in i sändningen.
Klarabiografen i Kulturhuset tas över av SF
Idag skriver jag och ett tjugotal filmare, regissörer och filmförbund en debattartikel i DN Kultur om Kulturhusets planer att låta SF överta stora delar av driften av Klarabiografen. Stockholms enda kommunala biograf i Kulturhuset har man uppenbarligen inte råd att driva själv. Det är en kulturpolitisk skandal att Kulturhuset inte får resurser att driva den från Allianspartierna i Stockholm. Debatten kan börja! Jag skulle inte vilja vara på andra sidan.
PS: Nu ligger Kulturhusets pressmeddelande ute på deras hemsida. Praktskandalen är här. Alla grävande journalister, kolla nu ordentligt avtalet och upphandlingen. Det kan omöjligen ha gått rätt till.
Se även DN:s uppföljning om detta på nyhetsplats.
Uppdatering: Följ mig på @jonasmosskin, @svantetidholm, @hynekpallas och på hastaggen #Klarabiografen på Twitter om skandalen med Kulturhuset. Jag medverkar i P4 Radio Stockholm kl. 16.15 i eftermiddag och debatterar med Kulturhuschefen Eric Sjöström.
Silverbuffeln synad – krönika i Modern Psykologi
I senaste numret av Modern Psykologi #6/2011 kommer jag ut som feminist. Efter att ha varit på en konferens med nästan bara äldre män som höll låda, blev jag förbannad och tog bladet från munnen. I skottgluggen den här gången silverhannar med ekonombakgrund som tror de vet någon om psykologi. Här är krönikan i sin helhet.
Det finns en typ av man som gör mig beklämd. Mannen har haft ett välkrattat liv. Studerat till civilekonom eller civilingenjör eller både och – om han varit riktigt ambitiös. Mannen har satsat allt på karriären. Gjort affärer, pratat siffror. Rest och världsvant tagit sig fram. Chefat och bossat. Filat på affärsplaner, skummat bokslut. Fått rejält med bonus. Bildat familj. Jobbat ännu mera. Försakat fru och barn. Men så vid 45–50 år har målet att sälja och tjäna ännu mera pengar åt arbetsgivaren blivit tomt. Tillvaron har blivit meningslös. Då går han någon kurs, åker på retreat, hittar sig själv. I sin mitt i livet-kris börjar mannen intressera sig för psykologi och ledarskap. Det blir nystart i karriären, mannen börjar coacha andra i hur man ska vara som chef och ledare. Sitter i styrelser och är mentor för yngre manliga chefer. Han konsultar ”fritt” i näringslivet.
Nu är mannen i 60-årsåldern och i slutet av sin karriär. Självsäkert förklarar han för allt och alla hur man ska göra. Föreläser på konferenser där han presenterar sig själv som ekonom och som person med koll på psykologi. Mannen tror sig ha kontroll över sakernas tillstånd, men i själva verket har han ingen koll alls. Eftersom han aldrig tänker egna tankar utan bara refererar till hur folk har gjort förut, är han hjälplös inför livet. Han kan bara värdera saker i pengar och kan inte förstå värden i livet annat än som medel för att uppnå större lönsamhet. Han begriper sig inte på kultur, kanske möjligen som smörjmedel i äktenskapet eller som skådespel på bolagsstämmor. Han förstår inte värdet av gemensamma lösningar i samhället. Han åker aldrig kommunalt. Han tror att ideella organisationer är till för dem som inte platsar i yrkeslivet. Han anser hotet om global uppvärmning vara överdrivet. Han avbryter jämt och ständigt, undervisar oss yngre och mästrar kvinnor i största allmänhet. Ser dem som lite mindre värda, men fina att titta på. Han tror att ödmjukhet handlar om att ”sadla om” men fortsätta i precis samma hjulspår.
Jag retar mig på honom och hans typ. Jag blir förbannad över att de tror sig veta något om psykologi. De är bufflar, som för länge sedan borde ha tagit ett steg åt sidan. De har investerat så mycket prestige att de inte kan släppa garden. De måste till varje pris fortsätta att känna sig viktiga. Även om deras omgivning innerligt önskar att de någon gång skulle börja lyssna på andra, på riktigt. Men de förstår inte vad ett verkligt möte innebär. Den typen av möten som psykologer och psykoterapeuter dag ut och dag in håller på med.
I mina bästa stunder har jag överseende med dessa silverhannar. Tänker att det är synd om dem och att de är tragiska mansfigurer från en annan tidsålder. Men ibland kan jag inte hålla mig. Då tappar jag mitt humör och skriver en sådan här krönika.
Psykologiska perspektiv på städning, i Epstein i P1
Torsdag 1 december medverkade jag i radioprogrammet Epstein i P1 och pratade om ”Städningens psykotrauma”. Förutom jag var Gudrun Schyman och Marlene Eriksson, städexpert från TV-programmet ”Huset fullt”. Min huvudpoäng var att städning kan vara ångestdämpande och att det är en form av beteendeaktivering att städa själv. Men jag köpte inte programledaren och städexpertens tes att det är städningen som är problemet. Utifrån mitt psykodynamiska perspektiv är städningen sällan det stora problemet utan bråk om städningen är ofta ett symptom på andra problem i en relation eller en familj.
Diskuterade politikern Anders Borg i Nordegren i P1
Torsdag 24 november medverkade jag i radioprogrammet Nordegren i P1 och analyserade varför älskar alla Anders Borg? Anders Borg hyllades återigen, denna gång toppade han Financial Times lista över Europas bästa finansministrar. Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten, den borgerliga debattören Elise Claesson och blivande psykologen Jonas Mosskin diskuterar kulten kring Anders Borg.
Jag kom väl fram till att Borg med sin hästsvans och stil uppfattas som en outsider i det ekonomisktpolitiska etablissemanget i jämförelse med många andra företrädare. Som t.ex. Bosse Ringholm, Thomas Östros och andra. Han utstrålar också ofta trygghet, lugn och stabilitet något som vi ofta efterfrågar av ledare. Han har också ett levande kroppspråk, visar känslor och verkar mänsklig vilket kontrasterar mot t.ex. Fredrik Reinfeldt. Dessutom har Borg kört samma linje i åtta år och fölt en linje, drivit den och kommunicerat den. Jag tror många upplever att det är trovärdigt och ärligt och inte oppurtunt.
Psykologer läser böcker: Tärningsspelaren av Luke Rhineheart
Imorgon 1 december avslutar vi denna klassikersäsong av Psykologer läser böcker. Då diskuterar Jenny Jägerfeld tillsammans med psykiatern, psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm kultboken Tärningsspelaren av Luke Rhineheart (pseudonym för George Cockcroft). I boken får vi följa psykiatrikern Luke Rhinehart som av allt att döma lever ett gott liv med egen praktik, fru och två barn. Luke börjar… dock känna sig extremt uttråkad över sitt förutsägbara liv och bestämmer sig en kväll för att låta tärningen styra sitt liv. Det första beslutet som tärningen fattar åt honom är att han ska gå ner och våldta grannfrun, något han också gör.
Boken ansågs mycket kontroversiell när den kom, dels för sin kritiska hållning till psykiatrin och psykoanalysen och dels för att den avhandlar ämnen som mord, våldtäkt och utlevande sexualitet på ett mycket lättsamt och till synes icke-problematiserande vis. Den är baserad på Cockcrofts egna erfarenheter av att låta slumpen styra sitt liv genom att kasta en tärning.
Plats, Kulturhuset biblioteket Plattan. Tid: 19.00. Fri entré. Psykologer läser böcker genomförs i samarbete med Psykologförbundet och tidningen Modern Psykologi.
Varmt Välkomna!
Psykologen som fick Nobelpriset
I nya numret av Modern Psykologi (#6/2011) skriver jag en artikel om psykologen som fick Nobelpriset. Så syns psykologin i Tomas Tranströmers poesi.
Foto: Ulla Montan
Liksom många andra, jublade jag när Peter Englund kom ut från Svenska Akademiens sammanträdesrum och berättade att Tomas Tranströmer var årets Nobelpristagare i litteratur.Jag kände mig patriotiskt glad på samma sätt som när Sverige vinner OS-guld. Tomas Tranströmers tonsäkra lyrik talar direkt till mig och många andra. Men min stolthet rörde inte bara Tranströmers nationalitet och poesi. Poeten Tomas Tranströmer har också varit verksam som psykolog, ända tills han drabbades av stroke i 60-årsåldern.
På 1950-talet studerade Tomas Tranströmer både litteratur och psykologi vid Stockholms universitet. Han slog igenom vid 24 års ålder med debuten 17 dikter år 1954 och tog snart även psykologexamen. Under en femårsperiod arbetade han med kriminella på ungdomsanstalten Roxtuna. År 1965 flyttade han till Västerås och kom att jobba på bland annat det lokala Arbetsmarknadsinstitutet, AMI, med arbetslösa och sjukskrivna. Han mötte människor som behövde hjälp att komma tillbaka till arbetet eller byta inriktning efter en kris.
Mot slutet av sitt yrkesliv jobbade Tranströmer halvtid som psykolog och ägnade resten av tiden åt skrivande, översättningar, uppläsningar och resor. Jag ringer psykiatern och psykoanalytikern Daniel Frydman, som i likhet med Tomas Tranströmer också tillbringar somrarna på Runmarö i Stockholms skärgård. Kan han skönja psykologen bakom Tranströmer poesi?
– Tomas Tranströmer har en enastående iakttagelseförmåga. Man kan tänka sig att han hade nytta av det i sitt arbete när han mötte människor, säger Daniel Frydman.
– Vi lär oss inte iakttagandets konst under utbildningen. Men mötet med klienter ger oss välbehövlig träning och en referensram för våra iakttagelser om människor. Psykologjobbet har förmodligen gett honom stor tillgång till material om andra människors livsvärldar.
Tomas Tranströmer säger i en intervju i Psykologförbundets tidning Psykologtidningen 4/2011 att den långa dikten Galleriet, ur Sanningsbarriären, 1978, uttryckligen handlar om hans arbete som psykolog och tog många år att skriva. I dikten sover han över på ett motell vid E3:an och drar sig till minnes asiatiska masker från ett museibesök:
som tränger fram genom glömskans vita vägg
Jag ligger vaken och ser dem kämpa
och försvinna och återkomma.
Dikten fortsätter:
Några lånar drag av varann, byter ansikten
långt inne i mig
där glömska och minne bedriver sin kohandel.
och mot slutet av dikten:
Jag låg över på sömngångarnas motell.
Många ansikten härinne är förtvivlade
andra utslätade
efter pilgrimsvandringen genom glömskan.
För mig låter det som om maskerna och ansiktena är minnet av klienter som han mött genom åren. Kanske speglar dikten ett dåligt samvete över att den hjälp han som psykolog har kunnat ge ofta bara är en bråkdel av vad som skulle ha behövts.
Det är en erfarenhet som Daniel Frydman känner igen sig i:
– Vi möter nästan aldrig någon annan till hundra procent. Det orkar vi inte. Och frågan är om det går.
Många av Tomas Tranströmers dikter börjar med en vardaglig scen, han rakar sig, har ser en långtradare, eller betraktar en skalbagge som väcker en association hos honom, och då öppnar sig livets mysterium i det lilla ögonblicket. Litteraturhistorikern Staffan Bergsten skriver i sin biografi Tomas Tranströmer: ett diktarporträtt att poeten själv har förklarat att allt han säger i en dikt måste vara sant. Kanske finns det en tro hos honom att varje enskild människas upplevelse i sig själv räcker för att förmedla känslan av att vara människa, vare sig det handlar om honom själv eller en klients berättelse.
”Han var privat”, skriver Staffan Bergsten på ett annat ställe i sin bok. Kanske var Tomas Tranströmer privat på det sätt som psykologer ofta är. Det har varit kutym att vara restriktiv med att berätta om sig själv och sitt privatliv för klienter.
Jag åker till Västerås och träffar psykologkollegan Lars Parland, som arbetade med Tomas Tranströmer på AMI under åren 1980–90. Vi promenerar längs Svartån.
– Tomas är en försynt och anspråkslös person. Han har humor och var en omtyckt kollega. När han sade något, då lyssnade man, säger Lars Parland.
– På 1980-talet var AMI i Västerås en speciell arbetsplats. Åke Nordin, som också var poet i sin ungdom, var avdelningschef. Det var högt i tak och en öppen stämning. Tomas var engagerad i sitt arbete och i sina klienter. Vi kolleger beundrade hans dikter, men det talades sällan om det.
Vi passerar domkyrkan där Tomas Tranströmer lär ha varit en flitig besökare när det var orgelkonserter på lördagar.
– Tomas är ju andlig på ett plan som många uppskattar i hans poesi, säger Lars Parland. Det finns ett existentiellt djup i dikterna, och där finns det en likhet med psykologrollen. Varje möte med en annan människa är unikt.
Tranströmer läser dikten C-dur
Vi fortsätter uppladdningen inför Psykologer läser Tomas Tranströmer den 29 november. Här är ett klipp där Tranströmer själv läser sin dikt C-dur som börjar med raden: ”När han kom ner på gatan efter kärleksmötet, virvlade snö i luften”.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=K5NVcA0zipE&w=420&h=315]