Mediapsykologer på Alumniträff

Som jag berättat tidigare kommer jag den 28 april till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om hur det är att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler. Samtalet börjar kl. 19 med förmingel och macka. Jag tror det blir ett bra samtal, då båda Anna och Malin är intressanta personer med mycket kloka tankar.

Om du har lust att komma och lyssna på oss samt träffa andra psykologer bör du anmäla dig till Bo Heffler bhr(at)psychology.su.se senast den 18 april. Ange om du vill beställa en smörgås och/eller öl till självkostnadspris.

Kanske ses vi där?

Psykologer läser böcker analyserar Just Kids av Patti Smith

På tisdag 19 april, kl 18. är det dags för Psykologer läser böcker igen. Den här gången tar vi oss an Patti Smith, hyllade självbiografiska bok Just Kids. Där berättar hon om sitt bohemliv på 60- och 70-talet i New York tillsammans med fotografen Robert Mapplethorpe. En berättelse om ungdomlig kärlek till konsten och kampen för tillvaron innan de bägge blev berömda.

Till vår hjälp att analysera boken kommer musikern Kajsa Grytt som även har en grundläggande terapiutbildning och som själv är aktuell med ”Boken om mig själv”. Till samtalet kommer även Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker med stort musikintresse. Moderator: Jonas Mosskin.

Samtalen äger rum på Bibliotek Plattan, Kulturhuset. I samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet. Fri entré.

Varmt Välkomna!

PS: Psykologer läser böcker har en ny sida på Facebook. Säsongen avslutas den 31 maj. Då lägger vi Karl-Ove Knausgårds Min Kamp under lupp. Manlighet, en död far och alkoholism är alla centrala teman i den uppmärksammade första delen av romanprojektet. Gäst är Björn Philips, psykolog och psykoterapeut som är verksam vid Beroendecentrum i Stockholm.

Psyknyheter: 26 % har gått till psykologen och fiasko för Rehabgarantin

DN rapporterar om en undersökning av Sifo på uppdrag av psykologföretaget Pearson gjort där det framkommer att var fjärde svensk gått i terapi eller till en psykolog. Undersökningen visar att den vanligaste anledningen till att söka psykologisk hjälp är jobbrelaterade problem eller utmattningssyndrom, följt av depression och kris eller sorg. Bland kvinnor är siffran 32 procent som uppsökt hjälp, medan det bland männen är 20 procent som någon gång fått psykologhjälp. Den grupp där det är vanligast att uppsöka psykolog är kvinnor mellan 30 och 49 år, där 43 procent svarade att de någon gång fått hjälp av en psykolog.

SVT rapporterar om en utvärdering av Rehabiliteringsgarantin som sjösattes av regeringen och SKL under 2009. Jag och många med mig var ju mycket kritiska till den här satsningen som strösslade pengar till behandlare med oklar kompetens men som skulle jobba med ”KBT-metoder”.

Så här säger utredaren då man utvärderat den första etappen av Rehabgarantin: ”En halv miljard kronor i sjön”.

”Den här insatsen var oerhört snabbt igångsatt. Den borde planerats bättre, säger utredaren Irene Jensen, professor och utredare vid Karolinska Institutet till Aktuellt. Regeringen hade bråttom att genomföra garantin, eftersom de just hade beslutat om nya hårdare regler för sjukskrivning och många mänskor hotades av utförsäkring. Rehabiliteringsgarantin skulle mildra effekten av de nya reglerna och bli en hjälpande hand tillbaka in i arbetslivet.

Men i dag visar det sig att de som deltagit i projektet är precis lika mycket sjukskrivna som de som inte deltagit.

I vissa fall har rehabiliteringsgarantin till och med försämrat situationen. I sju av tolv undersökta landsting har de som deltagit i projektet blivit sjukare än de som inte deltagit. En annan effekt som forskarna sett är att pengarna som landstingen fått för att rehabilitera inte når fram utan tycks försvinna på vägen.

-Vi vet att alla pengar inte går ut till de som faktiskt ska genomföra rehabiliteringen, men var de egentligen fastnar vet vi inte, säger Irene Jensen, utredare på Karolinska Institutet.

Tråkigt att behöva ha rätt i det här fallet. Det tragiska är att de flesta inom psykologprofessionen visste detta men att politiker och beslutsfattare körde på ändå. Gladast blev nog alla de ”KBT-behandlare” som fick subventionerade patienter. Tänk om man satsat pengarna långsiktigt i ordinarie verksamheter som redan finns och hjälpt människor med de dem söker hjälp för och inte styrt pengarna till ”evidensbaserade behandlingar”. Sorgligt.

Myten om Facebookdepressioner

Igår publicerade American Journal of Pediatrics en rapport Clinical Report of The Impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families. Rapporten är skriven av Gwenn Schurgin O’Keeffe & Kathleen Clarke-Pearson och har väckt mycket uppmärksamhet på nätet eftersom man går ut med att Facebook kan orsaka depression hos barn och ungdomar. Idagsidan bloggar om detta och har läst rapporten. Medias tvist kring Facebookdepressioner verkar ta spinn, men när det kommer till kritan så är det få eller lite referenser som faktiskt tyder på att sociala medier leder till depression eller andra psykiska diagnoser. I den 7-sidiga rapporten (fri att ladda ned) talar man om både fördelar och nackdelar för ungdomar som använder sociala medier. John M Grohol som ligger bakom PsychCentral tycker att rapporten är ute och cyklar. Han pekar på skillanden mellan korrelation och orsakssamband. Att ungdomar som är deprimerade också lever ut sin depression på sociala medier och använder dessa betyder ju i sig inte att de är deprimerade på grund av sociala medier. Det är höljt i dunkel huruvida Facebookanvändande leder till depressioner. Klart är att sociala nätverk påverkar oss, men det är inte klart på vilket sätt och därför går det inte att tala om Facebookdepressioner. Grohol tycker att rapportförfattarna är slappa och partiska och väljer ut studier som styrker deras teser och kontrar med ett antal studier som går i motsatt riktning. Ungefär så ser forskningsläget ut. Det är tvetydigt.

PS: O’Keeffe et al. (2011). Clinical Report: The Impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families (PDF). Pediatrics. DOI: 10.1542/peds.2011-0054

Föreläsningar om sociala medier och mediapsykologer

Under våren kommer jag föreläsa i lite olika sammanhang i Linköping, Stockholm och Uppsala. Det blir mest om psykologi och sociala medier, men också lite om hur man blir mediapsykolog, eller kanske snarare om hur man kan kommunicera med media som psykolog.

27 april, kl. 15-17, kommer jag att prata för studenter och andra intresserade på IKT-studion på Linköpings Universitet. IKT-studion är ett initiativ från universitetet för att stimulera studenter till att använda modern informationsteknologi på olika sätt. Jag kommer att försöka ge en övergripande bild av hur man kan betrakta internet och sociala medier från ett psykologiskt perspektiv. Med inspiration från sociologi och socialpsykologi kommer jag tala om hur den moderna människans identitet påverkas av en konstant dialog på sociala nätverk. Jag kommer även ta upp exempel på hur det konkret påverkar människor i en professionell yrkesroll. Föreläsningen kommer att streamas.

28 april, (kl. 18.30-20) kommer jag till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler.

Den 20-22 maj är det Nordic Psychology Student 2011, en konferens i Uppsala. Ett 100-tal psykologstudenter från Norden + Baltikum kommer att träffas och diskutera. Årets tema som är Psykologer och Internet. Eftersom det både är något jag är intresserad av och skriver min examensuppsats om, så var det kul att bli inbjuden som föreläsare till ett sådant forum. En längre beskrivning om vad jag ska prata om finns här.

Workshop med MiL Institute

Jag har blivit inbjuden att delta i en workshop hos organisationskonsultföretaget MiL Institute. Nästa torsdag-fredag är vi 17 personer som får hänga med 9-MiLare på deras MiL-kursgård i Klippan. Det ska bli intressant att se vilken typ av människor som kommer vara där. En bekant från Kaospiloterna och en webbkille från Stockholm är de enda namnen jag känner igen från deltagarlistan. Känns som ett trevligt sätt att få stifta bekantskap med ett intressant företag i organisationsvärlden samt att möta en massa nya människor som kommer med sina idéer, projekt och erfarenheter. Förhoppningsvis kan det bli en  rapport framöver. MiL har även en blogg.

Psykologer läser böcker analyserar Ursäkta att man vill bli lite älskad

Torsdag 31 mars kl 19 är det åter dags för Psykologer läser böcker. Då kommer den prisade författaren Johanna Thydell och analyserar sin senaste ungdomsroman Ursäkta att man vill bli lite älskad, en vansinnigt rolig men på samma gång vemodig bok om att vara kär, om att ha en bästis som är lite coolare, snyggare och populärare än man själv och om att gå lite för långt bara för att få en gnutta bekräftelse.

”Det finns de som orädda räcker upp handen när någon frågar om det existerar några frivilliga. Det finns de som kör sitt eget rejs och faktiskt inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Det finns de som har tillit till sig själva, som innerligt tror och vet att de klarar av saker. Och så finns det Nora Jonasson.”

Moderator är författaren och psykologen Jenny Jägerfeld. Samtalen äger rum på Bibliotek Plattan, Kulturhuset. I samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet. Fri entré.

Varmt Välkomna!

PS: Gå med i vår nya sida för Psykologer läser böcker på Facebook och ”gilla den” så får du all information om allt som händer. Övrigt under våren:

19 april, kl. 18, analyserar vi Just Kids, av Patti Smith. Gäster är Kajsa Grytt, musiker och David Frydman, psykiater och psykoanalytiker.

31 maj, kl. 18, pratar vi om Min Kamp, av Karl-Ove Knausgårds. Gäst är Björn Philips, psykolog.

Mitt Berlinkontor

Under våren bor och jobbar jag från Berlin. I dagarna flyttade jag in i ett mysigt arbetskollektiv i Kreuzberg. Det ligger i ett småtrendigt fabrikskontorsområde som går under namnet IMA Village. Här finns framgångsrika design-webb-community-företaget ETSY (från NY) och den som vill kan hyra sig en IKEA-inrett loft i hotellet. Det drivs drivs av en lite småsur israel (lite av ett karaktärsdrag för både israeler och berlinare om du frågar mig) men de har en schyst lobby och café. Det våningsplan som jag sitter på drivs av Martin Bauer som har en 6-meter stor laserskärare, därav namnet Lasern. Förutom Martin och jag sitter här en modellbyggsillustratör, en filmare, några designers, en guldsmed plus några andra. Här är en internationell, trevlig stämning och det blev inte sämre av att en av tjejerna bjöd på ostron och champagne första dagen jag kom hit! Här är befriande högt i takt och rymd vilket förhoppningsvis får produktiviteten att nå nya nivåer. Det kan behövas när jag ska vara vetenskaplig och skriva examensuppsats om sociala medier. Har du vägarna förbi Berlin så kom förbi.

Vad ska man göra med mamma på Facebook?

Jag kommer ut som krönikör i senaste numret av Modern Psykologi (nr 2/2011). Där skriver jag om ”collapsing context” och svårigheterna av att kommunicera med mamma, chefen och barndomsvänner i samma kanal. Här kommer krönikan i sin helhet.

***

Vad ska man göra med mamma på Facebook?

Jag tror det var i höstas som jag fick en vänförfrågan från min mamma på Facebook. Tidigare hade jag diskret avfärdat gamla skolkamrater, men min egen mamma kunde jag inte tacka nej till, även om det inte kändes helt rätt. Året innan skrev en släkting på min sambos ”wall” och grattade när hon var gravid. Trots att inlägget snabbt raderades så var det flera vänner som fick reda på nyheten av den anledningen. När förlossningen närmade sig och våra profiler nedsolkades av alla kommentarer visste alla att vi skulle få barn. Det irriterade mig att inte själv kunna bestämma hur jag skulle berätta om det. Hur tänker folk egentligen? Tänk om förlossningen gått åt skogen?

Det senaste året har människor 50+ äntrat Facebook, men jag har inte förstått konsekvensen av förändringen förrän min mamma gick med. För när gamla lärare, ytliga kollegor, farbröder och mammor blivit en del av mina vänner på Facebook har dynamiken förändrats. Jag kan inte berätta om mitt liv med samma självklarhet eftersom olika generationer har skilda syn på världen. Sociala grupper som jag rör mig emellan har olika referensramar. Det blir allt svårare att ta ut svängarna, skämta eller bara tramsa när alla ens sociala kontakter ser detta. Någon kommer bli trampad på tårna. Och vad har egentligen affärsbekanta, barndomsvänner och studiekamrater egentligen gemensamt?

Fler jag träffar uttrycker att det är svårt att använda sociala medier som det var tänkt sig, nämligen att interagera och umgås med vänner och bekanta. Facebook har tvingat människor att föra ihop sina parallella identiteter i samma sfär. Systemet verkar förutsätta att det automatiskt är dåligt att särskilja olika delar av sig själv. I själva verket vet vi från psykologin att det är ändamålsenligt att dela upp information och att inte berätta allt för alla. Vi vill inte heller alltid veta allt om alla. Mammor ska inte alltid veta vilka udda intressen man har och chefer behöver inte veta vilka svartklubbar man går till på helgen.

Det här fenomenet att allt samlas i samma flöde kallas för ”context collapse” och har av vissa beskrivits som ett hot mot sociala plattformar som lite för aggressivt försöker tvinga in alla i samma form. För när våra sociala lager kollapsar och blandas samman blir de också på sikt mindre relevanta. Bruset och röran blir för stor och värdet för var och en minskar. Kanske skulle man kunna beskriva det som en intressant diskussion runt ett bord på en fest, som det ansluter sig fler och fler personer till. Snart har samtalet förändrats, förytligats och blivit mer generellt istället för specifikt och personligt som det var innan.

Många har i flera år sagt att filtrering är det nya på nätet. Nätverkssajternas sociala filtrering är omogen och invaderar privatlivets sfärer. Om det inte blir ändring kommer folk att överge plattformar som Facebook och flytta sitt sociala interagerande till platser på nätet som tillåter att man delar upp sina sociala relationer. Kanske kan man rent av förstå samtidsmänniskans fixering vid köket, hemmet och privatlivet som ett resultat av att vi så sällan får vara i fred från en invaderande omvärld på nätet.

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och har stor årskongress

Beteendeterapeutiska Föreningen fyller 40 år och fläskar på med en stor årskongress med massor av föreläsningar, seminarier och en del mingel. Kongressen pågår 17-19 mars på Norra Latin i Stockholm. Fyra parallella föreläsningar pågår samtidigt med flera stora internationella höjdare. Dessutom finns ett ”öppet spår” med lite mer populärt tilltal och mindre forskningsreferenser får man förmoda. Evenemanget är fullbokat men kanske kan den som bloggar få en passage in? Middagen lär för övrigt ha silvertema till en och annan deltagares huvudbry.