Etikettarkiv: arkitektur

Almedalen 2014: För vem byggs (bo)städer efter valet? – jag modererar samtal om jämlikt stadsbyggande

Arkitektstudenterna arrangerar ett panelsamtal på Almedalen, onsdag 2 juli kl. 10-11. Samtalet handlar om jämlikt stadsbyggande ” För vem byggs (bo)städer efter valet?” där jag är moderator. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet? Plats: Gotlands studentkår Rindi, Tage Cervins gata 1, 621 56 Visby.

Panelsamtal om jämlikt stadsbyggande. Diskriminering råder och bostäder ska byggas – är införandet av en social konsekvensbeskrivning strategin för social hållbarhet? Vi frågar oss vem våra städer byggs för och hur framtida arkitekter kan bidra till en positiv utveckling vad gäller jämlikhet och arkitektur. Syftet med seminariet är att diskutera verktyg och metoder för att uppnå social hållbarhet i stadsbyggande, genom arkitektur. Vi tror att behovet av en socialt hållbar utveckling måste öka för att hållbar utveckling ska uppnås och ArkitektStudenterna vill därför genom ett panelsamtal starta en konstruktiv diskussion om social hållbarhet och hur arkitektkåren kan bidra till en positiv utveckling. Målet är att samtalet ska leda till bättre inblick i, och vidare idéer om, hur man kan arbeta för att skapa goda miljöer för alla människor i samhället.

Alexander Ståhle
Stadsbyggnadsforskare och landskapsarkitekt, bland annat grundare av Spacescape. Har även varit anställd av Stockholm stad i flera projekt och brinner för förtätning och hållbar utveckling.

Irene Molina
Professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Arbetar just nu med ett forskningsprojekt vid namn En planering för segregation? Social och etnisk separatism i den svenska staden.

Emma Jonsteg
Arkitekt och grundare av arkitektkontoret Utopia Arkitekter. Har sin egen podcast och arbetar för att lyfta frågan om jämställdhet inom arkitektkåren. Är dessutom kunnig vad gäller planprocessen och PBL.

Jennie Fridolin
Affärsutvecklare för NCC och ansvarig för den sociala hållbarheten i NCC:s renoveringsprojekt. Värnar om att minska segregation och utanförskap med utgångspunkt i förändringsarbete i miljonprogramsförorter.

Sofia Eriksson
Ordförande i Kvinnors Byggforum och planarkitekt på Stockholm stad. Vill arbeta för införandet av ett maktkritiskt perspektiv och ett ifrågasättande av normer inom branschen.

Moderator: Jonas Mosskin. Leg. psykolog, organisationskonsult och frilansskribent. Jobbar med organisationsutveckling bl.a. processledning, kreativa workshops och coaching av individer och grupper. Arbetar för att föra in det psykologiska perspektivet på hållbarhetsfrågor. Läs mer →

Blandaren är här!

Så har äntligen 2010 års Blandaren kommit ut. Den kan nu köpas av någon KTH-mupparna på stan. SvD hade en-bakom-kulisserna-artikel med årets redaktion. Efter som Elsa varit med i redaktionen i tåv år och det här året tillhört stödtruppen så har jag fått lära känna Blandaren från insidan. Blandaren har funnits sedan 1863 och ofta gjorts av män. Men sedan ett par år tillbaka är det tjejerna som sätter sin prägel på tidningen:

Ända sedan starten har Blandaren haft en starkt grafisk profil och har länge mest påmint om en dadaistisk konstantologi. Detta förstärks nu av att den nya redaktionen – som utgörs av sex kvinnor och en man, alla mellan 23–25 år gamla – är både arkitekt- och konststuderande (till skillnad från tidigare redaktioner som nästan uteslutande varit manliga teknolog- och/eller arkitektstudenter). Upplägget är detsamma; en collagetidning i A3-format med absurdistiska illustrationer och citat, utplacerade med ett till synes anarkistiskt förhållningssätt. Men tonfallet har utvecklats och i det senaste numret kan genus- och queerteman skönjas bakom den lekfulla estetiken.

–Redaktionen bjuder in äldre redaktörer till middag, eller så kallade bludderträffar, 16 gånger per år. Till punschen och kaffet plockas ritpapper fram. Allt vi ritar sparas och allt som sägs spelas in och transkriberas. Man vet aldrig var ett bludder slutar. Dessa 16 möten utgör råmaterialet till ett nummer.

Kul att traditioner som Blandaren och julen fortsätter trots kristider.

Tag en tripp till Moskva

på Röda Torget

Det har blivit sporadiskt bloggat delvis för att jag var fem dagar i Moskva. Ryssland är speciellt delvis på grund av att folk är så buffliga och otrevliga. Vad jag kan dra mig till minnes är det bara franska posttjänstemän och israeler som kan konsten att vara otrevligare än ryssar. Men bakom den här fasaden finns såklart en annan sida som man som utlänning har svårt att nå fram till men vet att den finns.

Sedan Sovjetunionen kollapsade 1991 har Moskva växt från cirka 8 miljoner till 16 miljoner invånare. Nya tunnelbanelinjer byggs hela tiden. Trots att det kommer ett tåg varje minut i tunnelbanan är det alltid fullt. Moskvaborna älskar sina gatuhundar som man tar väl hand om. När de är trötta brukar de sova i tunnelbanan om de inte blir bjudna på en hamburgare.

Skalan på hus och gator är svindlande. Fotgängare går i tunnlar under vägarna medan bilarna dundrar förbi ovanför. Eller snarare sniglar sig fram eftersom det är bilköer hela tiden. Tunnlarna är förresten navet i den dagliga kommersen. Här köper man såväl piroger som underkläder och blommor. Framförallt blommor. Kvinnodagen den 8 mars är helgdag och alla män ger sina kvinnliga bekanta blommor. Den 23 februari var tidigare Röda arméns dag som numera har döpts om till Fosterlandsförsvararnas dag. Det är också en helgdag fast då ska man ge männen presenter. Dock är inte påsken en ledig dag. Jag blev förvånad över att sekulära kommunistiska traditioner tycks leva vidare 2009.

En av höjdpunkterna var att se Sansara, en modern dansföreställning på Russian Youth Theater. Sansara var gjord av en ung rysk koreograf som rest till Tibet och blivit inspirerad. Etnokitsch blandat med Tintin-i-Tibet-kostymer och iscensättande av buddistiska riter på scen var något av innehållet.

på marknaden. Ryska gummor knäcker i mode.

En annan höjpunkt var att se Elsa och Anja shoppa loss på Plattform Mark. Det är en loppmarknad vid ett järnvägsspår i utkanten av stan, där ryska gubbar och gummor säljer sina sista ägodelar. Det blev inga ryska teglas (som verkar vara omöjligt att få tag på). Istället blev det några fantastiskt klädfynd i snöregnet. Där kläderna oftast hade frusit i snögloppet. Russian-Trash-Mode skulle bli en succé i Sverige. Det är bara att åka till loppisar och köpa rubb och stubb.

Autentiskt snöglopp.

Slutintrycket är att Moskva är ändlöst vackert och hopplöst fullt. Lite som Berlin fast ändå inte. Till skillnad från St. Petersburgs europeiska själ finns det en fläkt av fjärran östern och urrysk storslagenhet.

PS: För den som vill följa livet och arkitekturen i två megastäder, rekommenderar jag verkligen Elsas fotoblogg om Moskva samt Linus i Tokyo, som skilldrar förtjänstfullt stadens skyline sedan i höstas. Bägge är utbytestudenter i arkitektur, och bloggarna är en del av arktiekturbloggprojektet parallellt.se.

Albert Speer jr, också arkitekt

Ola Wong skrev en intressant artikel för en tid sedan om Abert Speer, jr. Han är i 70-års åldern och precis som sin far och sex generationer tillbaka är han arkitekt. En historiens ironi att Speer ritat hus och planerat en stadsdel i diktaturens Kina. Speer har varit mer lyckosam i Sverige och i Kina än i hemstaden Berlin.

”Speer i Berlin? Det har vi redan provat en gång, var svaret som mötte hans tävlingsförslag, enligt Der Spiegel.”

Wong berättar vidare om Speers krokiga väg.

”Vägen till framgång var lång. Han var elva år när kriget slutade. Som 15-åring hoppade han av skolan och blev snickarlärling. Arkitektexamen läste han in på kvällskurs. Ett av hans tidigaste jobb var att hjälpa till att rita symbolen för det svenska folkhemmet: Vällingby centrum. Det var under en sommar på 50-talet för firman Backström & Reinius i Stockholm.”

Speer har blivit en pionjär i att bygga miljövänliga hus i Kina. Det måste vara svårt att förhålla sig till sin faders riksarkitektens livsöde. Det gäller att inte tro på arvssynden.

Panorama Stockholm, ny samtalserie på Kulturhuset

Under våren drar Kulturhuset igång en ny samtalsserie kallad Panorama Stockholm. Onsdag 12 mars kl. 19 diskuterar man ”den hållbara staden” med filmaren Tom Alandh, s-politikern Roger Mogert och landskapsarkitekten Per Berg. Moderator under våren är journalisten Christoffer Barnekow.

Övriga datum är 16 april då kommer m-politikern Kristina Axén-Ohlin och stadsplaneraren Nils Ahlberg prata om ”majoritetens stad”. 7 maj kommer arkitekterna Gert Wingårdh, Mia Torpe samt politikern och fd. ministern Jan O Karlsson prata om ”Våra drömmars stad”.

Det ser ut att vara ett lovande program om bara politikerna kan undvika pajkastning.

Vågen om arkitektur

Vågen i P1 i måndags sammanfattade ett händelserikt år inom arkitekturen. Det är typiskt att det är ett litteraturprogram som tar upp diskussionerna om arkitekturen och dess roll i samhället. I panelen fanns Peder Alton arkitekturkritiker i DN, Ulrika Karlsson arkitekt och forskare på arkitektkontoret Servo samt Tomas Lewan arkitekt och skribent som fick arkitekturkritikepriset för sin artikel om Asplund och Statsbiblioteket.

Det var en initierat samtal som bara hann diskutera några få saker. Som väntat ägnades mycket tid att diskutera Stadsbiblioteket. Panelen pratade även om vad högkonjunkturen gör för arkitekturen. Fler unga arkitekter får chansen att komma fram samtidigt som kvalitén blir lägre då alla byggherrar och arkitekter har bråttom att hinna med. Lewan menade att dagens situation liknar byggexpansionen på 1960-talet. Ett bra och högdraget program. Men det kändes slappt att återanvända en intervju med Gert Wingårdh från 2003. Det finns ju verkligen viktigare saker att prata om än Gert Wingårdh. Panelen placerade också in Sverige i ett europeiskt kontext. Andemeningen var att Sverige under de senaste 25 åren hamnat i ett arkitektoniskt bakvatten. V i har inte hängt med i den europeiska utvecklingen.

Läs även min sammanfattning om debatten kring Stadsbiblioteket.

Är nya stadsbiblioteket i Asplunds anda?

I finkulturella kretsar (oavsett om man är till höger eller vänster) hör det till att man ska klanka ner på DN Kultur. Jag försöker undvika att göra det nuförtiden, men så två tecken i tiden som inte går att vifta bort. Jag kan inte låta bli att nämna det liberaler kallar för Jonssonaffären. De är upprörda över att Johan Norberg blir förtalad och inte får ge en replik på Stefan Jonssons påhopp. Säga vad man vill om Norbergs åsikter, men om man tillåter sig själv att använda invektiv som Jonsson gör borde man kunna ge utrymme för debatt. Tyvärr är beteendet vanligt förekommande i debattsvängen.

Sent omsider, tar DN Kultur in två artiklar om stadsbiblioteket. Arkitekturhistorikern Karin Winter försvarar Delphinum idag. Argumentet är något i stil med att Asplund inte tänkte sig tre annex när han ritade sitt bibliotek, utan de har tillkommit senare. Alltså är det riktigare och mer asplundskt att bygga Delphinum. Men Winter tar inte upp frågan om utbyggnaden i stort eller placeringen som ju varit föremål för diskussion.

Anders Wilhelmson, professor i arkitektur ställer sig frågande inför att ha Asplund som utgångspunkt? Men hans inlägg hamnar ute i det blå. Visserligen är det sant att Googles scanningprojekt är intressant och kan stöpa om framtidens bibliotek. Men att ifrågasätta utbyggnaden med argument som att det är ett viktorianskt sätt att kategorisera böcker efter ämnen, känns verklighetsfrånvänt. Det må vara sant men det är inte det som är det intressanta med diskussionen om stadsbiblioteket. Så när DN Kultur väljer att debattera frågan så dyker de här två inläggen upp. Om det hade varit inlägg i en längre pågående debatt hade det varit mer okej. Nu blir det istället det första som sägs efter att tävlingen avgjordes. Märkligt som sagt.

Norra Grängesbergsgatan

Är en anspråkslös gata i Malmö. Men det är ock så en fin blogg sedan i höstas. Oskar som gör Norra Grängesbergsgatan ruckar på ramen för vad en blogg kan vara och det är befriande. Det är en slags nutidsdokumentär med fotot i centrum och med undefundiga texter i tillägg. Nyligen uppmärksammade Sydsvenskan bloggen. Så för dig som vill veta vad ”angreppsväg” betyder och hur en strösselbutik ser ut är det bara att bege sig till Norra Grängesbergsgatan. För oss som inte är så hemma i Malmö finns den markerad på kartan här.

Yimby eller ”Stockholm är inte Bullerbyn”

Läste i City för en tid sedan att det har bildats en grupp som kallar sig Yimby (Yes In My Backyard). Det är en parafras på det mer väletablerade begreppet Nimby (Not In My Backyard). De har även en Facebookgrupp som heter ”Stockholm är inte Bullerbyn”. I skrivande stund har gruppen 923 medlemmar, varav jag är en av dem. Yimby har en blogg och går ut tufft i debatten om Stockholms framtid. Man är trött på protestlistorna mot kallbadhus, gallerior och höga hus. Yimby verkar ha en smula naiv förkärlek för skyskrapor. I Stockholm är inte det den viktigaste frågan att bygga skyskrapor men det är ett angeläget inslag att ”ja-sidan” i olika politiska debatter formerar sig. Allt för ofta tar en högljud minoritet den stora allmänheten som gisslan när de protesterar mot olika föreetelser. Det är ett känt problem från samhällsvetenskapen att det är svårt att ena en diffus majoritet mot en samlad minoritet. Som jag ser det är Stockholms problem inte höga hus eller nya gallerior. Problemet är istället en förlamande politisk process (läs inkompetenta politiker) och en bakåtsträvande allmänhet med idylliska ideal. Låt oss hoppas att det här initiativet stimulerar till nytänkande.

Läs även vad jag skrivit om Färgfabrikens projekt Lövholmen – Den nya svenska modellen, bråket om kallbadhuset i Riddarfjärden och nu senast om debatten kring nya Stadsbiblioteket.

PS: För övrigt finns det även en grupp som kallar sig ”Bevara Knivsöder”.

Debatten om stadsbiblioteket

Eftersom jag är DN-prenumerant har jag varit slö nog att missa att det varit en bra debatt under hösten om det nya stadsbiblioteket i SvD. Det är en viktig och intressant debatt som DN obegripligt struntat i. Heike Hanadas Delphinum vann ju som bekant tävlingen för en tid sedan, Entusiasmen har varit minst sagt låg inför projektet. I veckan kom endast 30 personer på presentationen av förslaget där Hanada själv medverkade tillsammans med bland andra stadsarkitekt Per Kallstenius. En marknadsförinsmiss eller ett tecken på en jaså-inställning till det vinnande förslget? Tävlingen visar att frågan är fel ställd tycks sammanfatta den allmänna känslan efter att Delphinum vann. Läs mer →