Etikettarkiv: barn

Det flygande barnet på Orionteatern – en konsultation

På lördag är det premiär för Orionteaterns uppsättning det Flygande barnet, i regi av Lars Rudolfsson. Det är en hemsk föreställning med mycket musik. Ett par (Gustaf Hammarsten och Vanna Rosenberg) med två barn stressar fram i tillvaron och tappar närvaron och markkontakten allt som oftast. Tyvärr leder detta till en katastrof där ett barn förolyckas. Manusförfattaren Roland Schimmelphennig har skapat en symbolisk berättelse där Orionteaterns ensemble har lagt till och skapat specialkomponerad musik under ledning av Mats Gustafsson.

Jag har haft förmånen att träffat ensemblen under repetitionerna och kommer att fortsätta träffa dem efter premiären. Orionteaterns ambition har varit att pjäsen ska leda till samtal och eftertanke hos publiken. Eftersom frågeställningarna är så smärtsamma så tog de in mig i arbetet. Kul att få ett sådant förtroende. Det har varit oerhört stimulerande att träffa Orionteatern. Nu hoppas vi alla att premiären går bra och att ni som publik beger er till Söder. Här är en bild från det samtal och konsultation som vi gjorde för en tid sedan. Orionteatern har i efter sex av föreställningarna i vår samtal under rubriken Vad lever man för? Den 25 februari kommer Psykologer går på teater göra samtal efter Det flygande barnet. Då kommer jag och Jenny Jägerfeld att analysera föreställningen tillsammans med publiken. Här är för övrigt en längre TV4 intervju med Vanja Rosenberg om föreställningen.

FullSizeRender-2 Läs mer →

Psykologer tittar på film gör gästspel på Armémuseum

21 oktober kl 18.00 gör Psykologer tittar på film ett samarbete med Armémuseum. Då visas tyska filmen Lore (2012) som vann bästa film påStockholm Filmfestival 2012. I filmen får vi följa 15-åriga Lore och hennes fyra småsyskon som försöker överleva på egen hand när deras nazistiska föräldrarna omhändertas. Landet är i spillror och maktvakuumet när kriget är slut ger kalla kårar. Traumatiska händelser avlöser varandra när samhällets normer är satt ur spel. Gäst är psykologen Jila Eftekhari som samtalar med Jonas Mosskin. Köp biljetter via Armémuseum. Du kan boka din biljett via biljett@armemuseum.se eller 08-519 563 01. Hämtas senast 30 minuter innan filmens början.

Varmt välkomna!

Övrigt

5 oktober gjorde Psykologer tittar på film ett gästspel på Norrköpings Filmfestival Flimmer. Då visades den grekiska filmen The eternal return of Antonis Paraskevas (2013) i regi av långfilmsdebuterande Elena Psykou. Under mystiska omständigheter anländer den välkända tv-profilen Antonis Paraskevas till ett vinterstängt hotell vid kusten. Han genomlever en slags medelålderkris. Bor ensam på hotellet och fördriver dagarna med att se på matlagningsprogram, paddla runt i en plastbåt i halvtomma pooler och äta oändliga mängder pasta. På TV ser Antonis hur hans kolleger rapporterar om hans märkliga försvinnande. Ensamheten får Antonis att förändras och snart förstår han inte själv vad hans egentliga mål med flykten är. Filmen innehåller flera scener som lämnar ekon av igenkännande från Stanly Kubricks The Shining. Psykologerna Jenny Jägerfeld och Jonas Mosskin samtalade med publiken efteråt.

11 oktober deltog Psykologer tittar på film på nya filmfestivalen Stockmotion, på Filmhuset i Stockholm. Sex kortfilmer (filmblock 7) visades och efterföljdes av korta sanbbanalyser tillsammans med regissör, publik och psykologen Jonas Mosskin. Läs mer →

Påverkas unga av för mycket mobilanvändande? – intervjuad av TV4 Nyheterna

Måndag 24 mars intervjuades jag av TV4 Nyheterna om att användandet av smarta mobiler ökar bland barn och unga. I Sifos undersökning hade 9 av 10 11-åringar en smart mobil. Frågan är då vad detta får för konsekvenser för barn och ungdomar? Läs mer →

Psykologer tittar på film visar Sådan far sådan son på Bio Rio

23 februari visar Psykologer tittar på film Sådan far sådan son i samarbete med World Wide Cinema på Bio Rio

Söndag 23 februari, kl 16.30 på Bio Rio, visas den japanska filmen Sådan far sådan son. Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda skildrar den framgångsrike arkitekten Ryota som bor i Tokyo tillsammans med sin fru Midori och deras sexårige son. En dag får de reda på att deras son förväxlats vid födseln och att deras biologiske son bor med en annan familj. Sjukhuset råder dem att byta tillbaka barnen och de bestämmer sig för att följa rådet. Frågan som uppstår är dock hur man byter bort en sexåring som man fostrat som sitt eget barn. Filmen berör frågor om familj arv och miljö. Men också stora frågor om hur man lever, uppfostrar barn och prioriterar i livet. I bakgrunden finns också frågor om anknytning, separationer och vad adoptioner egentligen handlar om.

Efter filmen blir det ett samtal med Allan Linnér, psykolog och psykoterapeut (känd som Radiopsykologen) och Lotta Landerholm, psykolog och psykoterapeut som också skrivit boken ”Adopterad”. Moderator för samtalet är Jonas Mosskin, psykolog.

Filmvisningen börjar kl. 16.30 23 februari och sker i samarbete med World Wide Cinema. Biljetter köper du via Bio Rio.

Varmt Välkomna!

Psykologer läser Barnens ö i samarbete med Stockholm Läser

20 februari tar Psykologer läser böcker sig an PC Jersilds moderna klassiker Barnens ö. Barnens ö handlar om elvaåriga Reine som egentligen ska tillbringa sommaren på kollot Barnens ö, medan hans mamma arbetar i en annan stad, men som i stället bestämmer sig för att använda sin sista sommar innan puberteten för att undersöka vad livet egentligen går ut på. För att ta reda på svaren till de allra viktigaste frågorna. Vem hans farsa egentligen är. Om änglar tekniskt sätt kan flyga. Och om det existerar någon annan än han själv.

Vi får följa Reine medan han driver runt i Stockholm under en extremt het sommar. När han får jobb på en ateljé där de textar begravningsband, när han hakar på ett ambulerande teatersällskap och när han hänger med livsfarliga raggare och träffar den änglalika Nora. Vi får följa honom genom hans upptäcktsfärd i vuxenvärlden – en värld som både lockar och avskräcker. Och vi får framför allt följa hans vindlande tankar om som spänner över det mest triviala till de stora frågorna, de om livet och döden och själva existensen.

Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld samtalar med psykologen Jonas Mosskin om Reine och hans värld. Denna gång sker samtalet i samarbete med Stockholm läser.

Plats: Kulturhuset, 17.30
Fri entré

Varmt Välkomna!

Om döden – krönika i Modern psykologi (nr 7/2013)

För en tid sedan skrev jag en krönika i Modern Psykologi (nr 7/2013) om döden och hur barn ibland kan hjälpa vuxna att hantera en sorgeprocess. Här är texten.

***

När jag var nio år dog min farfar. Vi bodde i Jämtland och min pappa åkte ner till Stockholm dagarna innan. På en vecka dog han av lunginflammation, tarmvred och något mer som jag inte minns. Han var en 86-årig farbror som såg uruselt, gick långsamt och åt ett konstigt brunt pulver varje morgon på en sked. Det var svårt att leka med farfar, men ibland brukade vi titta på Wimbledontennisen ihop. Jag önskade att han skulle vara en sån där härlig farfar som vissa kompisar hade, men det var han inte.

På morgonen när farfar dött ringde pappa och berättade. Jag grät, minns jag. Jag blev förvånad över att pappa inte grät och var utom sig. Men det var han inte. Jag sade direkt att jag ville åka ner och titta på farfar. Det ville min bror Johannes också. Vi ville båda träffa honom. Sist vi sett honom var en sommardag när vi åkte buss på Strandvägen. Då kunde han gå med käpp, men nu var han borta. Död. Pappa lät förbryllad. Titta på farfar, han var ju död. Mamma förstod. Vi ville ta avsked.

Några dagar senare var vi i Stockholm. Pappas bror och vår kusin följde också med till bårhuset. Det var en solig höstdag och min bror plockade löv utanför för att lägga på farfar. Det var en mörkt svalt rum. I mitten låg farfar på en bår, klädd i en vit särk. Vi tittade. Kände och tog. Han var kall. Det var ett lik, men han såg fortfarande ut som farfar. Johannes lade löv på honom. Vi tog avsked. Jag minns att det kändes bra. Vi var där. Fick se honom. Förstå. Säga hejdå. Pappa har berättat att vi var 45 minuter i bårhuset och att både han och min farbror ville gå efter fem minuter, men att de stannade kvar för vår skull. Efteråt gick vi på kondis och åt prinsesstårta.

Min farfars önskan var att bli strödd för vinden på den bergssluttning i Dolomiterna där han hade vandrat varje sommar. Så en månad senare åkte vi allesammans till Italien. Två familjer och en änka. Vi hittade en brant åkersluttning i trakten med mäktiga berg i fjärran. Farfars aska låg i en brun pappkartong. Det var vindstilla så askan hamnade mest i en hög på åkern. Vi stod där en stund och pratade. Pappa spelade munspel. Det var ganska fint. När vi var färdiga, klarnade himlen upp och en jättelik bergstopp kom fram. Ett sublimt sken som hämtat från en Kaspar David Friedrich-målning.

Det här var länge min enda upplevelse av döden. Det var också ett barns behov av att ta farväl. Det var viktigt för mig och något jag alltid kommer att minnas. Döden är väldigt olika för oss människor. När min farfar dog, hjälpte vi barn de vuxna att förstå ritualernas betydelse för att vi som människor ska kunna härbärgera dödens oåterkallelighet. Något de vuxna var glada för efteråt. Barn förstår mer om döden än vad vi vuxna tror.

Jonas Mosskin är legitimerad psykolog, bloggare och skribent.

Från padda till hemmasittare och Instagramupplopp – Föreläsning om barn och unga på sociala medier

I september föreläste jag för ett hundratal barn- och skolpsykologer på Föreningen Psifos Kompetensdagar i Luleå. Jag talade då dels om några ternder från vår föränderliga omvärld, men gick även igenom statistik om barn och ungas medievanor i Sverige. Den andra delen av föreläsningen sätter in sociala medier i ett socialpsykologiskt sammanhang. Jag förklarar grupp- och individbeteenden som skapas på sociala medier med utgångspunkt i några teoretiker som Erving Goffman, Zygmunt Bauman och Anthony Giddens. Slutligen presenterar jag den senaste psykologiska forskningen om sociala medier och vad den säger om mänslig interaktion på nätet. Om ditt företag eller din organisation är intresserad av att jag kommer och föreläser om sociala medier från ett psykologiskt perspektiv, tveka inte och ta kontakt med mig.

[slideshare id=26953262&doc=socialamedierpsifos-131007155102-phpapp02]

Psykologer läser böcker: Cirkeln, Eld och Berättelser från Engelsfors

Psykologer läser Cirkeln, Eld och Berättelser från Engelsfors

En natt då månen färgats mystiskt röd vaknar sex tonårstjejer i småstaden Engelsfors. En okänd stark kraft för dem till den nedlagda Folkparken, utan att de förstår varför. Tjejerna umgås inte, tillhör helt olika kretsar – någon är populär, någon är plugghäst och någon mobbad… De har inget gemensamt. Utom en sak. De har magiska krafter. De är utvalda, de är Cirkeln. En ond kraft från en annan dimension är på väg att förgöra världen, och det är bara de som kan stoppa apokalypsen.

Hur hanterar man det faktum att man plötsligt kan göra sig osynlig, förflytta saker med bara tanken eller påverka andra människors tankar och känslor? Hur blir det när man tvingas samarbeta med sin egen mobbare? Och hur ska man förhålla sig till det faktum att man är ansvarig för att stoppa Ondskan? Psykologer läser böcker diskuterar gruppdynamik, kärleksproblem och dysfunktionella föräldrar, allt i en magisk kontext.

Boken Cirkeln blev en omedelbar succé när den kom 2011, både bland kritiker och läsare. Den Augustnominerades och är insåld till 25 länder. Den avslutande delen i trilogin, Nyckeln, kommer hösten 2013.

Gäster är författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg samt psykologen Margareta Berggren som hördes i radioprogremmet Dialog och i tv-programmet Bullen under 80- och 90-talet. Moderator är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Samtalet äger rum på Biblioteket Plattan den 25 april 2013 kl 18-19.30. Fri entré!

Psykologer läser böcker sker i samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet.

PS: 23 maj diskuteras boken Jag är Zlatan av David lagercrantz. Då kommer Organisationspsykologen Johan Grant och samtalar med mig.

Psykologer läser Mats Kamp

För första gången analysera Psykologer läser böcker en serieroman: Mats Kamp av Mats Jonsson. Mats Kamp är en fristående uppföljare till den hyllade serieromanen Hey Princess där Mats Jonsson skildrade sitt 90-tal i Stockholms indiekretsar. Nu får vi veta vad som hände efter att han träffat sitt livs kärlek Victoria. I denna nästan plågsamt självutlämnande roman får vi följa honom från det slentrianmässiga indiesupande på söder, genom diskussioner om för- och nackdelar med att bli förälder (som landar i ett ”ja”) fram till en fruktansvärt dramatisk förlossning. Men framför allt får vi följa honom under den omtumlande tiden efteråt, under dottern Ellens allra första år i livet.

Mats överväldigas av kärlek för sitt barn, men håller samtidigt på att gå under av sitt dubbelarbetande och dagiskooperativets krav på deltagande. Finns det någon tid kvar för tecknandet? För honom själv? Och för Victoria? Mats Jonson granskar samhället, parrelationen och föräldraskapet och boken är på samma gång ett socialrealistisk drama som en svart komedi och glöder av politiskt patos. Hur kan vi förstå karaktären Mats? Varför svimmar han på ultraljudet? Varför ställer han upp på dagiskooperativets orimliga krav? Vad tänker han? Vad känner han och framför allt; varför?

Gäst är serietecknaren Mats Jonsson och moderator är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld. Samtalet äger rum kl. 19.00 på Tellus Bio, Vattenledningsvägen 46, T-bana Midsommarkransen. Entré: 60 kr

PS: Psykologer läser böcker på Facebook.

Konsultationen – en pjäs om handledning i psykoterapi

2010 spelade Unga Klara en pjäs av psykoanalytikern Ann-Sofie Bárány i regi av Suzanne Osten som hette Konsultationen. Det är en 30 minuters kortpjäs som handlar om en ung psykoanalytikerkollega som söker upp en äldre och mycket erfaren kollega för att få handledning och konsultation med ett knepigt ärende. Det är en 6-årig flicka som psykoanalytikern träffat och som får okontrollerbara vredesutbrott i terapin.

Pjäsen filmades förra året vid två tillfällen på Van der Nootska palatset och visade förra helgen på SVT och kan ses på SVT Play. Efer pjäsen var vi ett antal psykologer, psykoterapueter, lärare och ”vanliga personer” som bjudits in att kommentera pjäsen. Detta samtal har korsklippts mellan de två olika paneler som reflekterade efter pjäsen. Jag var inbjuden och deltog. Den ummärksamme noterar att jag hinner säga tre repliker innan jag sedan försvinner och min stol är tom. Det beror på att jag vid inspelningen (som var försenad) var jag tvungen att rusa till en taxi för att hinna med ett flyg till Berlin.

Hur som helst. Pjäsen stora poäng är att den ger en god illustration av hur en ung och bitvis väldigt omogen psykoterapeut kommer över sin förtvivlan och hjälplöshet av ett kortare handledningstillfälle. Han går från att skuldbelägga flickan och slå i från sig henne, till att faktiskt förstå hur han ska gå vidare för att möta flickan på riktigt. Jag stör mig lite på att terapeuten är så väldigt oreflekterad initialt men det får man kanske köpa. TV-versionen förmår inte att gripa tag i mig lika mycket som den gången jag såg pjäsen live. Men dialogen och temat är ändå hjärtskärande och borde engagera tv-tittaren.

Samtalet mellan oss inbjudna gäster är bitvis ganska oförklarligt i tv-versionen och blir mer en illustration över hur svårt det är att prata om konstnärliga upplevelser och tro att man ska komma fram till något gemensamt. Konsultationen spelade i skolor och i olika sammanhang inför en mindre publik som fick diskutera pjäsen efteråt. På så sätt är förfaringssättet vid tv-versionen i linje med hur pjäsen spelades.

För alla som är intresserade av psykoterapi, handledningssituationen och relationen mellan handledare och terapeut rekommenderar jag verkligen att se pjäsen.

PS: Här är en gammal recension i SvD av teaterkritikern Lars Ring.