Etikettarkiv: coaching

Konsten att be om hjälp

Help2-700x394

Jag möter ofta chefer och ledare som hamnat i pressade lägen. Det kan handla om höga krav, oklarhet i uppdrag och mandat i rollen som ledare eller om konflikter med andra personer och enheter i den egna organisationen. Min instinkt som hjälpare och rådgivare är att erbjuda hjälp. En första hjälp som jag ser det är att sortera och definiera vilka problem och utmaningar som skall åtgärdas och hanteras i samverkan med andra och vilka som ledaren själv behöver hantera antingen på egen hand eller inom ramen för en coaching/rådgivnings-relation. Inte sällan när jag föreslår att vi skall ses så förbyts den initiala önskan hos ledaren om att få hjälp mot en ”jag-klarar-mig-själv-attityd”. Det är möjligt att det är ett uttryck för viljan att hålla säljande konsulter borta men jag tror också att i detta avvisande av ett erbjudande om hjälp finns något djupare begravt. När jag möter samma ledare som efter ett tag lämnat sin roll, bytt tjänst eller sökt sig vidare, då berättar ledaren om hur knasigt det var och hur hopplöst läget var sist vi träffades.

För mig blir det ett mönster. Att människor som lämnat en intrasslad situation ser nyktert på sig själva. Då erkänner man att det hade varit bra att reda ut saker ordentligt och inte köra på tills det brister. Men det verkar som att smarta och ambitiösa individer inte förmår att be om professionell hjälp när läget är oklart och pressat men fortfarande är möjligt att klara upp. Det här har fått mig att fundera på om en viktig egenskap hos en

ledare är att behärska konsten att be om hjälp. För vad som döljer sig under hjälparrelationens kontrakt är att våga ha tillit till att hjälparen kan agera professionellt, medmänskligt och ge råd som leder till ökad reflektion och bättre beslut. Det är i grunden en svår konst att våga ha tillit till att en annan människa kan hjälpa oss. Att ta emot hjälp kan lätt förväxlas med osjälvständighet, brist på kompetens och oerfarenhet. I själva verket ligger det inbyggt i konsten att be om råd och hjälp en högre grad av mognad som i sig är en förutsättning för att bli en bra chef och ledare. Om vi vågade släppa på vår egen prestige och rädsla för att framstå som inkompetent är jag övertygad om att fler pressade ledare skulle förmå navigera och hantera sin situation innan den gått överstyr. För mig mynnar detta ut i en paradox: Bra ledare behöver klara sig själva och samtidigt vara bra på att hjälpa andra.

PS: Nyfiken på att höra om du känner igen dig i detta antingen som ledare eller hjälpare. Håller ni med? Läs mer →

Gruppcoaching – frukostseminarium samt start för nya coachinggrupper

Frukostseminarium 2 mars hos Organisationspsykologerna.

På Organisationspsykologerna har vi lång erfarenhet av att coacha arbetsgrupper och ledningsgrupper. Nu lanserar vi gruppcoaching ännu bredare för dig som chef eller ledare – du har nu möjlighet att ingå i en grupp med människor från andra organisationer.

Individuell coaching i all ära, men möjligheten att möta, stötta och inspirera varandra i en grupp är stor. Att träffa andra personer i ledande befattning är ett värdefullt sätt att få perspektiv på sina egna upplevelser. I gruppcoaching blir gruppen på ett naturligt sätt ett bollplank, en spegling och en sparringpartner. Gruppträning är alltmer populärt när det gäller motion och fysisk träning. Det är dags att utnyttja energin i en grupp även när vi talar om coaching.

I mars startar vår första coachinggrupp med Jonas Mosskin som ledare.

Målgrupp:  Du är ledare, chef, sitter i styrelser eller är projektledare i förändringsprocesser. Från ideell, privat eller offentlig sektor.

Medverkande: På vårt frukostseminarium får du träffa Pepe Larsson, VD på relationsmarknadsföringsbyrån Smicker som berättar om vad han fått ut av gruppcoaching. I samtal med Johan Grant och Jonas Mosskin.

Upplägg:  Varje grupp har en huvudcoach som följer gruppen, faciliterar samtalet och ger konkret feedback till var och en i gruppen. Gruppen består av mellan fem och åtta personer. Vi träffas fyra halvdagar under våren 2015. Till varje tillfälle tar var och en med sig ett fall. Din personliga utmaning blir utgångspunkten för vårt arbete tillsammans i gruppen. Exempel på frågor som kan tas upp är:

Hur hanterar jag de olika krav som ställs på mig i min roll?
Hur stimulerar jag medarbetare att förstå helheten?
Hur identifierar och hanterar jag motstånd mot utveckling i den egna organisationen och omvärlden?

Plats: Organisationspsykologerna, Sveavägen 17, (Hötorgsskraporna) Tid: Måndag 2 mars, kl. 08.00 – 09.00. Frukost serveras från 07.30, frågor&svar efter 9.00. Anmälan: info@organisationspsykologerna.se Läs mer →

Nyfiken på coaching som går på djupet?

Ofta får jag frågor om coaching och vad det är. Marknaden för coaching är spretig och bitvis oseriös och det kan vara svårt att få syn på det som bedriver coaching på ett långsiktigt och seriöst sätt. Organisationspsykologerna har under lång tid bedrivit coaching, som går på djupet. Det är ett kraftfullt och potent verktyg för förändring av individer i en roll i en organisation. Jag har tagit fram ett tydligt informationsblad om hur jag ser på coaching och mina professionella utgångspunkter. I centrum för coaching som går på djupet är reflektion där jag som coach tillsammans med klienten tar sig an personliga utmaningar i den roll man har och aktivt ger mina reflektioner i den processen. Det är inte alltid fler mål vi behöver i dagens utveckling, utan mer reflektion kring de mål och processer som redan finns. Här kan du ladda ner mitt informationsblad om coaching. Är du nyfiken och vill veta mer tveka inte att ta kontakt med mig på jonas(at)mosskin.se eller 073-6505103. Läs mer →

Personligt ledarporträtt – frukostseminarium hos Organisationspsykologerna

Kom på frukostseminarium 18 februari där vi presenterar vårt verktyg Personligt ledarporträtt som utvecklats under 15 års tid. Vi har utomordentligt goda erfarenheter av metoden både i Sverige och internationellt. Personligt ledarporträtt är en typ av 360-graders feedback som till sitt upplägg är något helt annat än gängse metoder. Det som gör PLP unikt är:

Kvalitativ metod
Icke-anonymt
Beskriver nyanser snarare än genomsnitt
Innehåller direkt, konstruktiv och ärlig feedback från nyckelpersoner
Utformat för att utveckla och skapa förändring hos ledare
Bygger allianser och förståelse.

Under seminariet kommer vi att beskriva olika användningsområden, hur processen fungerar och typiska resultat. Vi vänder oss med detta seminarium främst till, Toppledare som vill utvecklas, ledare i förändringsprocesser eller kontroversiella ledare i blåsväder eller kris och konflikt.

På frukostseminariet får ni träffa Tor Krusell, marknadschef på Altor och författare till boken ”Varför vissa lyckas”, som kommer att beskriva sina erfarenheter från sin tid som personaldirektör på Skanska då han använde metoden för sin egen utveckling och för toppledare tvärs igenom organisationen.

Plats: Organisationspsykologerna, Sveavägen 17, (Hötorgsskraporna) Tid: Onsdag 18 februari, kl. 08.00 – 09.00. Frukost serveras från 07.45, frågor & svar efter 9.00. Anmälan: info@organisationspsykologerna.se

Anmälan är gratis men bindande, och om du avbokar senare än 24 timmar innan tar vi ut en no show-avgift på 300kr. Det går även bra att överlåta platsen till en kollega. Läs mer →

Rapport från en coachingkonferens

För ett knappt år sedan arrangerades den första internationella konferensen för coaching och psykologi i Stockkolm. Det var en blandad konferens med både högt och lågt. Ett hundratal psykologer från olika håll och branscher möttes upp. Jag och organisationspsykologen Liv Hök skrev en rapport för International Coaching Psychology Review no 7.

Coacherna: debatt om SVT:s nya dramaserie

SVT sänder en ny dramaserie som heter Coacherna. I den får vi följa Lena Endre, Cecilia Frode och Vanna Rosenberg som spelar tre alternativa livscoacher på ”Carina Lind Group”. Trots att det är tänkt som en komedi blev jag inte helt övertygad. Första avsnittet tyckte jag var överdrivet såväl till skådespeleri som manus. Det blev bara överdrivet och inte särskilt komiskt.

I torsdags sände dessutom SVT Debatt en debatt om coacherna där bland andra psykologen Mattias Lundberg framträdde. Det blev som vanligt tydligt att coacherna lovar guld och gröna skogar och att de kan lite allt möjligt. Det blev tydligt att coachingen är en oreglerad marknad för allsköns olika typer av människor. Såväl lurendrejare som duktiga coacher. Det är ett stort problem att människor inte vet vad de får när de går till en coach till skillnad från andra yrkesgrupper som har en specifik utbildning och som dessutom får sin legitimation från granskande myndigheter. Utifrån ett patient- och klientperspektiv är det problematiskt att coachmarkanden är så oreglerad.

Att coacher fått ett sådant utrymme och marknad är samtidigt ett tecken på att det finns ett behov för hjälp, rådgivning. Det är också ett tecken på att andra yrkesgrupper missat något. Att föra fram en positiv syn på människans möjlighet att förändra sitt liv. Det är allt som oftast psykologer dåliga på.

PS: för tre år sedan kritiserade jag coachen Elisabeth Gummesson på min blogg och hon svarade den gången. Hon var även med i SVT Debatt.

Uppdatering: Mattias Lundberg och tre andra psykolgoer skriver en debattartikel på SvD Brännpunkt om att ”coacher riskerar att förvilla klienterna”.

Silverbuffeln synad – krönika i Modern Psykologi

I senaste numret av Modern Psykologi #6/2011 kommer jag ut som feminist. Efter att ha varit på en konferens med nästan bara äldre män som höll låda, blev jag förbannad och tog bladet från munnen. I skottgluggen den här gången silverhannar med ekonombakgrund som tror de vet någon om psykologi. Här är krönikan i sin helhet.

Det finns en typ av man som gör mig beklämd. Mannen har haft ett välkrattat liv. Studerat till civilekonom eller civilingenjör eller både och – om han varit riktigt ambitiös. Mannen har satsat allt på karriären. Gjort affärer, pratat siffror. Rest och världsvant tagit sig fram. Chefat och bossat. Filat på affärsplaner, skummat bokslut. Fått rejält med bonus. Bildat familj. Jobbat ännu mera. Försakat fru och barn. Men så vid 45–50 år har målet att sälja och tjäna ännu mera pengar åt arbetsgivaren blivit tomt. Tillvaron har blivit meningslös. Då går han någon kurs, åker på retreat, hittar sig själv. I sin mitt i livet-kris börjar mannen intressera sig för psykologi och ledarskap. Det blir nystart i karriären, mannen börjar coacha andra i hur man ska vara som chef och ledare. Sitter i styrelser och är mentor för yngre manliga chefer. Han konsultar ”fritt” i näringslivet.

Nu är mannen i 60-årsåldern och i slutet av sin karriär. Självsäkert förklarar han för allt och alla hur man ska göra. Föreläser på konferenser där han presenterar sig själv som ekonom och som person med koll på psykologi. Mannen tror sig ha kontroll över sakernas tillstånd, men i själva verket har han ingen koll alls. Eftersom han aldrig tänker egna tankar utan bara refererar till hur folk har gjort förut, är han hjälplös inför livet. Han kan bara värdera saker i pengar och kan inte förstå värden i livet annat än som medel för att uppnå större lönsamhet. Han begriper sig inte på kultur, kanske möjligen som smörjmedel i äktenskapet eller som skådespel på bolagsstämmor. Han förstår inte värdet av gemensamma lösningar i samhället. Han åker aldrig kommunalt. Han tror att ideella organisationer är till för dem som inte platsar i yrkeslivet. Han anser hotet om global uppvärmning vara överdrivet. Han avbryter jämt och ständigt, undervisar oss yngre och mästrar kvinnor i största allmänhet. Ser dem som lite mindre värda, men fina att titta på. Han tror att ödmjukhet handlar om att ”sadla om” men fortsätta i precis samma hjulspår.

Jag retar mig på honom och hans typ. Jag blir förbannad över att de tror sig veta något om psykologi. De är bufflar, som för länge sedan borde ha tagit ett steg åt sidan. De har investerat så mycket prestige att de inte kan släppa garden. De måste till varje pris fortsätta att känna sig viktiga. Även om deras omgivning innerligt önskar att de någon gång skulle börja lyssna på andra, på riktigt. Men de förstår inte vad ett verkligt möte innebär. Den typen av möten som psykologer och psykoterapeuter dag ut och dag in håller på med.

I mina bästa stunder har jag överseende med dessa silverhannar. Tänker att det är synd om dem och att de är tragiska mansfigurer från en annan tidsålder. Men ibland kan jag inte hålla mig. Då tappar jag mitt humör och skriver en sådan här krönika.

Coachernas kravbluff

press_4_s

En av alla livscoacher som florerar dessa dagar är Elizabeth Gummesson. Hon har skrivit en bok som heter Good enough – bli fri från din perfektionism, Bokförlaget Forum 2009). Imorgon (17 juli) är hon sommaradlad av P1 och sommarpratar. I lokaltidningen Mitt i Södermalm är Gummesson nyligen intervjuad och där uppmanar hon folk att ”stänga av kravmaskinen”. Det är en vanlig tes som basuneras ut av coacher att vi ska sluta ställa krav på oss själva. Problemet är att det lätt blir ytterligare ett krav för en stressad mamma som försöker få ihop livspusslet. Om det vore så lätt att må bra bara genom att sluta ställa krav så skulle många människor göra det.

Men så enkelt är det inte. Mitt intryck är att det bland psykologer finns en större ödmjukhet inför svårigheten att sluta ställa krav. Det handlar helt enkelt om att förändra beteenden och tankemönster som vi många gånger har levt efter i hela vårt liv. Dessutom har våra inre krav ofta gjort att vi nått framgångar, varit duktiga och presterat. Att överge det för kravlöshetens förlovade land kan minst sagt vara smärtsamt och ångestväckande. Jag tror faktiskt inte att det är en bra lösning. Prestationsångest botar man inte genom att sluta ställa krav. Snarare handlar det om att skapa realistiska krav och mål som vi kan leva upp till. Om vi uppnår våra mål och då ser till att belöna oss själva med att njuta av för att vi lyckats då tror jag att vi kan slappna av och må bra. Så mitt råd är: sluta inte ställa krav, ställ rimliga krav.

Var skeptisk mot goda råd!

some-good-advice

De flesta goda råd jag har fått genom livet har kommit från folk som berättat om ”hur det är”. De har varit allt från lärare, tränare,studievägledare, bekanta och äldre yrkesverksamma inom något fält. Dessa råd har har oftast varit baserade på hur de flesta brukar göra. Majoriteten brukar skaffa sig en utbildning, specialisera sig på ett område som de efter många år behärskar. Sedan brukar de på ålderns höst vidga vyerna och tänka i lite vidare banor. Problemet med det här är inte att det är fel. Det är oftast rätt för majoriteten. Men för många människor är de här goda råden kontraproduktiva. Om man är som jag och oftast gjort tvärtom har de varit farligt att lyssna på de här råden. I princip inget av det jag gjort de senaste 10 åren har varit smart, strategiskt eller följt alla goda råden. Särskilt när man är ung är det lätt att tro att folk som är äldre vet men det är ingalunda säkert det heller. Med tiden har jag identifierat de goda råden och börjat se dem som referenspunkter till hur jag INTE ska göra. Nästan inget av det jag företagit mig hade blivit av ifall jag lyssnat på goda råd.

Här finns en parallell till konsulter och coacher. Många konsulter/coacher har en metod eller en idé om hur det går till när man ska hjälpa folk. Modellen och koncepten är alltid rätta och kan inte klienten passa in, så får klienten/kunden anpassa sig till modellen. De här sättet att tänka är för mig främmande. Jag försöker närma mig ett problem, en situation eller en klient med nyfiket intresse där jag om det skulle visa sig värdefullt plockar fram ett koncept eller modell.

Avslutningsvis vill jag bara ge ett råd. Skaffa personer/mentorer som du verkligen litar på och fråga dem vad de tycker. Hellre få men bra råd en många som du inte litar på. Är du nyfiken på en bransch eller verksamhet som du är intresserad av, fråga de som har erfarenhet av verksamheten. Fråga, var lyhörd och tro inte att du vet.

AGSLO-seminarium om coaching

section_coaching

Fredagen den 6 februari deltog alla på Organisationspsykologerna i AGSLO:s seminarium om coaching. Det var det sista av tre seminarium som AGSLO anordnade i vintras. Ett 40-tal personer hade samlats för att prata under rubriken Coaching – individualiserad ledarutveckling i tiden? Magnus Larsson, fil.dr., psykolog och verksam i Köpenhamn och Lund höll en översiktlig introduktion till coaching och min chef Johan Grant deltog som reflektör och sparringpartner.

Larsson gjorde en fyrfältare där det enligt honom grov sätt finns två dimensioner som de flesta coacher kan placeras in i. Det handlar dels om fokus för coachingen är prestation eller insikt. Den andra dimensionen handlar om fokus är på individen eller på organisationen. AGSLO och i viss mån Organisationspsykologerna betonar då främst insikt och organisations- och systemperspektiv. De flesta coacher har istället ett individperspektiv med inriktning på prestastioner.

Larsson gjorde ett uttalande som jag tycker väl beskriver hur jag själv tänker kring det här. Han menar att det är svårt att se den organisatoriska verkligheten. Det beror på att organisationer är komplexa, icke materiella och abstrakta i någon mening. Många människor och organisationer är också upptagna av normativa frågeställningar. Man talar om hur det borde vara istället för hur det är. Diskrepansen däremellan blir en sorts inkongruens som ställer till det. Larsson tog även upp att den organisatoriska verkligheten har mycket risk och ångest inom sig som i sin tur leder till fantasier. Som Gervase Bushe skriver i sin bok Klart Ledarskap:

Det man inte vet hittar man på.

Larsson talade också en del om frågan huruvida coacher ägnar sig åt symptomlindring av dysfunktionella system och organisationer istället för att åstadkomma verklig förändring. Larsson lånade ett sätt att beskriva coaching från The Grubb Institute. De brukar tala om att man som coach jobbar med ”person in role”. Alltså hur en person (ledare så vanligtvis) påverkas av den roll, funktion, uppgift och auktoritet som innefattar en särskild roll.

En annan ganska provocerande tanke som Larsson förde fram är att när du möter en person som du coachar så har du framför dig hela organisationen. Larsson och flera med honom menar att det här öppnar upp för ett sätt att tänka som både är bildligt och bokstavligt. När man möter en individ som jobbar i en organisation så möter du också en representant för denna organisation. Det handlar om ytliga saker som kläder, utseende och sätt att föra sig. Men det handlar också om de idéer, tankar och känslor som personen uttrycker förutom att de är unikt individuella även är tankar och känslor som existerar och är tillåtna i organisationen. Det kan vara abstrakt att tänka sig det närt man pratar om en organisation men pratar man istället om en familj eller en viss typ av kultur så blir det genast mer begripligt.

Larssons sätt att beskriva det här och Johan Grants efterföljande reflektioner skapade en bra grund för att förstå vad som skiljer olika perspektiv på individuella kontakter och coaching specifikt. Grant lyfte fram faran med alltför indvidualiserande förklaringar på individers problem. Problemen existerar ofta i ett organisatioriskt kontext. Att arbeta i en dysfunktionell, destruktiv eller meningslös organisation kan locka dig att söka stöd och plåster på såren. Som coach riskerar du då att trösta, stödja och leta syndabockar men inte åstadkomma verkligen hjälp och förändring för individen eller organisationen. Grant menade att spänningen mellan frigörelse och utveckling å ena sidan och plåster och första förband å andra sidan är en av coachens stora utmaningar.