Etikettarkiv: dokumentär

Jerusalems filmfestival

DN skriver om Jerusalems filmfestival som precis avslutats. Jag råkade vara i stan men hann inte dra förbi, därtill fanns det alldeles för många gamla byggnader att titta på. Med tanke på den israelisk filmvågen var det säkert en felbedömning. En film som det talades om där nere och som Lotta Schüllerqvist skriver om är ”The heart of Jenin”. Jag citerar:

”En gripande historia berättas i den tyska dokumentären ”The heart of Jenin”. Den handlar om en 12-årig palestinsk pojke som 2005 sköts till döds av israeliska soldater i staden Jenin på Västbanken. Pojkens familj beslöt att låta donera sonens organ till barn i Israel, och i filmen får man möta några av dem som har räddats till livet med hjälp av den 12-årige Ahmeds njurar, hjärta och lungor. Filmen följer Ahmeds far på hans besök hos dessa barn, som i hans ögon fortsätter det liv som Ahmed berövades. Det mest laddade mötet utspelar sig hos en ortodox judisk familj som till en början hade svårt att acceptera att deras dotters liv hade räddats av en arabisk pojkes njure.”

Det låter som en berättelse man genast vill följa. När får vi se den i Sverige?

Rekonstruktion av Zimbardos fångexperiment

Ett av socialpsykologin mest berömda experiment genomfördes av Philip Zimbardo på Stanforduniversitetet 1971. I fängelseexperimentet placerades ett antal försökspersoner placerades i källaren på univeristetet och tilldelades roller som vakter och fångar. Efter sex dagar fick försöket avbrytas på grund av att de gått över styr.

I onsdag visades filmen ”Repetition” (Powtorzenie) (2005) på Kulturhuset. Där försöker konstnären Artur Zmijewski rekonstruera det fingerade fängelsets arkitektur och regler. Venetianska speglar hängde på väggarna, deltagarna kunde observeras genom fem kameror styrda av kameramän och några automatiska mörkerseende kameror. Några psykologer fungerade som expertkonsulter och hade möjlighet att avbryta experimentet om det på något sätt gick över styr. Vid Stanfordexperimentet 1971 utvecklades snabbt ett mönster där ”fångvaktarna” förtryckte och förnedrade ”fångarna”. Zmijewskis experiment fick ett helt annat resultat: deltagarna bestämde sig för att gemensamt göra uppror och lämna fängelset. Filmen gav upphov till livlig debatt i Polen. Den visades bland annat i den polska paviljongen på Venedigbiennalen 2005.

”Repetition” är ett intressant försök att rekonstruera ett psykologiskt experiment. Men vad är det filmen egentligen återskapar? Är det förutsättningarna? Är det omständigheterna? Är det repliker, karaktärer? Zmijewski låter aldrig betraktaren veta om det som händer är ett dokumentärt förlopp. Det är typ en dokumentär, men så sker saker som bryter mönstret. Det skämtas och flinas. Kissas i soppan. Som betraktare vet jag inte vilka förutsättningar som råder, vilket retar mig. De hade varit enkelt att åtgärda. Trots det blir jag berörd av Zmijewskis film. Fängelser är märkliga och de processer som sätts igång där bör undersökas och lyftas fram. Men ett uns av naiv konstnärlig lättja dröjer sig kvar. Varför inte berätta vad och hur man gör?

Programmet ingår i Radical Thinking, som är en föreläsningsserie på Konstfack som nu lämnat konstscenen. Vad som är Radical thinking, återstår att se.

Du gamla, du fria av Öyvind Fahlström

Konstnären Öyyvind Fahlström var på många sätt en provokatör. Filmen ”Du gamla, du fria” handlar om ett ungt teaterkollektiv som latjar runt på 68-manér. Det är en uppfriskande naiv framställning där fiktion och dokumentär flyter i varandra. Teatergruppen åker runt och spelar monopolteater där Wallenberg alltid slår sexor. På nationaldagen arrangerar gruppen ett sjöslag (med riktiga båtar!) mellan imperialistmakterna och kommunistländer på Strömmen mellan Grand Hotel och Slottet. I en obetalbar scen surfar en biskop på korset när han blir dragen efter de rödas båt. I skymningen tröttnar polisen och plockar upp ligisterna. Andra aktioner som förekommer är att byta ut löpsedlar till kvällstidningarna, stå naken framför en porrbutik och göra stinkbombsattack mot Sverigehuset. Mest absurd blir det när gruppen kletar bajs på kläderna och ställer sig framför Enskilda banken i Kungsträdgården till de förbipasserandes häpnad. Läs mer →

Tre bra filmer på Stockholms Filmfestival

Jag har hunnit med tre filmer som alla varit starka. ”Magnus” Estlands första independentfilm är en våldsamt vacker film av den unga kvinnliga filmdebutanten Kadri Kousaar. Den handlar om en ung kille som vill ta livet av sig. Efter två självmordsförsök försöker pappan, en knarkande smågangster ta hand sin son. Filmspråket påminner om Ganslandts ”Farväl Falkenberg” och gör filmen vansinnigt vacker. Här en längre recension i Variety.

”The Band´s Visit” heter en israelisk film av Eran Kolirin. Den handlar om en egyptisk polisorkester från Alexandria som blir inbjuden att spela på ett arabiskt kulturcentrum i en israelisk håla. 8-manna orkestern slår sig i slang med några på det lokala caféet under ett dygn och underbara scener utspelar sig. En förtjusande film som påminner om Aki Karusmäkis ”Leningrad Cowboys” fast i öknen.

”Red without blue” är en dokumentär om enäggstvillingarna Mark och Alex. Mark blir bög och Alex byter kön och blir Claire. Familjen och tvillingarnas identitetskris och svåra transformeringsprocess skildras på ett närgånget men varmt sätt.

Mer om filmerna kommer senare. Se alla!

Läs fler kortrecensioner från filmfestivalen här och här.

”If it be your will” med Leonard Cohen

Den norske radiojournalisten Kari Hesthamar reser till Motreal och träffar Leonard Cohen i dokumentären ”If it be your will”. Hon vill att han ska spela gamla låtar från 60-talet och berätta om sin romans med norskan Marianne. Cohen som blivit över 70 år vill inte riktigt minnas. Han spelar ödmjuk äldre man som gått vidare i livet. Telefonen ringer, han dotter kommer förbi med sina hundar. Cohen ska laga Sabbatmiddag för sina vänner och familj. Han öppnr en flaska vin. Under tiden klinkar han på gitarren och försöker minnas. Så spelar Hesthamar upp början av hennes förra program So long, Marianne (som vann Prix Europa 2006) där Marianne berättar om sitt möte med Leonard Cohen för 45 år sedan. Om hur Cohen stod i motljus i dörröppningen till en butik på den grekiska ön Hydra.

Och sakta börjar Cohen minnas. Ett hotell i Pireus. En taxifärd. En grekisk strand. Radiokumentären lever sitt eget liv. Den kommer inpå Cohen som berättar varför han drack så mycket när han turnerade på 1990-talet. Vad som fick honom att gå i kloster. Vad som drev honom att skriva och omständigheterna som gjorde att han började sjunga. Cohen talar om män och kvinnor med en självklarhet som känns avväpnande.

Cilla Naumann hörde också på programmet i lördags och blev lika fascinerad som jag. Missa inte repriserna 20/10 och 29/10 eller lyssna på nätet.

Läs mer →

Psykologer tittar på film visar ”Att vara och ha”

Onsdag 3 oktober är det dags för Psykfilm igen.

Psykologer tittar på film presenterar ”Att vara och ha” (FRA, 2002) av Nicolas Philibert.

Det är en film som skildrar en av alla de små byskolor som fortfarande finns på landsbygden i Frankrike. Philibert följer i den här dramadokumentären en liten klass med barn från 4-10 år och deras lärare George. Han är en sträng men varm magister med stor passion för sitt yrke. ”Att vara och ha” vann många priser och fick svenska lärarkåren att vallfärda till biograferna. Men vad kan filmen säga oss ur ett psykologiskt perspektiv? Hur ser en bra pedagogik ut för att stödja barns utveckling?

Efter filmen blir det ett samtal med Bo Heffler, leg. psykolog och lektor i psykologi och erfaren lärare på Stockholm Universitet. Heffler har bland annat intresserat sig för barns kognitiva utveckling.

Filmvisningen börjar 19.30 och Street är öppet som vanligt 17-01.
Street har en trevlig bar och restaurang för den som vill äta.

Mer bakgrund till filmen på Psykfilm.

Vi ses!

PS: Gå med i Psykfilm på Facebook.

Höstens program för Psykologer tittar på film

Så har äntligen höstens program för Psykologer tittar på film tagit form. Filmvisningarna är på Street på onsdagar och börjar 19.30 med efterföljande diskussion.

12 september visar jag ”Grizzly Man” (USA, 2005) av Werner Herzog. Det är en dokumentär om Timothy Treadwell som älskade björnar mer än människor. En kärlek som blev ödesdiger. Gäst är psykiatern David Eberhard som jobbar som överläkare på St Görans Sjukhus psykiatriska akutmottagning. Han har skrivit en uppmärksammad bok, ”I trygghetsnarkomanernas land”.

3 Oktober blir det ”Att vara och ha” (FRA, 2002). Filmen är en dokumentär som handlar om en liten byskola på landet i Frankrike. I centrum står den engagerade läraren George Lopez. Gäst då är Bo Heffler lärare på psykologlinjen i Stockholm och leg. psykolog.

31 oktober visar jag ”Ett rum i våra hjärtan” (ITA, 2001) av Nanni Moretti. Den handlar om psykoanalytikern Giovanni och hans familj. En dag drabbas familjen av en tragisk händelse som även får efterverkningar för Giovannis klientarbete. Gäst då är psykoanalytikern, Christer Sjödin.

Välkomna!

PS: Det kan bli ytterligare en filmkväll i november. Återkommer när jag vet mer.

Mer information om filmerna, regissörerna och gästerna kommer inom kort.

Mer snack om psykvården

Diskussionen om psykvården liknar det sommardebattsfenomen som Vassa Eggen skrivit om. Hur som helst har debatten forsatt de senaste dagarna. Studio Ett hade i fredags en summerande diskussion där man bjudit in tidigare patienter, anhöriga, mentalskötare och ansvariga på Socialstyrelsen för ett samtal om de slutna avdelningarna inom psykiatrin. En av dem som medverkade var Torsten Kindström. Han var tidigare ordförande för Balans, en anhörig- och patientföreningen för depression. Kindström skriver i Expressen om sin syn på psykiatrins problem. Läs mer →

Persson i terapisamtal

Alla talar om Göran Persson, men få försöker analysera dokumentären Ordförande Persson utifrån ett psykologiskt perspektiv. Om jag hade Persson som klient skulle jag ta upp några aspekter som inte diskuterats så mycket i massmedia. Men först något om dokumentärens omständigheter. Fler kommentarer kring dokumentären. Stig-björn Ljunggren och Per Gudmunsson har försvarat SVT och Fichtelius. Johan Croneman kritiserade formspråket och Aase Berg ifrågasatte i Studio Ett varför inte Persson blir oemotsagd. Jag rekommenderar alla att titta på de oredigerade materialen på SVT:s hemsida. Där är Persson inte lika nerklippt vilket gör att han framstår som mer resonerande och mjukare. Det balanserar den dramaturgiska berättelsen som tv-programmen visade. Läs mer →

Jonas Mosskin

Psykologi – Politik – Kultur